VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

ÅTERBESÖK

img_4597.jpg

 

Igår var det dags för ett första återbesök hos ortopeden. Det gick bra! Förutom att jag var nära att svimma igen haha, är så överkänslig mot vissa saker. Smärta tål jag hur bra som helst, men att se min fot full med blåmärken, ett snitt med stygn och veta vad som hänt innanför det stygnet… Då börjar det snurra. Tror jag kanske är illamående/yr av medicinerna också. Jag blev lite vit om nosen som läkaren sa helt enkelt och jag slutade titta. Glad att Mange var med och tittade åt mig haha. Allt såg bra ut och nästa återbesök är 7 april när stygnen ska tas. Jag ska ha ett silikoninlägg mellan stortå och tån bredvid i tre månader, för att tån ska läka i rätt läge. Metoden som har använts kallas COSS miter metoden och innebär snällare återhämtning och inga skruvar i tån (bara det liksom). Men då behövs detta inlägg. Metoden går också ut på att man SKA belasta foten (på utsida och häl nu till en början) vilket också skiljer sig åt mot den mer traditionell operationsmetoden där man inte ska använda foten under många veckor. Nöjd och glad för min läkare (Staffan Irding, ortopedkirurg specialist på Medical Center) helt enkelt, de har varit helt fantastiska!

 

Jag fick frågan om jag kan berätta om min väg till operation. Och det tycker jag nog är en bra idé, för jag har märkt efter flera meddelande från er att detta är ett vanligt problem och att det är något man drar sig för att söka hjälp för. Snedställd stortå är till största del ärftligt och därmed inget man framkallar själv genom fel skor etc. Jag upptäckte min sneda stortå när jag var 18-19 år. Sökte för det och läkaren ville skicka vidare till röntgen, vilket är ett måste för att operation eftersom det behöver vara en viss grad på vinkeln av tåleden. Men så flyttade jag till en ny stad. Jag sökte för det igen efter något år när jag hade mycket ont i en period (det går i skov och därför är det bra och mindre perioder) men kom då till en mindre trevlig lärare som mest muttrade om att det finns inlägg jag kan köpa. Då var jag kanske 20-21? Skämdes för min fula fot och försökte strunta i den helt enkelt, läkaren hade ju nästintill viftat bort min smärta och önskan om hjälp. Men så hösten 2018 sökte jag igen, efter en period när jag helt enkelt ännu en gång var riktigt less på att ha så ont. Och jag fick träffa världens goaste läkare som skickade mig till röntgen direkt. Och röntgen visade att jag var berättigad till operation. Stod i kö, fick tid mars 2019 men med all stress som var kring leta jobb och examen som närmade sig bad jag om att skjuta på operationen. Det är ju ändå en operation som pausar livet lite och även om det kanske aldrig riktigt passar in finns det nog ändå bättre och sämre tillfällen. Ny kontakt med läkaren hösten 2019, då diskuterade vi kring de resor som var inplanerade, Spanien i september och Dubai i januari. Och då hände det kanske bästa någonsin. Pga. hög belastning på sjukhuset hade de skickat vissa patienter till Staffan Irding på Medical Center och de frågade om jag ville att de skulle skicka en remiss dit, eftersom det då också skulle vara lättare att bestämma tid själv i och med privat klinik. Så det blev så och efter ett besök hos Staffan bokade vi in en tid efter Dubai.

 

