En vecka med nästan 40 graders feber har vi nått idag. I helgen var Idun feberfri på dagarna så då hoppades vi ju såklart att det var på bättringsvägen. Men så har febern kommit smygande framåt eftermiddage och kvällen. Och nätterna har hon legat och gråtit sig igenom… Usch vad hemskt när man inte kan göra så mycket mer än visa att man finns där. Hon är en riktig kämpe! Och vad ONT hon måste ha haft, inatt sprack trumhinnan (?) så jag förstår varför det bara gjorde ondare och ondare för varje natt, när trycket ökade. Idag på morgonen gick jag till jobbet innan hon vaknade, och när jag kom hem vid lunch för att byta av Mange såg jag att hon var alldeles varig runt örat. Att inte Mange sett det kan man ju undra över men å andra sidan ser han oftast inte såna ”små detaljer”. Jag ringde vårdcentralen men såklart var alla tider till läkaren slut och det blir ännu ett besök på närakuten efter 17 idag. Nu vill de nämligen behandla. På ett sätt känns det skönt även om man vill undvika antibiotika, för nu måste det väl bara bli bättre.
Jag och Mange är vänner igen, för er som undrar haha, och ingen ny säng har vi köpt. Jag och Idun har fått dubbelsängen för oss själva medan han sovit på soffan. Varit väldigt mysigt att sova med Idun, vi har liksom aldrig gjort det. Elion sov med mig ett tag efter skilsmässan, innan han fick en säng i sitt nya rum (som bebis sov han alltid i sin säng), och Aston har sovit hos oss i perioder när han vaknat till på natten… Men Idun har alltid sovit i sin säng och därför känns det lite extra speciellt.
Hemmamyset idag är välbehövligt även för mamman. Idun har sovit hos mig de senaste fyra eller är det fem nätter och det har varit några timmars vakentid varje natt så även jag är rätt sliten. Fick tokont i halsen igår kväll och började känna mig väldigt yr, så helt kry är jag inte heller. Blir väl extra mottaglig när sömnen inte är så bra kan jag tänka mig.
Igår var vi på innebandycup en liten sväng, Idun var ju pigg hela morgonen och förmiddagen. Informationen är att öroninflammationen i sig inte smittar så därför kände jag att det var ok. Hon är inte sjuk i övrigt. Men på kvällen fick hon feber igen, 39.6 poff bara sådär. Stackars liten.
♡
Kommentera (2)
Idag går ögonen lite i kors på mig. Idun kom in vid 01 och klockan var närmre 04 när vi somnade om. Hon hade så ont i öronen och febern närmade sig 40 grader igen när alvedonen från kvällen började släppa… Ja och på slutet var det Aston som kom in, suck. Honom lämnade jag bara över till Mange som lagt sig i soffan (hade även en tjurig man där vid 01, han tyckte att jag tog för mycket plats i sängen men jag sa att jag låg så långt ut jag kunde plus att jag vet att Idun ändå kommer ligga närmre mig under natten vilket jag tycker berättigar till några millimeter extra på min yttersida… Kommer ändå aldrig tycka att det är okej att säga dumma saker till någon pga. en sån struntsak så han får gärna fortsätta sova på soffan ett tag till). Det tar tid att få i Idun alvedon och det är såklart inte förrän den finns i systemet som det jobbiga vänder för henne. Och då blir hon en liten kvittrande fågel som inte kan vara tyst. Hon låg och pratade om sina nya glitterpennor i säkert en halvtimme. ”Mamma, vilken färg vill du att jag ska måla ett hjärta med? Rosa? Eller Lila? Gillar du lila också? Jag ska göra ett lila till farmor också som hon ska få när hon är i Spanien. Vi måste gömma pennorna så att inte Aston ser dom” (den sista meningen viskande trots att det bara var vi två i mörkret i sovrummet haha). Non stop pratade hon så och jag vet inte hur många gånger jag försökte med ”vi måste sova”, ”sov nu så du orkar rita massor imorgon”, ”försök sov nu, det är mitt i natten”.
Jag och Idun var inne på närakuten igår kväll och läkaren sa att man inte behandlar öroninflamation med antibiotika på så små barn så länge det inte rinner från öronen så vi ska fortsätta som vi gör med febernedsänkande och sova i högläge. Men alltså kunde dom inte bara sagt det på 1177 tänker jag? Eller de kanske ville kolla så att det inte varar och vi missat se det? Hon sa även att vi ska avvakta någon vecka (!) och att vi ska ringa om det inte blir bättre. Frågade vad som är rimligt när det gäller den höga febern eftersom hon haft det i över tre dygn men åtminstone en vecka skulle vi avvakta med det. I alla fall så åkte vi förbi City gross på hemvägen, Idun skulle få välja en leksak för att hon var så duktig hos läkaren, och då valde hon glittertuschpennor.
Examensarbete in the making!
Vi har bokat in massa intervjuer nästa och nästnästa vecka och fram tills dess filar vi på bakgrunden och tidigare forskning. Kul det där att när man visualiserade sig C-uppsatsen kändes 10 veckor som såå lång tid. Men mitt i det känns allt ganska stressigt. Sista två veckorna går dessutom bort på opponering och att deadline för att skicka in en första version är 1,5 vecka innan opponeringen. Så vi försöker hålla ett bra tempo nu i början för att inte behöva arbeta ihjäl oss över jul och nyår (deadline är 7 januari).
/Kanske ska åka och köpa en större säng i eftermiddag?
I morse var Idun pigg, äntligen! Det hjälpte att få i henne alvedon igår kväll (mutade henne men ändå), det gav henne lite nya krafter. Men en feberfri dag innan förskola gäller så vi blev ju hemma idag med. Vi lämnade Aston på förskolan, tog en promenad och sen hem igen. Idun pratade verkligen non stop, sa mamma och berättade därefter allt möjligt heela tiden. Härligt att se (och höra haha) henne pigg! Men så nu vid lunch vände det helt igen och hon fick 39 graders feber igen… Eftersom det nu snart är tre dygn med hög feber och ont o öronen ringde jag vårdcentralen. Distriktssköterskan jag pratade med sa att det inte finns någon anledning att vänta utan en läkare bör kolla på henne ifall det är öroninflammation som inte vill gå över. Alla tider under dagen var tyvärr slut så jag ska ringa tillbaka vid 17 för att förhoppningsvis få en tid ikväll. Lilla älsklingen.
Här var bara en liten stund innan febern kom tillbaka. Jag har gjort i ordning ett skrivbord åt henne där hon brukar sitta och skriva och rita tillsammans med mig. På det sättet kan jag få saker och ting gjorda även om jag är hemma för VAB. Är nöjd med min insats för dagen så därför tänker jag nu vara med Idun utan dåligt samvete. Ja alltså utan dåligt samvete för att hamna efter. Som student får man ju inte vabba i den bemärkelsen att man anmäler till försäkringskassan, utan missar jag tid får jag snällt ta igen det en annan gång.
Dagen började alldeles för tidigt, med tanke på att Idun i princip gråtit i sömnen hela natten. Hon har mumlat vid några få tillfällen att hon har ont i öronen men sen när jag frågat om det säger hon bara tvärnej. Vet inte om det är det där med att hon helst vill hålla det jobbiga för sig själv? En annan VILL ju att hon ska berätta om det är något som tynger henne. Försökte förklara på morgonen att det som är bra med en familj är att man kan berätta om allt och även sånt som känns jobbigt, eftersom vi då kan hjälpa varandra. Man kan kort och gott säga att Idun inte är en person som klagar i onödan! Lilla gumman… 39,3 grader i feber också och vägrar allt vad medicin heter. Försökt smuggla ner brusalvedon i både bubbelvatten och pepsi men hon känner verkligen minsta lilla som smakar annorlunda. Men hon äter i alla fall isglass och dricker sånt som inte är ”förpestat” med alvedon så hoppas det räcker tills det vänder.
Aston lämnade jag på förskolan påväg till min skola. Han ville dit och leka och det känns bara bra så att Idun får chans att vila upp sig. Idag hade jag och Sandra handledning och sen var vi några timmar på biblioteket för att leta böcker. Sen åkte jag hem och tog en lugn stund i soffan med Idun och Mange, men nu tänkte jag vara effektiv en stund till. Ska in till stan sen igen för en laserbehandling av tatueringen jag håller på att ta bort.
Igår hade jag den här stjärnan till pluggsällskap. SÅ SÖT. Han får gärna följa med alla gånger. Sa att vi gärna är hundvakt om de vill också haha. Blev lite glad när Sandra sa att han ofta är skeptisk till nya människor och brukar bli orolig och morra då, men mig gick han direkt fram till och visade att han tyckte om mig. Man kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet 🙂
Kramkalas
♡
Ny vecka och jag njuter fortfarande av lyxen att få det bästa av alla världar i en alldeles lagom dos. Pluggtid som är roligare än på länge när man får både välja och styra fritt, jobb någon dag i veckan, mycket tid med barnen och lyxen att kunna träna dagtid.
Jag glömmer att kika in här vissa dagar, och att jag har fått en sådan inställning till bloggen känns också bra. Efter mer än 11 år har jag liksom avdramatiserat dess betydelse i mitt liv och känner att jag bara bloggar när jag känner för det. Tidigare var det ofta så att jag tänkte i blogginlägg och fotade för att ha material till bloggen. Nu skriver jag enbart när lusten finns och jag fotar av en ännu bättre anledning, nämligen för mitt privata. Det känns väldigt bra att barnen inte längre syns på samma sätt i bloggen framför allt. OCH jag står fortfarande för det jag skrev om för ett tag sen, att det gör mig illa till mods att sociala medier har spårat lite enligt min mening och nu till största del är otroligt utseendefixerat. Jag kan inte riktigt känna att jag vill tillhöra den världen som retuscherar allt till någon orealistiskt eller som visar upp sponsrade plastikoperationer eller botoxanvändande. Visst är jag också ytlig, till viss del och var drar man gränsen? Vem har rätt att säga var gränsen går för när det blir för ytligt? Men jag kan bara gå på min magkänsla och den har gjort att jag nu har hamnat här. Jag vill fortsätta blogga för att det känns kul men jag vill vara noga med vad jag bloggar om.
I söndags firade vi pappan i vårt hus med en liten present. En nycklelknippa i läder från byRavn. Ja jag håller med er som tycker att man inte ska behöva en speciell dag för att visa uppskattning, MEN jag gillar att göra båda delarna haha. Överraska med presenter både när det är förväntat och inte.
Igår efter en intensiv jobbdag gick jag, Elion, Karro och Elion på medlemskväll på Filmstaden. Vi såg Sune vs. Sune och det bjöds på popcorn och dricka! Jätterolig film och kul att se min f.d. bloggkollega Lofsans Baxter i Håkan-rollen. Bästa insatsen i filmen skulle jag säga 🙂
Idag tog vi en lugn morgon. Även om Aston väckte mig vid 06.13 så ääälskar jag att få vakna till i lugn och ro. Jag läste lite halvt i Katrin Zytomierskas Bucketlist medan de små tittade på barnkanalen. Kvart i nio ville dom gå till förskolan så då gjorde vi det!
Nu väntar examensarbeteplugg med Sandra fram tills jag ska hämta Elion för tandläkarbesök.
KRAM