Semester! Tre veckor lediga tillsammans. Bästa som finns ❤️
Vi startar med en familjeutflykt imorgon men det bådar inte gott med en man som säger att han känner sig febrig…. Vi hoppas på en bättre natt helt enkelt, vila är viktigaste ingrediensen för att kurera sig.
KommenteraNatten känns som ett rent skämt så jag tar tillbaka allt om att jag var trött igår haha. Aston gillar tydligen inte att sova när han är förkyld, även om han inte är täppt, inte har feber, inte hostig… Bara förkyld. Jag ska väl erkänna att jag är likadan, sova förkyld är högt upp på min gillar-inte-lista. Inte att sova max 4 timmar totalt utspritt över natten heller.
Skrev till M som också är trött idag även om han sov på soffan, att snart är det semester! Han skrev ”haha det är ju lugnare här”. Jag svarade ”I knooow men för mig blir det bättre att du har semester mohaha”. Nej då. Fast jo, jag ska inte sticka under stolen med att det ÄR skönt att vara två vuxna på barnen. Speciellt när det är förkylt och gnälligt.
Igår kväll började med att minisarnas farmor och farfar kom hit för att barnvakta lite. Jag blir SÅ glad och rörd av att Aston klättrar upp i farfars famn och myser in sig. Ni vet ju att han varit väldigt (!) mammig men farfar och han har verkligen ett speciellt band, det är tydligt.
Vi stannade hemma tills de båda sov, men snart tror jag det är dags att lämna över även nattningen när det är barnvaktsdags. Vilka möjligheter som öppnar upp sig, tänk att kunna åka hemifrån redan vid vanlig middagstid för en dejt, vad mycket längre dejterna kan bli då ;). Nu tycker säkert en del av er att vi är ”fjantiga” med den biten men för mig (M bryr sig nog inte) är det viktigt att både jag men såklart framför allt barnen är trygga i situationen. För mig känns det konstigt att lämna över nattningen av Aston när han ”bara” är 1 år och 4 månader. Fler som känner igen sig?
Vi cyklade in till centrum och började med en fika på bryggan!
Det var min tur att ordna med en överraskning och jag ordnade som sagt barnvakt och hade planerat 1) promenad eller cykling till stan för att fika eller 2) bil till stan för träning på gymmet och sen fika. M fick välja och jag visste ju nästan innan att alternativ 1 lockade mest eftersom vi båda är förkylda och trötta.
Att cykla var nog den bästa idén, tycker det är så mysigt att cykla tillsammans. Och 1 mils cyklande vilket vi får ihop till och från centrum är ju dessutom bra motion. Att köpa massa godsaker på cafét och sen dela allt på hälften är också något jag alltid tycker är en bra idé.
Morotskakan blev the winner!
Sen gick vi en runda och insåg att Jönköping förändras. Nya stadsdelar i centrum och butiker och restauranger vi inte visste fanns. Det märks att det är ett par år sen vi hängde där inne.
En stund när regnet öste ner stod vi under ett tag innan vi bestämde att avsluta kvällen på ett mysigt ställe och gick vidare till stället som jag tror vi kan tacka för att det är vi två idag.
Det var nämligen EXAKT här jag såg M för första gången. Även om det sen dröjde lite drygt en månad innan vi hördes igen och gick på dejt. Det var en lördagsnatt i juli och jag och min kompis ställde oss i baren och beställde, jag var där med vänner och M var där med vänner och ungefär resten av stan var där också, det var mycket folk. Jag fick syn på M och bad om ursäkt att vi trängde oss före. Sen sa jag ”men vänta nu, heter du Mange?” Han blev lite förvånad men sken upp när jag förklarade vem jag var. Vi hade nämligen haft kontakt på en nätdejtningsida 9 månader tidigare men bara sett varandra på bilder. Han kände inte igen mig, sa att jag var mycket vackrare i verkligheten haha.
Nu 4 år senare när han köper en cider åt mig en vanlig torsdagskväll har vi varit gifta i 2 år och har fått två underbara barn. LIVET ♡♡♡
SKÅL på den!
Kommentera (17)
En serie bowling när man är ensam vuxen med tre barn varav två minisar var alldeles lagom. Egentligen var jag alldeles för trött (varit vaken sen 03 i stort sett ?) men Elion ville så gärna så då passade lunchbowling ännu bättre, med en serie. Han nöjd, jag nöjd. Och minisarna hann inte bli uttråkade av allt se men inte röra haha.
Snart väntar middag med familjen och ikväll har vi barnvakt! Kanske fel dag egentligen med tanke på våra statusar (status i plural?) men det ska ändå bli mysigt med tid på tu man hand hemifrån. Senast var väl i mars tror jag och då var det på en fest vi knappt såg varandra ändå hehe, och innan dess i början av januari. Det är tur att vi pratar och tar oss tid för varandra ändå, men dejtandet måste bestå! Däremot får vi väl (kanske mest jag) ha förståelse för att det blir mer sällan just nu när minisarna är små och vi sällan har barnvaktsmöjlighet.
