Så äntligen är han hemma igen, min älskade Elion. Var alldeles pirrig inför att få se honom igen men han kom springande in i huset som om han aldrig varit iväg. Och tre veckor må har gått relativt snabbt i min värld, men det är tydligt att tre veckor är lång tid för barn. Elion sa att han inte kände igen Aston ;)…
Vi bjöd resten av resgänget – Elions pappa och Elions farbror (som bor här nere också sedan något år tillbaka) på middag, tänkte att det kunde vara skönt att slippa fixa mat efter en dag i bil. Det uppskattades massor! En annan tanke var också att det skulle bli en mjuk ”övergång” för Elion, att inte bara lämnas här vid dörren efter att ha träffat sin pappa och hans familj så intensivt i flera veckor. Nu fick han tid att liksom landa mjukt hemma, tillsammans med alla.
Tacos skulle jag kunna äta alla dagar i veckan tror jag haha. Går ju att variera i all oändlighet ungefär. Eftersom vi hade familjemiddag i söndags utan att Elion var med och då bjöds på tacos var det på något vis även skönt att bjussa på tacos även igår. Som en kompensation av något slag haha. Samma meny liksom. Minikladdkakor till efterrät.
Det blev efter minisarnas vanliga läggtid när Fredrik och bror åkte hemåt igen (de stannade även och spelade nya spel med Elion) men när de väl sov tog jag och Elion fram pärlpysslet jag köpte i Ullared. Han sa tidigare i somras att han ville ha det, och Idun älskar också att pärla så det var nog det allra viktigaste på min shoppinglista. Vi samlade alla pärlor i en plastlåda som jag köpt för smidigare förvaring.
Idag var det helt U N D E R B A R T att ha alla tre barnen samlade igen. Och det viktigaste för Elion var att ta tag i pärlpysslet haha. Han och Idun har suttit i flera timmar nu och gjort halsband och armband. Elion gjorde först en ritning av ett halsband, ett familjehalsband kan man kalla det där alla i familjen är representerade med ett namn eller ”titel”. Himla gullig tanke!
♡
Kommentera (4)Inlägget är i samarbete med Sambla
För mig har det alltid varit viktigt att ha koll på min ekonomi. Undvikit lån och istället spara ihop till det jag vill ha. Mitt första lån var faktiskt när jag köpte radhus, nästan 26 år gammal. Men verkligheten ser inte alltid ut så och det finns många olika anledningar till att man behöver ta olika lån – billån, studielån etc. Och varje gång man tar ett lån är det lika viktigt att ha koll på vad lånet kostar dig.
Sambla hjälper privatpersoner att struktuera upp sin privatekonomi genom att kostnadsfritt jämföra olika bankers bud. För den som kanske inte har intresset att själv jämföra räntor kan Samla bli ett smidigt sätt att spara pengar på, om man lyckas få en lägre ränta än om man använder första bästa bank (oftast kanske den du redan har).
På tal om privatekonomi – vad är ditt bästa spartips för att kunna unna dig saker som du kanske spontant tänker att du inte har råd med? Mitt är att ha olika sparanden och lägga undan en viss summa varje månad, olika beroende på vad det är för typ av konto. Det behöver inte vara mycket, men att ha ett mål hjälper! T ex har jag tre olika sparanden som är till resor/nöjen. Eller ett är mitt och Manges gemensamma som vi båda har tillgång till. Jag har även ett som är till för oss båda, där jag lägger undan tills vi ska bo på hotell eller liknande (jag har en mer detaljerad plan men vill inte skriva om det här eftersom han läser hehe). Slutligen har jag ett sparande som är till när jag tar examen. Alltså två ÅR bort men det är en liten morot genom studietiden och ska användas till någon form av resa tillsammans med min fina vän Petra. Vi sitter i samma båt – studerande, arbetande småbarnsmorsor som känner att vi har resande att ta igen och speciellt med vänner. Många bäckar små kommer att ge mig minnen för livet alltså.
Jag vill se mer av världen med hjälp av mina pengar! Här på Rhodos tidigare i somras.
♡
Kommentera (4)
”Jag vill baka” sa Idun så då gjorde vi det. Det gäller att passa på när man faktiskt kan göra det en helt vanlig torsdag. Fast helt vanlig är den ju inte, idag kommer Elion hem igen!
I morse vaknade jag inte av en Aston som ville komma över till mig utan av en Idun som stod brevid sängen. Jag frågade om hon ville lägga sig brevid mig en stund och det ville hon. Så himla mysigt! Det händer inte så ofta eftersom hon sover hela natten i sin säng och sen när hon vaknar brukar hon vilja gå upp och leka.
VI har några ärenden att bocka av idag och sen är jag flexibel eftersom Elion som sagt kommer hem igen. De kör från Gävle där de har stannat över natten så vet inte riktigt när de är i stan. Tre veckor som ändå har gått fort! Nu har vi en veckas sommarlov tillsammans innan det är dags för hösttermin och skolstarter.
♡
Kommentera (2)
Mysigaste dagen idag! Tack för det ösregnet – inget ont som inte har något gott med sig. Vi kunde liksom inte ta oss ut, för det verkligen vräkte ner mellan varven. Så vi höll oss inomhus. Efter lunchen somnade vi visst alla tre i soffan också. Idun brukar inte sova på dagarna eftersom hon då får svårt att somna på kvällen men ibland blir det så helt enkelt. Strax efter 20 somnade hon idag så speciellt sent var det väl kanske inte men senare än vanligt i alla fall haha.
Efter soffvila och mellis men innan Mange åkte till stugan fick jag en timme för mig själv på gymmet. Det underlättar massor att få en paus sådär när jag är själv med barnen hela dagen. Det funkar bra eftersom han slutar 15, då finns det fortfarande mycket tid kvar till stugbygge plus att Idun och Aston får träffa sin pappa en stund. Så win win för precis alla 🙂
♡
Kommentera
Igår ville svärmor bjuda oss på middag eftersom Magnus (hehe) skulle till stugan. Så himla gulligt! Frågade Idun först om hon ville dit, då det var en spontaninbjudan men hon började genast räkna upp allt hon ville göra där. Bygga sandslott i sandlådan, leka med grillen (en leksaksgrill de köpt).
Jag blir lika rörd VARJE gång någon leker med våra barn. Speciellt deras farmor och farfar eller mormor och morfar. Och VARJE gång gör det ont i mig när jag tänker att deras biologiska mormor väljer bort det. Att få vara en del av deras liv. Hur kan man göra det, när man vet att det finns som alternativ? Jag skulle kunna förlora allt jag äger och har, men aldrig relationen till mina barn. Och i framtiden vet jag att jag kommer känna likadant för mina barnbarn som jag hoppas att jag får. Och varje gång jag går i de här tankebanorna blir jag bara mer och mer säker på att jag har valt rätt yrke att utbilda mig till. Jag vill vara en person som kan göra skillnad för människor, där det egentligen inte skulle behövas men med omständigheter som förstör något egentligen (för många) självklart.
Du som inte vill arbeta med det men som ändå vill göra skillnad i en annan människas liv – har du tänkt på att bli kontaktperson, kontaktfamilj, jourhem eller liknande? Kolla upp vad som behövs i din kommun för jag lovar att det behövs! En liten insats (eller större om du vill och har möjlighet) gör stor skillnad.
♡
Kommentera (7)