VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

EN TIDSRESA MOT 2016!

I slutet av 2011 bytte jag stad, jobb och hamnade på platsen jag kände skulle bli mitt hem på riktigt. Mest för Elions skull, men också för att faktiskt själv få en fast punkt och känna att det här är stället där jag kommer rota mig i många, många år framöver. Förhoppningsvis för alltid. Utan planer om att vilja någon annanstans, vilket var helt nytt. Rastlös själ har sina nackdelar men att bli mamma är det bästa som har hänt mig på den fronten. Det har gett mig en vilja om att sakta ner och bygga bo. Bytte jobb igen, andra gången på ett halvår.


2012 var ett väldigt omtumlande år med seperation och flytt till egen lägenhet. Att bli singel efter 8 år och lite till var såklart jättekonstigt men samtidigt det enda rätta. Jag var som bambi på hal is men kände ändå att jag behövde lära mig stå på den där isen. Hitta tillbaka till att vara den bästa mamma till Elion. För glada föräldrar = glada barn, så är det!


  IMG_7949



IMG_6836

IMG_1181



IMG_3727


IMG_3903



2013 var året då jag började komma i harmoni så sakta. Insåg och började förlika mig med tanken att det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig (oftast inte) och det är okej att ”misslyckas”. Samtidigt så kan man inte misslyckas om man lyssnar på sig själv och vad man blir lycklig av! Även mina tankar var där och snurrade såklart att jag hade misslyckats, vissa beslut är så jävulskt svåra att ta men jag lärde mig också att man måste vara ärlig mot sig själv, mot de man älskar och faktiskt lyssna på vad det är man behöver. Inte gå efter vad man kanske borde göra. Sommaren kom och gick och i slutet av den kände jag mig lycklig igen. Stabil. Dejtade ett par män under året, en som var kul men som bara sårade mig i flera månader och därefter ett par som var fina män men till slut kände jag att går jag på en dejt som inte är helt hundra så går jag inte på en till ”bara för att”. Men så mötte jag M. Som blev i princip en helgslång dejt för vi inte kunde slita oss. Som förändrade hela min värld igen, fyllde den med familjedrömmar och viljan att faktiskt vilja vara i ett seriöst förhållande. Han fick mig framför allt att våga satsa igen. Trots att jag i en millisekund var livrädd för att gå in i den där underbara men samtidigt också blottande tillvaron. Men jag vågade, för jag visste ändå någonstans att man måste våga för att vinna och det hade i det fallet varit rent idiotiskt att inte våga, när det på en gång kändes så rätt. Han var ju helrätt för mig på alla vis!


 IMG_8908



bild1


IMG_9038


IMG_4171


IMG_1656


IMG_1310


IMG_5454



2014 började jag med att bli sambo igen. Det gick undan men faktiskt ingen reagerade över det. Tror att alla såg att det var på riktigt. Efter 9 månader i detta väldigt snabbt utvecklande förhållande blev jag gravid och vi förlovade oss. Jag hade även tiden fram tills dess hunnit fått sparken, få ett annat jobb, sökt in till högskolan och var redo för en förändring även på den fronten. Året avslutades som gravid, extrajobbande högskolestudent och det var fortfarande full fart.


  IMG_2328



IMG_0495


20140720-214252


IMG_3154


IMG_7104


IMG_8505



2015 i januari gjorde jag den sista tentan innan ett längre uppehåll. Idun kom till världen i mars och samma dag köpte vi ett radhus, lite halvspontant sådär egentligen, vi skulle ju bara gå på visningen för att känna efter om vi ville bo där längre fram när ekonomin kommer tillåta mer, men med samma magkänsla om att this is it! Vi tokrenoverade och vaknade upp för första gången i vårt hus på midsommarafton. Det visste vi inte då, men det var även då Lillebror flyttade in i min mage. Vi planerade ett destination wedding i New york och den resan skedde i september.


IMG_0483



IMG_4192


IMG_9870


IMG_3334_2


IMG_6314


IMG_8731


IMG_8892


IMG_8899


IMG_6010


IMG_0471


IMG_1398


IMG_6177


IMG_3091


IMG_3123


IMG_3258


lovebyemelie_evelina-magnus492webb

Sen hände något. Jag antar att allt som hänt kom i kapp och att min kropp och knopp inte var i fas. Alls. Det var absolut inte det att jag inte var lycklig, för det har jag varit varenda dag! Så otroligt lycklig, och tacksam för allt jag har. Men efter att ha haft så intensiva år och att det helt plötsligt tog stopp med såna där livsavgörande och stora händelser gjorde nog hela mig lite förvirrad. Fick världens bästa kommentar som löd något i stil med att när det har hänt mycket och sen tar stopp behöver själen tid för att komma ikapp. De orden fastnade och jag insåg att precis så var det nog.



IMG_9053

2016 är året då jag för första gången någonsin tror jag är redo för att bara vara. Bara njuta av allt det jag har och träna på att andas harmoni. Det är här jag ska vara, och det har varit hektiskt, men nu när jag är där jag tänker fortsätta vara finns ingen anledning att vara på väg någon annanstans, utan istället på att fokusera på här och nu. Något annat vore väldigt dumt, med en sexåring, en snart ettåring och en snart nyfödd. Jag vill njuta av tiden med mina barn, min man och vårt liv. Jag vill stabilisera upp mig själv i den vardag vi så intensivt byggt upp! Vi har såklart många planer och drömmar och framtiden men det är kommer efterhand och något jag vill ha att se fram emot är framför allt resor med min family of five. Minnen är det man blir rik på.


DSC_6932somsmartobjekt-1


Det ”enda” jag har med i planeringen för året som nu är här är att möta Lillebror i mars. Lära känna honom och pussla ihop vår familj som fem. När han är född har jag några veckor på mig att ta ställning till om jag vill återuppta studierna i höst, vilket i så fall skulle bli mitt to do nummer två, och jag tror att jag kommer göra det. Vi kommer få mycket tid tillsammans hela familjen när M är föräldraledig och jag student och även om ekonomin kommer lida ett par månader så tror jag det är värt det i slutändan.


En parantes som startar från och med att Lillebror vill ut från magen är att jag vill fokusera på min kropp och att bli stark i den. Men det är ju en mer livslång resa. När jag ser bilderna ovan på mitt ogravida jag längtar jag ännu mer efter att få tillbaka min kropp. Att vara gravid och bära sina barn närmast hjärtat i all ära – det är inget annat än magiskt. Men att göra det två gånger på raken gör helt klart att man blir lite mätt på det. I alla fall är det så för mig. Jag längtar efter att ha vanliga kläder och jag längtar efter att känna mig stark igen. Träna mer och bygga upp musklerna som jag mer än gärna har prioriterat allt mindre de senaste åren just på grund av barnen som växt i min mage och inte tillåtit mig att träna som innan.


Så, 2016 here I come!


Kommentera

Annons

BEBISKONTROLLER

Vi startade dagen halv åtta, jag och Idun. Jag tänkte hoppas hoppas klockan inte är innan 07, jag är såå trött för tillfället och det känns som att jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Men den var ju vanlig vaknatid och både hon och Lillebror var vakna!


Vi gick upp och åt välling och frukost och sen märkte jag en stor fördel med att Iduns rum aka lekrummet är just ett lekrum äntligen, hon satt där inne och lekte medan jag duschade! Har jag dörren öppen ser jag nämligen in till henne och då var hon gärna där inne och lekte själv en stund.


Sen var det dags för att åka till farmor som skulle barnvakta lite medan jag åkte till barnmorskan. Känns skönt att få in såna småstunder. Hade jag inte haft en förlossning på schemat inom två månader hade jag inte känt något större behov av barnvakt, men nu måste vi alla vänja oss så att Iduns vardag funkar även när jag och M åker in till förlossningen. Det gick hur bra som helst, var ju bara borta 40 minuter eller något och jag smög ut och in så det inte blev något hejdå för det är då mammigheten blir värst.





