Jag hade tyckt det var roligt att läsa om er familjs jultraditioner. Hur ser julafton ut?
Jag tror att många försöker föra vidare vissa traditioner från sin egen barndom och jularna då? När jag växte upp fick vi alltid välja en julklapp under granen redan på morgonen, så vi fick något att leka med under dagen. Åh vad jag minns detta som urmysigt! Eftersom mina föräldrar delade på sig redan när jag var 4 (tror jag det var!?) minns jag inga jular med båda, utan det var varannan jul hos mamma och varannan hos pappa. Eller om det var att vi alltid sov hos mamma på julafton, för jag minns faktiskt inte att vi brukade sova över hos pappa då, inte när vi var yngre. Men varannan julafton åt vi i alla fall jullunch hos min farmor med hela tjocka släkten (den är verkligen stor) innan Kalle anka och varannan var vi hos mamma, de första åren med jullunch hos mormor och sen var vi hemma på kvällen, senare år var vi hemma hela dagen och firade bara där. Kalle Anka var ett måste alla år och därefter var det dags för julklappsöppning och sen julbord.
Nu i vuxen ålder har jag hållt fast vid att öppna paket på morgonen, men sen förra året är det paket i julstrumpan som gäller. Men jag kan väl inte påstå att vi kommit in i några speciella rutiner eftersom Elion har två hem och han och F har varit uppe i Norrland vissa år, och då träffas vi inte alls. De senaste åren har han varit här nere och då har vi delat på julafton. Förra året vaknade han här och åkte till F efter Kalle Anka, i år vaknar han hos F och kommer hit efter lunch. Det är han själv som vill göra så. Utmaningen är att försöka samla ihop julklappsöppnandet bara känner jag, så det inte blir fokus på julklappar hela dagen för Elion om han är på flera platser, jag vill behålla känslan av att öppna alla tillsammans framåt kvällen så att inte allt handlar om klapparna. Kalle Anka är fortfarande ett måste, och julmiddag hos Ms föräldrar har blivit någon form av tradition – vi har varit där alla julaftonkvällar sen vi träffades (alla fyra som det ju blir imorgon haha) eftersom min pappa med familj var bortresta ett par år där. Det enda som är riktig tradition är väl kort och gott julklapp på morgonen och sen full fokus på att umgås med nära och kära. Julbord och paketöppning. Umgås sådär på riktigt. Jag är i valet och kvalet om vi med tre barn ska börja fira jul hemma på kvällen, men det är ändå något mysigt med att åka hem till någons föräldrar tycker jag. Kanske ska försöka införa traditionen från när jag var lite, äta jullunch på bortaplan och fira hemma på kvällen. Samtidigt som det är skönt att öppna julklapparna på bortaplan och slippa hantering av papper och kartonger haha. Ikväll tror jag att vi åker hem ganska tidigt, som igår ungefär när minisarna ska sova och så tar vi några timmar på hemmaplan bara vi som avslutning.
Här hade vi varit ett par i 3 månader, firade vår första jul tillsammans några dagar senare och dagen efter (juldagen) började vi att flytta ihop även om det tog ett par månader till innan allt var flyttat.
♥
KommenteraTvå frågor till M! Vad är det bästa med Evelina?
Hade du barnlängtan innan du träffade Evelina eller kom den med er relation?
Tits and ass haha. Nej det är ju skitsvårt, det är så mycket som är bra menar jag ;). Det bästa är att hon är den perfekta kvinnan, som har både utseende och intelligens. Men ska det vara mindre ytligt svarar jag att det bästa är att hon kompletterar mig.
Tyckte inte om barn innan men Elion var ju ganska bra så tänkte det kunde vara värt ett försök. Haha nej jag hade kunnat tänka mig att få barn ett tag innan vi träffades, men visste ju inte hur man gjorde. NEJ, skämt åsido så hade jag velat ha barn tidigare (var 35 när Idun föddes) men hittade ju inte rätt tjej förrän ”senare” i livet. Men barn visste jag att jag ville ha, en sån längtan hinner man nog inte bygga upp på 9 månader (vilket var tiden in i vårt förhållande innan Idun låg i magen).
Från singel-Mange (kallades faktiskt det på skämt ibland eftersom jag aldrig tycktes hitta rätt) till blivande tvåbarnsfarsa inom 2 år
KommenteraOm du fick leva i en tv-serie, vilken tv-serie skulle du vilja leva i då och varför just den serien? Vem skulle du vara i den serien och varför just den karaktären?
Så himla svår fråga! Jag har mest kollat zombie/polis/vampyr/brottsserier de senaste åren känns det som och det är väl inte riktigt mitt drömliv haha. Jag älskar mitt familjeliv och skulle i så fall välja någon serie där jag får fortsätta ha familj. Kanske Charlotte i Sex and the city? Jag har faktiskt fått höra att jag är lik henne flera gånger. Kanske för att jag är lite lik henne i sättet också? Även om jag gillar Carries rollfigur mer (ser mig själv mer som en blanding av de två i så fall även om jag nog är mer Charlotte utåt) – tänk att vara journalist i världens bästa stad! Men hon får ju inga barn så hon går bort, för barn är ett måste i mitt liv :).
Hur är det att gifta sig i New York ja ett annat land? Hade ni velat göra det annorlunda såhär i efterhand?
Det var jättehäftigt! Magiskt. Kändes nästan lite overkligt och jag hade en att-vara-med-i-en-film-känsla vilket kanske har att göra med ”I do”-biten och att vara i en helt annan del av världen. Nu efteråt känns det kul att ha inte bara en bröllopsdag utan också en bröllopsstad att kunna återvända till. Vi bestämde oss för New York och ett destination weddning som det kallas just för att det skulle bli något speciellt. Alternativet vi hade var statshuset i stan och sen åka på en solsemester typ. Då kändes det mer lockande med New York. Att det bara var vi (och världens bästa fotograf som även agerade som vittne) kändes helrätt! Jag är inte inte mycket för ”princessbröllop” även om jag mer än gärna går på andras hehe. Men vi valde litet för att ha bara vår kärlek i fokus och M kände likadant.
Jag trodde inte att det skulle kännas sååå speciellt som det faktiskt gjorde, men det var verkligen hur vackert som helst och jag skulle inte ändra på något.
Fotograf / bröllopsvittne – Emelie Ohlsson, Love by Emelie.
För er som undrar hur man går tillväga när man gifter sig i New York har jag skrivit om det här.
Har du alltid velat ha ”många” barn? (Man räknar väl inte tre barn som många men få är det ju inte heller;))
Nej det har jag inte. Jag har däremot alltid älskat barn (när jag var typ sju ville jag bli barnmorska, lågstadielärare och barnläkare var andra yrkesdrömmar senare) men när jag var yngre tänkte jag kanske ett barn. Så kände jag tills jag var runt 20, då kickade min barnlängtan igång i samband med att jag blev moster för första gången. Och när Elion bara var två månader ville jag ha nästa barn, så man kan säga att jag blev såld direkt. Samma dag Iduns föddes kände jag att jo, en gång till skulle jag nog vilja vara med om det här. Nu försöker jag reda ut mina tankar kring om jagskulle vilja ha fler barn (för tanken har slagit mig), eller om det bara är att jag älskar att vara gravid och föda barn. Det sistnämnda är ju liksom inget hållbart resonemang haha.
Minns på vår bröllopsfest när min farmor påminde mig om just det – ”tänk när du sa att du bara skulle ha max ett barn, nu har du snart tre…”
After school med liten mysis som haft feber i dagarna två <3
Tänd brasa ett måste ikväll för den här förkylda mamman som liksom fryser i vanliga fall om kvällarna 😉