Om jag var stressad för skolan (livet) innan helgen kan man säga att det har eskalerat i takt med att Idun har blivit sämre. Nästa vecka är jag själv med barnen mellan tisdag och fredag, och på onsdag eftermiddag har jag ett obligatoriskt seminarium som är mycket viktigt. När Idun bara hade feber i onsdags kändes det ju lugnt, att hon skulle hinna bli frisk. Sen fick hon svinkoppor i torsdags (vi var på vårdcentralen i fredags) och då blev det plötsligt på gränsen att hon ska bli förskoleredo till onsdag. Och så igår fick hon 40 graders feber plus öroninflammation (inte konstaterat av läkare men känner igen symptomen från senast)! Alltså stackars, stackars lilla älskling. Öroninflammation, svinkoppor och öroninflammation på en vecka. PLUS hög feber i två veckor med bara kort paus på någon dag. Vi ska in till närakuten om en stund så en läkare får kolla på henne. Känns extra viktigt eftersom hon hade öroninflammation i november senast. Plus att i fredags sa sjuksköterskan på vårdcentralen att vi skulle höra av oss tidigt måndag morgon ifall hon fortfarande har feber eller det har blivit värre på något sätt.
Men tillbaka till stressen över att hinna med livet och skolan. Det är galet mycket att läsa inför seminariet (fattar verkligen inte hur de har planerat när de lägger i princip allt för kursen, dvs. all litteratur och massa föreläsningar både på skolan och på nätet, den första veckan!??). Jag ”måste” på det där seminariet (om inte allt arbete fram tills dess ska vara ogjort plus få kompletteringsuppgift) och Mange är alltså inte hemma, svärföräldrarna är i Spanien… Men jag pratade precis med min pappa som sa att jag i princip kan räkna med att han kommer. Alltså lyckan! Började nästan gråta. Han skulle dubbelkolla på jobbet imorgon bara för han visste inte riktigt sitt schema, men tror inte han skulle nästintill lova utan att vara säker. Det som inte gör honom till en självklar barnvakt i det här fallet (för barnvakt får de mer än gärna vara när de vill!) är med hänsyn till att de har 12 mil fram och tillbaka, vilket inte känns helt schysst mitt i veckan sådär men… Som sagt räddande ängel! Sa jag ska kompensera honom men pappa sa bara att det är belöning nog att få träffa barnen ♡
Igår gick jag och minisarna en promenad med Karro. Stannade vid en lekpark en stund och Idun verkade ganska pigg… Men när vi kom hem igen blev det snabbt sämre. Stackars pluttan.
Mange åkte till stugan en sväng i går eftermiddag (jag pluggade fram till 15) så för ovanlighetens skull var det jag som fick laga middag en lördag hehe, är ganska bortskämd med att slippa det… 😉
Tortillapizza måste vara den enklaste och godaste ”snabbmaten” man kan fixa hemma? Jag vill ha skinka, champinjoner, oliver och mozzarella på min. Gärna även soyafärs som här. Mums!
♡
Kommentera (2)
Redan torsdag och efterlängtad fredag imorgon igen! Älskar fredagar, jättejättemycket!
Vi hade ju en sjukis hemma förra veckan och igår kväll var det dags igen. Framåt läggdags hade Idun 39.8 grader bara sådär… Så idag har hon varit hemma med Mange (som kunde jobba hemifrån) och jag kunde pusta ut och åka till jobbet. Nu när jag har föreläsningsdagar igen finns det ju liksom inte så många dagar att klämma in jobbet på, och att omboka/avboka känns knepigt när det ofta är tre andras scheman som är inblandade också (kollega + föräldrar).
Måste visa. Barn ska sitta bakåtvända minst 4 år och helst 5 år enligt det senaste, eftersom det innebär en större säkerhet för deras nackar ifall olyckan skulle vara framme. Jag har ju jobbat i babybutik och vet inte hur många gånger jag hört föräldrar säga att deras barn inte får plats när de sitter bakåtvända. Men titta här, på benutrymmet för mina barn (trots skyddet med fickor fulla med leksaker och annat). De är LÅNGA för sin ålder och ser ni vilken bra benyta Idun har? Hon är snart 4 år och 1 månad men säkert lika lång som många 5-åringar.
Så om ni tror att barnen inte får plats vill jag bara säga två saker – hellre brutna ben än bruten nacke och VÄLJ RÄTT BILSTOL. Vi har en Maxi cosi mobi och en be safe izi plus, om ni vill ha två bra tips. Be safen är inte riktigt lika rymlig så jag rekommenderar maxi cosin alla dagar i veckan (Elion hade den hela vägen ut också, men då var rekommendationerna 4 år så vi bytte då). Axkid minikid är en annan modell som också är rymlig. Den har fördelen att man kan flytta stolen bakåt efterhand som barnet växer, vilket innebär att tiden när det blir mindre utrymme i passargerarsätet fram blir kortare. Maxi cosin monteras på endast ett sätt vilket innebär att benutrymmet är lika rymligt för en 1-åring som för en 5-åring. Men som sagt, den ger absolut bäst plats för barnet tycker jag 🙂
♡
Kommentera (16)
Hej vänner! Det är mycket nu – tuff kurs i skolan och jag jobbar en hel del. Plus det vanliga med barn och familj. Tur att jag inte tränar nu när tatueringarna läker i alla fall, så behöver jag inte ha dåligt samvete över att jag vill göra det men inte hinner haha. Igår slog jag ihop nytta med nöje och gick till skolan i alla fall. Det var en alldeles strålande morgon! Och kursstart. Näst sista kursen. Det var verkligen all in sådär första dagen. Föreläsningar hela dagen och sen fick jag sitta och kolla på webföreläsningar på kvällen inför föreläsningen som var idag klockan 09. Lite konstigt upplägg kan man tycka, borde vara mer utspritt. Eller så kanske det var jag som skulle kollat på dom i måndags helt enkelt, när det var officiell kursstart men då prioriterade jag att jobba 😉
Har precis räknat lite på hur mycket jag kan jobba fram till examen. Landar nog i 30% i april och 40% i maj. Vill ändå inte behöva känna att det blir för tufft att hinna med skolan så tror detta blir lagom.
Mange har hämtat mig på skolan både igår och idag så har vi hämtat minisarna tillsammans. Perfekt när man kan tajma in det. 10 minuter ensamma i bilen är riktigt lyxigt för småbarnsföräldrar haha.
♡
Måndag och april! Det har varit en ganska trött dag, jag var vaken mellan 01-03 inatt pga. pigg treåring. Snark. Varför liksom!? Han ÄR ju extremt känslig för att ändra rutiner, men inte kan väl sommartiden påverka mitt i natten så?
I alla fall så har jag jobbat hela dagen lång. Mycket intressant jobbdag. Och en salig blandning som vanligt. Fick dock skynda hem för jag och Elion skulle på förhandsvisningen av Drömparken. Två bio på två dagar haha…
Igår tog jag äntligen av plasten på min fjäril ?
Blev alldeles lycklig av att äntligen få den på plats. Jag bokade tid hos Gabbe på Ink Kingdom Tattoo i oktober förra året. Gillar det han gör väldigt mycket och ville inte ha någon annan så det var helt klart värt att vänta. Rätt skönt att vänta så länge också faktiskt, så jag riktigt hann bli säker på placering och motiv. Nu var väl mina simpla tatueringar kanske lite väl simpla för honom egentligen med tanke på hans skicklighet, men jag ville endast ha honom och han sa bara att det är skönt med simpelt ibland också haha. Tror inte riktigt på honom men ändå skönt att han sa så.
Tänkte visa er genom mina timmar i studion:
Jag hade med mig några bilder på fjärilstatueringar jag gillar för att visa på ett ungefär vad jag tänker. Gabbe sa att han brukar utgå från foton, dvs. verkliga motiv, så han letade upp en bra bild på en monarkfjäril som tydligen är den sorten jag gillade formen på 😉
När det var dags att skriva ut en mall för mitt ankare som jag också hade med mig några varianter av pekade jag på ett ankare som jag gillade formen uppe på och ett ankare som jag gillade nedtill. Då klippte och klistrade han lite på datorn och satte ihop de två. Blev det perfekta ankaret enligt mig. Resultatet ser ni ju på min handled nedan 🙂
Något jag verkligen gillaar med Gabbe är att han är otroligt ödmjuk och förstående för den som som ska tatuera sig. Inser att mina tidigare erfarenheter av tatuerare kanske inte är så bra, för den senaste jag hade typ suckade när jag ville flytta på den påklistrade ”mallen” av tatueringen. Jag behövde inte ens säga något till Gabbe innan han sa att han skriver ut några olika storlekar av fjärilen så får jag känna på det och vi titta på det tillsammans. Liksom gjorde det okej att vela lite och dessutom var den som bjöd in till det.
Han ville testa den minsta varianten av fjärilen först och jag kände till en början att jag hade kunnat gå upp en storlek, men han tänkte högt (och bromsade min hybris haha) och sa att denna täcker ärren precis och är mest realistisk i storlek. Han sa att den blir mest elegant och det var ordet jag direkt kände att jag var ute efter. Och nu känns den helt lagom i storlek så glad att jag lyssnade på honom. Inte för liten men inte heller för stor. Perfekt.
Efter att ha klistrat på ankaret också fick jag parkera mig själv i stolen för någon timme.
Jag var tvungen att fråga om det verkligen inte skulle kännas mer? Vet inte om Gabbe bara är väldigt lätt på handen eller vad, men jag tvivlar typ fortfarande på att färgen kommer sitta kvar med tanke på hur lite det kändes haha… Fjärilen kände lite mer men inte mycket. Ont skulle jag inte säga att det gjorde. Tvärtom en väldigt trevlig stund med mycket prat och en hel del skratt.
Något annat bra med att tatuera sig på Ink Kingdom är att det ingår att de kollar till tatueringen när den har läkt, och då eventuellt fylla i färg. Min fjäril gjorde han ganska ljus i skuggningen och sa att det är bättre att göra så. Såklart, svårare att göra ljusare efteråt (även om de har laserborttagning på plats hehe, där gjorde jag min sista behandling för ett tag sen)
En dag snart ska jag förklara mer om vad detta lilla tecknet betyder för mig och varför det är så speciellt. Jag är väl ganska blödig av mig, men när denna tatueringen förevigades fick jag faktiskt tårar i ögonen. Insåg inte förrän då hur mycket det betyder att faktiskt ha det där lilla ankaret på plats.
Och den här fjärilen betyder också massa! Får förklara närmre en annan dag med 🙂
Nu ska jag försöka att inte somna i soffan och ladda inför morgondagen när den näst sista kursen startar. Kan knappt fatta. 10 veckor till examen! Kanske ska fundera ut en liten tatuering att fira med när dagen är här, om Gabbe har en drop in tid. Man blir ju lite lätt beroende av att tatuera sig, jag vill bara ha fler 😉
♡
Kommentera (9)
Igår satt vi en hel del i bilen och även på kalas, vi kom hem när det var efter minisarnas ordinarie läggdagstid men är det lördag och kalas så spelar det förstås mindre roll 🙂
Loke (min systerson) var födelsedagsbarnet och han fyllde 10 år. Eftersom han och Elion är födda samma år slår det mig att Elion också fyller 10 i år. Alltså hjälp vad tiden går! För 10 år sedan ungefär nu vet jag att jag berättade för er att jag var gravid. Min storasyster är ju gravid igen, vet inte om jag skrivit det? En riktig sladdis alltså, 10 och 12 år mellan barnen blir det hos dom. Ibland tänker jag att det hade varit riktigt mysigt med en sladdis men samtidigt tycker jag att det är väldigt skönt nu när våra små börjar bli lite större. Men vet såklart att det har varit rätt intensivt att få två så tätt (inte ens ett år mellan) och den känslan lär nog finnas kvar ett tag till hehe.
Häftigaste födelsedagstårtan blev vi bjudna på. Fler än jag som INTE gillar sagan om ringen? Har mött ett fåtal men de flesta tittar på mig som om jag vore konstig när jag säger det haha.
Älskade pappa/morfar. Verkligen en helt fantastisk lekmorfar. Min pappa har alltid varit sådan, favorit hos alla barn. Minns från våra släktkalas när jag var liten, hur han alltid busade med alla kusiner.
Idag ska jag och Elion träffa vänner (Cissi och hennes stora killar) och gå på bio! Vi ska se Dumbo men först ska vi äta lunch på stan. Det ska bli såå skönt att inte ha med våra minsta haha, vi träffas ofta hela familjerna och då får vi liksom sällan prata färdigt eftersom någon alltid vill något… Lite enklare att avsluta meningar och ha hela samtal med en 8-åring, en 9-åring och en 10-åring med 🙂
♡
Kommentera (23)