VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

ETT SPRETIGT INLÄGG KOMMER LASTAT

Ni som hängt med länge vet ju att vi brukar försöka uppmärksamma den 6:e varje månad, eftersom vi hade vår efterlängtade första dejt (vi hade väntat i 9 månader kan man säga haha) och idag är inget undantag! 5,5 år tillsammans och 3,5 år som gifta just precis idag. Jag har ordnat barnvakt och vi ska göra såna där saker vi drömmer om att få göra ifred. Som att titta på fönster. Haha ja det är sant. Vi behöver och vill göra det men det funkar liksom aldrig helt bra när de små är med. Mycket kan man göra, men inte tänka seriöst på såna saker. Så vi ska utnyttja barnvakten till att göra just det, och självklart ut och äta efteråt. Kanske bio också om vi inte är för trötta 🙂
 
Blir alltid nostalgisk när jag tänker på tiden då vi träffades. Vi blev verkligen blixtförälskade (även om jag försökte spela oberörd i typ två dagar haha, vilket väl var rätt naturligt med tanke på att jag nyligen blivit lurad) och även om det har gått upp och ner för oss under åren tror jag det är just att vi är duktiga på att fortsätta dejta som är ett vinnande koncept. Senast igår fick jag fjärilar i magen bara av att titta på honom!
 
 
IMG_0721

IMG_0701

 

Min outfit vår första dejt, en fredagskväll en solig men halvkylig septemberdag. Jeansen gick sönder på natten sen haha… Efter en helkväll på stan blev vi utkörda vid stängning och först tänkte vi skiljas åt, vi stod och väntade på min buss… Men bussen kom och bussen åkte vidare – vi ville helt enkelt inte skiljas åt ännu. Mange skjutsade mig på sin cykel och när jag skulle hoppa av fastnade jeanstyget på något sätt i hans gamla crescentcykel och mina jeans gick sönder. Så det var inte mer spännande än så hehe.

 
 

IMG_1308

 

När han fortfarande var lite halvhemlig för er, knappt två veckor efter första dejten. Här hade han hämtat mig efter jobbet för att få shoppinghjälp, han skulle på någon fest och behövde köpa skjorta, väst och fluga. Samma kväll när vi var hemma hos honom kom hans pappa förbi för att lämna deras katt som de hade då, Mange brukade vara kattvakt när de skulle till Spanien. Inget planerat första-möte med min blivande svärfar men att han skulle bli min svärfar kom faktiskt på tal redan då haha. Manges pappa är lika öppen och rättfram som sin son och sa ”ska ni gifta er eller?”, när han såg Manges nyinköp. Tänk så rätt han hade 🙂

 

lovebyemelie_evelina-magnus603webb

På vår tvåårsdag, med Aston i magen sa vi ”I do” till varandra i New York.

 

lovebyemelie_evelina-magnus652webb

 

Evigt tacksam för Emelies foton från den dagen! De får mig att längta tillbaka till NY ännu mer. Men tillbaka till idag, 3,5 år senare. Tänkte såklart börja svara på era frågor men får dela upp det lite tror jag 🙂

 

 

Från en trebarns mamma till en annan vilken är er största utmaning med tre barn med tre olika viljor just nu? Några tips på att lyckas i vardagskaoset som ständigt råder hemma?
 
Haha ja tre barn kan ju verkligen vara tre olika viljor. Och tre olika personligheter, tre olika temperament osv, osv. Jag tänker att det är viktigt att tänka på att även om man ska vara rättvis, så måste man möta barnet utifrån just det barnet. Det kanske inte blir rättvist så sett, men alla har olika förutsättningar och det måste man faktiskt ta hänsyn till. Nu menar jag förstås inte att de ska få olika många godisbitar eller så, där får man ju vara rättvis när det går att mäta. Men jag kan till exempel inte förklara eller prata exakt likadant med Idun som med Aston för de är så olika i sättet att vara. Acceptera varje familjemedlems olikheter. Och med två små har i alla fall vi mycket att de ska göra samma sak samtidigt, vet inte om det är så hos er med? Då kör vi mycket varannan gång, och det köper dom. T.ex. välja program på Netflix då får de välja varannan gång. Eller om de båda vill att jag ska natta (typ varje kväll) blir det varannan nattning hos Aston och varannan hos Idun. Varje ny sådan sak kanske blir lite gnälligt första gången, men är vi bara konsekventa är det liksom okej sen. Vid tillfällen när de inte vill göra något, typ gå och borsta tänderna på kvällen, då brukar vi säga ”vem vinner” och då får de båda fart hehe… Tror mycket på att göra det mesta till en kul grej och framför allt att VÄLJA SINA STRIDER! Vill dom ha en viss tröja, jamen låt dom ha det då. Jag tror även mycket på att prata. Prata, förklara och var mot dina barn som du är mot din kärlek eller vän i sättet att prata. Att vara diktator bara för att man är förälder är inte min melodi. Självklart behövs regler för att hålla ihop det där vardagskaoset. Självklart kan jag tappa tålamodet. Men det är okej att göra det, det är okej att bli arg. Bara man säger förlåt efteråt och förklarar att alla kan bli arga ibland men det viktigaste är att man säger förlåt och blir sams igen. Men det är nog min största utmaning med att vara mamma – inte tappa tålamodet. Och att övervinna känslan av att inte räcka till! Vi gör ju alla så gott vi kan. Försök att hjälpas åt med alla hushållssysslor, då får man energi till de tillfällena när det är syskon som retas eller vad det kan vara. Vi delar upp i att jag städar och tvättar till största del, Mange lagar mesta maten. Varför dela exakt lika, när man kan dela ungefär lika och fokusera på att göra det man ändå tycker är roligast av alla sysslor? Och de dagar det helt enkelt känns omöjligt och tålamodet är obefintligt? Ja då är det viktigt att tänka att this to shall pass och en dag är de inte små längre och då kommer du säkert att sakna just det här vardagskaoset med allt vad det innebär <3

 

 

 

Jag skulle vilja veta hur det går med kontakten med din mamma nu? <3
 
Det går. Vi hörs av en del men bara i text. Och vi kan av naturliga skäl inte ses, eftersom vi bor över 100 mil ifrån varandra. Men att hon kom hit i höstas för att hälsa på betyder såå mycket. Jag märker i hela hennes energi att hon är annorlunda. Hon har fått hjälp. Jag kommer aldrig att glömma det hon har gjort men jag har förlåtit och hennes sjukdom förklarar väldigt mycket. Jag förstår varför hon gjorde som hon gjorde. Jag förstår att det var hennes sjukdom som förstörde. Den förstörde ju även för henne och jag är ledsen över att det är så många år som gick utan att hon fick hjälp. Men å andra sidan HAR hon nu fått hjälp och ja… Jag accepterar att det är som det är och kommer väl alltid sörja min barndom på något vis. Men även om vi inte har en nära relation på det sättet som många har med sin mamma, så tänker jag att det nu ändå är en helt okej relation. Ingen är arg. Och jag tror att vår försoning var en pusselbit som saknades i mitt liv. För ett tag sen när jag var och hälsade på mina småsyskon körde jag förbi området där vi bodde. Jag brukar göra det ibland, vet inte riktigt varför men säkert för att bearbeta. Och nu var det första gången som jag inte kände det minsta obehag eller klump i magen. Istället såg jag på skogen bredvid och tänkte på hur härligt det var att kunna gå direkt ut i motionsspåret. Jag såg radhuset och tänkte på hur gulligt och fint det är. Som sagt, jag har inte glömt allt det hemska och dåliga, men jag kunde äntligen se allt det bra först och främst.

 

 

Har du en nära relation till alla dina syskon? Du skriver mest om lillasystern, men allt kommer såklart inte fram i bloggen ?
 
Jag har mest kontakt med lillasyster, säkert för att vi har bebisar gemensamt och vi kom såklart varandra ännu närmre i och med att jag var med på deras förlossning… Men jag har många syskon, på mammas sida har jag fyra syskon och på pappas sida två. Pappas söner som han har med sin nuvarande fru har jag aldrig bott med och jag tror att det bidrar till att vi inte har den klassiska syskonrelationen? Och ena lillebrodern på mammas sida har jag inte så mycket kontakt med, men han bor nära mamma så där är avståndet en avgörande faktor antar jag. Inga av mina syskon bor i samma stad, alla är utspridda men jag hade verkligen önskat att alla bodde HÄR haha.

 
 
Jag har varit frånvarande från sociala medier ett tag och i såg nu att din instagram är privat och på bloggen syns inte barnen mycket. Är det något som hänt eller bara ett beslut?
 
Jag bestämde mig för att de inte längre skulle vara en del av bloggen. Anledningen är framför allt att jag inte längre känner att jag kan motivera eller stå för att visa dem öppet. Vem är jag att bestämma det liksom? MIG kan jag visa och Mange och andra vuxna som är okej med det. Men mina barn är barn och jag känner inte längre att jag vill att deras ansikten ska synas som tidigare med hänsyn till deras integritet. Sen är mitt yrkesval en avgörande faktor som fick mig att genomföra beslutet, eftersom jag kommer att ha ett jobb där det kan vara bra att vara mer privat med det privata.

 

 

 

 

 

 

Kommentera

DET TRYTER

Inlägget är i samarbete med Hexter & Baines


Godförmiddag! Alltså det tryter något så otroligt att skriva paper just nu. Är tryter för övrigt ett ord som används i hela Sverige eller är det dialekt? Jag vet att jag alltid känner likadant med mitt skrivande innan det har ”lossnat” ordentligt och orden liksom har strukturerat upp sig på ett sätt så att det finns en röd tråd… Men med tanke på omständigheterna tror jag även att det är så att skolmotivationen helt enkelt tryter haha. Nu är slutet så nära! Eller början på det efterlängtade kanske jag ska skriva istället 🙂





Det som piffar upp min dag lite extra är denna klocka (Cornwall) från Hexter & Baines. Bilden är inte min, men det är faktiskt min hand haha. Jag brukar agera handledsmodell åt Hexter & Baines så ni kan se min handled på många av deras bilder. Just nu har de rea på samtliga klockmodeller verkar det som så in och fynda! Perfekt födelsedagspresent, Mors-dagpresent eller varför inte bara en kärlekspresent till sig själv. Jag är all in vad gäller att belöna och motivera sig själv!


Kommentera (9)

GLITTRIG MORGON & VÄNTAN

Vilken start på veckan! Jag och Mange gick och la oss 22 igår, somnade direkt och alla sov hela natten (tror jag, om inte Mange varit uppe utan att jag märkt det haha). Idun var först uppe vid halv sju, men hon kom och la sig hos mig ännu en halvtimme tills jag kände att det var dags att ta tag i dagen (skola vid 08 och lämna på förskola därefter). För att undvika dåliga morgonhumör är det bästa att inte väcka-väcka Aston, så jag öppnade istället dörren till honom och tände lampan utanför, hoppades på att han skulle bli vakna av sig självt, med lite hjälp från skrammel i köket…

 

Ja ni vet det var en sån där morgon när allt bara flöt på. Nej inte bara det, det gick så smidigt att jag närmast skulle vilja beskriva det som en glittrig morgon haha. Hoppas att detta satte standard för resten av veckan också 🙂

 

En bra exemplarisk morgon hjälper till i all väntan jag lever i just nu. Det finns ett jobb jag hoppas på jättemycket. Alltså jättejättejättemycket. Igår var sista ansökningsdag. Att acceptera är något som hjälpt mig mycket de senaste åren. Acceptera det som varit, det som är och det som kommer bli. Försöker tänka på det nu också. Jag accepterar att det blir som det blir med jobb, att det kan finnas andra sökande med mer erfarenhet och sådär. Och som ni har peppat – det löser sig! Såklart det gör. Jag bara önskar att arbetsgivare ska se till fördelarna det finns att anställa oss som kommer direkt från utbildningen. Vi har väldigt färsk kunskap, är hungriga på att jobba, ivriga att få hjälpa, lätta att ”forma”… För att inte nämna den individuella erfarenheten som alla kan bära med sig även om man saknar relevant arbetslivserfarenhet. Erfarenhet inom yrket är faktiskt inte allt, och speciellt inte i socionomyrket skulle jag vilja säga.

 

Nehepp, pluggdags före eftermiddagsjobb!

 

KRAM

 

 

Kommentera (5)

KALASLÖRDAG!

Ja hjälp, idag ska vi på storkalas! Min farmor har bjudit in sina barn (med respektive), barnbarn (med respektive) och barnbarnsbarn och jag tror att vi närmre 60 personer.  Hon och farfar fick 4 barn tillsammans – en son som har fyra barn (jag och mina syskon), en son som har två barn, en dotter som har sju barn och en son som har fyra barn. Och vi är många barnbarn som hunnit få barn. Tänk var mäktigt att få vara med och se barnbarnsbarn växa upp! Farmors äldsta barnbarnsbarn tror jag är min systers Freya som är 12 i år och sen följer ett par stycken som är kring 10 år, och med tanke på att lilla farmor bara är 78 år tänker jag att hon kanske får uppleva ännu en generation. Drömmen ju.

 
 

Jag har mycket hår i mig själv, men väldigt tunna hårstrån. Just nu ligger jag lite minus, när jag är stressad och mår dåligt en tid syns det direkt på mitt hår (och studier är helt enkelt något som ger mig en inneboende stress har jag insett, oavsett hur bra det går eller om jag ligger bra till i tid)… Så i väntan på att mitt egna ska komma tillbaka fyllde jag ut med en rad löshår idag, ett sådant med clips från Rapunzel of Sweden. Det är det bästa och jag har använt det i omgångar men nu var det många år sedan. Hade det senast när vi gifte oss i New York.

 

 

 


 

Ett nystädat hem i bakgrunden och en mycket god energidryck. Jag har länge velat testa clean, Hugo Rosas framgångsdryck, och äntligen såg jag dom på ICA vid jobbet. Hugo är en av mina favoritbloggare genom tiderna faktiskt, tycker han är så härligt ärlig med glimten i ögat. Har ni testat? Den här med ananas/mango var helt ljuvlig!! Hallon/smultron köpte jag med, men den var inte i närheten av så god som ananas/mango.

 

Strax ska vi hämta Elion som sovit extra hos Fredrik. Det började med att han saknade sin pappa och ville sova där extra, men igår hade han ont i magen och mådde illa, så då bestämde vi att han skulle sova där en natt till för att utesluta magsjuka. Alltså hur underbar är inte den mannen?? Det var helt okej för honom för att vi inte ska riskera att eventuellt smitta minisarna. Jag har verkligen valt de bästa och finaste pappor na till mina barn.

 

 

 

 

Kommentera (3)

15 VECKOR FRÅN EXAMEN

Alltså det här med att vara 15 veckor ifrån examen och inte ha ett jobb som väntar, det är faktiskt tufft emellanåt. Jag började inte tänka på det förrän kring årsskiftet, säkert för att studenter tidigare år har fått sina tjänster i samma veva (efter examensarbetet). Det är inte längre samma utbud av tjänster eller efterfrågan av socionomer (här), inte alls på samma sätt som för bara ett år sen. Men jag söker det som är intressant. Ännu är det inte så att jag söker precis allt utan känner fortfarande att det finns tid kvar. Och min reservplan är att vara föräldraledig hela sommaren om det skulle ”krisa” (inget jobbigt med det liksom haha). Försöker tänka att MITT jobb nog snart dyker upp. Men konkurrensen är hård, och även om jag jobbat sedan juni har jag förstås inte erfarenheten som en med erfarenhet även efter examen. Mange säger att vi klarar oss oavsett och det känns ju förstås tryggt, men samtidigt vill jag ju jobba.

 

Så idag var det en sådan dag när allt bara kändes hopplöst. Vaknade med jordens huvudvärk. Kände inte för att plugga. Kände inte för att jobba, men hade ett möte på eftermiddagen. Kom till jobbet drygt timmen innan mötet skulle börja, bara för att få ett mail en halvtimme innan om att ungdomen inte kommer. En sån dag som sagt. Inte mycket som känns bra. Men visst betyder det att det måste bli bättre snart?

 

 

 

Försökte fejka energi i alla fall, en gul tröja liksom. Glad färg! Och älskar volanger.

 

 

 

Så mycket bebishår haha… Ska börja äta extra tillskott för håret nu igen, har tappat såå mycket senaste tiden och längtar efter att få tillbaka allt. Ska köpa fler diadem också, det piggar också upp.

 

 

 

 

Det har blivit en del promenerande idag. Något som alltid känns skönt i min själ när tankarna snurrar. Lunchpromenad samt till och från jobbet. Här gick jag innan lunch och hjälp vad det blåste! Det syns inte riktigt på vättern, men det var sådär så att benen liksom blåste undan under mig när jag gick där precis vid vattnet.

 

Har fått önskemål om frågestund, om du har en fråga så får du gärna ställa den här eller i något annat inlägg om du kommer på en fråga senare. Skulle vara kul eftersom det var väldigt länge sen, även om jag brukar svara löpande på era frågor i kommentarsfältet såklart 🙂

Kommentera (22)

För att få de senaste uppdateringarna