Ännu fler grå bilder – har jag sagt att jag känner mig grå haha (behöver nog gå till frisören för att bli kvitt den känslan har jag kommit på)? Kanske därför jag dras till det temat just nu men mina barn är ju definitivt inte grå. En eftermiddag med dom på köpcentret är en upplevelse i sig, speciellt Aston fri i leksaksaffären. Som jag avundas deras intensiva nyfikenhet och glädje över små ting. Avundas den men tänker att man som vuxen kan träna upp den förmågan. Liksom se saker och människor. Att minska på telefontid är helt klart en förutsättning för att bli bättre på det, att inte ta fokus från det som är livet. Kanske ska sätta upp mobilfria tider helt enkelt?
Minisarna sover här hemma, M kom hem ganska nyss efter att ha hjälpt sin bror att flytta och vi ska väl spela UNO i vanlig ordning innan Elion ska gå och lägga sig. Han skulle egentligen till F idag eftersom de inte träffats på hela veckan då F jobbat utomlands, men så ville Elion stanna till imorgon. INTE mig emot 🙂 Men eftersom han varit mycket mer hos oss det senaste ville jag ändå fråga F hur han känner. Han sa som jag själv känner, att Elion ju kan välja lite hur han vill göra i sommar. Snart åker de dessutom till Norrland så jag är bara tacksam att få ha honom hemma så mycket som möjligt tills dess.
♡
Kommentera (2)Vad ska man inte göra när man är 31 år och helt ouppvärmd i kroppen? Ha springtävling med sin 7-åriga son och springa det fortaste man kan. Att jag vann säger dessutom hur mkt jag tog i eftersom jag inte brukar vinna haha. Jag kände inget just då men nu såhär två veckor efter kan jag inte ens sparka en fotboll eller göra utfall, så nånting galet blev det i lårmuskeln.
Vi pratade nämligen träning igår jag och M men jag får väl vila benen ett tag, gå mer promenader istället. Fokusera på att lära mig göra armhävningar kanske? Böjar bli pepp på att ta tag i träningen igen i all fall.
Börjar även bli pepp på att ta tag i det där med att byta efternamn! Vi ska sätta oss i helgen och spåna.
Pepp på att resa igen är vi också, att resa med tre barn gick ju hur bra som helst! Näst på tur blir svärisarnas hus i Spanien men frågan är när. Det blir svårt när jag går i skolan (mycket praktik det närmsta året väntar) och det blir svårt att ta det som i år i anslutning till terminen. Då är det ofta 30 grader och eftersom det inte finns pool på plats (mer än möjlighet till en liten pool på takterrassen) och en bit att gå till havet vill vi helst inte åka då. Nu på Rhodos med barnpooler överallt var förutsättningarna annorlunda. Å andra sidan blir Spanien en mycket billigare resa eftersom det räcker att köpa flygresan. Härligt i-landsproblem!
När vi åker iväg brukar vi försöka tajma det med sovstunder, som idag åkte vi efter minisarna ätit lunch och jag visste att Aston skulle sova sin nap. Idun somnade också, men hon sover ju vissa dagar och andra inte så det är Aston man får gå efter. Här har vi precis kommit fram och båda två är helt nyvakna.
Min farmor hade ställt fram pärlor och plattor och alla tre satte genast igång. Elion tyckte det var jätteroligt, Idun hade inte riktigt ork att göra en hel platta själv (jag hjälpte till) och Aston saboterade om han fick chansen hehe.
Det är faktiskt första gången jag hälsade på farmor med alla barnen såhär, men det får vi göra om snart igen. Jag märkte hur glad hon blev, och barnen gillade att vara där väldigt mycket också. Jag förstår att de trivs med henne, hon är en sån där som alla barn dras till och det är kanske inte så konstigt eftersom hon var dagmamma när hon arbetade. Men det är även hos farmor och farfar som jag har sovit över hos mycket när jag var yngre, dit vi cyklade efter skolan och så vidare. Hon har en speciell plats i mitt hjärta for sure.
Mini-Evelina. Jag kollade gamla foton medan barnen lekte
1957 träffades mina farföräldrar, då var farmor 16 år och jag undrar om inte farfar var 8 år äldre? Något sånt. Hon var 18 när de gifte sig och vid 21 kom första barnet, min pappa. 4 barn fick dom tillsammans och nu finns hur många barnbarn som helst (jag orkar inte räkna haha) och barnbarsbarn fylls stadigt på.
