Godmorgon! Sitter på mitt kontor och för över bilder från bebismyset igår. Vi träffade faktiskt TVÅ bebisar under dagen. Först var vi hos min lillasyster, Anton och deras Leon (ska visa några bilder från förlossningen när Becca har godkänt bilderna också). Sen var vi bjudna på middag hos våra nästangrannar Johanna och Christian som har Wilgot (mittimellan Idun och Aston i ålder) och Tage (fyra månader). Mange verkade orolig för att jag ska vilja ha en till bebis, men jag måste säga att det var ett otroligt bra preventivmedel att vara med på lillasysters förlossning hahah…
Men det här är ju helt fantastiskt!
Det har varit fantastiskt att följa hela resan med Leon förstås. Från ett MMS i början av november när Becca lite i chock skrev till mig innan hon ens berättat för Anton haha, till att vara en av dem i förlossningsrummet som fick se Leon komma till världen. Och allt däremellan. Jag har fått vara med på ett ultraljud. Känt sparkar utanpå magen. Fotat Becca med magen. Kan liksom inte riktigt hitta ord för tacksamheten jag känner men jag hoppas att Becca och Anton känner det. Det har varit en stor ära och ren glädje att få vara med vid deras sida hela vägen från första början till nu. Och resten av livet.
Tänk att för lite drygt en vecka sen var vi fyra världens team! Jag säger som Becca och Anton, det känns overkligt att det var bara en vecka sen. Han är redan en så självklar del i livet, älskade lille Leon.
♡
Kommentera (4)Ignorera stöket i hallen och fokusera på mitt senaste reafynd – kjol från Kappahl
Barnen sover och jag har precis läst ut en bok (ja den var rätt snuskig haha, eller väldigt till och med!). Öppna fönster och avstängd TV. Lugnet. Pratade med en kollega idag som lämnade stan och flyttade ut till en gård. Skaffade lite djur och valde just lugnet. Jag kan helt förstå det. Samtidigt som en del av mig gillar att ha närhet till centrum. Kanske kommer det med åldern, att vilja bort från stan. Kanske det har att göra med att vi har stugan. Men en del av mig tänker emellanåt ändå på ett avskilt hus med bara skog, hagar och ängar runtom.
På tal om jobbet så älskar jag det fortfarande. Älskar att det är utmanande i arbetsuppgifter och att jag kan utmana mig själv. Jag trivs som fisken i vattnet med varierande arbetsuppgifter som man inte lär sig på en vecka, eller ens någonsin fullärd vad gäller vissa saker. Men visste ni att jag egentligen är ganska blyg av mig? Det är något som jag försöker jobba med lite hela tiden och det får jag även göra i mitt jobb eftersom det är mycket diskutera och prata i grupp. Prata överlag. Vilket jag väl är ganska duktig på egentligen, men ja… Det är något med det där att stå upp för mina åsikter tror jag. När det finns en risk att jag kanske säger fel, fast jag vet att jag har rätt. Jag utmanar mig själv att ta plats i gruppen och inte vara tyst när jag vet att jag kan tillföra något. Jag har tränat på detta länge för jag vill bli stark i tron på mig själv. Idag var en bra dag och eftersom jag vågade och det blev bra vet jag att jag kommer våga lite mer nästa gång. Jag tror det till stor del har att göra med min uppväxt. En tuff och brutal uppväxt som har hackat sönder min självkänsla. Fortfarande fast jag är 32 år och har varit ”fri” i 13 år är den trasig. Jag tror inte någon kan klara sig helskinnad genom en hemsk barndom? På något sätt blir man ärrad. Mitt ärr syns inte utåt och märks oftast inte eftersom det är rotat djupt inom mig. Jag har förutom en trasig självkänsla också ”fått” ett yttre som kan dölja det som är på insidan. Jag skulle inte vilja kalla det en fasad, för dom som känner mig säger att jag pratar med mina ögon så jag kan inte alls dölja mina känslor.Utåt sett kan jag nog verka vara social och framåt, långt ifrån blyg. En del av mig är det också, skulle nog vågat ta för mig mycket mer egentligen, om mitt jag bara hade fått utvecklas som det var tänkt. Min skadade självkänsla pratar jag sällan om och ja egentligen kanske jag aldrig har gjort det. Ni vet väl att självförtroende och självkänsla inte är samma sak? Jag har nog ett ganska bra självförtroende, vet att jag är duktig och tror på mig själv i det jag gör. Självkänslan däremot. Den är kass, jag vet det och har förstått det allt mer på senare år. Och jag förstår varför den är det. Men jag kämpar som sagt på. Försöker att träna upp den. Även om jag inte vet om man någonsin kan bygga upp en självkänsla som varit helt sönderslagen? Det gör mig arg, för jag vet också att det hindrar mig en del. Men det gör mig också glad, för jag vet att den ilskan jag känner för det är något jag kommer bära med mig när jag bygger UPP mina barns självkänslor. För det förtjänar dom! Och på något sätt blir det då ändå värt det.
Veckans jobbpass – check!
Den här veckan ville jag bara jobba en dag eftersom det är Manges sista semestervecka, så vi kan maxa ledigheten in i det sista. Smög hemifrån innan någon annan hade vaknat och var på jobbet halv åtta. Kvart i åtta hade Aston vaknat och Idun sov ännu längre. Fler som blir trötta av värmen haha. På tal om den! Vi har 30 grader inomhus. 31 grader utomhus på framsidan. 38 grader på vår instängda baksida. En AC hade varit härligt den här sommaren minst sagt. På jobbet har jag nästan frusit idag så det var en mindre chock varje gång jag gick utanför jobbets lokaler hehe. Men oavsett hur varmt ni tycker att det är, kan vi inte försöka att inte klaga, och anpassa istället. Jag tycker det är trist med folk som klagar på att det är för kallt och sen klagar på att det är för varmt. Varför klaga på vädret jämt och ständigt? Aldrig bli nöjd med något som verkligen inte går att påverka? Varför inte bara njuta av att vi för en gångs skull har värme som vid medelhavet och bada mer, äta mer glass och hålla sig i skuggan? Dvs anpassa så gott det går! Tänk på alla familjer, ensamstående eller ja alla med liten inkomst som aldrig har råd att resa utomlands. I år får även alla dom njuta av vad det innebär utan att behöva lägga några pengar på det. Jag förstår såklart att värmen är extra tungt för vissa (och det är riktigt synd om bönder som riskerar att tvingas nödslakta sina djur). Tro mig, jag har två små som inte klarar värme lika bra som vuxna. Men vi anpassar oss som sagt och det fungerar bra då. Man måste inte ut och gå mitt på dagen, eller ens leka i lekparken. Hitta en skuggig lekplats i så fall! Eller bada på en skuggig badplats. Men försök att njuta för nästa sommar kanske det bara regnar igen…
Jag är ingen morgonmänniska. Sover gärna länge och har svårt att äta frukost utan att få vakna till ordentligt först. Så idag tog jag en banan innan jag hoppade på cykeln och köpte sen en somrig frukost på väg in på jobbet. Hallon är lätt mina favoritbär.
♡
Ljuvliga dag!!!
Vi lät pappan i huset åka ut till stugan direkt på morgonen, jag fick ligga kvar i sängen och dra mig en stund innan dess. Sen tog vi några lugna timmar innan vi satte oss i bilen och åkte ut dit vi med. Det är toppen att Mange har motorcykeln så att vi kan göra så och inte behöver ha två bilar.
Vi lekte, grillade korv till lunch och sen lånade vi grannens båt för en tur runt sjön. Aston lekte att han var kapten och de turades om att styra båten. Vi stannade på andra sidan sjön där det är mycket bättre strand och botten för att bada och njuta en stund innan vi åkte vidare igen.
Hur kul att träffa på kossor som stod och svalkade sig i sjön?
Tillbaka på land och redo för ett besök i glasskiosken på hemvägen!
Vår lilla stuga ser man där till vänster. Ser ganska pluttig ut jämfört med de fina stora husen runtom hehe, men vi har grandiosa planer för vårt lilla minislott på sikt.
♡
Godmåndag!
Här har Manges sista semestervecka startat och det känns ju sådär alltså. Men vi får vara glada för att han ens kunde ta fyra veckors semester. Sen har vi ju en loveweekend bara han och jag om några veckor. Även om vi inte har haft speciellt mkt tid tillsammans så har han tyvärr inte kommit så långt han vill ute i stugan heller, så just nu känns det som att det inte blir den bästa av de bästa semestrarna direkt. Även om vi förstås har flera guldkorn som stannar i hjärtat för alltid! Och vi hade i alla fall tur med vädret som en av mina favoritfilmer i barndomen hette haha. Varmaste juli på 260 år tror jag att jag hörde igår men jag kanske hörde fel. Och jag, jag är toknöjd med mitt upplägg om att vara föräldraledig större delen av sommaren och jobba 1-2 dagar i veckan. Det upplägget fortsätter i några veckor till. Vecka 34 är jag helt ledig och vecka 35 börjar plugget igen! Då får vi se hur utrymmet för extrajobb blir, men jag hoppas verkligen att minst en gång i veckan känns rimligt.
Det känns lite märkligt hur jag liksom glömmer av bloggen då och då nuförtiden, det har aldrig hänt förut? Nu var det visst två dagars tystnad. Kanske behövs en sån period nu helt enkelt. De senaste två dagarna har vi i alla fall varit och hälsat på i svärföräldrarnas sommarstuga. Där var vi igår från lunch till kväll. Badade, grillade och bara myste.
I lördags hade jag och minisarna en shoppingdag, men jag skulle tro att de säger att åka buss var det roligaste den dagen. Det och leklandet. Är så mysigt nu när de båda är så stora att man kan åka iväg utan vagnen på såna småturer. Jag gillar att göra även en shoppingtur till ett äventyr i deras ögon, genom att ”spexa till det” med att åka buss 😉
Vi handlade allt på bilden ovan och lite till, men detta var vad vi fick med oss från Lindex. Plus två presenter till lillkusinen Leon. Honom ska vi hälsa på någon dag nu i veckan, jag längtar!!