Äntligen är vi ute på andra sidan! Idag vaknade Idun helt som sig själv igen. Ja hon var pigg igår med, det var bara aptiten som inte riktigt fanns som vanligt. Eftersom hon varit sjuk länge med hög feber i omgångar får hon en dag extra hemma. Mange åkte upp till Stockholm för utbildning igår kväll (så han inte skulle behöva köra upp vid 4-5 inatt) så nu är det jag och min supertrio fram till fredag kväll. Ja och pappa/morfar en stund i eftermiddag också, han kommer ju som en räddande ängel när jag måste in på ett seminarium.
Känner ett inre lugn idag. Nu är det nära att livet ordnas upp känner jag, tiden efter examen. Lovar att berätta så fort det är helt färdigt, innan dess tror jag inte helt på det haha.
Något annat jag längtar efter är att renovera vårt radhus!!! Lite den här formen kommer vårt kök ha. En kvadrat med en köksö. Köksön kommer att vara ungefär där vi har vårt matbord nu, så vi ska bygga ut utanför fönstret. Fast hos oss blir det nog ett fönster mitt på väggen där jämte ugnen på bilden 🙂
♡
Kommentera (2)
Sjukstugan fortsätter här hemma men nu verkar det åtminstone ha vänt – tack och lov för penicillin! Har ni sett Outlander? Tänker på när Claire åker tillbaka till 1700-talet för andra gången och hon väljer att ta med sig just penicillin. Tänk hur stort det faktiskt är att vi har penicillin och att många dog för ”simpla” sjukdomar för längesedan när det inte fanns. Så viktigt att vi inte använder det i onödan utan ser till att det är verksamt så länge det bara går. Jag och Idun har sovit tillsammans inatt och det har varit en lugn natt. Aston är på förskolan och vid lunch kommer Mange hem så jag kan åka in till eftermiddagens föreläsningen. Hade en workshop nu på förmiddagen men jag försöker läsa rapporter i soffan istället. Det blir MYCKET pusslande just nu för att hinna med allt, med tanke på att Mange åker iväg i jobbet imorgon.
Vackra rosor från min fina man i fredags, bara sådär ♡
Jag har lite svårt att fokusera idag. Fick ett samtal igår som gjorde mig så GLAD och jag hoppas innerligt att jag kan berätta för er snart. Förhoppningsvis redan den här veckan!
KRAM
Om jag var stressad för skolan (livet) innan helgen kan man säga att det har eskalerat i takt med att Idun har blivit sämre. Nästa vecka är jag själv med barnen mellan tisdag och fredag, och på onsdag eftermiddag har jag ett obligatoriskt seminarium som är mycket viktigt. När Idun bara hade feber i onsdags kändes det ju lugnt, att hon skulle hinna bli frisk. Sen fick hon svinkoppor i torsdags (vi var på vårdcentralen i fredags) och då blev det plötsligt på gränsen att hon ska bli förskoleredo till onsdag. Och så igår fick hon 40 graders feber plus öroninflammation (inte konstaterat av läkare men känner igen symptomen från senast)! Alltså stackars, stackars lilla älskling. Öroninflammation, svinkoppor och öroninflammation på en vecka. PLUS hög feber i två veckor med bara kort paus på någon dag. Vi ska in till närakuten om en stund så en läkare får kolla på henne. Känns extra viktigt eftersom hon hade öroninflammation i november senast. Plus att i fredags sa sjuksköterskan på vårdcentralen att vi skulle höra av oss tidigt måndag morgon ifall hon fortfarande har feber eller det har blivit värre på något sätt.
Men tillbaka till stressen över att hinna med livet och skolan. Det är galet mycket att läsa inför seminariet (fattar verkligen inte hur de har planerat när de lägger i princip allt för kursen, dvs. all litteratur och massa föreläsningar både på skolan och på nätet, den första veckan!??). Jag ”måste” på det där seminariet (om inte allt arbete fram tills dess ska vara ogjort plus få kompletteringsuppgift) och Mange är alltså inte hemma, svärföräldrarna är i Spanien… Men jag pratade precis med min pappa som sa att jag i princip kan räkna med att han kommer. Alltså lyckan! Började nästan gråta. Han skulle dubbelkolla på jobbet imorgon bara för han visste inte riktigt sitt schema, men tror inte han skulle nästintill lova utan att vara säker. Det som inte gör honom till en självklar barnvakt i det här fallet (för barnvakt får de mer än gärna vara när de vill!) är med hänsyn till att de har 12 mil fram och tillbaka, vilket inte känns helt schysst mitt i veckan sådär men… Som sagt räddande ängel! Sa jag ska kompensera honom men pappa sa bara att det är belöning nog att få träffa barnen ♡
Igår gick jag och minisarna en promenad med Karro. Stannade vid en lekpark en stund och Idun verkade ganska pigg… Men när vi kom hem igen blev det snabbt sämre. Stackars pluttan.
Mange åkte till stugan en sväng i går eftermiddag (jag pluggade fram till 15) så för ovanlighetens skull var det jag som fick laga middag en lördag hehe, är ganska bortskämd med att slippa det… 😉
Tortillapizza måste vara den enklaste och godaste ”snabbmaten” man kan fixa hemma? Jag vill ha skinka, champinjoner, oliver och mozzarella på min. Gärna även soyafärs som här. Mums!
♡
Kommentera (2)
Redan torsdag och efterlängtad fredag imorgon igen! Älskar fredagar, jättejättemycket!
Vi hade ju en sjukis hemma förra veckan och igår kväll var det dags igen. Framåt läggdags hade Idun 39.8 grader bara sådär… Så idag har hon varit hemma med Mange (som kunde jobba hemifrån) och jag kunde pusta ut och åka till jobbet. Nu när jag har föreläsningsdagar igen finns det ju liksom inte så många dagar att klämma in jobbet på, och att omboka/avboka känns knepigt när det ofta är tre andras scheman som är inblandade också (kollega + föräldrar).
Måste visa. Barn ska sitta bakåtvända minst 4 år och helst 5 år enligt det senaste, eftersom det innebär en större säkerhet för deras nackar ifall olyckan skulle vara framme. Jag har ju jobbat i babybutik och vet inte hur många gånger jag hört föräldrar säga att deras barn inte får plats när de sitter bakåtvända. Men titta här, på benutrymmet för mina barn (trots skyddet med fickor fulla med leksaker och annat). De är LÅNGA för sin ålder och ser ni vilken bra benyta Idun har? Hon är snart 4 år och 1 månad men säkert lika lång som många 5-åringar.
Så om ni tror att barnen inte får plats vill jag bara säga två saker – hellre brutna ben än bruten nacke och VÄLJ RÄTT BILSTOL. Vi har en Maxi cosi mobi och en be safe izi plus, om ni vill ha två bra tips. Be safen är inte riktigt lika rymlig så jag rekommenderar maxi cosin alla dagar i veckan (Elion hade den hela vägen ut också, men då var rekommendationerna 4 år så vi bytte då). Axkid minikid är en annan modell som också är rymlig. Den har fördelen att man kan flytta stolen bakåt efterhand som barnet växer, vilket innebär att tiden när det blir mindre utrymme i passargerarsätet fram blir kortare. Maxi cosin monteras på endast ett sätt vilket innebär att benutrymmet är lika rymligt för en 1-åring som för en 5-åring. Men som sagt, den ger absolut bäst plats för barnet tycker jag 🙂
♡
Kommentera (16)
Hej vänner! Det är mycket nu – tuff kurs i skolan och jag jobbar en hel del. Plus det vanliga med barn och familj. Tur att jag inte tränar nu när tatueringarna läker i alla fall, så behöver jag inte ha dåligt samvete över att jag vill göra det men inte hinner haha. Igår slog jag ihop nytta med nöje och gick till skolan i alla fall. Det var en alldeles strålande morgon! Och kursstart. Näst sista kursen. Det var verkligen all in sådär första dagen. Föreläsningar hela dagen och sen fick jag sitta och kolla på webföreläsningar på kvällen inför föreläsningen som var idag klockan 09. Lite konstigt upplägg kan man tycka, borde vara mer utspritt. Eller så kanske det var jag som skulle kollat på dom i måndags helt enkelt, när det var officiell kursstart men då prioriterade jag att jobba 😉
Har precis räknat lite på hur mycket jag kan jobba fram till examen. Landar nog i 30% i april och 40% i maj. Vill ändå inte behöva känna att det blir för tufft att hinna med skolan så tror detta blir lagom.
Mange har hämtat mig på skolan både igår och idag så har vi hämtat minisarna tillsammans. Perfekt när man kan tajma in det. 10 minuter ensamma i bilen är riktigt lyxigt för småbarnsföräldrar haha.
♡