Det har alltså varit en ganska lång resa för min del, läkarkontakter under 15 år och många turer fram och tillbaka kring om det är värt operation. Men JA vad mycket det är värt det! Nu vet jag ju ännu inte hur det kommer att kännas när det är läkt (om smärtan försvinner helt), men jag hoppas såklart det blir bättre och ser fram emot att slippa den där envisa smärtan i foten, att till och med vakna på natten i perioder. Och helt ärligt och ytligt längtar jag också efter att ”kunna” bära snygga sandaler som inte har krav på att gömma en sned stortå. Det är aldrig någon annan än jag som haft problem med det sistnämnda såklart, men det är ändå något som också påverkat min vardag utöver smärtan. Operationen var snabbt avklarad och det jobbigaste har helt klart varit att jag lätt blir så yr och svimfärdig. Och att jag har haft svårt att få i mig tillräckligt med mat i förhållande till starka tabletter. Jag var förberedd på mycket smärta, men smärta är inget jag kan klaga alls på. Klart jag har haft lite ont men det är ju inget konstigt med tanke på att man bland annat skapar en fraktur. Igår kväll tog jag sista morfintabletten så jag kanske får återkomma om smärtan i och för sig hehe, jag vet ju inte hur det kommer kännas med mindre smärtstillande i kroppen. Värsta smärtan har jag haft på kvällen dag 1 och natten mellan dag 2 och 3, och det har jag märkt beror på svullnad i foten, för smärtan har minskat direkt när jag sen varit uppe på benen och traskat runt med kryckorna. När cirkulationen kommit igång. Den natten när jag vaknade av smärtan blev jag chockad av smärtan eftersom jag kände absolut ingenting bara nån timme innan när jag låg i soffan. Trodde först att jag slagit i foten när jag sov men nu med lite mer erfarenhet kan jag dra kopplingen att det är just stillasittande som leder till smärta. Så igår kväll var jag uppe och gick då och då under kvällen, precis som första kvällen när jag hade väldigt ont, och inatt sov jag bra igen.

 
 

img_4601.jpg

Igår var första dagen som minisarna var på förskola på några veckor. Det var lugnt och skönt hemma minst sagt. Jag har varit väldigt trött av all medicin så ett helt tyst hus var faktiskt väldigt skönt. Men också tomt! Nu har vi varit tillsammans väldigt länge i och med förkylningssymptom.

 
 

img_4602.jpg

En katt som trivs med att vi varit hemma så mycket på sistone. Det är inte många dagar han har varit själv hemma sedan han kom till oss! Snart är det dags för kastrering för honom, hade planerat att ta det i samband med min operation när jag ändå är hemma ett par veckor men det har inte blivit av.

 

Visst är det härligt att solen skiner? Idag är min plan att sitta ute på baksidan en stund. Är det 10 grader ute har vi över 20 grader där. Med allt som hänt har man ju nästan glömt att våren är på ingång ☀️

 

Kommentera (4)

SJUKSKRIVEN


 

I måndags var jag inne på jobbet och mellanlandade en dag mellan två sjukskrivningar. Förra veckan var jag hemma för förkylningssymptom och igår tisdag var det dags för min planerade operation på vänsterfoten.

 

Jag fick hur som världens bästa besked innan nästa sjukskrivning. I februari fick jag veta att jag skulle bli tillsvidareanställd inom IFO (kommunens individ och familjeomsorg) redan 1 mars (hade innan ett längre vikariat) med placering på mitt nuvarande kontor året ut. Men så i måndags fick jag slutliga beskedet om något chefen hintat om redan för några veckor sedan – jag blir tillsvidareplacerad på kontoret. Tjoho! Det gick snabbt i svängarna och ingen är gladare än jag. Tänk att veta att jag har en fast plats i världens bästa arbetsgrupp.

 

 

Det firade jag med att köpa vackra rosor till mig själv hehe. Tänkte att det dessutom passar extra bra med dina blommor att titta på i och med att jag kommer vara hemma några veckor framåt.

 
 

 

Klockan 07.10 igår morse hade jag tid för operation på en klinik inne i stan. En operation jag väntat länge på (har haft hallux valgus på vänster stortå sedan tonåren) och skjutit upp två gånger sedan jag fick klartecken för operation hösten för 1,5 år sedan, för att det inte riktigt har passat in i livet med en sådan operation. Halv tio låg jag hemma i soffan igen. Sjukskrivning och VAB i kombination (Mange jobbet hemifrån med så jag är absolut inte ensam med barnen!) 😉

 

Operationen gick jättebra, det var över på en halvtimme. Det kirurgen hade att anmärka på om han skulle anmärka på något var att han såg tendenser till artros på brosket han tagit bort. Man kan visst se tidiga tecken på det, och precis som hallux valgus är det väldigt ärftligt i just stortåleden. Der verkar som att jag kanske har ärvt båda från min kära farmor då. Men artrosen handlade om när jag är kring 60 år eller så, så inget att tänka på nu.

