Hjälp vad trött jag ÄR! Igår var vi ute större delen av dagen, vi har hyrt en grävmaskin över helgen för att fixa lite i trädgården och förbereda för plantering av häck nästa helg. Vi gör projektet tillsammans med grannarna på ena sidan så vi hängde med dom i stort sett hela dagen. Våra barn går på samma förskola och vi mammor har båda lillebrorsor i magen med bara 4 veckor mellan BF-datum. Mange var kvar längst ute av alla, han fortsatte plöja i vår trädgård. Den har varit så ojämn och gräsmattan är mest mossa. Så nu ska vi försöka få lite liv i den!
Vi får ofta frågan om vi ångrar vårt husköp eller om vi fortfarande är nöjda. Haha jag vet inte om det är för att det för andra är så tydligt vilket mastodontprojekt det är? Jag tror våra nära och kära är måna om att vi ska orka det här. Orka renovera, utöka familjen och fortsätta hålla ihop. Vi ångrar det inte en enda sekund! Redan på visningen kunde vi visualisera slutresultat och det blir allt tydligare för varje dag. Detta är helt klart vårt drömhus just för att det kommer bli vårt drömhus. Och det är nog det som driver oss, visioner om hur fint det ska bli. Sen måste ju min kära man ha något att göra, hans aktivitetsnivå är något utöver det vanliga. Ni kan följa mer renovering och husfix på mitt Instagram, men jag är något restriktiv med att godkänna förfrågningar – godkänner bara konton som verkar äkta och med egna aktiva konton.
Magen idag, vecka 27+4. Och håret är 15+ veckor sedan frisörbesök men på onsdag är det dags och jag LÄNGTAR! Som jag behöver det. Saknar slingeffekt och fräscha toppar. Kanske det kan få mig att känna mig lite piggare?!
Nu är lillebror stor (ca 34 cm stor och 1,2 kg), det märks! Varenda rörelse känns och hela magen kan leva loppan när han snurrar runt därinne.
Namnet är nog så gott som spikat men den här gången har det varit SVÅRT! Elion var så självklar, Aston fanns med redan när Elion låg i magen. Idun var det första namnet jag och Mange pratade om. Redan innan jag var gravid, när vi var på semester i Spanien och precis hade börjat försöka bli gravida sa jag att jag tyckte om Idun – och han sa att det gjorde han med! Men nu. Fjärde barnet som såklart ska passa bra ihop med de andra tre. Jag vill ha ett ovanligt likt de andra tre. Gärna ett mjukt. Först var jag inne på att det skulle börja på vokal och sluta på n som de andra, men så blir det nog inte…
Ni får GÄRNA dela era favoritnamn i kommentarsfältet! Det är nog många med mig som skulle uppskatta haha, SOM jag har googlat och läst precis överallt på nätet. Och såna här trådar är nästan de bästa.
Nu ska jag passa på att äta bullrester från igår (fick craving på kanelbullar så bakade godaste kanelsnurror med det vi hade hemma, laktosfria och med jästpulver för matbröd) och kolla på förlossningskliniken Norge på Discovery + medan barnen är ute och leker i jordhögarna… ?
Hej! Hoppas att påsken har varit bra ??
Vi har haft det mysigt och lugnt även om pappan i huset har renoverat för fullt. Nu har vi golvspånskivor i sovrummen och det börjar bli dags att byta fönster. Snart dags att måla! Jag längtar så jag nästan spricker! Vill köpa den där spjälsängen och bygga upp, ställa den jämte min sida av sängen… Och jag vill ha Elion här som vanligt, just nu sover han extra hos sin pappa eftersom hans sovrum här just nu är en madrass på golvet i sina syskons rum eller vid vår säng i matplatsen hehe.
På påskaftons morgon, direkt efter frukost, hade påskäggsjakt i trädgården, där barnen fick hitta småägg med bokstäver i. Valde ju ett lite för lätt ord kan man säga (Elion sa ”det är nog påskhare”, redan vid instruktionerna haha) men men. Var en rolig aktivitet i alla fall och de blev glada över sina påskägg! Allt från basketbollar (Elion och Aston), väska (Idun) till slime och förstås också lite godis.
Utelek i kylig vårsol har det blivit alla dagar
Idag är det exakt 3 månader till BF. Och 3 dagar till BF för min lillasyster!! Jag var ju med när storebror Leon föddes och hade fått vara med även denna gång om det inte varit pga. pandemin. Men men. Vi har i alla fall fått dela våra graviditeter, hon har varit mitt största bollplank och jag tror hon känner samma. Vi har världens bästa män, men män kan nog aldrig riktigt förstå hur det är att vara gravid och allt som hör därtill haha. Så att få dela det såhär systrar emellan har varit helt magiskt ??
Sköna söndag i morgonrock som hoppar upp och ner av mysiga bebisbuffar ?
Igår när vi skulle somna och jag precis höll på att somna, kom det en riktig karatekick så jag både hoppade och skrek till haha. Kanske blir som en Idun, när jag ofta fick hålla emot med händerna för att det inte skulle göra ont av sparkarna mot revbenen på slutet.
Det är verkligen annorlunda nu med fjärde barnet mot tidigare. Har knappt koll på vilken vecka jag är i! Även om det liksom är lika stort och magiskt den här gången, så jag tänker jag att det kanske är rätt vanligt att det blir så? För det första har man väl inte riktigt lika mycket tid till att gotta ner sig i graviditetens minsta detaljer.
Igår hade vi ”häckmöte” med våra grannar, vi ska fixa i trädgården den här sommaren och en häck på tomtgränsen mellan oss är planen. Enda frågetecknet är hur man snyggt kan behålla en öppning så vi kan gå mellan tomterna. Vi tänker att det är mysigt att fortsätta kunna göra det, inte minst eftersom de också ska få en bebis i sommar, bara en månad efter oss! Ja här planerar vi långt fram, såklart våra små kommer bli bästisar haha… Sen var min pappa och mormor Maria här och firade minisarna lite i efterhand eftersom vi har varit förkylda, och på kvällen kom Manges andra lillebror med fru och bebis och gjorde detsamma. Idag ska vi på utomhuskalas för Manges lillebror som fyller 40! Sådär härligt väder bara, det ska regna och blåsa 12 m/s hehe… En ganska fartfylld helg med andra ord, såhär i coronatider och för mig som bara jobbar hemma blir det ju knappt några möten annars.
Hoppas ni också har en fin helg!
Kram från mig
Idag har det varit APT på schemat under förmiddagen, kul att ”se” alla fina kollegor även om det bara var på länk. Man får vara glad för det lilla i dessa (covid-19-)tider ☺️
Och jag är SÅ GLAD för att våren äntligen är här, och verkar vara här för att stanna. Jag har mått extra dåligt av den kalla vintern i år, men nu känner jag att jag har lättare att ta mig ut i friska luften igen utan att behöva frysa ihjäl haha.
Något annat jag är glad för är att ha en man som inte bara bygger hem åt oss, utan också bakar rostbröd åt sin gravida fru. Alltså SÅ gott, mums!
Idag går vi in i graviditetsvecka 26!
Detta är nog den rundaste magen jag har haft av alla fyra graviditeter, den syns liksom från alla håll. Det gjorde den även med Idun, men kanske inte riktigt lika mkt vad jag kan komma ihåg… Med Elion och Aston har den varit lägre och putigare på något vis.
Vi vet sedan RUL vad det är för kön på vår bebis. Tidigare gånger har det varit självklart för mig att få veta, inte för att det spelar någon som helst roll (det enda som är viktigt är ju att bebisen mår bra!), men för mig har det betytt mycket att få veta det man kan veta om bebisen därinne. Liksom lära känna och på något sätt förbereda sig på vad som komma ska på ett lite djupare sätt. Vad gäller namn t.ex. Den här gången funderade vi både en och tre gånger om vi skulle ta reda på det. Med facit i hand är jag glad för att vi tog beslutet om ta reda på det, för mig är det en fin motivation i den här ganska tuffa graviditeten, att veta lite mer om filuren i min mage. Det är mysigt att få säga h*n (medveten om att det inte är helt hundra även om barnmorskan var rätt säker), men något namn har vi inte spikat ännu. Tyvärr, det skulle jag också vilja landa i för att få ett ännu mer personligt band till bebis redan nu.
Vad gissar du på – tror du att det är en kille eller tjej i min mage? När ni har gissat ett litet tag ska jag såklart dela med mig av det till er ☺️
Mina tre första graviditeter har blivit offentliga ganska tidigt, för familj och vänner typ direkt. Den här gången var det inte alls samma, mina systrar och Karro fick veta men där var det stopp. Varken jag eller Mange kände till en början att vi ville dela med oss av den fina nyheten, för min del handlade det delvis om att få veta allt allt var bra med bebis därinne i magen. Men då hade vi ju kunnat berätta i vecka 8, när vi fått se hjärtat slå. Så jag tror att det egentligen var ett sätt för oss att smälta och processa, och det var faktiskt ganska mysigt att ha bebis som bara vår hemlighet ett tag.
De blivande syskonen fick veta på julaftonsmorgon, då var jag i vecka 12+1. Ett under egentligen att de inte frågat varför mamma helt plötsligt inte gillade pepsi max eller ens bubbelvatten längre, eller varför mamma somnade i soffan i tid och otid… Jag lyckades till och med dölja spyor och illamåendet vilket känns heelt otroligt ?
Så hur fick de veta? Jag hade sytt en sjätte julstrumpa som jag kvällen innan julafton hängde upp med en liten avslöjande julklapp i, som de skulle få öppna på julaftonsmorgonen.
Det var magiskt att se deras försiktiga förväntansfulla blickar när de funderade över den sjätte julstrumpan, och när de öppnade klappen med en snuttefilt i (samma serie som de själva fått en snuttefilt från). De vågade inte riktigt chansa på vad detta betydde och jag fick fråga flera gånger vad de trodde att det betydde. Men efter mycket om och men gissade de på en bebis och de blev så GLADA!
Min största oro, utöver den man har för att bebisen inte skulle må bra, var just hur Elion, Idun och Aston skulle reagera när de fick veta. Och jag funderade noga över att berätta just på julafton, för tänk om någon skulle reagerat med andra känslor än glädje? Vi har nämligen en känslig själ i familjen, men jag kände att just att berätta på julafton ändå bäddade för positiva reaktioner. Vi älskar julafton allihop och den är liksom bara kärlek, familj, tacksamhet och glädje. Och det blev ju som tur var succé ?
En storasyster som ÄLSKAR bebisar älskade magen från första stund. Hon kopplade direkt att hon tyckt det varit konstigt att jag inte längre drack bubbelvatten haha. Vi (jag och barnen) dricker annars mängder av hemmabubbel men jag drack enbart iskallt vanligt vatten sedan några veckor tillbaka.
Årets julkula 2020 ❤️
Ni minns kanske att vi sedan vår första jul tillsammans köpt en julkula varje år? I år blev detta den finaste julkulan och istället köpte vi en fin toppstjärna till granen.
Att berätta för barnen var det vi ville göra innan några fler fick veta. På julaftonskvällen fick våra föräldrar och övriga syskon veta om bebis också. Manges mammas reaktion var den bästa, den kommer jag alltid att minnas med värme i hjärtat. Min bestie och vår bästisfamilj Cissi & Co längtade jag såå efter att berätta för, men vi skulle fira nyår med dem och tänkte vänta tills dess. Jag hade köpt en likadan klänning som denna guldiga, i svart, och tänkte avslöja med en ”discokula” där på nyårsafton haha. Men vi var förkylda och fick ställa in, grrr. Så det blev ett foto skickat istället. Hon hade redan misstänkt något pga. att jag hade tackat nej till bubbel när vi sågs vid halloween (samma vecka vi själva fått veta haha)(såklart man inte måste dricka bubbel, men ett glas kallt mousserande vin är liksom godis för mig) och hon hade dessutom skymtat den sjätte julstrumpan på vår julbild på Instagram men tänkt att den kanske är Zorros. Det kanske det var fler som gjorde? ?
Men för att sammanfatta – när dina syskon fick veta om att du fanns blev de väldigt väldigt glada, otroligt förväntansfulla och de började spåna på namn direkt. Då kände jag ännu mer hur självklar du redan var i familjen! Med facit i hand skulle vi ju berättat tidigare för dom men det hade ju också inneburit att andra också hade fått veta skulle jag tro haha…