Men hej och hallå! Oj vad tiden springer iväg. På måndag ska examensarbetet skickas in, så fokus har varit att skriva det sista nu i veckan. Vi satt så intensivt i torsdags och fredags att jag har domningar i högerhanden nu. Antar att det är därför i alla fall, allt skrivande på sistone!? Men så skön känsla när det faktiskt blir klart?! Ett tio veckors arbete som liksom är slutklämmen på utbildningen hittills, för att få en kandidatexamen.
Samtidigt har vi det bara för mysigt med familjeledigt, den mesta tiden i övrigt. Väldigt välbehövligt för hela familjen men också för mig och Mange. Nästa helg ska vi dessutom ha barnledigt dygn igen. Ser fram emot det mycket! Vi ska umgås med Cissi och Fredrik utan barnen för första gången. Och barnen ska sova hos pappa och Maria tillsammans för första gången! Tidigare har bara Elion sovit där.
Lagom till jul blev vårt nya soffbord färdigt! Fast jag vet inte om det är för att det är ovant, men jag saknar ett runt soffbord tror jag haha. Å andra sidan har bordet mer plats nu vilket såklart också har sina fördelar.
Underredet är ett gammalt soffbord från typ 1960-tal. Köpte en träskiva på Bauhaus och målade allt vitt + lackade ovansidan på bordsskivan. Sen skruvade Mange ihop delarna.
Och min fiiina julklapp från Mange – en klong constella.Materiell lycka haha. Vill ha en i silver också, till stugan!
Vi har varit ute på en härlig promenad idag hela familjen. Köpte lördagsgodis och bara njöt solsken. Sen åkte Mange till stugan och lämnade av Elion hos en kompis på vägen. Passade ju bra att åka till stugan i samma veva, det var ändå åt det hållet. Usch jag får lite ångest när jag tänker på tiden när vi kommer bo ute i stugan (när radhuset är obeboeligt). Allt skjutsande det kommer innebära! Bara tanken på det gör att jag är säker på att jag INTE vill bo permanent utanför stan haha. Skönare att ha nära till allt och sen fly staden när man känner för att komma ut på landet.
♡
Jag tycker att vi har starka vindar här hos oss, men om man ser till väderleksrapporter finns det inte ens någon varning här. Tog en promenad igår kväll men fick hålla mig ifrån vissa vädersträck för att motvinden blev så brutal. Inatt hade båda krukorna på framsidan blåst omkull och växter och krukor låg huller om buller i trädgården. Kanske osmart att inte ställa in lösa föremål för natten, men men. Hoppas ni som befinner er i stormen är försiktiga och håller er hemma och inomhus idag som rekommenderat!
Jag och minisarna har myst inomhus hela förmiddagen. Jag har skrivit på en skolgrej som ska in senast måndag och de har lekt/kollat på Netflix. Pappan i huset är i stugan för att kolla så inget har förstörts där ute och såklart greja lite på samma gång.
Onsdagskram
♡
Kommentera
GOTT NYTT ÅR!
2019 är året som jag har längtat efter länge. Det är nämligen året som jag tar examen och blir färdig med min socionomutbildning. Det känns stort! Jag har trots allt velat plugga vidare ända sedan studenten men inte riktigt vågat hoppa på tåget igen efter att först ha valt fel program i sjukgymnastprogrammet som jag påbörjade direkt efter gymnasiet. Men nu är jag snart i mål, det känns helt otroligt.
2019 är också året som jag tänker prioritera mig själv och familjen mer. Ta mig tid för att gå långpromenader, vara ute i skogen mer, vara ännu mer offline… Verkligen bara ta mig tid för att vara i nuet. Jag vet att det kommer komma ganska naturligt just för att jag kommer sluta att plugga och det blir en sak mindre som ”tar min tid”. Ser fram det SÅ mycket, att ”bara” jobba och vara ledig när man är ledig liksom.
Det nya året firade vi in tillsammans med goda vänner. En familj som vi är så glada över att ha lärt känna och som vi alla fem älskar att umgås med. Det är en riktig familjematch på alla sätt och vis. Att umgås med en familj som också har tre barn och i samma åldrar underlättar ju väldigt mycket. Sen att jag och Cissi är otroligt lika och Mange och Fredrik likaså gör såklart allt ännu bättre.
Vi skulle egentligen ha varit hemma hos oss men planerna ändrades (eftersom det var osäkert om Elion skulle vare med eller inte) och vi var hos dom. Inte mig emot, de har mycket finare haha. Jag känner mig ganska less på vårt radhus som jag vet ska i princip rivas inom kort 😉
Våra män skötte både förrätt och huvudrätt 🙂
Efterrätten ordnade vi fruar med. Vi hade styrt upp lite knytkalas och marängen till denna pavlovan gjorde jag hemma på dagen, sen vispade vi ihop grädde och grekisk yoghurt på plats + toppade med passionsfrukt precis innan servering. Den var SÅ god, Leilas vit chokladpavloga med pistagenötter och passionsfrukt. Det var första gången jag både gjorde och åt pavlova, men det är helt klart något jag ska utforska mer. Både enkelt och gott!
Vid tolvslaget när vi skålade i pommac var alla förutom Aston vakna. Trodde ju att både Idun och Aston skulle somna men vi tog det som det kom och Idun var pigg och glad hela tiden (och fram till nästan 02!?) så vi lät henne vara uppe helt enkelt. Den andra minstingen var också vaken, så de lekte in i det sista innan vi åkte hemåt.
<
Sjätte nyåret tillsammans!
♡
Årsresumé i all ära, men här inne kommer jag bara skriva om den bästa dagen på mitt 2018. Utan tvekan är det dagen, eller dygnet då jag fick vara med på min lillasysters förlossning. Den 18 juli föddes min systerson Leon och det var en av de vackraste stunderna jag varit med om, tätt efter mötena med mina egna barn.
Det var bestämt sedan lång tid innan förlossningen att jag skulle vara med. Becca såg mig som en extraresurs och en extra stöttepelare. Anton i all ära, men faktiskt så märktes det att de båda uppskattade att ha mig med.
Natten den 17 juli ringde min lillasyster och sa att vattnet hade gått. I väntan på värkar skulle vi avvakta. Jag åkte till jobbet på morgonen och hela avdelningen var pirriga med mig haha. Värkarna som kommit från start avtog inte och jag frågade Becca om hon ville att jag skulle komma redan nu eller vänta, om de ville vara själva ett tag till. Hon ville gärna att jag kom, så vid lunch stämplade jag ut, åkte hem för att äta en snabb lunch och körde sen mot Vmo. Det var ju såklart också en anledning till att det kändes skönt att vara på plats, eftersom det är 45 minuters bilresa bort. Becca kämpade på hemma hela eftermiddagen och kvällen. Framåt natten kände hon att hon ville in för att kolla läget så vi åkte in till förlossningen. Blev hemskickade ganska direkt med starka tabletter för att Becca skulle få sova eftersom det inte var på ”riktigt” ännu. De gick och la sig och jag la mig på den bäddade soffan, men jag hann knappt somna innan jag vaknade igen av att Becca hade ONT. Så då bestämde jag att det var dags att ringa in till förlossningen igen, och de sa att vi var välkomna. Haha detta var en sak som Becca och Anton tackade mig för senare, att jag tog kommandot i den stunden. Men de sa att de inte hade ringt in igen så snart, eftersom de precis blivit hemskickade, men jag som varit med om det själv såg ju att det nu var på riktigt. Har glömt vad klockan var här, men har för mig 02 cirka.
Lustgasen var Beccas bästa vän och Anton var bästa stödet vid sidan. Han och jag turades om att massera, servera saft och heja på. Pussarna stod Anton för 😉
Det kom att dröja ungefär 12 timmar tills Leon var ute från det att de skrevs in, och jag kan säga att det märktes att det var personalbrist. Min starka lillasyster fick ta sig igenom ungefär två timmars krystande utan personal i rummet. Vi ringde på personal med tanke på hur jobbigt hon hade det och då kom de förstås och kollade läget, men gick igen. Jag tror att anledningen till att de kände sig trygga med att lämna Becca själv så lång tid fast hon var helt öppen och börjat krysta var just för att jag med fyra förlossningar i bagaget var med? När full styrka kom in i förlossningsrummet och hjälpte henne i krystandet tog det ytterligare en stund innan Leon entrade världen men då fick ju Becca aktiv hjälp och det kändes bra. Jag filmade ögonblicket samtidigt som tårarna sprutade. Det var så vackert. Helt otroligt fantastiskt fint att få ta del av en så speciell stund som när en ny liten människa kommer till världen.
Becca var en riktig hjärtinna och jag var så stolt över henne varenda sekund. Jag tror faktiskt inte att jag har sett någon vackrare som när hon precis fött Leon. För att hon utstrålade sådan otrolig kämparglöd? Något var det i alla fall. Något magiskt. Kan inte hitta ett bättre ord än det.
Finaste lilla familjen ♡♡♡
Vilket team de var, VI var. Jag har redan erbjudit mig att vara med på framtida förlossningar om de skulle vilja haha. Roligaste fotouppdragen man kan få inte minst!
Personalen på förlossningen var hur gulliga som helst som inkluderade mig i hela förlossningen.
Evigt tacksam är jag! Skrattade lite åt dom när dom båda tackade MIG för att jag var med. Jag förstår såklart hur de menar, men de ska bara veta hur tacksam JAG är. Det går liksom inte med ord förklara… Men såklart kändes det bra att höra att de tyckte att jag tillfört något, det var såklart min ambition!
Älskade Becca, Anton och Leon… TACK ännu en gång för att jag fick vara med på stunden då ni blev föräldrar!!
/Stoltaste mostern i världen
Oj vad vi myser av all ledig tid tillsammans. När jag tänker efter har jag och Mange inte haft så här mycket ledigt på jag vet inte hur länge. Det har varit väldigt lite snickartid för honom på sistone vilket förstås innebär mer familjetid. Ljuvligt!
Vacker morgon ute vid stugan. Tänk att vi snart kommer att vakna upp till den här utsikten?!
Lämnade av pappan i huset för några timmar takisolering innan vi åkte tillbaka till stan för att handla till ännu en grillunch samt morgondagen. Vi ska ha lite knytkalas hemma hos Cissi & Co när vi firar in det nya året tillsammans. Ska bli så kul! Håller tummarna för att Elion vill vara med också men jag har full förståelse för om han vill fira tillsammans med sin farmor och farfar som är nere. Plus att han ju var med oss på julafton.
Tränade gjorde vi med innan vi åkte ut till stugan igen. Jag körde styrka + lite box, minisarna gympade loss. Vi älskar hög musik! Hoppas på go träningsvärk imorgon 🙂