Undrar om du dras av några krämpor från dina graviditeter? Jag känner nu efter tredje att min kropp är allt annat än ok på flera plan…
Nej jag gör nog inte det. Mer än skrynklig degmage och allmänt otränad kropp (med dålig hållning) men det räknas nog inte som krämpor antar jag ;). Jag har haft ”tur” med lätta förlossningar, speciellt Astons som var över innan den började i princip. Och under graviditeten kände jag knappt att jag var gravid, minns när jag var kring vecka 25 och nästan blev chockad över att jag hade en mage i vägen när jag skulle lyfta kartonger på jobbet, jag glömde av att jag var gravid emellanåt. Aston låg och sparkade inåt rätt länge med, så jag kände inte honom förrän när han blev större. Kort och gott – jag kunde vara pigg och ”hel” på en gång efter förlossningen. Nu vet jag ju inte alls vad du syftar på, men om det är något som är jobbigt för dig och påverkar ditt vardagliga liv tycker jag att du ska ta kontakt med din barnmorska (eller vem pratar man med, någon annan som vet?). Och viktigast av allt – känn dig inte ensam för det är nog vanligare än man tror med krämpor även efter förlossningen. Tänk istället på vilken ansträning det är att både vara gravid och att föda barn – det är stora omställningar i kroppen, alltså får och ska det också ta tid innan kroppen är tillbaka. I den mån man kommer tillbaka helt. Jag är stolt över det min kropp har gjort och försöker se alla mina bristningar som ett kvitto på att mina barn har bott och växt sig färdiga där inne. Men man ska självklart inte behöva må dåligt av fysiska besvär som kanske dessutom går att rätta till och då är det viktigt att man vågar ta hjälp. Du är INTE ensam.
Är SÅ glad för att Emelie / Love by Emelie förevigade magen, här 11 dagar innan Aston föddes.
Kommentera (1)Jag vet att du pluggar till socionom. Men vad läser man egentligen då för nåt i utbildningen och vad kan man jobba med? Tänker ju mest på socialtanter… 😉
Haha ja det finns nog vissa stereotyper och fördomar kring socionomer. Men jag tror att det är för att det fortfarande är ett ganska ”ungt” yrke som liksom inte hunnit ta mark på samma vis som exempelvis läkare och psykologer. Jag tror att detta kommer med tiden. För som socionom arbetar man med mycket mer än som socialsekreterare! Kurator är ett av de vanligaste jobben och många socionomer testar även på att vara enhetschefer inom äldre- och handikappsomsorg.
Som socionom har man ett helhetsperspektiv kring människa och samhälle och man jobbar med människor som är utsatta, går igenom svårigheter eller behöver hjälp på något vis. Eller så jobbar man förebyggande. Man kan jobba med människor i alla åldrar och överallt! Familjecentraler, skolor, vårdcentraler, sjukhus osv. Det är viktigt att man är en person med stor förståelse och empatisk förmåga om man vill bli socionom – något som man får träna på under hela utbildningen men som förstås krävs att man har med sig från början.
Under utbildningen läser man socialt arbete, psykologi, juridik och sociologi bland annat. Breda ämnen precis som yrket i sig. Jag tror att det som gör att JAG har valt utbildningen är just variationen i det kommande yrket. Man kan byta arbetsplats och inriktningar och ändå jobba med människor på olika sätt.
Augusti 2014. Jag hade precis börjat socionomprogrammet. Min första skoldag var jag gravid i vecka 12+0 och vi var på ett ultraljud för att titta på Iduns små hjärtslag precis innan uppropet. Vilken dag!
♥
Kommentera (3)Hej, jag tycker om din blogg och tycker din familj är så fin. Ibland undrar jag bara om du är sur eller på dåligt humör nån gång och kan skriva om det för ibland blir bloggen så gulligull, positiv och tidningsomslagsaktig. Är du verkligen så glad och positiv hela tiden?
Tro mig, jag har precis som alla andra dåliga dagar. MEN, bloggen visar endast en liten, liten del av mitt liv och jag är inte den som fokuserar på det negativa kan vi väl säga. Eller jag var nog ännu mer så innan min down-period nu ganska nyligen och jag vill tillbaka dit. Tänker också att det hade blivit konstigt om jag ska skriva negativt bara för att? Jag lyfter hellre fram det som känns bra – då blir jag gladare! Det är faktiskt sant det där (vetenskapligt bevisat) att ler man och tänker positivt så blir man gladare. Så jag försöker ha detta som mitt happy place även om jag inte förskönar och låtsas, absolut inte, ibland läser ni ju om när jag är ledsen och arg också. Jag är precis som jag är i bloggen bland vänner så jag skulle nog säga att ni får MIG här inne, men M är väl framför allt den som ser när jag är nere och sådär. Såklart, han är ju den som träffar mig mest :).
GLAD första december från mig till DIG ♥
Tror du på det övernaturliga och skulle du våga sova över på t ex ett slotthotell som sägs vara hemsökt?
Nej det skulle jag aldrig våga haha! Vet egentligen inte vad jag tror, men eftersom jag inte skulle våga så tror jag nog ändå på det övernaturliga. Jag tror definitivt på att man kan känna på sig saker men det har väl mer med intuition och magkänsla att göra.
Har du några knäppa vanor, tvångstankar, ritualer ect som vi läsare inte vet om och isf vad?
Hmm oj! Det har jag säkert 😉 Jag har i alla fall en grej med att liksom tvätta handfatet samtidigt som när jag tvättar händerna. Så är jag på besök hos dig och du har ett renare handfat efteråt vet du varför ;). Jag måste alltid klicka minst två gånger på låsknappen till bilen när jag låser den. Även om jag vet att jag tryckt. Säkert inte bra att göra det så förlåt älskade M för det. Sen kan jag själv tycka att jag är riktigt jobbig för att jag gärna vill göra färdigt det jag påbörjat, utan att pausa. Kan vara mindre smidigt och bra med småbarn hemma om man säger så. Typ ett barn ropar eller behöver hjälp med något direkt men mamma bara måste hacka färdigt hela löken för att hela löken måste hackas på en gång. Eller vad det nu kan vara.
Blir du aldrig less på bloggen?
Haha nee… Den är liksom en del av mig och jag mår bra av att skriva ner det som händer. Känner att det fungerar lite som en dagbok, som terapi. Jag får lätta på hjärtat, berätta om stort som smått och ni är som mina vänner som jag pratar med genom kommentarer. Skulle kännas tomt utan bloggen och er i mitt liv! Sen är det nog viktigt att göra det för att det är roligt, blir det ett tvång blir det såklart inte bra alls och då är det klart man är less. Än så länge har jag lyckats ha kvar bloggen som en kul hobby även om den samtidigt är en del av min inkomst, kanske just för att jag ser den som just en hobby och inte vill tänka på den som ett jobb.
Om du får en kväll att göra vad du vill vad gör du då?
Även om jag inte alls är redo för det med Idun ännu, och snart börjar om på ruta ett när lillebror kommer, så längtar jag efter en natt utan barn som väcker mig på morgonen. Alltså typ en barnfri natt! Eller i alla fall dejtkvällar. Bara M och jag och en riktig dejtkväll med sovmorgon deluxe. Önskning två är barnvakt för en kväll med middag och bio eller bowling när jag är ogravid så jag kan dricka ett glas rödvin på stan med min älskade! Ja fler dejtkvällar önskar jag! För om jag får välja att göra vad jag vill göra en kväll så är M definitivt med i planerna, älskar att umgås med honom och får aldrig nog.
En av två dejtkvällar efter att Idun kommit till världen
Elion verksr sällan sjuk, lite vabbande?
Tror han är sjuk ungefär som andra barn? Sen är vi ju två som delar på det i och med varannanveckalivet så kanske han tajmat in fler gånger när han är hos sin pappa haha? Nej men han är sällan riktigt sjuk, peppar peppar. När han hade spysjukan nu innan nyår var nog den gång han varit sjukast. De gånger han har spytt innan har han spytt en eller två gånger och sen blivit pigg. Nu var han helt utslagen och alldeles blek efter att spy en gång i timmen från morgon till kväll.
Hur reagerar du när du blir arg?