Kommentera (2)För ett tag sen skrev jag en lista med för- och nackdelar med att få barn tätt. Som jag har skrivit förr ser jag det som mitt livs viktigaste och roligaste mission att vara mamma. Däremot är inte alla sekunder harmoni och glädje – inte till en början i alla fall. Vissa saker känns jobbigt helt enkelt, även om det mesta går att se positivt på om man gräver lite…
När dagen mest består av gnäll gnäll och gnäll, då längtar jag tills de sover…. Men så fort de sover längtar jag tills de vaknar. Det är ju så tyst!? För tyst (även om det är välbehövligt ibland också hehe).
När det är SÅ TUNGT att köra syskonvagnen (trodde inte att det skulle vara SÅ tung med två barn i vagnen) och jag svettas halvt ihjäl i de branta backarna, då längtar jag tills det är dags att köra enkelvagn igen. Men så kommer jag på att ”promenaden” får bli dagens träning! Som småbarnsmamma gäller det att vara tidseffektiv.
När det enda jag hör är mamma mamma mamma mamma all day long från tre små personer då tänker jag ibland att nu måste det gå hål på trumhinnorna snart. Men när mammandet slutar inser jag att hjälp vad fint det är att jag HAR tre små minipersoner som kallar mig mamma!? Det VILL jag ju höra. Bästa smeknamnet i världen.
När jag plockar, plockar och plockar leksaker överallt och på de mest konstiga ställen tänker jag att kanske de inte märker om jag skänker bort i alla fall hälften av allt? Men så inser jag att även detta är bästa vardagsmotionen. Hur ofta använder man annars kroppen så, ner och upp, åt sidan, under bord och fram och tillbaka överallt? Värsta smidighetsövningarna. Tillsammans med barnvagnspromenaderna och bära barn har man ju ett komplett träningsprogram.
När jag ville sola på semestern men fick hålla mig under parasoll eller i babypoolens skugga, då blev jag först lite avis på de med större barn eftersom de kunde njuta av lugnet i solstolen längre stunder. Sen insåg jag att det egentligen bara är bra för att inte vistas flera timmar i stekande sol, vilket jag mest troligt skulle ha gjort utan minisarna. Småbarnsåren blir en solskyddsfaktor i sig.
När jag inser att det är många år tills jag kommer få gå på toa ifred, för inte hjälper det att jag smyger iväg från minisarna – de har någon mystisk sensor som larmar om jag ska till toaletten (speciellt Aston) så då följer minst en styck minimänniska efter för att dra i handtaget om det nu skulle vara låst samtidigt som det ropas maaammaaaaa… Lika bra att att låta det vara öppet och bjuda in minipubliken… Men då, då brukar jag tänka att… Att…. Hm. Neeä, den biten kommer jag faktiskt INTE att sakna, haha.
Mina älskade minipersoner som ibland får mig att bli gråhårig men mest bara bli lyckligast i världen!
♡
Kommentera (4)
Ett t-shirtfynd från Lindex rikare
Idag är solen ÄNTLIGEN tillbaka! Och Elion, han sov hos F inatt. Det jobbiga med att han har varit hos oss mycket den senaste tiden är att det sen känns extremtomt när han inte är det. Det är såklart något jag har varit tvungen att lära mig leva med, att känna mig halv den tiden han är hos sin pappa. Och acceptera. Acceptera är viktigt och gör många svåra saker lite lättare. Kommer väl gråta som en gris (finns kanske inte ett sånt uttryck men haha) när han snart åker iväg i 3 veckor.
När jag läste det här hos Isabella kom jag på att det var exakt sådär jag själv kände hösten för snart 5 år sen. När Elion var hos sin pappa och jag gick förbi hans sovrumsdörr minns jag hur jag liksom kunde stanna till, känna sorgen och sakta stänga till hans dörr. För att på något vis inte göra saknaden så påtaglig. Samtidigt som jag bara ville krypa ner i hans säng för att få känna hans doft. Nej fy fan alltså för den smärtan jag kände i själen den perioden. Det värsta jag varit med om någonsin och fortfarande när jag läser eller hör om någon som ska skilja sig gör det ont i mig, för jag vet hur ont det gör i dom. Speciellt när det finns barn med i situationen. Jag tror aldrig det blir naturligt att vara ifrån sina barn halva tiden av deras uppväxt? Det man måste komma ihåg är att glada föräldrar ÄR bättre föräldrar och barn mår bättre av två glada hem än ett olyckligt och att en skilsmässa INTE är den enkla utvägen. De som tror det har nog mest troligt inte varit i situationen själva och saknar en välbehövlig dos empati.
♡
Kommentera (1)