Gravidskjorta från Lindex och gravidjeansleggings från H&M. Älskar skjorta och denna är hur skön som helst! Skor och sjal är gamla, från Bianco och by Marlene Birger. Väska från Michael Kors.


Allt såg bra ut hos barnmorskan! Jag har gått upp 10 kg och väger visst exakt som jag gjorde med Idun i exakt samma vecka. Blodtrycket var bra på 125/75, SF-måttet är fortfarande snäppet under medel på 29 cm men följer sin egen kurva perfekt. Hjärtljud på Lillebror låg på 137 slag i minuten och han hade hicka samtidigt. Huvudet neråt. Ja allt är tip tip men jag fick order om att vila så mycket jag kan om jag är trött. Frågade om jag kan vara extra trött eftersom jag är gravid två gånger direkt efter varandra och hon sa att det absolut kan spela in. Kroppen slits ju av varje graviditet och av att vara en bebisfabrik.


Tills nästa gång är det dags att skriva förlossningsbrev och jag kommer skriva exakt som förra gången för nu tror jag mig veta hur jag reagerar på ett ungefär då båda tidigare förlossningar varit rätt lika egentligen. Däremot blev jag lite orolig över att lustgasen är förändrat i munstycket? Är rädd för att sakna masken att andas i, den har under båda förlossningarna varit som en stor trygghet som har hjälpt mig med andningen. Men samtidigt är jag nog mest bara glad för att den faktiskt finns kvar! Har hört att den i bla Norge har tagits bort helt. Hur har ni som testat den tyckt att den fungerar? Min barnmorska sa att det kan vara lite svårare att komma in i andningen men att de som haft den varit nöjda.


Nu väntar lunch innan dags för besök på BVC för kontroll av den stora bebisen! Sen väntar några timmars jobb för mig när M har slutat och så kommer Elion hem igen efter natten hos sin pappa. Längtar efter fredagsmys imorgon kväll!

Kommentera

Annons

PLAYDATE

Åh vilka mysiga timmar vi har haft nu i eftermiddag! Lise och lilla Eira, och Izzie såklart kom till oss strax efter 12 och sen gick vi allihop mot Elions skola för att hämta hem honom. Han blev såå glad för att hunden Izzie var med och han var väldigt snabb med att informera Lise om att han minsann tappat två tänder på två dagar.


Det var väldigt kallt och jag gick väldigt långsamt, annars var det skönt med en promenad haha. Mitt bäcken har inte riktigt återhämtat sig efter måndagens slidepromenad i slasket men jag hoppas att det snart går över. Det är inte jätteilla, men svider liksom i blygdbenet fortfarande.





Idun tycker att Eira är spännande och tar gärna på henne. Eira blir snart sex månader vilket känns jättespännande för nu framöver kommer de ju ha allt mer utbyte av varandra.



Till mellis bjöds det på våfflor, grädde, sylt och blåbär. Hade i två ägg extra, en skvätt grädde och bakpulver och de blev kanongoda. Frasiga och matiga.




  


Man kan säga att det var fullt hus med tre barn och en hund haha. Elion och Izzie är väldigt lika kom vi fram till – världens härligaste energi som är överallt och hela tiden och jag kan tänka mig att de kommer ha fantastiskt roligt tillsammans till våren när de har tillgång till lite större lekyta utomhus 😉


Annars är familjen uppdelad idag. M åkte till stugan direkt efter jobbet för att… Ja tror att han ska börja isolera vårt blivande sovrum? Tak och väggar. Och så hallen. Badrummet ska ju kaklas men det får bli när vi sparat ihop pengar. Väldigt mycket som står på vår att-köpa-lista just nu. Här hemma är det kyl och frys, badrumsskåp, hyllor och massa mer. I alla fall, F hämtade alldeles precis Elion för en natt tillsammans och först väntar innebandy. Så det blir jag och Idun ett par timmar nu tills älskade M kommer hem. Jag är dödstrött och ska nog ta ett långt bad med en pod senare när Idun somnat. Hon sover i soffan brevid mig just nu och när hon vaknar är det middagsdags och därefter ska jag göra äppelpuré till henne. Dagarna verkligen springer förbi, men såna här dagar innehållandes lite allt möjligt är de allra bästa tycker jag!


