Vilken rivstart det blev på min semester och barnens sommarlov (Mange jobbar den här veckan med). I fredags när jag, Idun och Aston hade vår sista dag innan långt sommarlov var det 35 grader och jag höll på riktigt på att smälta bort. Tidigare har jag varit gravid feb-nov och 2 x juni-mars. Att vara höggravid på sommaren tycker jag inte är härligt kan jag konstatera med den här nya graviditetserfarenheten.
Hur som, vi firade in sommarlovet med att köpa gelato och polkagrisar i Gränna och sen gjorde vi det enda rätta och köpte med pizzamiddag till stranden där vi lekte fram tills det var läggdags. Men på riktigt! Två gånger fick jag be människor att hålla coronaavstånd. Jag FATTAR INTE hur svårt det ska vara???? Jag håller mig från folk så gott det går, men nästan varje gång när jag är det blir jag chockad över att folk verkar ha SÅ svårt för en SÅ enkel rekommendation som det faktiskt är… ?
I lördags byggde Mange lite på altanen men vi åkte upp till stugan innan lunch för att vara där till söndagen. Blåste helt galet men det behövdes när det var nästan lika varmt som dagen innan. Vi satt mest i skuggan på stranden och bara gottade oss. Det känns ljuvligt att ha stämplat ut från jobbet för en väldigt lång tid, och redan i lördags kände jag att jag började bli mer redo för en förlossning och att möta lillebror!? Var nog det som saknades, att tryck på pausknappen för jobbet. Att jobba heltid har minst sagt varit lite kämpigt emellanåt ?
I söndags vaknade jag upp på soffan – först av alla i familjen så jag låg till och med och läste innan gänget började vakna en efter en. Jag har sovit i vardagsrum med AC i tre nätter nu och det har varit såååå härligt ??
Idag är det dock svalare igen så jag längtar efter att få somna jämte min älskade man ikväll igen. Nätterna är överlag en plåga just nu med väldigt många uppvak och sammandragningar/förvärvar, men svalt rum underlättar MASSOR ☺️
Idag hade jag kontroll hos barnmorskan och jag sa att jag tror han är fixerad för det har känts så de sista dagarna. Det har ilat och tryckt neråt, både fram och bak, och foglossningen har minskat precis som det kan göra när huvudet ”stabiliserar” upp bäckenet. Plus att rörelserna blivit helt annorlunda. Och visst var han det! Helgens grävande kanske gjorde sitt haha.
SF-måttet var 35 cm och enligt det beräknas han väga 3,4 kg nu, och barnmorskan gissade att han nog kommer väga kring 4 kg om han kommer kring BF. Vilket är det jag själv gissar på också. Har fått två stora bebisar (Elion 4190, Idun 4460) och så lilla Aston (3360).
Proverna jag tog igår var bara bra, men om det blir värre med klådan ska jag boka nytt prov. Tyvärr var blodtrycket förhöjt igen, jag hade 90 i undertryck, så jag ska på en ny kontroll för det redan imorgon. Men min underbara barnmorska gick på semester efter idag så nu blir de sista gångerna med en annan. Känns konstigt, för jag har bara träffat Hanna vid alla besök med både Idun och Aston. Med Elion i magen bodde vi ju inte här men annars hade jag önskat Hanna även då. Världens bästa är hon!
Och imorgon är det SISTA arbetsdagen på väldigt länge! Jag kommer vara föräldraledig till och med januari 2023 som det ser ut nu, men börja jobba deltid (1-2 dagar i veckan) från september ungefär. Efter en Spanienresa om det blir som vi önskar. Så helt föräldraledig till och med augusti 2022 till att börja med.
Vad tror ni – när kommer lille L? BF är alltså den 6 juli (19 dagar kvar idag!) och historiken är att jag tidigare fött barn på BF + 3 dagar, BF + 12 dagar och BF – 3 dagar. Jag tror absolut på en julibebis, men kring BF. Gissar på den 7 juli men hoppas lite på 6 juli eftersom det är ”vårt datum” samt att Elion föddes på den 6:e. Hade varit lite som att cirkeln är sluten om det avslutas som det började haha.
Nu börjar graviditeten närma sig slutet, enligt appana är lille L nu färdigbakad och vi är 90 % på väg mot BF. Känner mig faktiskt inte alls redo, men en kollega sa idag att det nog kommer när jag blir ledig och hinner känna efter mer. Kan ju lugnt säga att det varit en fullspäckad graviditet, med nytt hus, heltidsjobb och tre barn redan. Och snart är dom FYRA ❤️❤️❤️❤️
Kan tillägga två graviditetssymptom den senaste veckan – klåda på händer och fötter speciellt på natten samt bortdomnade fingrar efter natten. Det förstnämnda kollade jag upp idag genom blodprov eftersom det skulle kunna vara hepatos. Har haft kliande händer länge nu men efter helgen blev det extremt och det var först då jag fattade att det ju inte alls är torra händer. Så jag googlade och insåg att jag kanske borde kollat det tidigare. Men eftersom bortdomnade fingrar kom ni efter helgen också tänker jag att det kanske också kan vara helgens jordgrävande och att jag helt enkelt överansträngt mig, i kombination med att jag är svullen? Vi får se, besök hos barnmorskan imorgon och då trodde dom att provresultatet skulle ha kommit.
Nätterna är för övrigt pest och pina just nu. Det har de varit egentligen sen start, men nu snackar vi kanske 10 uppvak varje natt, kisspauser varje gång, ont att vända mig i sängen, sååå varm, kliande händer… Ja det är inte det minsta härligt faktiskt. Förvärkar har jag börjat få med. Innan har jag haft sammandragningar till och från men igår natt var första natten när ju vaknade av att det gjorde riktigt ont. Så kroppen förbereder sig verkligen! Och jag har försökt att förbereda mig genom att tvätta minikläder bland annat.
Vecka 38 idag – nu taggar vi sista tiden!!! ??
(Försöker ignorera att det ska bli över 30 grader i helgen och att det kommer göra mig såå dålig och svullen ??)
Idag är det 7 juni och det är därmed mindre än 1 månad till BF. Alltså hjälp – ska jag föda barn igen?! Och så snart?! Jag hoppas att han väljer att komma lite före eller kring BF. Elion kom
BF+3, Idun BF+12 och Aston BF-3 så har testat lite allt möjligt. Vet av egen erfarenhet att det är väldigt långa dagar om man går över tiden länge… Även om ju egentligen allt mellan 2 veckor +/- från BF räknas som ”inom tiden”. Oavsett så är det ju snart och jag kan knappt förstå det men börjar samtidigt bli lite pepp. Eller, det som peppar är ju att möta vår lille L! Orden min lillasyster sa när jag var med henne i luren under hennes förlossning med Vera snurrar lite väl ofta i mitt huvud för att jag ska längta efter själva förlossningen hehe… ”och du ska göra det här en FJÄRDE gång???!!!” ???
Syrénträdet vi flyttade ut till stugan blommar och därmed fick vi kvitto på att flytten gick bra ???
Helgen som var blev ännu en underbar helg. Lite för varmt för min höggravida kropp kanske, men vi hade familjetid deluxe samtidigt som vi fick massa gjort i trädgården. Projekt 100 kvm altan och fin gräsmatta är i full gång och till och med alla barnen hjälpte till! Blev galet imponerad över allt de orkade göra, och som sagt framför allt kul att göra det tillsammans.
Mycket mys blev det också såklart ?
…och bad (i Vättern), glass, hämtmat och tyvärr också lite sjukdom som avslutning.
Och vet ni? Nu har jag bara 9 (!) arbetsdagar kvar innan jag tar semester som sedan går över i en lååång föräldraledighet. Jag tänkte jobba fram till midsommar men ändrade mig och tog en vecka före midsommar också. Känner mig så trött så det blir bäst så, att få pausa jobbet lite tidigare än planerat. Längtar tokmycket efter att få en semesterbebis så vi alla får vara tillsammans den första tiden med lillebror ?
Alltså den senaste veckan har det hänt mycket vad gäller min känsla av att bli redo. Redo för bebislivet, redo för förlossning, redo för att möta honom. Vår definitivt sista pusselbit i familjen haha. Det trodde vi om Aston men nu är det definitivt definitivt. 35 kanske inte är gammalt i dagens mått att bli mamma och speciellt inte 4-barnsmamma, men jag startade ändå mammalivet med att bli gravid som 22-åring, och någonstans känner jag mig verkligen klar med graviditeter och vill bara fortsätta njuta av livet tillsammans med alla skatter.
Graviditetsvecka: 34 (33+1 idag)
Dagar till BF: 47
Arbetsdagar kvar:24
Graviditetssymptom just nu: foglossning, kvällshalsbränna, nattnästäppa och enorm trötthet. Förvärkar efter ansträngande/stressiga dagar. Foglossningen känns som knivar instuckna i blygdbenet. Blir värre när jag gått på ojämnt underlag som uppe på berget där bilderna är tagna, eller när jag suttit för mycket.
Cravings just nu: äpplejuice, helst ingen mat och bara fruktiga, fräscha drycker eller ätbara ting.
Köper just nu: smågrejer som sommarfilt, babyolja, miniblöjor, sommarmissar, sängkläder…
Sover: mycket bättre nu i nya sovrummet och när det är svalare. Men måste ha två kuddar under huvudet för annars blir det tungt att andas. Och gärna kudde under magen, och täcket ihopknölat mellan benen.
Förlossningstankar: drömmen skulle vara att förlossningen följer trenden att gå snabbare än den förra. Föredrar alla gånger att det går snabbt, då känner man (jag i alla fall) sig pigg direkt efter istället för att bli slutkörd. Med Elion var jag inne på förlossningen 8 timmar (men hade värkar lääänge innan vi åkte in), med Idun 4 timmar (hade värkar under dagen innan vi åkte in), med Aston blev det 2 timmar på förlossningen, med 3 timmar från första lilla värk tills han var ute! Vi åkte bara in för att påbörja antibiotikakur pga vattenavgång men så startade värkarna i samband med det. Och ju snabbare förlossningen har gått, desto snabbare har jag känt mig piggare.
Tänker att jag även vill fortsätta trenden med bara lustgas som medicinsk smärtlindring.
Vet också att jag tidigare tre förlossningar har gillat att ha svalt i rummet, varma vetekuddar mot ryggslutet, kalla handdukar i pannan och jag vill INTE prata, så det vill jag säkert ha samma även denna gång. Går liksom in i min egen värld och tar varje värk i tystnad. Det ska jag lägga till i förlossningsbrevet sedan sist, att om jag säger att bebisen kommer – då kommer den och det även om jag inte skriker eller vrålar. Så blev det med Aston, att barnmorska inte trodde på mig när jag i två värkar tyst hade sagt att nu kommer han. Hon hade undersökt mig för bara några minuter sedan och då var jag öppen typ 6 cm eller något? Så hon trodde ju inte det gått så fort. Men jodå, han kom ju snabbt ut och barnmorskan bad om ursäkt efteråt sen för att hon inte trott på mig haha. ”Du var ju så lugn”. Så ja, jag är tyst när jag föder barn helt enkelt.
Trots att jag fött tre barn utan att behöva sy ett endaste stygn (och då har det ändå varit två av barnen som vägt nästan 4,2 och 4,5 kg) är jag fortfarande rädd för att spricka. Vet att det hjälpt mig att barnmorskan har hållit en varmblöt handduk mot i krystningsskedet, det vill jag verkligen ha även denna gång.
Men alltså det är ju samtidigt så SPÄNNANDE, att inte veta när eller hur det kommer att starta!? Nytt för denna gång är existensen av covid-19 och vetskapen om att Mange inte kommer kunna vara med om han har symtom. Fy så tufft det skulle kännas! Det största stödet liksom.
Med tanke på ovan: Ni som har fött barn under pandemin får mer än gärna dela med er av era egna erfarenheter ????❤️
Kommentera (6)