Jag som hade tänkt visa Astons födelsedagsmorgon lite senare igår blev visst liggande i soffan på eftermiddagen och kvällen, så jag hade ingen möjlighet. Mådde så himla illa men det blev som tur var bättre framåt kvällen. Ingen magsjuka eller så, det är bara så min kropp fungerar lite då och då i månaden. Emellanåt känner jag att det är himla orättvist att vi tjejer ska behöva må dåligt pga hormoner månad in och månad ut. Men så tänker jag att det ju är vi som får föda barn också, och då skulle jag inte vilja byta för något i världen :).
Igår blev alltså Aston 1 år! Jag har varit trebarnsmamma i ett år redan! Tiden har gått fort och jag var faktiskt både glad och ledsen. Glad över vår underbara mini såklart, som är den bästa överraskningen jag någonsin kommer få. Och lite ledsen just för att tiden har gått så fort. Fast ledsen är nog fel ordval, men det var blandade känslor om ni förstår? Just ettårsdagen är lite extra speciell tycker jag, av alla födelsedagar. Många minnen från förlossningen som är precis ett år bort. Aston föddes inte förrän 23.18, så jag hade i och för sig inga gripande förlossningsminnen under morgonen hihi.
Jag och Aston smög upp prick 06 (jag och M hade förberett med ballong, paket och tårta kvällen innan) medan de andra sov en timme till. Han fick sitt paket men vi väntade med att öppna tills pappa och storasyster vaknade. Elion sov hos F men kom hem efter skolan, det var mysigt att få ha alla tre barnen hemma.
Hihi det kan hända att vi råkade smaka på ”tårtan” som innehöll blåbär 😉
Älskade älskade små! Tänk att vi har TVÅ stycken 1-åringar i huset i ett par dagar!
I paketet fanns ett piano, det är från Jollyroom / Woodlii. Mycket uppskattat från start! Tanken är att båda kan leka med det (så måste man nog tänka med barnen tätt), och jag blev väldigt imponerad över Idun som genast köpte att det var Astons men att hon också får spela. Ibland ville hon att bara hon skulle spela, men då påminde vi om att det är Astons och att han också får spela, då flyttade hon på sig och lät honom spela också.
Kan ha varit den mest lyckade presenten någonsin faktiskt!? De blev så himla glada!
Men LJUDET kanske några av er tänker nu? Ja det låter, MASSOR! Men jag är en mamma som tvärtom de flesta inte har några som helst problem med leksaker som låter. Tvärtom kan jag tycka det är bra att höra vad de pysslar med. Alla vet ju att det är när det blir för tyst som det ofta händer hyss… 😉
Aston kan blåsa, men förstod inte riiiktigt hur man skulle blåsa ut ett ljus…
…så storasyster assisterade!
Det blev en honungsmelontårta med hallon och blåbär. Toppen till de minsta och ja jag hade nog uppskattat det ungefär lika mycket som en vanlig tårta jag med.
Imorgon och på söndag har vi kalas för de små, i dagarna två med våra respektive familjer. Då blir det tårtbuffé så vi kände att det får bli en nyttig tårta på självaste födelsedagen :).
Kommentera (5)…för det är Astons födelsedag, hurra hurra HURRA!
Massa bilder från morgonen kommer SEN, nu väntar två föreläsningar. Börjar redan bli trött, studsade upp med Aston vid 06 för att få vara med honom tills jag åkte 🙂
Kommentera (5)Jag ska definitivt passa på att gå på lunchföreläsningar oftare. Det var fler än jag som ville lyssna på Annika Östberg, kvinnan som suttit i amerikanskt fängelse i nästan 30 år – det var helt smockfullt. Kan ju tycka att biblioteket skulle kunnat ha förutse detta och organiserat bättre med sittplatser, nu var det många som fick stå eller sitta på golvet.
Vilken otroligt gripande historia – att rymma hemifrån vid 13 års ålder i ett land där man inte växt upp, bli heroinmissbrukare vid 14 års ålder, mamma vid 16 år och sen lyckas vända på allt för sonens skull. Och sen fastna igen. Förstöra livet totalt genom att vara närvarande när sin nya kille mördar två personer varav den ena polis… Att inne i fängelset få veta att sonen dör i en bilolycka vid 15-årsålder. Att efter 30 år i fängelse, varav 28 hårda år i amerikanskt kvinnofängelse säga att man inte är bitter eller arg, utan bara tacksam för livet… Jag blev oerhört rörd.