Kommentera

Annons

DRÖMMEN OM ETT KONTOR

Idag kändes det skönt att vakna upp i vårt lilla radhus. Extra skönt! Jag och M tog tag i kontoret igår och Iduns rum växer ju sakta men säkert fram, så nu har vi helt plötsligt två rum till att använda! Så det är väl egentligen först nu vi har extra kvadratmetrar på riktigt att fylla ut haha. Kontoret är ett genomfartsrum till garage och man cave, och där har det precis som de två sistnämnda varit väldigt mycket förvaring fram tills nu. Vi röjde upp det sista så nu är det tomt för att inredas. Den sista änden av huset, dvs just garage och man cave tar vi tag i framåt våren tänkte vi, när vi kan öppna upp till garageuppfarten och göra en riktig storrensning och storstädning för även där är det mer än välbehövligt att få ordning.

 

Nu ska det bli ett kontor där jag kan ha dator, kameragrejer mm och så småningom skolböcker. Ska bli jättekul att få en egen liten hörna! Som en bloggare och student är det liksom lite av en dröm att få ha det känner jag :). Vi har en gammal träskiva som stod i man caven förut, som de tidigare ägarna lämnade kvar, den ska bli ett skrivbord tillsammans med bockarna vi fyndade på IKEA för ett tag sen. Träskivan var en snickarbänk innan eller vad man ska kalla det, men nu ska den kapas av lite och vitmålas. En bokhylla ska in, hyllor upp och så letar jag efter lampor (lutar åt en eos lampa från vita i taket). Ser framför mig hur jag vill ha det och tror det kommer bli bra!

 

6253664129_b65a5c0aca_o_187213189

 

Ungefär såhär kommer skrivbordet se ut! Lånade bilden här.

 

Kommentera

Annons

10 MÅNADER

Igår blev hon 10 månader vår lilla solstråle. Det går inte en dag utan att jag nästan blir rörd till tårar av att hon är min, att jag får dela mina dagar med henne. Tacksam!!

 

 

Hon har nu fyra tänder, två uppe och två nere.

 

 

Hon är i princip alltid glad. Har aldrig någonsin stött på en gladare bebis! De gånger hon är gnällig är egentligen när hon blir mammig och/eller väldigt trött i stort sett. Om hon slår sig kan hon gråta en kort stund men det är verkligen bara en kort stund. Tuff som storebror, som sällan är ledsen av att han slår sig. Överlag väldigt lik storebror som bebis, men hon går inte vid 9 månader som han gjorde och hon är mammig. Hon har alltid ett leende nära och skiner upp allra mest när hon får syn på Elion. Kramas och pussas och är en väldigt mysig och lugn bebis.

 

Hon sover ungefär 19.30-7.30 i sin egen säng efter att hon får välling i soffan, somnar själv i sängen. Vissa morgnar lyfter vi över henne kring 06 för att sova en stund till. Hon sover en eller två stunder på dagen beroende på när hon vaknar på morgonen och hur trött hon är.

Hon ålar/kryper, sätter sig upp, hasar sig fram på rumpan ännu mer, lägger sig ner, ställer sig upp, står upp länge och är stadig så, men visar inga tecken på att vilja gå. Samtidigt som jag tänker att det hade varit skönt om hon kunde gå tills Lillebror kommer så är det mysigt att hon ”är bebis” så länge som möjligt.

 

SOM jag älskar vår lilla Idun. Obeskrivligt mycket minst sagt!

 

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna