VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

5 POSITIVA MED 6 NEGATIVA

För ett tag sen skrev jag en lista med för- och nackdelar med att få barn tätt. Som jag har skrivit förr ser jag det som mitt livs viktigaste och roligaste mission att vara mamma. Däremot är inte alla sekunder harmoni och glädje – inte till en början i alla fall. Vissa saker känns jobbigt helt enkelt, även om det mesta går att se positivt på om man gräver lite…

När dagen mest består av gnäll gnäll och gnäll, då längtar jag tills de sover…. Men så fort de sover längtar jag tills de vaknar. Det är ju så tyst!? För tyst (även om det är välbehövligt ibland också hehe).

När det är SÅ TUNGT att köra syskonvagnen (trodde inte att det skulle vara SÅ tung med två barn i vagnen) och jag svettas halvt ihjäl i de branta backarna, då längtar jag tills det är dags att köra enkelvagn igen. Men så kommer jag på att ”promenaden” får bli dagens träning! Som småbarnsmamma gäller det att vara tidseffektiv.

När det enda jag hör är mamma mamma mamma mamma all day long från tre små personer då tänker jag ibland att nu måste det gå hål på trumhinnorna snart. Men när mammandet slutar inser jag att hjälp vad fint det är att jag HAR tre små minipersoner som kallar mig mamma!? Det VILL jag ju höra. Bästa smeknamnet i världen.

När jag plockar, plockar och plockar leksaker överallt och på de mest konstiga ställen tänker jag att kanske de inte märker om jag skänker bort i alla fall hälften av allt? Men så inser jag att även detta är bästa vardagsmotionen. Hur ofta använder man annars kroppen så, ner och upp, åt sidan, under bord och fram och tillbaka överallt? Värsta smidighetsövningarna. Tillsammans med barnvagnspromenaderna och bära barn har man ju ett komplett träningsprogram.

När jag ville sola på semestern men fick hålla mig under parasoll eller i babypoolens skugga, då blev jag först lite avis på de med större barn eftersom de kunde njuta av lugnet i solstolen längre stunder. Sen insåg jag att det egentligen bara är bra för att inte vistas flera timmar i stekande sol, vilket jag mest troligt skulle ha gjort utan minisarna. Småbarnsåren blir en solskyddsfaktor i sig.

När jag inser att det är många år tills jag kommer få gå på toa ifred, för inte hjälper det att jag smyger iväg från minisarna – de har någon mystisk sensor som larmar om jag ska till toaletten (speciellt Aston) så då följer minst en styck minimänniska efter för att dra i handtaget om det nu skulle vara låst samtidigt som det ropas maaammaaaaa… Lika bra att att låta det vara öppet och bjuda in minipubliken… Men då, då brukar jag tänka att… Att…. Hm. Neeä, den biten kommer jag faktiskt INTE att sakna, haha.


img_3830.jpg

Mina älskade minipersoner som ibland får mig att bli gråhårig men mest bara bli lyckligast i världen!

 


Kommentarer


  1. Julia 8 juli, 2017 on 21:37 Svara

    Vilken underbar lista Evelina <3

    • Evelina 11 juli, 2017 on 10:11 Svara

      ??

  2. Lina 13 juli, 2017 on 09:21 Svara

    Känner så igen detta fast jag ”bara” har två barn som det skiljer 5 år mellan. Men detta mamma, mamma, kooooom!! Precis när man satt sig ner efter att ha städat o ryggen värker – då är det bara upp igen och se vad dom vill nu då. Och många gånger har dom bara sagt ”Jag undrade bara vad du gjorde” ??

    Och toabesöken ? Nu förtiden stänger jag inte ens dörren längre, gör jag det så kommer dom ilandes som små illrar ?

    • Evelina 13 juli, 2017 on 11:41 Svara

      Hahaha jag satt på toa med Aston i famnen i morse ???

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna