En serie bowling när man är ensam vuxen med tre barn varav två minisar var alldeles lagom. Egentligen var jag alldeles för trött (varit vaken sen 03 i stort sett ?) men Elion ville så gärna så då passade lunchbowling ännu bättre, med en serie. Han nöjd, jag nöjd. Och minisarna hann inte bli uttråkade av allt se men inte röra haha.
Snart väntar middag med familjen och ikväll har vi barnvakt! Kanske fel dag egentligen med tanke på våra statusar (status i plural?) men det ska ändå bli mysigt med tid på tu man hand hemifrån. Senast var väl i mars tror jag och då var det på en fest vi knappt såg varandra ändå hehe, och innan dess i början av januari. Det är tur att vi pratar och tar oss tid för varandra ändå, men dejtandet måste bestå! Däremot får vi väl (kanske mest jag) ha förståelse för att det blir mer sällan just nu när minisarna är små och vi sällan har barnvaktsmöjlighet.
Kommentera (2)För ett tag sen skrev jag en lista med för- och nackdelar med att få barn tätt. Som jag har skrivit förr ser jag det som mitt livs viktigaste och roligaste mission att vara mamma. Däremot är inte alla sekunder harmoni och glädje – inte till en början i alla fall. Vissa saker känns jobbigt helt enkelt, även om det mesta går att se positivt på om man gräver lite…
När dagen mest består av gnäll gnäll och gnäll, då längtar jag tills de sover…. Men så fort de sover längtar jag tills de vaknar. Det är ju så tyst!? För tyst (även om det är välbehövligt ibland också hehe).
När det är SÅ TUNGT att köra syskonvagnen (trodde inte att det skulle vara SÅ tung med två barn i vagnen) och jag svettas halvt ihjäl i de branta backarna, då längtar jag tills det är dags att köra enkelvagn igen. Men så kommer jag på att ”promenaden” får bli dagens träning! Som småbarnsmamma gäller det att vara tidseffektiv.
När det enda jag hör är mamma mamma mamma mamma all day long från tre små personer då tänker jag ibland att nu måste det gå hål på trumhinnorna snart. Men när mammandet slutar inser jag att hjälp vad fint det är att jag HAR tre små minipersoner som kallar mig mamma!? Det VILL jag ju höra. Bästa smeknamnet i världen.
När jag plockar, plockar och plockar leksaker överallt och på de mest konstiga ställen tänker jag att kanske de inte märker om jag skänker bort i alla fall hälften av allt? Men så inser jag att även detta är bästa vardagsmotionen. Hur ofta använder man annars kroppen så, ner och upp, åt sidan, under bord och fram och tillbaka överallt? Värsta smidighetsövningarna. Tillsammans med barnvagnspromenaderna och bära barn har man ju ett komplett träningsprogram.
När jag ville sola på semestern men fick hålla mig under parasoll eller i babypoolens skugga, då blev jag först lite avis på de med större barn eftersom de kunde njuta av lugnet i solstolen längre stunder. Sen insåg jag att det egentligen bara är bra för att inte vistas flera timmar i stekande sol, vilket jag mest troligt skulle ha gjort utan minisarna. Småbarnsåren blir en solskyddsfaktor i sig.
När jag inser att det är många år tills jag kommer få gå på toa ifred, för inte hjälper det att jag smyger iväg från minisarna – de har någon mystisk sensor som larmar om jag ska till toaletten (speciellt Aston) så då följer minst en styck minimänniska efter för att dra i handtaget om det nu skulle vara låst samtidigt som det ropas maaammaaaaa… Lika bra att att låta det vara öppet och bjuda in minipubliken… Men då, då brukar jag tänka att… Att…. Hm. Neeä, den biten kommer jag faktiskt INTE att sakna, haha.
Mina älskade minipersoner som ibland får mig att bli gråhårig men mest bara bli lyckligast i världen!
♡
Kommentera (4)
Ett t-shirtfynd från Lindex rikare
Idag är solen ÄNTLIGEN tillbaka! Och Elion, han sov hos F inatt. Det jobbiga med att han har varit hos oss mycket den senaste tiden är att det sen känns extremtomt när han inte är det. Det är såklart något jag har varit tvungen att lära mig leva med, att känna mig halv den tiden han är hos sin pappa. Och acceptera. Acceptera är viktigt och gör många svåra saker lite lättare. Kommer väl gråta som en gris (finns kanske inte ett sånt uttryck men haha) när han snart åker iväg i 3 veckor.
När jag läste det här hos Isabella kom jag på att det var exakt sådär jag själv kände hösten för snart 5 år sen. När Elion var hos sin pappa och jag gick förbi hans sovrumsdörr minns jag hur jag liksom kunde stanna till, känna sorgen och sakta stänga till hans dörr. För att på något vis inte göra saknaden så påtaglig. Samtidigt som jag bara ville krypa ner i hans säng för att få känna hans doft. Nej fy fan alltså för den smärtan jag kände i själen den perioden. Det värsta jag varit med om någonsin och fortfarande när jag läser eller hör om någon som ska skilja sig gör det ont i mig, för jag vet hur ont det gör i dom. Speciellt när det finns barn med i situationen. Jag tror aldrig det blir naturligt att vara ifrån sina barn halva tiden av deras uppväxt? Det man måste komma ihåg är att glada föräldrar ÄR bättre föräldrar och barn mår bättre av två glada hem än ett olyckligt och att en skilsmässa INTE är den enkla utvägen. De som tror det har nog mest troligt inte varit i situationen själva och saknar en välbehövlig dos empati.
♡
Kommentera (1)Eftersom vi är småförkylda och det är ostabilt väder (minst sagt) tog vi bilen på en liten tur innan. Jag tror alla förutom Elion tycker det är skönt att ta det mest lugnt på förmiddagarna, han vill helst göra något hela tiden hehe. Idag fick jag i alla fall honom till att dammsuga nästan hela huset, imponerande. Han fick en liten peng som tack för hjälpen. Städa sitt rum tycker jag hör till men att dammsuga känner jag egentligen går över till mina sysslor även om han får hjälpa till med andra småsaker utanför hans rum också. Hur gör ni med åttaåringar i huset, får de veckopeng eller månadspeng?
♡
Inne på A6 var det i alla fall sommar! Vi testade hammocken bland all sommarblomster hihi
Glass köpte vi också, skickade MMS till Mange på jobbet haha. Han svarade att det är förbjudet att göra sånt utan honom men jag tröstade med att han får vara med nästa gång. SNART semester!
Vi gick igenom hela plantagen utan att riktigt hitta det jag ville ha så vi åkte vidare till nästa blomsterhandel. I den vevan började det tokregna, så pass att Idun började gråta för att hon inte ville gå i regnet från bilen till affären. Okej det åskade lite också, men just regnet var helt galet. Mitt hår var inte alls lika lockigt när vi kom hem sen igen om man säger så haha.
Kommentera (3)Snacka om MYSHÖG ♡
Vi är småförkylda hela bunten så det får bli mycket lugn och ro helt enkelt. Nu har vi ätit lunch och ska åka iväg och uträtta några ärenden. Skippar långpromenad med vagnen med tanke på Astons status, tror han uppskattar att åka bil mer just idag. Vi kanske kan ta en liten tur till lekparken sen istället.
♡
Kommentera