GOTT NYTT ÅR!
2019 är året som jag har längtat efter länge. Det är nämligen året som jag tar examen och blir färdig med min socionomutbildning. Det känns stort! Jag har trots allt velat plugga vidare ända sedan studenten men inte riktigt vågat hoppa på tåget igen efter att först ha valt fel program i sjukgymnastprogrammet som jag påbörjade direkt efter gymnasiet. Men nu är jag snart i mål, det känns helt otroligt.
2019 är också året som jag tänker prioritera mig själv och familjen mer. Ta mig tid för att gå långpromenader, vara ute i skogen mer, vara ännu mer offline… Verkligen bara ta mig tid för att vara i nuet. Jag vet att det kommer komma ganska naturligt just för att jag kommer sluta att plugga och det blir en sak mindre som ”tar min tid”. Ser fram det SÅ mycket, att ”bara” jobba och vara ledig när man är ledig liksom.
Det nya året firade vi in tillsammans med goda vänner. En familj som vi är så glada över att ha lärt känna och som vi alla fem älskar att umgås med. Det är en riktig familjematch på alla sätt och vis. Att umgås med en familj som också har tre barn och i samma åldrar underlättar ju väldigt mycket. Sen att jag och Cissi är otroligt lika och Mange och Fredrik likaså gör såklart allt ännu bättre.
Vi skulle egentligen ha varit hemma hos oss men planerna ändrades (eftersom det var osäkert om Elion skulle vare med eller inte) och vi var hos dom. Inte mig emot, de har mycket finare haha. Jag känner mig ganska less på vårt radhus som jag vet ska i princip rivas inom kort 😉
Våra män skötte både förrätt och huvudrätt 🙂
Efterrätten ordnade vi fruar med. Vi hade styrt upp lite knytkalas och marängen till denna pavlovan gjorde jag hemma på dagen, sen vispade vi ihop grädde och grekisk yoghurt på plats + toppade med passionsfrukt precis innan servering. Den var SÅ god, Leilas vit chokladpavloga med pistagenötter och passionsfrukt. Det var första gången jag både gjorde och åt pavlova, men det är helt klart något jag ska utforska mer. Både enkelt och gott!
Vid tolvslaget när vi skålade i pommac var alla förutom Aston vakna. Trodde ju att både Idun och Aston skulle somna men vi tog det som det kom och Idun var pigg och glad hela tiden (och fram till nästan 02!?) så vi lät henne vara uppe helt enkelt. Den andra minstingen var också vaken, så de lekte in i det sista innan vi åkte hemåt.
<
Sjätte nyåret tillsammans!
♡
Årsresumé i all ära, men här inne kommer jag bara skriva om den bästa dagen på mitt 2018. Utan tvekan är det dagen, eller dygnet då jag fick vara med på min lillasysters förlossning. Den 18 juli föddes min systerson Leon och det var en av de vackraste stunderna jag varit med om, tätt efter mötena med mina egna barn.
Det var bestämt sedan lång tid innan förlossningen att jag skulle vara med. Becca såg mig som en extraresurs och en extra stöttepelare. Anton i all ära, men faktiskt så märktes det att de båda uppskattade att ha mig med.
Natten den 17 juli ringde min lillasyster och sa att vattnet hade gått. I väntan på värkar skulle vi avvakta. Jag åkte till jobbet på morgonen och hela avdelningen var pirriga med mig haha. Värkarna som kommit från start avtog inte och jag frågade Becca om hon ville att jag skulle komma redan nu eller vänta, om de ville vara själva ett tag till. Hon ville gärna att jag kom, så vid lunch stämplade jag ut, åkte hem för att äta en snabb lunch och körde sen mot Vmo. Det var ju såklart också en anledning till att det kändes skönt att vara på plats, eftersom det är 45 minuters bilresa bort. Becca kämpade på hemma hela eftermiddagen och kvällen. Framåt natten kände hon att hon ville in för att kolla läget så vi åkte in till förlossningen. Blev hemskickade ganska direkt med starka tabletter för att Becca skulle få sova eftersom det inte var på ”riktigt” ännu. De gick och la sig och jag la mig på den bäddade soffan, men jag hann knappt somna innan jag vaknade igen av att Becca hade ONT. Så då bestämde jag att det var dags att ringa in till förlossningen igen, och de sa att vi var välkomna. Haha detta var en sak som Becca och Anton tackade mig för senare, att jag tog kommandot i den stunden. Men de sa att de inte hade ringt in igen så snart, eftersom de precis blivit hemskickade, men jag som varit med om det själv såg ju att det nu var på riktigt. Har glömt vad klockan var här, men har för mig 02 cirka.
