A N A N A S – årets frukt om du frågar mig.
Har nog aldrig ätit så god ananas som vi gjorde när vi var i Palma. Även om det stod att den var från Marocko haha.
Nu är läget under kontroll! Satt och skrev ihop mina föreläsningsanteckningar med anteckningar från böckerna idag. När Mange kom hem efter jobbet vid 15 blev jag precis klar. Han hämtade minisarna och vi köpte med oss grillmat ut till stugan. Mycket (!!) välbehövlig paus måste jag säga. Och viktiga beslut behövde tas idag, som hur långt ut från ytterdörren altanen ska gå haha. Så gulligt att jag får vara delaktig i alla beslut som rör stugan, det gör såklart att det känns allt mer som vårt. För stugan är ju egentligen Manges, han köpte den något år innan vi träffades. Faktiskt med en annan tjej (som han köpte ut sen när de gjorde slut). Men nu är ju hela stugan utbytt efter det, så det känns ändå som vårt på riktigt. Och det är just därför jag tror att Mange gärna vill att jag är med och bestämmer kring minsta lilla detalj, för att han vill inkludera mig, så att jag ska trivas där. Det är ju svårt att trivas på en byggarbetsplats haha, men ju mer jag visualiserar att det är färdigt och vi kan BO där, ja då känns det faktiskt riktigt spännande. Av någon anledning tänker jag mig att vi ska vakna upp där nästa jul!?? Haha det är ju en bit bort, men denna julen är det definitivt inte klart invändigt, så då är det ju nästa jul som gäller. Och just ju är kanske för att det är större chanser att det är en vit jul där haha. Alltid kallare där på vintern, och oftast varmare på sommaren.
NU ska jag träna. Blev ingen lunchträning. Satt verkligen nonstop och skrev hela dagen, åt till och med framför datorn… Usch, det är inte bra att göra så men å andra sidan har min tentaångest släppt HELT nu så jag får ändå säga att det var det värt 🙂
KRAM!
Kommentera (1)
Du vet att det är tentavecka när du:
-har mer skiftande humör än den värsta pms:en…
-plötsligt tycker det är lika lockande att storstäda och putsa fönster som det är att bada under en solsemester, ja det finns tusen andra saker du helt plötsligt väldigt gärna vill göra!?
-med jämna mellanrum hamnar helt i din egen värld, likgiltig, eftersom du repeterar begrepp för dig själv. Begrepp som om en vecka inte kommer vara ett dugg användbara
-vilket får dig gråtfärdig till och från (här förstår man vikten av att känna meningsfullhet haha)
Önskar mig tillbaka till sommar och sol igen! Kanske inte just den här dagen egentligen för nu när jag ser bilden kommer jag ihåg att jag hade börjat få feber och blev jättedålig på kvällen haha…
Helgen har bjudit på en inre brottning för min del men faktiskt så känner jag ett helt annat lugn efter att jag fick sitta med böckerna igår. Mange tog barnen och handlade först brädor och åkte sen till stugan där de hängde i flera timmar. Såå välbehövligt för min del. Jag har pluggat i snart tre år men det är inte många helgdagar jag har pluggat, för att jag helt enkelt har lagt upp tiden bra under veckodagarna. Den här tentan kräver dock lite mer, det är så mycket begrepp som ska fastna och förstås innan jag ens kan gå vidare till det man faktiskt behöver kunna. Så då kände jag att jag hellre sitter en söndag för att kunna slappna av lite mer nu dagarna innan. And it worked, så skönt.
Ska sätta mig med tentaanteckningar nu och pimpla pepsi max. Har åtminstone lovat mig själv ett träningspass under lunchen idag igen bara för att inte fastna i dålig hållning framför datorn 😉
♡
Jag älskar fredagskänslan men kanske inte riiiktigt lika mycket som vanligt den här veckan. Den där tentan på onsdag bidrar till en känsla av hopplöshet emellanåt alltså…
Skulle ha jobbat eftermiddag idag men mitt besök blev inställt så jag tog hela dagen till hemmaplugg istället, vilket alltså var rätt så bra med tanke på känslan jag nämnde ovan. Nu fick jag chans att återta lite kontroll, and so I did. Datalabben igår ställde till det ganska mycket nämligen. Igår när jag kom hem sa Mange att jag såg alldeles likgiltig ut haha, och det var precis så jag kände mig. Helst hade jag bara velat gråta för att det kändes så övermäktigt. Ja jisses. Alltså när tentan i denna kursen är förbi ska jag fira! Vet ni att jag tror till och med att de är de absolut sista salstentorna innan examen.
Att plugga hemma är en sån sak jag ändå uppskattar. Det kommer jag säkert sakna med studietiden. Nästa höst (med start sommaren) är det ju faktiskt jobb och bara jobb som gäller.
Inställt jobb för mig var faktiskt bra på flera plan. Mange behövde inte sluta tidigare för att vara med Elion, som hade studiedag och stängt fritids idag. Plus att jag och Elion kunde åka iväg och äta lunch på stan, bara han och jag. Urmysigt. Vi åt buffé på Rosegarden.
Det blev till exempel en hel del prat om fotboll, lite jul (jag frågade hur han skulle önska att vi lägger upp firandet) och jag berättade om mina tatueringsplaner. Han tyckte det lät bra (jag har tänkt inkludera barnen och familj mycket i den) och berättade om att han har sett bild på någon som har tatuerat en hamburgare på rumpan. Haha. Det är kul att ha en snart-nioåring, som en liten kompis man kan prata med allt och inget om (och som även gör en gråhårig emellanåt genom att vara en minitonåring hehe). I bilen på väg hem pratade vi även om varför mammor och pappor skiljer sig. Vi har en familj i vår närhet där föräldrarna har bestämt sig för att gå skilda vägar, så när han ändå tog upp det kände jag att det kunde vara ett bra läge att koppla det till vår familj också. Elion var nästan tre år när jag och hans pappa skilde oss, så han kommer ju inte ihåg det… Och har faktiskt inte frågat så mycket om det under alla dessa år, endast än en gång tidigare men det var några år sedan nu. Det känns skönt att han har tagit hela processen bra, och det känns fint att han räknar oss alla som en familj trots att vi bor på två olika ställen. Jag var orolig helt i onödan över hur Elion skulle reagera över att få nya syskon, för honom har det inte varit något annat än en glädje. Kanske för att han ”växt in” i det, han var ju så liten vid skilsmässan? Å andra sidan var han 5,5 år när Idun föddes och det minns han ju. Min ambition är i alla fall, och har alltid varit, att Elion alltid alltid ska känna sig sig precis lika viktig som sina syskon trots att han bor här halvtid. Det är nog mest ett dåligt samvete från min sida över att inte få finnas där för honom fysiskt alla dagar som har spökat från första dagen som skild, och som fortfarande kommer ibland. Men då är det nog viktigt att fokusera på alla viktiga personer runt Elion som kanske är fler än vad det finns i en kärnfamilj, med det är då inte fy skam 🙂
♡
Kommentera (3)
Wow vad dagarna går! Det är ju sedan gammalt, men när man plussar på ännu en grej i ett livspussel som redan är fullt blir det ännu mer påtagligt haha. Jag är ju van att jobba hemifrån vid sidan om heltidsstudierna. Från och med den här terminen ska jag ju testa att jobba, ca 20-40% på en arbetsplats med härliga kollegor och stimulerande arbetsuppgifter. Något jag verkligen har saknat. Procenten är lite svävande eftersom det beror på hur mycket jag känner att jag hinner med och vad som kommer på mitt skrivbord.
Det har blivit höst med råge nu. Luften är sådär ”krispig” som det så vackert heter i bloggvärlden och på morgnarna behöver barnen mössor och tunna vantar. Hösten är välkommen ändå, vi är redo för allt vad den innebär. Det jag tar med mig från sommaren 2018 är att jag började mitt nya jobb, att vi fick vårt efterlängtade efternamn (faktiskt gick det igenom på samma dag som min första dag på nya jobbet så det var nystart i dubbel bemärkelse), alla mängder med timmar på stranden, avslutningen i Palma, och sist men kanske allra störst – att jag fick vara med när älskade Leon föddes!
Idag har vår ständigt pärlande lilla tjej varit på sin allra första förskoleutflykt! Är man blödig som får tårar i ögonen bara av att tänka på en sån sak!? En del av mig vill att de alltid ska vara små samtidigt som det är så fint att få följa deras utveckling bit för bit.
Jag och Mange kollar på Bondeparet och jag blir alldeles varm i hjärtat av att se hur Jockes familj ställer upp för varandra no matter what. Exakt sån mentalitet önskar jag att vi kommer ha i framtiden. Att vi vill vara tillsammans, att vi vill hjälpas åt med stort som smått – så att även det annars tråkiga blir roligt. På riktigt så finns det inget i hela världen jag önskar mig som välmående och glittrande relationer med barnen, och med Mange vid min sida.
♡
Känslan efter mitt lunchpass i gymmet var – YES! Det var längesen jag tränade så svetten rann men känslan som kommer efteråt upptäckte jag att jag har saknat.
Lyxade till det med att kolla på en serie medan jag åt lunch. Sen började jag läsa i bok nummer två. Ja jag läste ut SPSS-boken på förmiddagen! Helt otroligt. Eller ja, jag läste de delar som är relevant för oss, så inte heela boken egentligen. Men nästan. Och efter gårdagens labb hängde jag med bra. Produktiv dag minst sagt! Men jag inser att just pauser hemma är något jag måste bli bättre på. På något sätt känns det ”fel” att göra ingenting i en timme vid lunch t.ex. Nästan så att jag känner att jag inte får ha barnen på förskola. Men hallå, inte känner jag så om jag är på jobbet! Då inser jag ju vad paus innebär, och att det är ett måste. Självklart är det samma hemma för paus i plugg är minst sagt nödvändigt om man vill lära sig på bästa sätt. Det blir väl en krock i hjärnan för hur saker ska vara haha. Svårigheten med att plugga hemma alltså, vilket i-landsproblem va ?