Har ni varit på Condecco? Alltså det är ju så mysigt. Har nog inte varit där en vardagsförmiddag innan (bara lunch med klasskompisar) men det var ju väldigt gott om plats då.
Idun tyckte det var väldigt spännande med en liten bebis och jag insåg hur stor hon kommer kännas när Lillebror tittar ut. Även om hon ju också är väldigt liten fortfarande.
Hon pussade Leia helt frivilligt, lilla mystjejen ♥
Min frukost nummer två blev den här tonfiskmackan. Sååå god. Äter något litet (fil med müsli idag) med Elion innan det är dags för skolan men eftersom det blir fullt i magen snabbt behövder den fyllas på desto oftare istället. Idun åt lunch innan vi åkte för att hämta storebror igen men Nadja och Leia var tvugna att gå lite tidigare.
Nadja med sin nydöpta Leia. Tyvärr krockade dopet med farmors överraskningskalas i söndags så vi missade det.
Vi var tidiga till skolan så vi hann vara med en stund på slutet innan slutsamlingen. Elions lärare tog mig undan och sa några väldigt fina ord om honom som värmde gott i hjärtat! Frågade om vi får vara med någon dag snart och det gick jättebra. När jag sen frågade Elion om han vill det önskade han att vi är med en dag när de har gympa. Får se till att lösa det innan Lillebror gör entré!
KommenteraVi har lämnat Elion på skolan och innan vi hämtar honom igen väntar en bebisdejt med Nadja och lilla Leia. Hoppas på att få Idun att sova en sväng hemma innan men det ska nog gå bra.
Tusen tack för alla era kommentarer igår om SF-måttet, om det inte känns bra på måndag efter nästa mätning ska jag försöka stå upp för ett tillväxtultraljud. Min magkänsla säger att han mår bra, jag tror mer att den här oron är som det där gravidillamåendet man kan få som inte riktigt går över förrän bebisen är ute. Bara det att jag har oro istället. Oro som gravidsympton liksom. Oro har man nog alltid som förälder, men jag har aldrig tidigare haft en sån här oro som tär så otroligt mycket.
Så här kul är det att ta på sig mammas fårskinnstofflor. Det är en riktigt mode- och skönhetsintresserad tjej vi har, hon ska alltid ta på sig kläder (egentligen allt som är tyg vill hon försöka klä på sig med, en tygbit kan vara en mössa), halsband, sin lilla väska, mina läppstift, mina hårspännen… Ja hårbandet med blomman som hon hade i söndags hade hon tagit på själv.
Ni ser kanske att mina länkar ser annorlunda ut? Jag fick hjälp att göra dom tydligare, innan såg man knappt att det var en länk när det bara var ett understruket ord så tycker det blev mycket bättre nu.
Ha bästa tisdagen nu! Och TACK ännu en gång för alla fina spår ni lämnar efter er!
KRAM
En hissie (eller vad det kan tänkas heta haha) med mina små älsklingar, på väg till barnmorskan.
Okej, då ska jag försöka förklara vad som spädde på den där oron som ju blivit mindre på sistone. Typiskt att det ska sås nya frön för ännu mer oro. Sf-måttet har nämligen planat ut och det har hela tiden legat under men nu ett snäpp till under, så vi fick en tid för extra mätning om en vecka och skulle det då visa att det fortsätter plana kommer vi få tid för ett tillväxtultraljud.
Nu kanske jag inte hade sett detta som en varningsflagga om det inte varit så att vi fick just ett tillväxtultraljud efter rutinultraljudet då det visade minus på tillväxten. Så ny oro är det i och för sig inte, utan det är precis sånt här som oroat mig under hela graviditeten. Först monsterblödningarna och sen tillväxten. Barnmorskan min är världens goaste och lugnade mig med att om det inte händer mer än så här så är hon inte orolig, men samtidigt vet jag ju efter nästan två hela graviditeter med henne vid min sida att hon inte skulle säga någonting alls som fick mig att bli ens lite orolig om det inte fanns något bakom.
Men nu ska jag försöka fokusera på att allt är bra, idag såg vi (jag och Elion) ju lilla hjärtat slå för fullt och händerna vifta framför ansiktet. Så håller vi tummarna för att allt ser ut som det ska om en vecka och att SF-måttet har ökat massor då!
Jag kom precis hem från gymmet och det var S Å S K Ö N T idag. Hörde på Lofsans podd att det är superviktigt att stärka upp baksidan och det är ju precis vad jag gjort när jag tränat under hela graviditeten, men det gav liksom mer bränsle att hon sa att det är precis det rätta. Jag har ju märkt att min kropp mår väldigt mycket bättre av den här underhållningen som förvisso inte är tung eller jättejobbig, men som ja, verkligen stärker upp min kropp på rätt sätt för att klara en graviditet och förhoppningsvis även må bättre efter förlossningen.
Vi hämtade Elion efter skolan, lycklig efter att ha fått inviga sin hockeyhjälm och hockeytröja på dagens skridskoåkning. Frågade om han ville åka till lekstället på köpcentret innan barnmorskebesöket och det ville han!
Vi var rätt ensamma men barn kom och gick och Elion hittade snabbt en ny kompis. Idun var helt fascinerad och satt mest och kollade på allt och alla. Jag tycker hon påminner lite om tjuren Ferdinand just på grund av det – så nöjd och harmonisk av typ ingenting. Så himla söt. Lugn som en filbunke.
Sen åkte vi vidare till mvc och det blev ett litet ultraljud till och med, för att verkligen fastställa lilla huvudets status. Bebis är inte fixerad men har sjunkit ner och är ruckbar. Älskade gullunge därinne. Mamma din började minsann längta massor efter dig när hon fick se dig!
Därefter stannade vi till på ett fik för mellis (jag och Elion delade på en baguette och kaka och Idun åt en färdiggröt och några brödbitar) innan vi hämtade M på jobb. Strax efter 15 väntade nämligen ett möte angående fibern som ska dras in i vårt hus framåt våren, ska bli såå skönt!
Tänkte skriva mer om barnmorskebesöket senare men jag kan säga att det inte var helt lugnande för oroliga mig… Men ska försöka att tänka att allt är bra, det såg ju bra ut på det snabba ultraljudet även om det var just bara ett snabbt ett.
Idag väntar ett besök hos barnmorskan för att kolla läget på mig och bebis. En förlossningsplan ska skapas också så jag håller på att fylla i pappret här nu. Egentligen kan det mesta nog kopieras från med Idun, eller kanske allt till och med. Med Elion skrev jag inget förlossningsbrev, med motiveringen att jag inte kan planera något som jag inte vet hur det är. Tror jag bara nämnde att jag gärna vill undvika EDA om det är möjligt men att jag är öppen för allt. Nu den här tredje gången känns det som att jag ändå vet hur jag känner och reagerar under en förlossning, även om man aldrig kan veta vad som händer förstås.
Mina ledord i förlossningsplanen med Idun och även nu med Lillebror är:
-kommer mest troligt vara beroende av lustgas från typ 6 cm och ända tills bebis är ute
-vill undvika EDA
-vill ha pilatesboll och gåbord på rummet
-blir väldigt varm så vill ha svalt i rummet
-blir väldigt inne i mig själv och vill själv inte delta i samtal men gillar aktivitet på rummet och att höra barnmorskan prata, om vad som sker och så där (kontrollfreaket vill ha mkt info)
-rädd för att spricka och vill ha mycket guidning vid krystning
Jag och mina bebisar igår ♥
Att min kropp har burit tre barn, snart varit med om tre förlossningar och summa summarum gett mig tre barn… Det är något jag ska påminna mig om varje gång jag ser en bristning eller känner mig sladdrig på magen. Skulle såklart inte för något i världen byta ut de finaste jag har mot en mer fit kropp. MEN, när Lillebror är ute ser jag ändå fram emot att få tillbaka min kropp och kunna träna upp den för att bli stark och orka med att vara trebarnsmamma med allt vad det innebär. En stark kropp orkar mer, så är det bara. Och jag önskar många, många år med barnen och min man, så att stärka upp det bästa redskapet jag själv har för det (min kropp) känns som en självklarhet. Ska även påminna mig om att tiden inte (alltid) är en godtagbar ursäkt för att inte träna, för tid har man oftast och allt handlar om att prioritera. 30 minuter några dagar i veckan har nog alla egentligen, men jag vet ju också hur skönt det är att bara vara och ta det lugnt hemma…
Nu ska jag och Idun bygga med klossar och köra bilar!
Kram!
Kommentera