Lustgasen var Beccas bästa vän och Anton var bästa stödet vid sidan. Han och jag turades om att massera, servera saft och heja på. Pussarna stod Anton för 😉
Det kom att dröja ungefär 12 timmar tills Leon var ute från det att de skrevs in, och jag kan säga att det märktes att det var personalbrist. Min starka lillasyster fick ta sig igenom ungefär två timmars krystande utan personal i rummet. Vi ringde på personal med tanke på hur jobbigt hon hade det och då kom de förstås och kollade läget, men gick igen. Jag tror att anledningen till att de kände sig trygga med att lämna Becca själv så lång tid fast hon var helt öppen och börjat krysta var just för att jag med fyra förlossningar i bagaget var med? När full styrka kom in i förlossningsrummet och hjälpte henne i krystandet tog det ytterligare en stund innan Leon entrade världen men då fick ju Becca aktiv hjälp och det kändes bra. Jag filmade ögonblicket samtidigt som tårarna sprutade. Det var så vackert. Helt otroligt fantastiskt fint att få ta del av en så speciell stund som när en ny liten människa kommer till världen.
Becca var en riktig hjärtinna och jag var så stolt över henne varenda sekund. Jag tror faktiskt inte att jag har sett någon vackrare som när hon precis fött Leon. För att hon utstrålade sådan otrolig kämparglöd? Något var det i alla fall. Något magiskt. Kan inte hitta ett bättre ord än det.
Finaste lilla familjen ♡♡♡
Vilket team de var, VI var. Jag har redan erbjudit mig att vara med på framtida förlossningar om de skulle vilja haha. Roligaste fotouppdragen man kan få inte minst!
Personalen på förlossningen var hur gulliga som helst som inkluderade mig i hela förlossningen.
Evigt tacksam är jag! Skrattade lite åt dom när dom båda tackade MIG för att jag var med. Jag förstår såklart hur de menar, men de ska bara veta hur tacksam JAG är. Det går liksom inte med ord förklara… Men såklart kändes det bra att höra att de tyckte att jag tillfört något, det var såklart min ambition!
Älskade Becca, Anton och Leon… TACK ännu en gång för att jag fick vara med på stunden då ni blev föräldrar!!
/Stoltaste mostern i världen
Oj vad vi myser av all ledig tid tillsammans. När jag tänker efter har jag och Mange inte haft så här mycket ledigt på jag vet inte hur länge. Det har varit väldigt lite snickartid för honom på sistone vilket förstås innebär mer familjetid. Ljuvligt!
Vacker morgon ute vid stugan. Tänk att vi snart kommer att vakna upp till den här utsikten?!
Lämnade av pappan i huset för några timmar takisolering innan vi åkte tillbaka till stan för att handla till ännu en grillunch samt morgondagen. Vi ska ha lite knytkalas hemma hos Cissi & Co när vi firar in det nya året tillsammans. Ska bli så kul! Håller tummarna för att Elion vill vara med också men jag har full förståelse för om han vill fira tillsammans med sin farmor och farfar som är nere. Plus att han ju var med oss på julafton.
Tränade gjorde vi med innan vi åkte ut till stugan igen. Jag körde styrka + lite box, minisarna gympade loss. Vi älskar hög musik! Hoppas på go träningsvärk imorgon 🙂
Grillning över öppen eld i stugan igår. Lilla tjejen som börjar bli stor. Snart fyra år! Nästan exakt lika gammal som Elion var när Mange kom in i våra liv är hon nu. Snälla låt tiden gå lite lugnare! Måste träna på att vara mer i nuet, det kanske hjälper så tiden saktas ner?
Idag har jag (vi) varit på skolan och pillat på det sista med uppsatsen. Eller ja, vi satt mellan 11-16.30 så lite halvledigt sådär blev det i alla fall. Vi tänkte först ta ledig hela denna veckan och ses nästa. Men så sa vi att vi lika gärna kan göra det nu och ta det lugnt sen istället. Mange är ändå ledig nästa vecka också, så vi får ändå lika många dagar tillsammans som planerat. Nu väntar en kväll i soffan! Vi har börjat kolla Bodyguard (serien) men pausar just nu för Bonde söker fru.
Annandag jul och sista röda dagen för den här veckan. Älsk på att nyår med ännu fler röda dagar är här. Ja nu är ju vi långlediga över både jul och nyår, men utan dessa röda dagar hade det inte varit samma möjlighet. Nu blir det ju många ”gratis” lediga dagar, när jul och nyår infaller på veckodagar. Drömmer redan lite om nästa jul, när jag no longer är student. Inte helt optimalt att ha första C-uppsatsinlämningen i början av januari, men jag är i alla fall inte det minsta stressad. Vi har lite kvar, men det är under kontroll.
Igår var mysigaste juldagen någonsin tror jag. Vet inte om det är för att barnen börjar bli större kanske? Det blir liksom mer chans till avkoppling för oss vuxna när de leker själva med sina julklappar.
Vi avslutade dagen med den första julmiddagen hemma. Alla fick önska sina favoriter för att inget skulle missas så det blev ett ganska litet men ack så bra julbord. Min favorit på julbordet i år är brysselkål haha. Tycker det är såå gott! Kan inte minnas att jag tyckt så i speciellt många år, men det sägs ju att smaklökarna ändras med åren.
Elions pappa och farbror kom hit för att äta med oss, och umgås. Elion gick till en kompis efter en stund men Fredrik och John stannade kvar tills minisarna skulle sova ändå. Är det något jag är tacksam för så är det att Mange och Fredrik kommer så bra överens att vi kan träffas såhär. Tro mig, jag vet att det inte är något som är självklart för alla som har separerat eftersom omständigheterna kan se väldigt olika ut. Därför är det heller inget jag tar för givet, även om det samtidigt var lite av ett outtalat krav från min sida i en ny partner, eftersom att kunna umgås som vuxna kring Elion känns som det minsta vi kan göra för honom. Men jag tycker det är fantastiskt kul att vi har det som vi har det och det märks på barnen att de också tycker det. Och att Fredrik bryr sig om Elions syskon som han gör… Det är SÅ fint.
Bryter av från vita ljus för en gångs skull haha. Inför nyår har jag köpt guldiga ljus också.
Det var inte bara Elion som längtade efter att Fredrik och John skulle komma 😉
Idag är Mange faktiskt i stugan, för första gången på evigheter. Det har varit mycket förkylningar och annat som kommit emellan, så tidsplanen för i år håller inte riktigt. Men vad gör väl det, är ju ingen brådska. Mer än att vi är ivriga på att få det färdigt. Jag är SÅ redo för att måla väggar! Elion skjutsade vi till Fredrik efter vi lämnat av Mange och nu är jag och minisarna hemma igen. Om några timmar ska vi hämta upp Karro och åka ut till stugan igen. Det blir korvgrillning och frisk luft. På tal om frisk luft, vi tog en promenad igår och det var den mest underbara promenaden på länge. Blir väl så, extra härligt efter att ha varit inne mest hela julafton. Vädret är perfekt enligt mig, lite vitt på marken och kring nollan.
♡