Sigge var också något som drog uppmärksamheten till sig. Han är stooor så Idun tyckte han var lite läskig först, hon är mest försiktig av de tre. Elion minst försiktig och Aston är alltid ett osäkert kort haha.
Vi kom iväg för sent så det blev lite kaos i bilen men hem kom vi utan att någon av de små somnade i alla fall vilket var viktigast. För om de somnar kring 17 kan jag ju säga att nattningen inte blir rolig men nu sov de båda strax efter 20. Elion ska alldeles strax göra detsamma, vi har spelat några omgångar UNO först och han ville läsa några sidor i sin bok. Tänk om vi alltid kunde ha sommarlov!? Kanske det inte skulle vara lika speciellt då i och för sig… Men jag drömmer om att kunna ha långa semestrar medan barnen är små, det vore ju guld att få vara hemma mycket med dom när förutsättningarna för det finns.
♡
KommenteraJag har inte riktigt kommit ur den där grå dimman jag har befunnit mig i ett tag. Är fortfarande väldigt trött och känner mig trist och tråkig för det mesta. Kanske en identitetskris efter två täta graviditeter? Det är först nu som jag känner att jag fått tillbaka min gamla kropp (så gott det går). Tröttheten däremot är ett mindre mysterium och jag funderar på att gå till vårdcentralen för att ta prover. MEN, det hjälper faktiskt att tvätta håret, sätta på läppstift, måla naglarna och använda kläder som man på riktigt trivs i. Nedan har jag listat mina tre typer av favoritoutfits just nu!
Tyllkjol med t-shirt eller tajt linne
Bild lånad från Nelly
Chinos med en enfärgad överdel
Bild lånad från Zalando
Knälång klänning med markerad midja
Bild lånad från Ellos
KommenteraVarje morgon är lite som en överraskning – man vet inte när man ska vakna eller hur (dvs vem som väcker en haha). Oftast är det ju lilleman som vaknar först (kring 06) men då och då sover även han längst. Som idag vaknade jag av att Idun öppnade dörren (otroligt hur väl man kan vara med trots öronproppar) men Aston sussade fortfarande sött brevid mig (klockan var halv sju). Så jag visade att hon skulle vara tyst och så smög vi ut till soffan tillsammans. Bara hon och jag, det händer inte ofta men därför är det desto mysigare när det väl händer. Elion har blivit så stor att han kan sova längst av alla. Ofta får jag lust att retas med honom efter alla år med 05-morgnar (typ varje morgon i 3 år) och väcka honom men klart jag inte gör det haha. Förutom när det är skola förstås.
♡
Idag ska vi på utflykt och köra till min farmor och hälsa på, jag och barnen. Ska bli så mysigt! Något som alltid har känts komiskt och väldigt smidigt är att min farmor och mormor bor i samma område med bara någon trappuppgång emellan sig. Vad trevligt tänker du kanske nu. Njae inte längre, eftersom hon precis som min mamma har valt bort mig och är en av dom som beskyller mig för allt som hänt med rättegång eftersom det enligt dom omöjligt kan ha hänt. Så idag känns det istället lite småjobbigt eftersom det finns en risk att stöta på henne. Eller tänk om min mamma eller hennes syskon skulle vara där och hälsa på och vi skulle stöta på alla? Jaja, det tar jag då, OM det skulle inträffa. Det är såklart ingen stor risk men så GLAD jag är över att inte bo i samma stad som någon av dom. Jag känner inget behov av att mina barn ska träffa min mamma eller mormor, samtidigt som en liten del av mig skulle vilja att min mamma såg dom och vilka små mirakel hon har valt bort. Idun och Aston har inte ens en aning om att hon finns, och Elion minns henne inte för jag tror att han var 2 år när de träffades senast. Ofattbart. Usch jag blir både arg och ledsen när jag skriver det här, och får en påminnelse om hur JAG inte vill leva mitt liv. För mig kommer mina barn (och i framtiden även deras barnbarn) att vara första prioritet alltid och oavsett vad.
Kommentera (5)