Blir tyst och inåtvänd oftast tror jag. Är dock medveten om det och jobbar med mig själv där, att prata om mina känslor istället för att stänga in det. M lär mig mycket om just det, han är väldigt mycket bättre än mig på att prata för att lösa olika saker. Vi kan bli döarga på varandra, men han är otroligt mycket bättre än mig på att prata om det efteråt. Och tur är väl det, ofta slutar det med att han får mig att skratta och så är allt bra igen.
Min fråga är om du ammade Idun? Om inte varför? Kram från mig som inte ammat min dotter alls och gärna vill höra anledningar från andra mammor och stötta allas beslut kring att amma och inte amma.
Jag har valt att inte kommentera alls angående amning helt enkelt för att jag tycker att det är sån fruktansvärd hets kring ämnet och att det är något som är helt upp till var och en. Det ska inte vara en sån himla grej! Det enda som spelar roll är ju att bebisen får mat med kärlek, sen om man helammar, delammar eller inte ammar alls är helt upp till var och en tycker jag. Vill man inte amma så ska man inte känna att man måste. Senast igår hörde jag på Nyhetsmorgon att rådet om att helamma till sex månader finns till framför allt på grund av att bebisarna i u-länder mår bäst av amning eftersom deras vatten inte är bra som vårat och därför skulle ersättning inte vara bra för dom. Hoppas att du inte har några negativa känslor angående ditt beslut om att inte amma! Jag har testat både amning och ersättning och kan efter mina erfarenheter i alla fall säga att jag är en person som inte tycker att amning är en sån där jättemysig grej som många andra tycker, och det ska vara okej att man känner olika i frågan. Precis som att alla vill ha sina förlossningar olika med bedövning och förlossningssätt tex, det kan ingen annan förutom personerna i fråga tycka nånting om.
Hur är din o F:s relation idag? Jag är nyfiken på hur ni löser livet som skilda, du och f? Har han ny familj? Bor han i närheten? Känns som ni har en väldigt sund och fin relation och gör allt för barnen.
Den är nog så bra den kan vara skulle jag tro. Vi är vänner och ställer upp för varandra och sätter alltid Elion först. När jag träffade M förändrades vår relation från att vara kompisar som umgicks någon gång i veckan tillsammans med Elion till att mer ha telefonkotakt när det gällde Elion, men jag tror att det första året med mjukstart var bra för oss alla tre. Han bor i stan men i andra änden. Har köpt bostadsrätt som är färdigbyggd i höst och har för närvarande inneboende i form av en lillebror som pluggar här i stan. Han tränar mycket, har mycket skägg och är lika go och glad som alltid!
Hur är relationen med de som fixade fruhippan? Blev de besvikna för att du inte ”uppskattade” (du förstår nog vad jag menar) deras planer? Jag är livrädd för att få en möhippa med massa pinsamma inslag, skulle bli såå besviken
Ja alltså det där blev ju verkligen hur fel som helst! Och jag vet att ni undrar men jag kommer självklart inte skriva namn eller hacka på någon för från min sida finns enbart en besvikelse och absolut ingen ilska. De flesta förstod ju hur jag menade och kände efter dagen som var allt annat än en dag för just mig, men vissa kunde tydligen inte alls ta min reaktion och de har jag ingen kontakt med i dagsläget. Jag förstår faktiskt inte alls hur man kan strunta i någons bröllopsfest för att bruden inte uppskattade sin fruhippa, eller ens skriva att man kom på den bara för att bruden ville det. Ska man komma ska man självklart göra det för att man vill vara med och dela sin väns stora dag. Och oavsett hur man tycker att jag förmedlade detta kanske man kan tänka sig in i situationen själv, och ta till sig mina ord om att jag verkligen inte ville vara otacksam och att jag förstår att det låg mycket energi bakom. Det gör jag verkligen! Som sagt så var vissa moment jättefina, men pga hur jag mådde just då, nygravid och känslig, så var det verkligen inget för mig att kläs ner utan att kläs ut på riktigt eller gå runt på köpcentret en söndagseftermiddag och försöka sälja kondomer till barnfamiljer. tex.. Det kändes verkligen inte som en dag för mig, eftersom jag faktiskt hade varit tydlig med att just sånt inte är något för mig, och jag önskar såhär i efterhand att det aldrig hade blivit av med tanke på hur det blev. Jag tycker inte att riktiga vänner reagerar på ett sånt här sätt och önskar bara att de som blev så jäkla arga bara kunde sagt oj, det var ju inte alls meningen (eller liknande) istället. Vilket de flesta också gjorde. Jag försöker alltid tänka mig in i den andras situation när jag känner att det blivit fel eller jag är osams med någon, och även om jag hade varit den som hade planerat en möhippa/fruhippa som blivit såhär ”fel” och jag hade blivit ledsen för att det blivit så, så hade jag ändå visat att jag hade brytt mig om jag hade gjort min vän ledsen. Inte blivit arg, struntat i hennes bröllopsfest eller slutat följa henne på instagram eller vad det nu är som mer blivit följden av att jag berättade att jag fått en sån stor klump i magen av dagen att jag grät när jag kom hem. Känner bara att det är ett så barnsligt beteende så jag orkar inte. Det är inte vänskap för mig.
Du är väldigt mycket för ”happy” och jag undrar lite vilken strategi du såhär på förhand tänker ha för att orka jobba som socionom med barn ärenden? Jag är själv socionom men jobbar med annat just för att jag tror att jag inte skulle orka rent mentalt..
Jag vill göra skillnad, för andra människor som behöver någon när hen är i en utsatt situation. Vill vara en länk till någon annans happy! Vet själv hur mycket det skulle ha betytt med en vuxen som hade krigat för mig, om de personerna jag själv hade kontakt med inom socialtjänsten hade lyssnat på mig. Sen vet man ju aldrig vad som väntar! Kanske jag jobbar med helt andra saker än vad jag tänker nu? Socionomyrket är ju så himla brett, och det är just därför jag valde det programmet. Tror jag är en alldeles för rastlös själ för att välja något som är mer ensidigt, ifall jag skulle ångra mig. Nu känns det som att vad jag än kommer jobba med så kommer jag alltid ha möjligheten att en dag byta bana helt om jag skulle känna för det.
Hur ställer du dig till skönhetsoperationer?
Tycker det är lika okej som att använda smink ungefär (hårt jämfört) men att det är mer permanent. Sen ska det alltid göras med stor eftertanke eftersom det oftast är permanent (mer eller mindre i alla fall) och absolut inte vara för någon annans skull än din egen. Jag tror att det är viktigt att man gör det när man vet att man inte kommer ångra det, utan det gör att du mår bättre i dig själv. På ett sunt sätt.
Vad är det pinsammaste som hänt dig? ?
Alltså jag är ju en sån som vill ha kontroll och sällan råkar ut för pinsamma saker eftersom jag är rätt försiktig av mig. Tyvärr får jag väl säga här haha. Hade varit kul att kunna bidra med massa roliga historier 😉 Men det skulle väl vara när jag blev för full för att se Takida eller när åkte skidor för första gången och ramlade direkt när jag klev av liften. Inte värre än så vad jag kan komma på just nu. Kan inte komma på något värre just nu men om någon jag känner läser och vet något mer får ni gärna dela med er 😉
Största ”turn on” och ”turn off” hos det motsatta könet?
Turn on är nog ändå snällhet, hur töntigt det än låter, och humor. Ett gott hjärta och känslan av att han aldrig skulle göra något för att såra mig. Rent utseendemässigt älskar jag skäggstubb, manliga händer och glittrande ögon. Alltså Ms ögon… Den vackraste blicken jag någonsin sett. Turn off är snålhet och egoism! Usch för det.
Hur hoppas du att ert vardagsliv ser ut om sisådär 13-14 år? Vet ju att du hade en otrygg uppväxt, så vad är viktigt för dig med ungdomar i huset?
Just att de känner sig trygga, och HEMMA. Att de kan komma till mig och M och prata om/fråga vad som helst. Att våra barn vill umgås med oss, resa med oss osv. Att vi alltid kommer vara en familj och ett team. I vått och torrt! Jag vågade ju aldrig ta hem kompisar, men hoppas att vårt hem blir ett hem där våra barn vill ta med sina vänner till.
Tappade du hår efter graviditeterna eller hur lyckades du motarbeta detta? Du har alltid så fint och tjockt hår!
Njae vet inte om jag gjorde det faktiskt. Inte som jag märkte. Men jag tappade jääättemycket hår under året jag och F delade på oss och jag har märkt att mitt hår mår dåligt när jag mår dåligt. Nu är det tillbaka i tjocklek efter den tuffa perioden så kan återkomma efter att lille A kommit till världen och jag vet om håret påverkats av två graviditeter direkt efter varandra.
