Jag älskar fredagskänslan men kanske inte riiiktigt lika mycket som vanligt den här veckan. Den där tentan på onsdag bidrar till en känsla av hopplöshet emellanåt alltså…
Skulle ha jobbat eftermiddag idag men mitt besök blev inställt så jag tog hela dagen till hemmaplugg istället, vilket alltså var rätt så bra med tanke på känslan jag nämnde ovan. Nu fick jag chans att återta lite kontroll, and so I did. Datalabben igår ställde till det ganska mycket nämligen. Igår när jag kom hem sa Mange att jag såg alldeles likgiltig ut haha, och det var precis så jag kände mig. Helst hade jag bara velat gråta för att det kändes så övermäktigt. Ja jisses. Alltså när tentan i denna kursen är förbi ska jag fira! Vet ni att jag tror till och med att de är de absolut sista salstentorna innan examen.
Att plugga hemma är en sån sak jag ändå uppskattar. Det kommer jag säkert sakna med studietiden. Nästa höst (med start sommaren) är det ju faktiskt jobb och bara jobb som gäller.
Inställt jobb för mig var faktiskt bra på flera plan. Mange behövde inte sluta tidigare för att vara med Elion, som hade studiedag och stängt fritids idag. Plus att jag och Elion kunde åka iväg och äta lunch på stan, bara han och jag. Urmysigt. Vi åt buffé på Rosegarden.
Det blev till exempel en hel del prat om fotboll, lite jul (jag frågade hur han skulle önska att vi lägger upp firandet) och jag berättade om mina tatueringsplaner. Han tyckte det lät bra (jag har tänkt inkludera barnen och familj mycket i den) och berättade om att han har sett bild på någon som har tatuerat en hamburgare på rumpan. Haha. Det är kul att ha en snart-nioåring, som en liten kompis man kan prata med allt och inget om (och som även gör en gråhårig emellanåt genom att vara en minitonåring hehe). I bilen på väg hem pratade vi även om varför mammor och pappor skiljer sig. Vi har en familj i vår närhet där föräldrarna har bestämt sig för att gå skilda vägar, så när han ändå tog upp det kände jag att det kunde vara ett bra läge att koppla det till vår familj också. Elion var nästan tre år när jag och hans pappa skilde oss, så han kommer ju inte ihåg det… Och har faktiskt inte frågat så mycket om det under alla dessa år, endast än en gång tidigare men det var några år sedan nu. Det känns skönt att han har tagit hela processen bra, och det känns fint att han räknar oss alla som en familj trots att vi bor på två olika ställen. Jag var orolig helt i onödan över hur Elion skulle reagera över att få nya syskon, för honom har det inte varit något annat än en glädje. Kanske för att han ”växt in” i det, han var ju så liten vid skilsmässan? Å andra sidan var han 5,5 år när Idun föddes och det minns han ju. Min ambition är i alla fall, och har alltid varit, att Elion alltid alltid ska känna sig sig precis lika viktig som sina syskon trots att han bor här halvtid. Det är nog mest ett dåligt samvete från min sida över att inte få finnas där för honom fysiskt alla dagar som har spökat från första dagen som skild, och som fortfarande kommer ibland. Men då är det nog viktigt att fokusera på alla viktiga personer runt Elion som kanske är fler än vad det finns i en kärnfamilj, med det är då inte fy skam 🙂
♡
Kommentera (3)
Wow vad dagarna går! Det är ju sedan gammalt, men när man plussar på ännu en grej i ett livspussel som redan är fullt blir det ännu mer påtagligt haha. Jag är ju van att jobba hemifrån vid sidan om heltidsstudierna. Från och med den här terminen ska jag ju testa att jobba, ca 20-40% på en arbetsplats med härliga kollegor och stimulerande arbetsuppgifter. Något jag verkligen har saknat. Procenten är lite svävande eftersom det beror på hur mycket jag känner att jag hinner med och vad som kommer på mitt skrivbord.
Det har blivit höst med råge nu. Luften är sådär ”krispig” som det så vackert heter i bloggvärlden och på morgnarna behöver barnen mössor och tunna vantar. Hösten är välkommen ändå, vi är redo för allt vad den innebär. Det jag tar med mig från sommaren 2018 är att jag började mitt nya jobb, att vi fick vårt efterlängtade efternamn (faktiskt gick det igenom på samma dag som min första dag på nya jobbet så det var nystart i dubbel bemärkelse), alla mängder med timmar på stranden, avslutningen i Palma, och sist men kanske allra störst – att jag fick vara med när älskade Leon föddes!
Idag har vår ständigt pärlande lilla tjej varit på sin allra första förskoleutflykt! Är man blödig som får tårar i ögonen bara av att tänka på en sån sak!? En del av mig vill att de alltid ska vara små samtidigt som det är så fint att få följa deras utveckling bit för bit.
Jag och Mange kollar på Bondeparet och jag blir alldeles varm i hjärtat av att se hur Jockes familj ställer upp för varandra no matter what. Exakt sån mentalitet önskar jag att vi kommer ha i framtiden. Att vi vill vara tillsammans, att vi vill hjälpas åt med stort som smått – så att även det annars tråkiga blir roligt. På riktigt så finns det inget i hela världen jag önskar mig som välmående och glittrande relationer med barnen, och med Mange vid min sida.
♡
Känslan efter mitt lunchpass i gymmet var – YES! Det var längesen jag tränade så svetten rann men känslan som kommer efteråt upptäckte jag att jag har saknat.
Lyxade till det med att kolla på en serie medan jag åt lunch. Sen började jag läsa i bok nummer två. Ja jag läste ut SPSS-boken på förmiddagen! Helt otroligt. Eller ja, jag läste de delar som är relevant för oss, så inte heela boken egentligen. Men nästan. Och efter gårdagens labb hängde jag med bra. Produktiv dag minst sagt! Men jag inser att just pauser hemma är något jag måste bli bättre på. På något sätt känns det ”fel” att göra ingenting i en timme vid lunch t.ex. Nästan så att jag känner att jag inte får ha barnen på förskola. Men hallå, inte känner jag så om jag är på jobbet! Då inser jag ju vad paus innebär, och att det är ett måste. Självklart är det samma hemma för paus i plugg är minst sagt nödvändigt om man vill lära sig på bästa sätt. Det blir väl en krock i hjärnan för hur saker ska vara haha. Svårigheten med att plugga hemma alltså, vilket i-landsproblem va ?
Godmorgon! Barnen är lämnade på förskola och skola, och den här mamman har hemmaplugg idag. Tänkte ta en träningspaus om någon timme i samband med lunch, för att bara mala sida efter sida är inte speciellt givande om man håller på för länge 😉
Dessa två tegelstenar ska jag läsa innan fredag (!). Har nämligen lånat böckern så fick en härlig deadline. Har redan plöjt två böcker, så det är ju inte så att jag skjutit upp det in i det längsta om det nu verkade så haha.
Att köpa böcker till varje kurs har självklart sina fördelar. Man slipper tänka på allt vad lånetider heter. Jag köpte alla böcker första kursen. Sen började jag ganska snabbt köpa begagnat (den marknaden är enorm). Köpa begagnat gjorde jag helt termin 2 och en bit in på termin 3. Om jag inte minns fel så var det i slutet av termin 3 (juridikterminen) som jag bestämde mig för att inte köpa fler böcker, utan bara låna. Och det har alltså funkat i typ 2,5 termin. Lite pyssel och planering, men man slipper köpa och sälja vilket nog är ännu mer fixande. Så mitt tips till er studenter och blivande studenter är att våga låna mer kurslitteratur, om ni inte redan gör det. Och inte bara på skolans bibliotek, kolla även på stadsbiblioteken. Man läser ju ändå oftast bara igenom och antecknar det viktigaste utifrån vad som tagits upp på föreläsningar. Sen utesluter ju inte något det andra. Jag funderar till exempel på att köpa den undre tegelstenen på bilden. Brymans bok följer verkligen med genom hela utbildningen och nu i termin 6 kommer den användas hela tiden i och med C-uppsatsen som väntar. Då kan det minst sagt vara värt ett köp.
Kram!
Kommentera
Det blev ingen cykeltur till högskolan idag, strax efter jag skrev mitt förra inlägg började det ösa ner. Verkligen som att himlen öppnade sig. Så även om det slutade i samband med att det började bli dags att ta sig inåt så vågade jag inte riktigt chansa. Känner mig lite småförkyld så att bli nerkyld i regn hade inte varit en bra idé. Trodde inte att jag skulle säga det här, men efter datorlabben idag känns det faktiskt greppbart med statistiken. Tack och lov, och allt tack vare en av skolans bästa lärare. Efter att ha varit student sedan hösten 2014 har man ju lärt sig att det finns föreläsningar och det finns föreläsningar 😉
Så det var med sol i sinne jag hämtade minisarna. Haha höll på att dö av skratt när ena pedagogen berättade om när Astons avdelning idag roade sig med att hitta ett passande namn till sin grupp (de är två olika grupper när de vissa dagar delar upp sig i mindre grupper). ”Kommer du ihåg vad din grupp fick för namn” frågade hon Aston. ”Astongruppen” svarade han glatt. ”Jaa, det var faktiskt hans förslag….” sa hon. Hahah alltså åh. De andra barnens förslag var typ lastbilsgruppen, röda gruppen, födelsedagsgruppen, lite mer… Demokratiska sådär. Aston är en riktig liten teaterapa som gillar att vara i centrum, hemma brukar han prata samtidigt som han tittar sig i spegeln, bara för att han gillar att se sig själv in action tror jag!? Skulle inte förvåna mig om han blir skådespelare eller likvärdigt.
Efter en stunds lekparkshäng med alla tre barnen lagade jag en enkel men ack så god middag. Stuvade makaroner! Barnen älskar det och ja. Ibland (läs ofta) gör vi det rätt lätt för oss vad gäller middag.
Därefter blev det en mellanlång promenad, som kompensation för missad cykeltur. Såg första riktiga hösttecknet på en liten sidogata. Det är ju så vackert när träden börjar skifta i färg, men jag föredrar alla gånger naturens förändringar på vårkanten. Dock känns det ändå mysigt med höst och höstmys på ingång. Eller ja, det jag ser fram emot mest med hösten och mörkret är när advent närmar sig. ÄLSKAR december och julfeeling. Ändå bara 15 veckor till julafton idag 😉
♡
Kommentera