Det blev en händelserik fredag! Vi började med en roadtripp till vänner, det var jättemysigt. När vi kom hem var det bara en kort stund innan jag skulle vara inne på stan för att träffa Petra. Vi hade bestämt sedan länge att fira att vi nu är halvvägs i vår utbildning (det känns stort!!)! Middag på Pinchos och bio (Bad moms 2) efteråt.
När vi satt och åt började jag få ont i foten. Det blev snabbt värre och värre och till sist kunde jag liksom inte sitta still för det bultade så hårt i foten, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Kunde inte röra på foten, började bli yr – och svimmade! Kände det på mig så jag lutade mig framåt mot bordet innan jag försvann en stund och som tur är var Petra uppmärksam och höll uppe mig (hon visste att jag hade ont för det hade jag sagt). När jag piggnat till kollade vi på foten och den var ordentligt svullen och jättevarm rung ”knölarna”, det var svullet som en tennisboll där. Ringde runt lite och Mange tyckte att jag skulle åka direkt till akuten eftersom det kunde vara en propp… Manges bror och flickvän var världens bästa och hämtade upp mig, skjutsade mig till akuten, hämtade Mange och skjutsade honom dit och sen var dom i huset med barnen hela kvällen. Mange hade druckit öl så han kunde inte hämta mig haha… Petra erbjög sig att köra och följa med också men Mange ville ju följa med (han blev nog jätteorolig) och det var tur att Petra fick åka hem istället för sen väntade 5 timmar på akuten med diverse undersökningar, provtagningar och samtal med läkare.
Lagom sliten i väntrummet innan jag fick komma in och innan Mange joinade.
Eftersom de misstänkte propp fick jag göra ultraljud på hela benet från ljumsken och ner i foten men det syntes inget som tydde på det. Däremot syntes det vätska runt leden i vristen som den läkaren inte kunde förklara. Efter EKG (eftersom jag svimmade) och blodprover blev slutsatsen att det KAN ha varit debut för något reumatiskt och om det händer något igen eller jag börjar få ont i leder ska jag ta kontakt med vårdcentral för att starta en utredning. Svimmade gjorde jag nog helt enkelt för att det gjorde så ont. Det var en vidrig smärta. Smärtan försvann på några timmar och svullnaden minskade också succesivt. Idag är det bara en av knölarna som inte syns och jag haltar lite pga tryck i foten. Tacksam för att det inte gör så ont längre och framför allt tacksam för att det inte var någon propp.
Som jag skrev på instagram – rätt härlig dejt med min man i alla fall haha! Massa timmar för oss själva utan TV eller barn som stör. Längesen vi pratade så mycket ;).
Kommentera (17)
Jag har inte varit på många begravningar i mitt liv, så jag kan väl inte säga att jag vet hur det ”brukar” vara. Men igår, trots sorg och tårar så var det en väldigt fin och glädjefylld gudstjänst. Walter har lämnat många minnen efter sig och satt sina spår i många människor! Tänk vad vackert ändå, att trots jobbigt avsked på något sätt också kunna fira det rika liv som varit och de fina minnen som finns?
Hur gick det då med en 1-åring och en 2-åring i kyrkan? Mjodå haha. Alla andra tyckte de var exemplariska men jag tyckte det var lite svårt med Aston just som såklart inte förstår varför man ska vara tyst i kyrkan. Oavsett så var det ingen som verkade ha något emot att han trippade omkring lite mellan kyrkbänkarna och jag är glad att vi tog med dom så de också kunde få säga hejdå till gammelmorfar Walter. Aston och Walter fick ett speciellt band direkt. Aston som då fortfarande var ganska restriktiv med vem han var nära i princip flög upp i Walters famn och kramade honom både en och tjugo gånger under den dagen. Är glad att de hann träffas för jag vet att det gjorde Walter lite lyckligare.
Även idag ska jag och minisarna vara lediga! Vi ska åka och hälsa på vänner i staden där jag bodde när Elion föddes och tillbringade sina första år – Eksjö.
Det är dags att säga farväl till Manges morfar, vi sitter i bilen nu.
Jag kan tänka lite för mycket och ingående på existensiella frågor ibland. Alltid varit sån. Minns när jag var kanske 9-10 år och frågade min pappa inkan vi skulle sova varför jag är jag. Alltså inte hur jag har blivit till, utan varför man är den man är och har det jaget man har. Han sa att man inte ska tänka för mycket på sånt för då blir man knäpp haha. Tycker det är otäckt att allt bara tar slut en dag. Men just det borde man kanske tänka på som en ständig påminnelse om att göra det man blir lycklig av, istället för att vara rädd för det sätta punkt för livet. Att få leva, göra val, älska och bli älskad. Det är det som är livet och det som är nu, det som spelar roll.
Att lämna minisarna på förskolan och ta långlunch med Elion var bästa idén på länge. Ja jag lämnade ju inte dom där för att ta en långlunch hah, satt hemma några timmar först och även någon timme efter. Vi åkte till IKEA för lunch (den varmrökta laxen, mmmmm!) och snabbhandlade handdukar och innerkuddar när vi ändå var där. Himla mysigt att få vara med bara honom och no effense Idun och Aston, men det är ändå inte helt lugnt och avslappnat med er med ?
Och så blev jag helt klar med kursen jag läser nu. Härlig känsla att kunna vara ledig fram till måndag! Och den kursen ser jag fram emot väldigt mycket även om den verkar vara intensiv.
Idag skulle vi egentligen ha åkt hem till Nadja med familj för att titta på deras nya hus, men Leia har blivit sjuk och vi fick skjuta på det. Undrar så om vi hinner dit innan lillebror väljer att komma ut? Idag för 8 år sen stukade jag min fot, höggravid som man bara kan bli och 2 dagar kvar till BF. Jag kunde inte gå på två dagar men så fort jag hade börjat kunna gå igen, gick vattnet på kvällen… Alltså det är så magiskt att tänka tillbaka på de stunderna tycker jag, när förlossningarna startade! Den med Elion är såklart extra speciell just för att han gjorde mig till mamma.
Inlägget är i samarbete med Jollyroom
Idag kändes det som att det nästan är snö i luften, så där isigt. Tror ni att det blir en vit jul i år? Jag hoppas varje år på en vit jul men inte mycket mer än så haha, för jag är inte så förtjust i snö. Däremot är det ju stämningsfullt kring jul och nyår! Och såklart kul att ha lite snö för barnens skull så att de får åka pulka och sådär… Sen kan jag ju säga att jag nog ändå uppskattar snö och vinter mer för varje år, vet inte om det är en åldersgrej? Att liksom se det vackra i varje årstid. Och efter två Branäsresor kan jag även känna att det är mysigt att resa TILL vintern istället för att bara välja varmare resmål :). Att resa till fjällen över jul hade varit mysigt när barnen blir större! Nyår har jag firat i sälen ett år, min och Manges första nyår tillsammans så det är också ett speciellt minne.
Morgontrött tjej redo för förskola i sprillans nya fodrade regnkläder från Jollyroom / Nordbjörn.
Aston har ärvt Iduns gröna från förra året och hans pedagoger på förskolan tycker de är såå bra! Det tycker vi också, så att Idun ska ha fodrade regnkläder i samma märke även i år var en självklarhet.
Fodrade regnkläder är GULD att ha på förskolan. De funkar även över vintern så länge det inte är massa snö och massa minus för då är ju overall såklart bättre – men så är det ju sällan. Oftare slaskigt och kanske inte jättekallt. Så är det något man ska investera i till förskolan tycker jag att det är just fodrade regnkläder.
Kommentera (1)