Tips till vad man gör om spädbarn på 2 mån är torr i ansikte?
Använder inget förrutom babyolja i badet på bebishuden faktiskt så är nog fel person att fråga 😉 Fråga er BVC-sköterska!
Vad gör dig glad?
Att känna mig älskad. Att höra mina barn skratta. Att få kärleksbevis i form av ord eller små överraskningar. Att få pengar haha. Alltså man blir inte lyckligare av pengar i sig, men pengar underlättar ju helt klart för att göra saker man blir glad av. Sen tycker jag det är en skön känsla att tjäna ihop sina egna pengar, så det är mer att få lön jag tänker på. Har alltid gillat att jobba ihop pengar och tror det är därför jag nästan alltid har haft minst två jobb.
Vad gör dig ledsen?
Typ nyheterna. Så mycket hemskt som sker i världen… När barn och djur far illa. Att våldtäcktsmän och mördare får så låga straff!
Vad gör dig arg?
Ungefär det ovan. Och en mindre världsomfatande sak är när jag står i kö och personen bakom står för nära. Alltså jag avskyr verkligen det. Vill ha mitt space. Okej arg kanske är fel ord, men jag blir faktiskt lite irriterad haha.
Hur ser du på framtiden?
Jag ser ljust på framtiden. Älskar verkligen livet som det är nu och har allt jag någonsin kunnat önska och vill inget hellre än att dela mitt liv med M och barnen. Tillsammans med dom har jag allt och jag längtar efter att få tillbringa alla mina dagar med dom.
Sommardagen när jag precis fått veta att Lillebror flyttat in i magen. Vilken chock det var i några timmar! Men sen så självklart och känslan av att få vår familj komplett så tidigt är underbar.
♥
Kommentera
Budgettips på klänning till magen (eller utan förstås) kommer här!
Och fler svar på era frågor kommer här:
Det kommer bli ganska exakt 5 år mellan våra barn. Man hör ju ofta om alla som skaffar barn tätt för att syskonen ska kunna leka ihop och bli täta. Nu är Idun fortfarande inte så gammal (så jag ställer frågan om några år igen haha) men kan du/ni ge oss lite positiva sidor med att ha några år mellan barnen?
Jag har alltid saknat ett syskon till Elion just för att han då alltid hade haft en kompis. Absolut, syskon bråkar en hel del också, men de leker ändå på ett sätt som jag som mamma inte riktigt kan göra. Så att Idun och A bara har ett åt emellan känns väldigt spännande – kommer det vara så bra med syskonlek som jag föreställt mig? Jag tror verkligen det! Sen leker Elion GÄRNA med Idun också, och de är så söta tillsammans att mammahjärtat smälter varje dag. Men det är ju inte så att hon kan hänga med ut på gatan och sparka boll direkt ;)… En annan fördel med barnen tätt, som jag aldrig har tänkt på innan men som M gjorde, är att man liksom slår ihop blöjperioden. Istället för att ha typ 5-6 år med blöjbyten om man kanske har 2-3 år mellan barnen, får vi nu kanske halva tiden. M tycker även att det ska bli skönt att slippa ”börja” om med allt annat också, nu får vi EN intensiv bebisperiod istället för två, men riktigt så tänker väl inte jag som fullkomligt älskar bebistiden och gärna drar ut på den och allt bebismys. Fördelen med att ha några år mellan barnen tycker jag är just att Elion är så stor att han ”klarar sig själv” och hjälper till såå mycket på sitt vis. Som att underhålla Idun om jag behöver duscha exempelvis. I slutändan tänker jag att 1 eller 6 år mellan barnen inte spelar någon som helst roll, det viktiga är att man lyssnar på vad man själv vill för när barnen sen är stora kommer det inte vara åldersskillnad som avgör hur nära de blir varandra.
Att få två barn så tätt tänker jag mig kan bli rätt utmanande. Har ni någon strategi eller liknande för att få det funka så bra som möjligt när lillebror väl är här eller tar ni det som det kommer?
