VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

EN SLÄNG AV SKOLTRÖTTHET

IMG_0342

Tar tillbaka allt ja sa om att ha fullt på sömnkontot – jag är tröttare än någonsin. M säger att han känner sig hängig så kanske är en ny ”härlig” förkylning på gång.

Andra funderingar – skoltrött? Jag har en otroligt stor motivation i min ryggsäck men jag känner att den tryter för tillfället. Försöker påminna mig om att detta jobbet jag måste göra för att jag ska kunna få andra jobb jag vill ha. Fick en liten uppenbarelse kring det häromdagen, vad jag skulle vilja göra sen. En ny dröm i mitt yrkesliv. Det finns i och för sig mycket jag skulle vilja testa på och jag tror att det som kan låta tråkigt (typ biståndshandläggning) egentligen är väldigt givande. En sak jag har insett är att jag nog inte ska arbeta direkt med barn och ungdomar som far illa i alla fall, alltså vara den som ska sköta barnutredningar. Det tror jag kommer påverka mig alldeles för mycket, jag skulle nog inte klara av att vara saklig och objektiv där. Men vi får se. En viktig lärdom för alla socionomstudenter tror jag är att man är medveten om sina egna gränser. Det är ett så brett yrke, du kommer hitta något som passar just dig. För mig är det allra viktigaste att få vara en hjälpande hand för de som behöver en sådan och allra helst för barn och ungdomar.

IMG_0324

Mysbyxor och hoodie på idag, en självklarhet i hemmatentaplugget.

KRAM

Kommentera (1)

Annons

TÅRFYLLT PODDAVSNITT

GODMORGON ONSDAG!

Två pluggdagar kvar innan tenta och jag känner mig ganska pigg faktiskt. När man liksom lägger sig på kvällen och är lite för pigg för att sova, det är tecken på att sömnkontot är påfyllt igen. Vågar nästan inte skriva det här, men de två senaste nätterna har Aston sovit som aldrig förr och idag vaknade han efter 7 till och med. Som vi behöver bättre nätter.

Vilket får mig att tänka direkt på Josefine och hennes familj som har störd nattsömn i princip alla nätter. I snart tre år har de (Elian) levt med Diabetes typ 1 vilket från start förändrade deras liv drastiskt och för alltid. I veckans avsnitt av podden berättar hon om våren 2014 då de fick beskedet och det blir en hel del tårar. Jag börjar nästan gråta nu när jag tänker på Elians ord om att det inte finns något bra med sjukdomen förrutom att allt smakar som godis när han är låg. Att barn ska drabbas av obotliga sjukdomar är högt upp på listan över orättvisor!!

 

img_4933-1.jpg

Vill ni bidra till forskning och då också framsteg inom diabetes typ 1 kan du swisha valfri summa till Barndiabetesfonden på nummer 9000597.  Vill man stödja TAD som också går direkt til Barndiabetesfonden kan du spana in Together Against Diabetes egen hemsida.

TACK på förhand för alla bidrag (många bäckar små!!) och TACK till er som lyssnar på Catchinguppodden. Avsnitt 11 känns som så mycket mer, som att podden alltid funnits med oss. Kanske för att vi har hunnit med MYCKET under de här avsnitten? 3 av 6 förlossningar, bröllop, svikande föräldrar och i alla avsnitt väldigt gott och blandat.

KRAM

Kommentera (2)

Annons

SÅ ÄR DET

Jag var galet pepp på att få träna efter att minisarna somnat idag (M var i stugan) så när de gjort det gick jag ut på baksidan och körde ett pass. Var egentligen sugen på gym men det blev såklart svårt när M ändrade planerna för dagen. Lite är bättre än inget är ett motto jag måste pränta in ännu hårdare när det gäller träning, det ger alltid något!

 

img_4948.jpg

Astons sprutor gick jättebra idag, han fick tre (!) eftersom han fick 18-månaderssprutan också pga vår stundande utlandsresa och blev inte ens ledsen (!). Hoppas att han slipper biverkningarna, Idun blev riktgt dålig av dessa tror jag det var. Ja antingen ettårs eller 18-månaders men nu fick ju Aston alla samtidigt så blir ju samma oavsett ;).

Seminariet gick också jättebra! Så skönt att ha en grej avbockad.

Vi hann med ett avsnitt av The fall när M kom hem, har ni sett? Med Jamie Doman. Stundtals riktigt obehaglig men samtidigt så spännande och riktigt bra skådespeleri från precis alla.

Kommentera


Annons

1-ÅRSSPRUTAN

Idag är det grått och dimma ute, känns nästan ovant efter flera vårdagar med nästan tropisk värme på vår baksida. Känner att det är har gjort susen – att få solsken på näsan, buffra D-vitaminer efter en mörk vinter. Jag ska in till skolan för redovisning/seminarium om några timmar men är hemma med Idun och myser nu. M och Aston skulle förbi pappas jobb och sen är det BVC-besök – ettårskontroll och sprutor. Det är pga dom Idun får vara hemma, vi känner inte att hon behöver vara med och se Aston få sprutor, ifall han blir ledsen. Så då passar det ju bra att jag är hemma och läser igenom min uppgift och förbereder mig inför eftermiddagen slash myser. Sen står jag med öppen famn ifall Aston behöver mamma när han fått sprutor! Han är väldigt mammig som ni vet, så jag tror faktiskt att det är bättre att M är med, dels för att Aston är tuffare utan mig i närheten men också för att jag tycker det är jobbigt att se de små få sprutor.

Är du som jag eller är du cool att vara med vid sprutor? Jag har ingen nålskräck och visar heller inte barnen att det är något farligt (tvärtom är det ju bra med vaccin även om det skulle vara svårt att förklara för små barn) men det gör ont i mammahjärtat de gånger de blir ledsna av sprutsticken. Samtidigt som jag vill vara där ifall tröst behövs. Men jag är den som varit med alla andra sprutor så M får ta denna innan han inte kan vara med igen pga jobb :).


IMG_0304

Sovande prinsessa en av de underbara vårdagarna ♡

På tal om nålstick, imorgon pratar Josefine om hur det var att få Elians diabetesbesked och den första tiden efter den. Jag blir ledsen bara jag skriver om det och det var många tårar under avsnittets gång. Tufft ämne men ett ämne som behöver lyftas, vi har så många små hjältar i vår värld som kämpar varje dag, alla dagar. Ni kan lyssna på tidigare avsnitt här eller i din podcastapp!

KRAM

 

 

Kommentera (7)

Annons

ÄNNU EN DAG I SOLENS TECKEN

Eftermiddagen på vår baksida:

img_4897.jpg img_4889.jpg img_4890.jpg

En stund på baksidan blev visst drygt 4 timmar. Med lagboken framför näsan. Oj oj så skönt. När man är på vår baksida känns det som en helt egen värld, det är så isolerat från omvärlden trots att det är mitt i ett radhusområde. Och det är så varmt! Jag satt i jeans och tröja men fick byta om till shorts och linne och mot husväggen där jag satt var även det för varmt. Högsta betyg på den här pluggdagen! Speciellt när det funkar att dessutom ha minisarna nära, det är ju inte alltid det går såklart. Om det krävs fullt fokus på att läsa exempelvis. Nu satt jag mest med anteckningar och följde upp i lagtext, och markerade ut med post its där.

När klockan närmade sig middagsdags hoppade jag snabbt in i duschen och efter minisarna hade ätit (jag och M fuskade med hämtmat från Max senare) så cyklade vi till en husvisning. Det är fortsatt hans minstebror som letar hus med sin sambo och vi följer så gärna med. Min man tittar på hemnet lika ofta som jag är på instagram, så jag börjar nästan tro att det är han och inte jag som kommer vara anledningen till att vi flyttar härifrån en dag (om vi nu skulle få för oss att byta vilket jag inte tror) ;)… Haha han är ju med hemnet och hus som jag är med graviditeter och barn. Drömmer lite men är nog väldigt nöjd som det är :).

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna