VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

SISTA FÖR DAGEN

  

Fredagskvällen hos oss började med besök av Ms bror med flickvän. Som hade med sig ett gäng lotter – till mig! Ja det är ju Evelina som har namnsdag idag. Så himla gulligt! Vann några kronor men kände mig desto rikare i hjärtat.

Idun har äntligen börjat äta bättre igen så hoppas den här fasen har börjat vända nu och vi får en sån där skön sovmorgon imorgon ;). Ska uppskatta dom ännu mer framöver!!

Imorgon väntar ledig dag för hela familjen och vädret ska bli ganska soligt, så vi siktar nog på frisk luft och motion. Vad ska ni göra?

Kram/E

Kommentera

Annons

1 MÅNAD TILL BF OCKSÅ



Ja Iduns ettårsdag närmar sig och det betyder ju att beräknad förlossning också gör det. 12 mars är den gemensamma dagen för dessa två. Får ofta frågan om jag vill att de ska få samma födelsedag och lite häftigt hade det ju varit. Men samtidigt vill jag vara med Idun på hennes ettårsdag och inte på förlossningen ;). Och kanske roligast att de har varsin dag? Det blir som det blir och det blir bra vilket som! (Fast helst vill jag inte gå över tiden såklart hihi).


För ett par veckor sen kände jag mig såå stor och klumpig. Kanske börjar jag vänja mig, kanske Lillebror har sjunkit ner och ger mig mer plats till att andas friare, för nu har jag inte samma känsla. Det där SF-måttet som är rätt litet för den här veckan gör säkert sitt också. Bäckenet som håller på att mjukas upp som är det som märks mest. Förrutom tröttheten som ni säkert hör alldeles för mycket om haha. Och förvärkar som kommer och går. Men ngen foglossning som med Idun, dock känns det att hela bäckenet mjukas upp inför förlossningen så att vända på kroppen i soffan som är hårdare än sängen är inte helt smärtfritt t ex. inte heller att leka för mycket på golvet. 11 kg upp hittills ungefär och jag har börjat svullna en del. Syns på vigselringsfingret, efter strumpor, byxor osv. Allt lämnar märken på kroppen!


Vilket datum tror du att lille A väljer att komma ut till oss?



En del av er har redan gissat att han kommer tidigare än BF och jag hoppas ju att ni har rätt även om jag har gått över med både Elion (BF+3) och Idun (BF+12) och är inställd på det nu med. Oavsett, så är det ju inte speciellt lång tid kvar! Den här graviditeten har gått galet fort.


Kommentera

Annons

VALENTINE’S DAY COMING UP

IMG_3958 IMG_0463_2

 

På söndag är det som ni säkert har koll på Alla Hjärtans Dag. En mysig dag tycker jag. Klyschig också, men varför inte fira kärleken lite extra? Ska man göra då och då och går inte göra alltför ofta resten av året också, men jag tycker ändå att det är fint med en kärlekens dag. För det är faktiskt inte helt självklart för alla skulle jag tro, en del behöver nog en skjuts i rumpan för att göra något speciellt för sin kära! Vi är rätt duktiga på att visa kärlek året runt och speciellt på ”våra” dagar, den sjätte dagen i varje månad till exempel. Vardagskärlek har vi alla dagar – med pussar, kramar och sådär. Det kan man ju inte få för mycket av!

 

Vi har bokat bord på stan för en middag på stan – L Ä N G T A R.

 

Uppskattar sånt väldigt mycket mer än vanligt just nu när jag är hemma mycket och sköter det mesta av hemmet. Kombinerat med gravidtrötthet som gör att jag gärna vill lyxa till det på de sätt som går. När Idun låg i magen hade vi fortfarande möjlighet att gå på bio eftersom Elion är hos sin pappa halvtid, men nu med Idun blir det självklart mindre av den varan. Så på söndag följer hon med men hon är ju så lugn och snäll att hon knappt märks 😉

 

Har ni något planerat för söndag?

 

Morgonkram!

Kommentera

Annons

DAGENS ENDA BILD

Ni vet när man har en sån där dag då man längtar lite extra tills den man delar livet med ska sluta jobbet och komma hem? En sån dag har jag haft idag. Så ringde han och sa att han var på väg ner för att byta om till arbetsbyxor eftersom han har jouren idag och fått in jobb. Då hade han redan jobbat över ett par timmar, men med det visste jag om, trodde bara att han ringde för att säga att han var på väg hem! Men jouren, den hade jag helt ärligt glömt bort haha.

 

 

Den enda bilden jag har tagit idag. Finaste syskonen. Blir på riktigt imponerad och överväldigad varje dag av hur roligt de har tillsammans trots åldersskillnaden på ganska många år.

 

Nä nu ljög jag ju. Tog en bild på en gråtandes Idun vid lunchen också som jag skickade till M med texten hoppas du njuter av lunchen. Haha. Hon är inne i en matvägranperiod just nu så just lunch och middag är sådär roliga. Men jag tror helt enkelt att det beror på att hon vill äta samma som oss (dvs inte burkmat). Gärna med likadana bestick och på likadana tallrikar också men det är ju lite svårare. Våffelmellis uppskattades av båda små (och mamman). Till middag slängde jag ihop en riktig restmåltid, ris och kassler- och ostsås och den gav jag henne med min gaffel vilket gick bra . När jag först försökte med hennes plastsked vägrade hon. Bestämd liten dam det där. Undrar sååå var hon har fått det ifrån!? 😉

 

Idag har vi försökt vara ute så mycket som möjligt, tre promenader har vi fått ihop. En på morgonen, en för att hämta storebror på skolan och ytterligare en när Idun skulle sova sin andra nap. Tänkte att vi inte har varit ute så mycket de senaste dagarna och frisk luft gör ju ändå så att man sover bättre många gånger. Försöker undvika fler morgnar med vaknatid 06 alltså även om jag helt enkelt bara tror att hon är i nån utvecklingsfas eller har fler tänder på gång. Men skadar ju inte att underlätta bättre nattsömn, tror nämligen att den där friska luften gör gott även för mig och min nattsömn. Tyvärr gick jag nog för snabbt någon av de första promenaderna, tänkte nämligen att nämen vad lätt det är att gå!, och då är det också lätt att glömma bort att om jag går för fort känns det i ljumskarna sedan. Får sota för det lite nu alltså men som tur är blir det hellugnt nu eftersom båda barnen sussar sött och jag får paus från att leka på golvet – en annan mindre gravidvänlig aktivitet.

 

Kram/E

Kommentera

Annons

BB-VÄSKAN & MASKROSBARN

Denna trötthet. Alltså idag känner jag för att rymma hemifrån och bara sova hela helgen, helt själv. Ja med bebisen i magen som enda sällskap dårå och den enda som kan väcka mig ;). MEN, jag är glad. Glad för att jag är glad! Känner mig liksom inte sådär nere som jag har gjort till och från den här graviditeten, utan verkligen bara riktigt jävla trött. Rent ut sagt haha. Tror att två graviditeter gör så med vem som helst, man blir ju dötrött av bara en. Tur i oturen att bebisen utanför magen sover bra annars hade jag nog svimmat flera gånger av trötthet hittills, men när hon vaknar som igår och idag redan vid 06 blir jag  väldigt mycket mer trött i alla fall.

 

Vi har varit ute på en morgonpromenad efter välling- och filfrukost men vädret är sådär även idag. Sen har jag slumrat i soffan med Idun när hon sov sin nap men det hjälpte inte alls. Nästan bara mer plågsamt att somna för 5 minuter i taget innan man får en hand i ansiktet eller fot i magen hehe…

 

 

 

Lillebrors kläder är numera tvättade!

 

Minns inte alls när jag har börjat förbereda inför bebisens ankomst tidigare? Nu är det 1 månad kvar till BF (imorgon för att vara exakt) så kanske det är tidigt att börja med BB-väskan egentligen? Samtidigt tror jag att jag behöver förbereda lite, för att förbereda mig själv. Det är ju faktiskt bara de senaste månaderna som jag känt mig riktigt gravid på nåt sätt.




Älskar temat i Efter tio den här veckan. Maskrosbarn. Ett ämne jag brinner för eftersom jag själv har växt upp i ett hem med en psykiskt sjuk mamma (som nu har fått ett gäng diagnoser vilka förklarar SÅ mycket). Man kan nog inte själv förstå hur det är att som barn ha en sån uppväxt om man växt upp i en ”normal” familj med en trygg uppväxt, så det är sånt här – att belysa det och dela med sig av sina egna historier – som gör att det blir mer förstått och accepterat för alla. Det värsta med allt tyckte jag var just när någon inte trodde på en för att allt SER bra ut. Dum dum dum bortförklaring. Men samtidigt förstår jag varför, det är så mycket enklare att bara blunda, låtsas att man inte hör.



Tänk så mycket som sker bakom stängda dörrar, hur många människor som skadas och mår dåligt. Alla klarar sig inte bra, men jag är tacksam för att jag ändå inte tagit mer skadad än vad jag har. För självklart har jag ärr och självklart har en del av mig blivit som den är just på grund av detta. Men det är ju på gott och ont, och jag har nog klarat mig bra just för att jag alltid sett framåt, känt hopp och liksom aldrig gett upp. Varit stark helt enkelt. Men hjälp så mycket värre det hade blivit om jag inte varit så envis och liksom stark i psyket. Och hästarna. Vad hade jag gjort utan hästarna? Jag hade min tillflykt där och sov där (i stallets lägenhet) på helger och lov. Kan nog ha varit räddningen på väldigt många sätt och jag är så glad för att jag hade den möjligheten.

Kramkalas!

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna