Det var en dunderfebrig Idun hela dagen igår och hela natten inatt. 40.5 hade hon vid midnatt inatt så det tog ett tag innan vi fått i henne alvedon och hon lugnat ner sig, hon var verkligen helt förstörd stackarn. Väckte såklart Aston och sen skulle båda ha mamma hehe. Det är ju mysigt att de vill vara med mamma, men att dela sig på två är ju helt omöjligt. Mange som skulle upp vid halv sex fick alltså också vara vaken och det tog ett bra tag (ca två timmar) innan båda var nöjda. Tur i oturen att jag inte har något i skolan förrän på torsdag och kan vara hemma utan något som helst dåligt samvete, det har man ju ofta annars men inte mellan två kurser. Fick mail från förskolan om att det varit flera fall magsjuka nu också så valet att ha båda hemma är inte svårt. Bästa svärmor ringde från Spanien innan för att höra hur det var med Idun idag, och hon sa att hon tar dom på torsdag när både jag och Mange har viktigt möten/föreläsning.
Jag var ute och gick i nästan två timmar igår kväll, 1,5 timme med Karro. Iskallt men jättehärligt efter en innedag. Vi får se om vi tar oss ut på baksidan senare i eftermiddag i alla fall, idag verkar Idun helt klart piggare. Man kan säga att hon till och med verkar ta igen dagen i soffan hehe. Hon tjatar på non stop och verkar lite speedad, som om hon faktiskt vill ta igen missad lektid. Det är ju annars en lugn tjej vi har.
Något bra med att Idun sov i soffan stor del av dagen igår? Jag och Aston fick lektid bara han och jag. Det kändes jobbigt och sorgligt att inse att det inte har blivit många sådana i hans liv. Han kom så tätt efter Idun och glider liksom ofta bara med. De två leker ju mycket också. Men Idun hade ändå ett år med oss själva menar jag, det har inte Aston haft. Vilket säkert innebär att han heller inte saknar det, men JAG kände att jag saknar det med honom. Får ta mig såna där stunder oftare helt enkelt, bara han och jag ♡
Jag och superdad på vår lunchdejt förra veckan. Är så oändligt tacksam för att han alltid finns där för barnen (och indirekt också för mig), som inatt när han går upp han också utan att jag behöver be honom om det, trots att han ska upp och jobba tidigt. Teamwork är så otroligt viktigt, alla dagar (och nätter)!
Söndagen började med jakt för Mange så jag och minisarna fick en morgon för oss själva, Elion sov ju hos kompisar. Framåt lunch åkte vi och hämtade honom, eftersom innebandyträning väntade därefter (det blir mycket idrott på helgerna). Därefter var det ett måste att gå UT i snön, solen sken och det var helt otroligt vackert, dagen innan fanns inte tid för någon utetid för mig. Mange hade också hunnit hem, så vi gick alla fem bort till pulkabacken närmast oss.
I barns värld är nästan allt spännande. Djur- och fågelspår till exempel 😉
Min älskade Idun som är så lik mig till sättet. Bland annat riktigt feg när det kommer till sånt som kräver lite mod, exempelvis pulkabacken. Just pulka tycker jag ju är kul NU men jag kan tänka mig att jag inte heller var modigast i backan när jag var två hehe. Jag tänkte hela tiden på att göra det till en extra rolig grej för henne just för att hon ska vilja våga lite mer nästa gång. Eftersom jag önskar att jag varit mer framåt i skidbackarna tänker jag att det är en bra idè att introducera det tidigare för henne (jag var 27 första gången jag åkte utför haha)
Suddig bild för andra inlägget i rad haha, men detta är egentligen en film. Fotade för dåligt helt enkelt men å andra sidan är det kul att ha filmsnuttar också. Levande minnen.
Sen brakade det loss! Elion som är lite av en action man överallt slog i huvudet i pulkabacken. Det blödde och jag mådde illa (hade ju aldrig kunnat jobba inom vården alltså) så vi fick gå hem för att skölja med vatten så det gick att se om det var läge att ringa akuten eller inte. Vi ansåg att det inte behövdes, det slutade blöda ganska snabbt och det var inte ett speciellt stort sår. I samma veva som Mange stod med Elion i badrummet ramlade Aston från sin säng och slog i hakan så det började blöda från munnen. Hjälp vilket kaos. Ska man ha hjälm i pulkabacken!? Den här backen är inte varken lång eller brant, så jag tänkte aldrig tanken på att det skulle behövas…
När vi hade koll på läget och inga sjukhus behövdes besöka sig satte vi oss i soffan och barnen fick glass, i hopp om att få Elion mindre blek och Aston lite kyla i munnen. Vi skulle egentligen iväg på fotbollsträning jag och Elion men självklart bestämde vi att han inte fick vara med. Däremot ville han gärna kolla, så vi åkte dit ändå. När jag kom hem hade Idun fått feber! Intensiva timmar, minst sagt. Man har då aldrig en lugn stund med tre barn i huset 😉
Kommentera (14)Ännu en helg förbi, och det har varit både högt och lågt. Verkligen en kombination. Jag och Mange har haft onödigt tjafs, alla barnen har varit ute för både sjukdomar och olyckor men som vanligt tänkte jag mest fokusera på ljusglimtarna. På terminsreflektionen förra veckan hade min mentor en så klok sak att säga. Om det är ett problem – lös det. Om det inte är ett problem – släpp det. Så ÄR det ju verkligen.
Lördagen innehöll innebandycup och både jag och Fredrik var där. Jag från start och byggde sarg, han kom och var hejarklack. Innebandy tycker jag är en riktigt rolig sport att titta på, när Elion är med alltså. Det är i och för sig fotboll då också, så kanske är det bara kul för att Elion är med haha.
Därefter var det dags att dela upp familjen. Jag och Cissi skulle in till centrum på Nadjas 30-årsmiddag och våra familjer skulle leka hemma hos dom, och Elion stanna över natten till och med.
Jag & bästa Cissi
Ett välfyllt bord omringat av vänner, flera av Nadjas vänner har blivit även mina vänner. Det är först nu när jag bor i Jönköping som jag känner att jag vill jobba mer på att skapa vänrelationer. Där jag har bott tidigare (tre år här och tre år där typ) har jag vetat att jag bara ska bo ett kort tag, och då har jag inte varit så motiverad till det. Jag har haft tur att finna fina vänner där jag har bott ändå, men jag har inte ansträngt mig direkt. Sen har jag ju alltid varit en relationstjej, läget hade väl varit annorlunda om jag inte hade haft pojkvän och sambo.
Ceasarsallad – en favoriträtt för mig. Fast godast var det där glaset rödvin, mmm!
Karro satt mitt emot. Nu var det sådär längesen vi sågs igen men vi har bokat in en promenad senare idag.
Två bilder som Vickan tog. Suddig Cissi på sista men jag tyckte hon hade fångat mig i ett sånt där moment där man ser att jag är genuint glad. Att umgås med vänner är verkligen något som ger mig glädje. Även att komma ut och äta på restaurang och slippa allt hemmafix är rätt skönt :). Vickan bor inte i stan men jag hoooppas att hon någon gång flyttar hit! Hon har dessutom typ världens finaste häst som jag skulle göra till ännu en nära vän haha.
Huvudpersonen som minglade runt på olika platser för att hinna prata med alla. Lille Collin hade barnvakt en liten stund men var sen tillbaka på restaurangen. Alltså vad snabbt man glömmer hur små de är!? Jag har alltid varit åååååhhhh när jag har sett och umgåtts med andras bebisar, men jag känner mig lite ”mätt” nu och det har säkert att göra med två bebisar på ett år för min del hehe. Och att det är så KUL att ha en 1-åring och en 2-åring som säger så mycket kul precis heeela tiden. Ser fram emot en sommar med ”större” egna barn och få låna systers bebis!
MÅNDAGSKRAM!
Kommentera (2)
Idag är ingen vanlig dag, för idag har jag gått fyra av sju terminer på min utbildning!!
Det känns SÅ bra och jag är väldigt stolt över mig själv.
Samtidigt känns det väl något deppigt när jag vet att min förra klass tar EXAMEN idag. Jag vill ju också börja jobba. Men jag ångrar såklart ingenting, framför allt har jag ju fått Idun och Aston på vägen och dessutom trivs jag mycket bättre i min nya klass som är mindre. Allt har sin tid. Jag är faktiskt en god bit på väg mot min examen jag också, och snart väntar praktik igen!
♡
Haha när man börjar tänka halleluja vi är äntligen friska allihop! Så knackar nästa förkylning på dörren… Jag vet ju att jag har skrivit om oro för mögel här hemma men Mange säger att det inte kan vara så eftersom vi inte har det fuktigt? Är ju så jobbigt att dra igång ett stort projekt att kolla igenom huset igen, vi har redan gjort det samma sommar vi flyttade in men då hittades inget. Samtidigt har vår BVC-sköterska sagt att det inte är ovanligt att man är förkyld i princip heela tiden när man har små som börjar på förskola. Jag antar att jag har klent immunförsvar som drabbas ungefär varje gång för Mange klarar sig oftast undan.
Sen vet jag även att om man har ett virus i kroppen kan det bryta ut om man blir nerkyld. Vi har haft det ganska kallt hemma, jag fryser ju typ jämt. Så jag sa att vi måste faktiskt öka fjärrvärmen för att se om det kanske gör att jag inte blir förkyld lika ofta. I sovrummet har jag gärna svalt, men 20 grader i vardagsrum och sällskapsytor (19 nånting till och med på morgonen eller om ingen varit hemma) är alldeles för kallt för mig… Nu testar vi med 21 grader i alla fall så får vi se om det blir någon skillnad, på mig. Vi tycker alltså lite olika där men då bör nämnas att min man är otroligt varm av sig och typ aldrig fryser, medan jag alltså är tvärtom. Men visst är det jobbigare att frysa än att vara varm?? 😉
På tal om sovrum så har jag piffat till sängen med ett nytt överkast från Ellos (på rea nu)
Och nya sängkläder (från Hemtex) har det också blivit. Tanken var att de ska till sovrummet i stugan, för de kommer passa bra till de mörkgrå väggarna… Men orka vänta ett halvår på att använda dom liksom haha.
Nu ska jag skicka in B-uppsatsen här.
Fredagskram till DIG!
Kommentera (20)