VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

VAD BLIR DET FÖR MAT?

Det blev ingen cykeltur till högskolan idag, strax efter jag skrev mitt förra inlägg började det ösa ner. Verkligen som att himlen öppnade sig. Så även om det slutade i samband med att det började bli dags att ta sig inåt så vågade jag inte riktigt chansa. Känner mig lite småförkyld så att bli nerkyld i regn hade inte varit en bra idé. Trodde inte att jag skulle säga det här, men efter datorlabben idag känns det faktiskt greppbart med statistiken. Tack och lov, och allt tack vare en av skolans bästa lärare. Efter att ha varit student sedan hösten 2014 har man ju lärt sig att det finns föreläsningar och det finns föreläsningar 😉

 

Så det var med sol i sinne jag hämtade minisarna. Haha höll på att dö av skratt när ena pedagogen berättade om när Astons avdelning idag roade sig med att hitta ett passande namn till sin grupp (de är två olika grupper när de vissa dagar delar upp sig i mindre grupper). ”Kommer du ihåg vad din grupp fick för namn” frågade hon Aston. ”Astongruppen” svarade han glatt. ”Jaa, det var faktiskt hans förslag….” sa hon. Hahah alltså åh. De andra barnens förslag var typ lastbilsgruppen, röda gruppen, födelsedagsgruppen, lite mer… Demokratiska sådär. Aston är en riktig liten teaterapa som gillar att vara i centrum, hemma brukar han prata samtidigt som han tittar sig i spegeln, bara för att han gillar att se sig själv in action tror jag!? Skulle inte förvåna mig om han blir skådespelare eller likvärdigt.

 
 

Efter en stunds lekparkshäng med alla tre barnen lagade jag en enkel men ack så god middag. Stuvade makaroner! Barnen älskar det och ja. Ibland (läs ofta) gör vi det rätt lätt för oss vad gäller middag.

 

 


 

Därefter blev det en mellanlång promenad, som kompensation för missad cykeltur. Såg första riktiga hösttecknet på en liten sidogata. Det är ju så vackert när träden börjar skifta i färg, men jag föredrar alla gånger naturens förändringar på vårkanten. Dock känns det ändå mysigt med höst och höstmys på ingång. Eller ja, det jag ser fram emot mest med hösten och mörkret är när advent närmar sig. ÄLSKAR december och julfeeling. Ändå bara 15 veckor till julafton idag 😉

 

 

 


Annons

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna