Minns ni för några år sedan när jag skrev en bucket list? Letade upp den nu, jag skrev den i mars 2014 så det kanske är dags att stämma av vad jag har förverkligat nu, fem år senare? Listan löd följande, jag har strykt över de punkter jag kan bocka av samt kommenterat vissa punkter i parantes efter:
Resa till USA
…NEW YORK!! (blev ju två flugor i en smäll med bröllop i NY)
Och gärna även den andra sidan – Vegas, San Fransisco, Los Angeles… Kanske bila genom USA?
Få ett barn till (Idun kom inte ens ett år senare!)
Och ett till (inte nödvändigtvis biologiskt) (och Aston knappt ett år efter Idun)
Skaffa minst två tatueringar till
Spara ut mitt hår och never ever klippa det för kort igen (hmm, måste sluta slita på håret genom att växla mellan ljust och mörkt så ofta som jag gör hehe….)
Börja rida igen
Fjällvandra
Äga en Mulberry Bayswater
Vinna massa pengar
Bo i ett hus med köksö, jacuzzi och bastu
Åka på en tjejresa utomlands med bästa vännerna
Åka på en resa med bara Elion, bara han och jag
Gå på ett nyårsbröllop (om det så ska vara mitt egna)
Virka klart den där jäkla filten med mormorsrutor
Få högskolepoäng
Bli spådd av en spåtant
Dricka drinkar i Thailand
Upptäcka öar i Grekland (delvis, varit på totalt tre grekiska öar och en sedan listan skrevs så ”pågående” projekt)
Simma med delfiner
Sova under bar, stjärnklar himmel med min stora kärlek
Kyssas i ett vattenfall
Jobba med välgörenhet
Fortfarande känna mig rik på kärlek när jag blir gammal och grå
…och då fortfarande hålla M i handen och prata härliga minnen från när vi var unga
…tillsammans med våra barn och barnbarn
Jamen en bit på väg är jag, en del är ju livslånga mål (som att ha fina relationer till barnbarn). Kanske ska förnya listan? Nya drömmar växer ju fram med tiden. Älskar en av kommentarerna till inlägget, att lika viktigt som att drömma är det att faktiskt uppmärksamma det man förverkligat. Så det tänker jag göra nu. Det finns tre punkter på listan ovan som för mig betyder oändligt. Den där virkade filten till exempel! Haha nej skojar bara, det var väl en lite töntig punt på en bucket list kan jag tycka hahah… Nej jag menar Idun och Aston självklart, men också att ha få högskolepoäng. Inte bara några poäng heller, utan en socionomutbildning som innebär inte mindre än TVÅ olika examina:
Efter 3 år får man en kanditatexamen i socialt arbete. Det avslutas med C-uppsatsen.
För att få en socionomexamen krävs dessutom en termin med kurser på avancerad nivå. Det blev alltså 3,5 år på högskola för mig. Med tanke på tidpunkt för listan (mars 2014) hade jag precis sökt in till socionomprogrammet (fick veta att jag kommit in i juli 2014 när jag var nygravid med Idun). Även om mina barn är drömmar som gått i uppfyllelse är min utbildning en dröm som jag verkligen har kämpat mig till. Helt av egen kraft, men såklart med mycket stöd från mitt nätverk. Vet inte riktigt hur jag ska förklara haha…. Men Idun och Aston har ju Mange varit med och producerat, utbildningen är bara min på något sätt. Så även om jag förstås är mest stolt över mina barn är det en annan typ av stolthet jag känner över att ha genomfört min utbildning. Att dessutom ha klarat hela utbildningen utan att ta studielån är jag också stolt över. Även om studielån är ett ”bra” lån så är det ändå ett lån och vi vill ha så lite lån som möjligt.
Fick en fråga om vad det egentligen är jag gör på mitt jobb. Jag har ju skrivit förut om att man som socionom kan ha många olika yrken, och att det delvis är därför att jag kände att det var en utbildning för mig. För att man kan variera mellan att göra helt olika saker – även om fokus är människor och då ofta i utsatta situationer. Jag är anställd som socialsekreterare och jobbar som barnhandläggare (delvis ungdomshandläggare, det var mitt huvudområde som timanställd även om jag hade barn då med men vissa ungdomar ”hänger med” sedan dess). En socialsekreterare kan arbeta med olika målgrupper, men det är just barn och unga jag brinner för (även om man arbetar minst lika mycket med familjen som helhet). I arbetsuppgifterna ingår att utreda barn och ungas behov av hjälp/stöd från socialtjänsten (utifrån inkommen orosanmälan eller ansökan). Om det inte finns något behov kan utredningen avslutas utan insats. Om det däremot finns ett behov kan istället olika insatser beviljas och de insatserna ska sedan följas upp. Ofta kan en del av arbetet med familjen handla om att lotsa vidare till andra instanser, och att rodda i samverkan kring den enskilde. Man blir lite som spindeln i nätet många gånger. Man ska kunna mycket om människan, om grupper, om samhället i stort osv. Jag älskar just det, att man ska ha kunskap om mycket och att jag mest troligt aldrig kommer känna mig fullärd. Man kan liksom inte göra allt som finns inom spannet på en gång. Min arbetsledare säger att hon glömmer hur man gör vissa saker som jag gör, som hon en gång kunde utan och innan, eftersom det var längesedan hon gjorde det. Det är svårt (omöjligt?) att vara expert på allt eftersom det är så mycket man ska kunna och därför behöver begränsas i sin roll.
För att exemplifiera lite kan jag räkna upp vad jag gjorde min sista arbetsdag innan semestern? Det blir oftast en salig blandning av arbetsuppgifter. Klientmöten, telefonsamtal, referenssamtal, interna och externa möten och även en hel del skrivande (utredningar, journaler, uppdrag, mail etc). Det är det jag älskar mest av allt med jobbet, att det är varierande! Jag vet många socialsekreterare som önskar att de hade mer klientkontakt och mindre skrivtid, men jag älskar även att skriva och tycker att det är en bra blandning. Denna arbetsdagen började med att kolla mail och svara på några sådana. Sedan gick jag över till en kollega för att diskutera hur vi ska arbeta vidare i ett ärende, vi är alltid två handläggare i varje ärende. En huvudhandläggare och en medhandläggare. Därefter hade jag ett möte med personen som ansvarar för föräldrautbildningar i Vägledande samspel, eftersom jag hade två familjer som är intresserade och jag behövde veta lite hur det fungerar (socialsekreteraren blir inte sällan lite av en medlare mellan klient och olika aktörer). Sedan var det dags för gruppträff. Det har vi en gång i veckan. Vanligtvis onsdag förmiddag men nu under sommaren är det något kortare träffar. Gruppträffar är ett forum där vi kan diskutera våra ärenden inom arbetsgruppen och med arbetsledare om man har funderingar kring något. Det är skönt att man alltid kan rådfråga gruppen eller arbetsledare hur man ska tänka i ett ärende, om man kört fast eller tycker att det är svårt på något sätt. Ibland används även gruppträffarna till bland annat att lyfta goda exempel fråneller att uppmärksamma varandras jobb. I alla fall. Jag fick avvika från gruppen eftersom jag hade möte med en ungdom, hens mamma och en tilltänkt kontaktperson till ungdomen. Veckan innan hade jag träffat kontaktpersonen enskilt för att se om det skulle kunna tänkas vara något för min ungdom. Jag trodde verkligen det, och blev glad när de båda ville träffas! De bestämde ganska snart att de vill starta uppdraget och min roll i mötet var att se till att de båda fick presentera sig själva, svara på frågor samt informera om hur uppföljningen kommer att gå till. Jag som socialsekreterare följer upp alla insatser. Exempelvis ett kontaktpersonsuppdrag följs upp första gången efter 1-2 månader, efter 3 månader och efter 6 månader och därefter var sjätte månad. Det är även jag som omprövar beslutet om insatsen var sjätte månad. Parterna bytte telefonnumer och bestämde tid för en första träff, sedan följde jag kontaktpersonen ut för jag behövde prata enskilt med familjen. Utredningen (beslutsunderlaget) kommunicerade jag ungefär en vecka innan och nu behövde jag se om de hade synpunkter på det jag hade skrivit. Det hade de inte, och då informerade jag om att jag kommer avsluta utredningen med de två insatser som vi bestämt. Familjen beviljades nämligen även familjebehandling, och jag behövde gå igenom uppdraget som jag skrivit för den insatsen. De kände att det var okej också, och då kan jag skicka vidare det till familjebehandling så att familjen kan ställas i kö i väntan på ledig behandlare. Sedan var det lunch och efter lunch behövde jag ringa och stämma av läget i några av mina familjer inför semestern. Poff så var en arbetsdag förbi. Eller, jag flexade ut redan vid 15. En kul arbetsdag, med nöjda familjer och utredningar som kan avslutas. Att ”para ihop” klient och kontaktperson tycker jag är väldigt roligt också, när man kan matcha ihop två personer som innebär ett utbyte för båda.
Även om jag älskar mitt jobb så måste jag säga att semester är underbart!!! Att bara ta dagarna som de kommer och det enda i-landsproblemet är barn som kanske gnäller lite mellan varven. Men att få ha TID att göra vad man vill (typ) tillsammans är lyxigt så det smäller om det. Fick lite ångestkänslor häromdagen över att ”bara ha 14 semesterdagar (blir nästan tre veckor tack vare helgerna) men så slog det mig att vi ska vara i Spanien i 10 dagar om inte alltför länge. Annars hade vi haft längre sommarsemester, men det finns ju faktiskt fördelar med att dela upp det lite också. Nästa sommar skulle jag dock vilja ha en lååång sommarsemester OCH en veckas solsemester antingen i början eller slutet av sommaren men vi får väl se status då. Jag har i dagsläget ”bara” ett längre vikariat (till och med augusti 2020) så jag vet ju faktiskt inte vad jag gör nästa sommar. Men hur skönt är det inte att ha släppt på kontrollbehovet så pass att det faktiskt känns helt okej med ett vikariat och att det inte är något jag oroar mig för alls? Evelina för några år sedan skulle tyckt att ett vikariat var för ostabilt. Nu känner jag att det enda minuset är att vi inte kan låna upp för att renovera. Å andra sidan kommer jag väl tjäna lika mycket oavsett vikariat eller tillsvidare så länge jag är kvar inom samma sektion (vilket jag vill fortsätta vara), så vi kommer ändå kunna spara ganska mycket till en renovering i etapper. Vilket väl på ett sätt faktiskt är bättre eftersom det motiverar oss till att spara mer för att kunna renovera mer. Och en renovering i etapper plus spara pengar gör att den stora renoveringen blir ”billigare” när det är dags för den sen 🙂
Tre barn (och ofta fyra med kompis till Elion) är roligt och intensivt men ibland också lugna gatan, som till exempel tidigare idag när Aston gömde sig i ett kuddhav hehe.
Våra små leker ofta bra trots åldersskillnaden. Faktiskt så skulle jag nog säga att Elion och Aston leker bättre än vad Elion och Idun gör, även om Idun är ett år närmre i ålder. De är dock ganska olika. Elion och Aston däremot – otroligt lika på väldigt många sätt. Inte minst bollintresset.
Igår kom en stor del av golvet på plats i vardagsrum/kök
Trots en del byggdamm även i badrummet (Mange hängde upp spegeln igår, därav ”dammig” bänk) fick det komma in nya handdukar där igår, av ekologisk bomull från H&M. Fin färg va? Ljus mullvad. Badrummet går i ljusgrått, vitt och ek vilket såklart är lättmatchat med alla färger men kände för någon ljusare, mer neutral färg.
Mange åkte motorcykel till stugan så vi hade bilen för att kunna åka som vi ville. När vi åkte hem en stund innan honom åkte vi vidare till köpcentret för att minisarna ville handla varsin leksak för sina egna pengar. Det bidde två! Idun valde två gosedjur. Aston ville ha ett gosedjur och ett paraply (?). Ett nytillkommet måste under semestern blir alltså att gå en promenad i regnet så han får inviga det på riktigt 🙂
Kramar
Hej fina! Idag har vi utnyttjat dagen till max. Hemmamys på förmiddagen och efter lunch lämnade vi de små hos farmor och farfar för några timmar barnfritt. Elion hade redan övergett oss för kompisar. Prio för mig och Mange var att fixa i stugan and so we did. Vi målade klart vardagsrum/kök (andra och sista strykningen), Mange sågade till ändkanten på altanen mot sjön och så provmålade vi lite i hall och barnrum. Sen åkte vi förbi en sushirestaurang och köpte med oss middag som vi passade på att äta hemma på tu man hand innan vi hämtade de små igen. Kom hem till mitt examensbevis i brevlådan! Häftig känsla. Trodde det skulle ta mycket längre tid, upp till 90 dagar kunde vi visst få vänta. Nu tog det bara några veckor. Igår var det för övrigt redan 1 månad sedan examen!
Imorgon ska Mange börja lägga golvet! Men nästa onsdag åker Elion till Norrland så det får inte bli för mycket renovering fram tills dess. Viktigt att hitta på saker med honom så gott det går, även om kompisar oftast är det som gäller. Ikväll har vi i alla fall fått spela monopol med honom. Riktigt mysigt och jag skrattade tills tårarna rann. Just spelkvällar är lite av vår grej med Elion, speciellt på sommarkvällarna.
Kommentera (2)
De ligger mig extra varmt om hjärtat. Sommarkvällspromenader. Så vackert! Fridfullt. Annat än Vikings season five finale som vi precis sett hehe… Tips på bra lite mindre våldsamma serier? Lite mätt nu efter alla säsonger Game of thrones och två sista säsongerna av Vikings ?
Det har känts som att det står still länge nu tycker jag, arbetet ute i stugan. Men det blir väl så för en som mest ser det synliga och inte vet allt som händer bakom kulisserna, det vill säga med typ el och sådant. Tar tid men syns inte. Men nu känns det som att det kommer gå snabbt! Rum för rum kommer få färg och resten av stugan golv. I dagsläget är ett sovrum och badrummet färdigt. Nu väntar färdigställande av vardagsrum/kök, hall och det andra sovrummet. Idag målade vi vardagsrum/kök första gången efter grundmålning.
Det blir en vit färg med lite varm ton i. Flüggers råvit! Den har vi i typ hela radhuset också (vardagsrum, kök, matplats, hall…) en storfavorit. Eftersom det är ett litet rum som ska rymma mycket kändes det viktigt att göra rummet så ljust det bara går, annars är ju jag rätt trött på vita väggar nu.
Mange började spackla hallen igår också och där ska vi testa en ljus grå färg. Vi har inte glömt att måla där till höger om Idun, i köket. Men där kommer vitvaror, skåp och kakel täcka hela väggen.
Nu längtar vi efter att måla klart vardagsrum/kök (en strykning kvar) så att Mange kan börja lägga golvet. Ska bli så spännande att se hur det blir!
Kommentera (2)