Jag tänker på det mer och mer för varje dag haha, hur det kommer bli med två så små. Tänk om Lillebror till skillnad mot Elion och Idun blir en vakenpånattenbebis? Så att han är vaken på nätterna och sen när han vill sova vaknar Idun för att det är dag? Tror inte man kan ha någon strategi såhär på förhand eftersom alla bebisar är så olika, men jag hoppas såklart att det mesta kommer klaffa och att jag slipper vara vaken dygnet runt 😉
Hur löser ni den ekonomiska biten? Mammaledig, stuga, renoverar hus, bröllop i NY, alltid fina kläder, snart 3 barn… Hur tänker ni kring det och även sparande till barnen?
Vi har fortsatt ha en bra inkomst trots att jag varit student och föräldraledig eftersom jag aldrig har varit ”bara” föräldraledig eller ”bara” student – jag har alltid haft två jobb vid sidan om (bloggen och butiksjobb), och M tjänar bra. Jag har mer pengar nu när jag är föräldraledig än när jag studerar eftersom jag inte tar studielån (inte har behövt hittills i alla fall). Självklart hjälper det att vi inte har så stora lån i förhållande till vad vi äger – på vårt radhus som är värt över 3 miljoner har vi hälften i lån tack vare lägenheten vi bodde i innan. Så vi kan fortsätta att göra roliga saker, köpa saker, renovera och ändå spara. Spara tycker vi båda är jätteviktigt och vi har olika gemensamma sparkonton – till nöje, till renovering, till buffert. Sen köper jag det mesta till barnen och hemmet (typ inredning) från ”mina” pengar, medan han betalar (renoverings)grejer till stugan för hans. Självklart är det viktigt att även spara till barnen! Jag och F sparar till Elion och jag och M sparar till Idun och sen även till Lillebror förstås. Är det något jag vill bidra med till när mina barn stiger in i vuxenvärlden så är det med ett startskott som kan underlätta studietid exempelvis.
Vad tycker elion om skolan?
Han älskar den! Och jag märker att han behöver stimulansen! Han började på förskolan när han var 1 år och 10 månader men de sista åren, från när han var 4 ungefär, blev det allt tydligare att ”bara” förskolan inte var tillräckligt. Han behöver stimulansen som är nu – han lär sig, älskar läxor och hans energi kommer liksom under kontroll på ett annat sätt.
Ditt bästa tips på hur man får barn att sova, ni verkar ju verkligen ha lyckats med elion och idun!
Jag har verkligen inga tips för jag har inte gjort annat än att lyssna på barnen (kanske är ett råd i och för sig men det borde ju vara självklart kan jag tycka) och låtit dom sova på natten från första stund om det är det dom har velat. Vilket de har velat båda två, oavsett ålder och oavsett amning eller ersättning. Har väl bara ”tur” som har fått två bebisar som haft rätt dygnsrytm från början. Jag skulle aldrig någonsin väcka min nyfödda bebis på natten för att mata även om det är en del (ofta äldre) barnmorskor som tycker att man ska göra det. Mår bebisen bra och är frisk anser jag att det bara är att go with the flow. Självklart är det annat om bebisen är sjuk! Som Elion som hade infektion när han föddes och bodde på neonatal sina tio första dagar var det jätteviktigt att han åt var tredje timme för att pigga på sig och bli frisk så att vi kunde åka hem! Men sen när vi var hemma och han helt frisk slutade jag väcka honom på nätterna. Jag tror inte att man kan göra mer än att lyssna på bebisen, samtidigt som man är noga med rutiner. Jag håller stenhårt vid just ät- och sovrutiner för båda barnen för jag märker att de både sover bättre och blir gladare då. Enda gången jag ruckar på matrutiner ex är om det är sjukdom med i bilden, man kan såklart inte kräva att ett barn som är sjukt känner för att äta mat som vanligt utan behöver kanske bara välling eller glass just då (beroende på ålder och status).
Vilket är ditt favoritprogram?
Sen vi flyttade till radhuset har vi bara 1:an, 2:an, 4:an, 6:an och barnkanalen så vi kollar mest på Netflix. Men jag känner att jag saknar 3:an, 5:an och 11:an, och serier som Hollywoodfruar, Kardashians, Lyxfällan mfl mfl. Mitt huvud snurrar rätt bra mest hela tiden så jag tror att såna här ”skräp”serier passar mig rätt bra, så jag slipper tänka liksom. Just nu kollar jag på Jane the Virgin på Netflix, såå himla bra!
Vilken är din favoritfilm?
Oj det vet jag faktiskt inte! Har ingen film sådär som jag skulle kunna kolla på hundra gånger direkt, det var nog mer när jag var yngre. Men jag älskar kärlekskomedier!!
Tycker du fortfarande om Takida och Stiftelsen?
Ja då 🙂
En lite ytlig fråga hehe, men skulle du kunna tänka dig att bli blond igen?
Absolut! Men nu är fokus på att mitt hår ska växa sig långt igen och det är först nu som jag känner att det faktiskt börjar bli långt, och mår bra igen! Jag tappade mängder med hår när jag och F delade på oss (när jag mår dåligt mår mitt hår dåligt), så att bleka håret som jag gjort därefter har ändå inte varit det smartaste med tanke på att det sliter en del. Men nu börjar tjockleken komma tillbaka och när det är långt och helt återhämtat vill jag nog både skaffa ljusare slingor (kanske då inte helblond som sist) och klippa lugg. Tycker lugg är så snyggt men vill ha det till längre hår.
Hur har det gått med era husdjur? Lever dom ännu? De kan ju lätt bli lite som familjemedlemmar de där silverfiskarna annars;););)
Hahaha usch och fy! Vi sanerade ju huset medan vi var i New York och efter det har det blivit SÅ mycket bättre! Flera veckor därefter hittade vi massvis med döda silverfiskar överallt längs listerna framför allt, och nu ser vi bara någon enstaka här och var lite då och då. Vi tror att de inte kommer försvinna helt förrän vi storrenoverar och byter avlopp och sådär, för det verkar som att de finns i alla radhus runtom men försvinner först då. Den renoveringen innebär dock en kostnad på flera hundra tusen eftersom vi gärna vill göra mycket på en gång, bygga ut också, så det får vänta ett tag.
Hur gör/gjorde du för att sluta älta din uppväxt?
Jag skulle inte vilja säga att jag någonsin har ältat min uppväxt. Jag var mer bara tacksam för att få bli fri från den när jag flyttade hemifrån! Däremot har jag sörjt den massor och kommer nog alltid göra. Jag saknar den där barndomen och uppväxten som alla barn förtjänar, men jag tänker att jag på något sätt får återuppleva den nu genom mina egna barn istället.
Har du varit arg på din pappa att du inte kunnat bo hos honom istället?
Jag hade kunnat bo hos honom, men han bodde i en annan stad och med en så manulipativ mamma är det så jäkla svårt att ta steget ifrån. Min enda trygghet var ändå där. Men visst, såhär i efterhand önskar jag att jag hade haft bättre kontakt med min pappa så att jag hade pratat med honom. Han förstod inte hur hemskt det var.
Hur är det med Manges mamma, kommer ihåg att hon var sjuk (förstår om det e för privat)
Hon fick bröstcancer i samma veva som M fyllde 29 tror jag det var. En väldigt aggresiv sådan så hon har fått operera bort ena bröstet och en hel del lymfkörtlar i samma område. Förra året hade de först sagt att hon skulle få sluta med sin medicin, men när det närmade sig den stora dagen ville de istället att hon skulle fortsätta med medicinen i ytterligare fem år eftersom det skulle innebära en så stor risk för återfall om hon slutade. Den gör att hon mår jättedåligt, så jag beundrar henne för att hon orkar kämpa, men jag vet att hon gör det mycket för sin mans, sina barns och barnbarns skull. Världens bästa svärmor/farmor/mamma for sure!
Har en snart 5 åring å snart 1 åring. Pojkar och mina graviditeter var helt olika varann. Hur känner du vad de är för kön? Får bara en känsla? Häftigt ju:)
Ja det har bara varit en väldigt stark magkänsla varje gång. Sen är det ju lite kul att denna graviditet med Lillebror är väldigt, väldigt lik graviditeten med Elion, medan flickgraviditeten var heeelt olik och jag mådde pyton väldigt stor del av graviditeten. Så jag har visst tydligen typiska flick- och pojkgraviditeter 😉 Bikarbonattestet har även stämt!