 

Det har gått jättebra hemma sen också. Förutom att jag missade detaljen om hur viktigt det är att äta ordentligt med tanke på alla starka mediciner. Började bli yr och må illa efter någon timme hemma och efter lunch tuppade jag av (låg i soffan som tur är och hann ropa på Mange först). Mange ringde till kliniken för att fråga om de trodde att det berodde på att jag inte tål morfinet (men jag har ätit morfin innan, senast för eftervärkar efter Idun och Astons förlossningar). Det konstaterades rätt snabbt att ”det är inte konstigt hon mår så dåligt med så mycket stark medicin i kroppen om hon inte ätit ordentligt”. Jahopp. Beställde pizza som familjen åkte och hämtade och sedan blev det faktiskt successivt bättre, i takt med att jag fick mat i magen. Framåt senare eftermiddag och kväll fick jag väldigt ont. Blev bara bättre av att jag gick runt en stund med kryckorna. Antar att det var svullnad som gjorde så ont? Och sen att det lättade när jag rörde på foten. Var orolig för natten och trodde jag skulle behöva upp och gå med jämna mellanrum. Men jag sov såå gott hela natten. Vaknade ibland och flyttade lite på kudden under foten, men hade inte det minsta ont. Morfinet gjorde nog att jag sov så gott med, idag har jag varit galet trött och sovit i soffan flera gånger under eftermiddagen. Väldigt lite ont.

 

Imorgon ska jag på första återbesöket, hoppas allt ser bra ut då med.

 

Kommentera (6)

EN MAGISK PLATS

Fredag och femte dagen hemma från jobb och skola för oss. Ja Elion har faktiskt varit hemma ännu längre, eftersom han inte mådde bra från torsdagen förra veckan. Idun hostar fortfarande, Elion har nu bara lite ont i halsen och jag känner mig nästintill symptomfri och siktar på att gå till jobbet på måndag. Jag behöver verkligen göra det, eftersom jag sedan från tisdag ska vara sjukskriven efter min fotoperation. Så vill gärna ”städa upp” med journalanteckningar, planera lite framåt samt få info kring att arbeta hemifrån, vilket jag tänkt göra efter någon vecka.


Som jag skrev på instagram – inget ont som inte för något gott med sig. Dessa bonushemmadagar ger extra familjetid som annars inte skulle blivit och då också kvalitativ familjetid, eftersom vi inte är sjuk-sjuka och eftersom man ska undvika att umgås med andra. Vi försöker att vara ute mycket i naturen, och igår hittade vi en ny pärla – Hassafallsleden. Vilket magiskt ställe vi har i närheten av hemma. 10 minuter med bil och några minuters promenad. Trolskt, sagolikt och obeskrivligt vackert. Det var en plats som gav mig lyckokänslor i magen och jag kände direkt att hit ska jag igen, när jag behöver ro i själen och en stund av ren och skär lycka.




    51d7b7ff-2e94-4124-9cae-23e120fe4034.jpg

Hassafallsleden är ca 5 km och vi gick rundan kring middagstid, med paus vid en av de två grillplatserna för att grilla korv till middag. Nästa gång ska vi gå mitt på dagen för att de små ska kunna leka mer längs vägen. Nu ville vi gå på eftersom vi inte riktigt visste hur leden ser ut och vi ville hinna tillbaka till bilen innan det blev mörkt. Det är mycket upp och ner, branta stigar och NATUR. Lite Outlander känsla faktiskt haha.




ccecffea-dbff-45d3-a3df-a9e401433f25.jpg

d8987af8-0a6a-45ca-b53c-1efb90ea70a8.jpg

1dbbc0da-8920-4265-a4b0-c1f39b208525.jpg

Så svårt att fånga känslan på bild med min gamla iphone, men la upp några videos på instastory med för er som vill se. Måste dock upplevas irl. Skickade några filmer till min mamma som direkt skrev att det påminner om Storforsen uppe i norr och ja, det gör det faktiskt men mer intimt på något vis.




bd34e58a-b677-4efa-9848-54426ea2fc51.jpg

Helt klart en ny favoritgrillplats!!! Om Mange inte hade glömt ketchup + senap hade det varit tidernas bästa middag 😉



Kommentera (15)

DET AVKOPPLANDE I VATTEN

Detta inlägg är ett betalt samarbete med Badshop

 

Vi håller på att titta lite på spabad / relaxavdelning utomhus vid stugan. Hur lyxigt att sitta och bubbla en sval sommarkväll, med utsikt över sjön? Det bara måste bli verklighet av den här planen. Just nu med rådande situation pga. Coronaviruset tycker jag det känns extra viktigt att tänka på livet efter detta. Att även om det kommer ta ett långt tag för världen att återhämta sig från denna pandemi, så kommer det bli okej och vi kommer kunna leva på som vanligt igen (om än med nya perspektiv på vad som faktiskt är viktigt i livet?). Så även om läget är som det är, drömmer vi oss bort till framtiden och våra fortsatta renoveringsplaner.

 

Livet med pool sommarscenario – det är varmt i luften och barnen leker i poolen i timmar för att svalka sig. På kvällarna när barnen sover kan vi vuxna bada för oss själva och njuta av utsikten över sjön medan solen går ner.

 

Livet med pool vinterscenario – hela familjen åker skridskor på sjön tills kinderna är rosiga innan vi grillar korv till lunch. Därefter värmer vi upp poolen och hoppar i ett varmt bubbelbad tillsammans.

 

20150828-_dsc4685__35a19057-3a8f-47f1-bc62-13f9a2438d0d

Drömmen är kanske egentligen en större pool (på bilden 2764SF från Swim & fun). Tänk vad barnen skulle bada och leka! Nu har vi i och för sig en tomt vid sjön, men pool är alltid pool.

 

spabad-denform-52-28-jets__4b0465fa-2ce8-442f-afab-58ba3f7ba475

Verkligheten? Även om drömmen är en större pool som man kan simma i, så känns en mindre mer passande för vår ekonomi, och kanske mest användbart (på bilden DenForm 52). Men man ska aldrig säga aldrig, vi är duktiga på att spara till det vi vill ha och kanske det slutar med en variant i stugan och en i radhuset :)

 

Är det något jag har lärt mig med åren är att kvalitativ återhämtningstid är den kanske viktigaste delen för att orka med det hektiska vardagspusslet som oftast pågår. Att sitta i en varm bubbelpool även mitt i vintern är minst lika härligt som att bubbla på sommarkvällarna, och att göra det med sjöutsikt och ett lugn runtomkring skulle vara återhämtning deluxe för mig. Vi har pratat om vi vill ha pool i radhuset eller i stugan, och jag tycker att ute vid stugan vinner för det är ett helt annat lugn där. Man hör fågelkvitter och en gräsklippare på sin höjd, inte biltrafik som här.

 

Ni som har pool hemma får gärna dela för- och nackdelar för livet med pool :)

 

Kommentera (2)

LIVET FORTSÄTTER FAST DET ÄR PÅ PAUS

A624C2C0-4894-4ECE-A0AF-D83F580E69AD

Ljuset nu är 🙌🏻👌🏻👏🏻


Projekt måla-pinnstolar-svarta känns som en bra plan den här veckan tycker jag. Har bara väntat på tid, och det fick vi ju lite extra nu på sätt och vis, när arbetet ”försvinner” för en stund.


Idag har vi varit ute vid stugan och grillat korv på lunchen, skönt med lite miljöombyte. Imorgon är solen på ingång på riktigt verkar det som och det längtar jag S Å mycket efter. Behöver solljus för att få ny energi för denna fas med tre barn som ska aktiveras och stimuleras likt på skola och förskola. Lärare och pedagoger är på riktigt mina idoler 🙌🏻😅 (och självklart alla ni fantastiska inom sjukvården med!!)


Kommentera (1)


För att få de senaste uppdateringarna