Tänkte direkt att jag måste köpa hennes bok på stan men så fastnade jag med Petra över lunchen och sen med lillebror i telefonen så jag åkte hemåt och ska försöka få lite gjort innan familjen kommer hem igen. JAG är tacksam över att jag är där jag är idag. Hoppas att du känner samma? Även om min bakgrund inte heller har varit den bästa så brukar jag också försöka fokusera på att allt det som har hänt har lett mig dit jag är idag, och idag är jag lyckligt lottad, framför allt för att jag har mina tre barn. Det bästa jag har och har gjort, for sure.
Idag skiner solen också. Det är en bra dag! En bra dag att vara glad, lycklig och tacksam på ♡
Kommentera (5)Hej finingar! Är det fler än vi som fick vinter igen? Jag var himla klar med just det och var väldigt glad när det började dofta vår i luften. Början av våren är ju alldeles fantastisk tycker jag! Så kom snön i helgen. Och igår. Nu är det isigt och vitt överallt och jag blev säkert hundra gånger tröttare av bara det ;).
Ska alldeles strax in till högskoleområdet för en föreläsning som är utöver min utbildning. Det ingår nämligen något som heter PPU (står för Personlig och Professionell utveckling) i socionomutbildningen och det innebär bland annat att man på sju terminer ska gå på sex föreläsningar som är utanför utbildningen. Men som man ändå kan koppla till socialt arbete och kommande yrken på något vis. Jag har hittills inte gått på en enda (var gravid och jobbade mycket första terminen = trött och förra tänkte jag att jag väntar tills barnen går på förskola men varför inte passa på redan nu) men så dök en väldigt intressant upp idag på högskolebiblioteket. Annika Östberg kommer dit och pratar om när hon satt i amerikanskt fängelse i nästan 30 år, ni har kanske hört talas om henne och hennes böcker?
Nu finns ett sprillans nytt avsnitt ute av podden. Vårt åttonde avsnitt! Som ni ser på bilden handlar det till stor del om när Idun kom till världen och jag skulle tro att många är nyfikna på Josefines hemlighet som hon äntligen kan avslöja? Det blev ett ganska långt avsnitt, drygt en timme. Vi vill gärna veta vad ni föredrar eller om det ens spelar någon roll hur långt ett avsnitt är? Vi hoppas såklart att ni vill lyssna oavsett men det är ju tillsammans med er som vi gör podden 🙂
För er som vill läsa min förlossningsberättelse med Idun finns den här.
KRAM!
Kommentera (9)Idag har vi planerat schema för april och maj, dvs från när M börjar jobba och fram tills min termin slutar och jag blir föräldraledig igen över sommaren. Tror vi fixar det galant, med svärmors hjälp några timmar, några dagar i veckan.
På tal om livspusselschema. Igår fick jag ett samtal från den förskolan vi har ställt oss i kö till. Och Idun och Aston fick platser där! Så himla skönt!! Det enda tråkiga är att de inte får vara på samma avdelning men jag tror ändå att det blir bäst såhär, precis som de resonerar. Aston går förstås i gruppen med minisar, och jag tror inte Idun skulle komma till sin rätt där, med mest ettåringar eftersom hon är väldigt mogen mentalt. Tidig med prat och tänk och ja. Hon får nog roligare med dom som är lite äldre. Anledningen till att jag skulle vilja ha samma avdelning till en början är för att de inte ska genomgå en seperation ifrån varandra också, när det samtidigt blir en seperation från mig, M och hemmet. De två är lite som tvillingar eftersom de har mindre än ett år mellan sig och inte vet något annat. Har ju aldrig varit ifrån varandra. Aston är tvärtom Idun väldigt mammig och känslig av sig. Därför tänkte jag att han skulle må bra av att ha Idun nära en övergångsperiod. Men jag väljer att lite på personalen, innerst inne vet nog jag med att detta blir bäst som sagt :).
Känslan av nytoppat hår med fräsch kant – LOVE IT!!
Alltså jag är så trött just nu. SÅ trött. Får sova bra på nätterna men har ändå somnat i soffan varje kväll i en vecka, vilket är vääldigt ovant för mig eftersom jag tidigare bara gjort det när jag varit gravid. Det måste bero på förkylning i kroppen tänker jag, eller vitaminbrist av något slag (hallååå solen!??). En klasskompis idag frågade hur det går nu efter sjukdomarna och sådär, och sa att jag ser piggare ut nu än när det var mitt i det, att det syns i ögonen som har mer liv igen. Det känns ju bra i alla fall, att jag inte ser trött ut trots att jag bär på en riktig zombitrötthet utan dess like haha.
Dags för obligatoriskt kvällssoffmys med min man, och walking dead (på tal om zombies)
♡
Kommentera (7)