Vad menar hon nu tänker ni kanske när ni läser rubriken? Jo, det är så att jag har haft det tufft ett tag, riktigt tufft. Vilket är rätt konstigt eftersom jag samtidigt varit sååå lycklig! Sådär genuint lycklig.
Det hände nån gång i somras, mitt i graviditets- och bröllopslycka kände jag mig vilsen. Som om jag har tappat bort mig själv men inte visste var. Kände (känner) mig inte bekväm i min egen kropp längre. Hela jag känner mig långt ifrån mig själv! Fram till bröllopet var det full fart (med allt!) så jag hann liksom inte riktigt reflektera, men när vi kom hem stannade det av på farten en del och kanske kom allt ifatt mig då. Den där fruhippan som jag skrev inte alls var vad jag behövde, var verkligen inte alls vad jag behövde. Redan då hade jag behövt något som höjde mig men den sänkte mig totalt. Inte bara den i sig utan även reaktionerna från de som var med, som inte tillät mig att bli ledsen för hur den fick mig att känna. Det var som att den utlöste nånting som gjorde det ännu värre, jag stod liksom i kvicksand och fick inget fotfäste. Sjönk längre och längre ner. Var så ledsen, och varje dag kändes som en kamp – i n g e n t i n g kändes roligt eller liksom värt det. Vardagsrutiner gjordes för att de måste men det tog ändå emot. Idun var den som fick mig upp på morgonen. Elion också, men Idun är ju en bebis och mer hjälplös, behöver hjälp med allt precis hela dan.
Och så en dag när jag såg mig själv i spegeln såg jag nånting jag aldrig sett innan. Jag såg mig där, men jag var ändå inte där. Blicken var så tom. Det var riktigt obehagligt. Och jag kände mig tom, var så ledsen. Utan att direkt veta varför. Det gjorde mig rädd för jag kände att jag stod vid ett stup och vinglade, insåg att jag måste ändra på något. Jag saknade mig själv och glädjen. Så jag berättade för M. Han sa att han sett på mig att det var något, att jag inte var mig själv. Jag berättade för några vänner. Sammanfattningsvis var deras bästa råd att jag skulle göra sånt som jag tycker är roligt, eller tyckte rättare sagt för det kändes som om inget längre var roligt. Det var början på vändningen, att inse att jag måste göra något och börja tänka på vad.
Jag tror att detta kan ha att göra med två täta graviditeter? Eller bara graviditeten i sig? Har förstått att det är vanligare än man tror att vara deppig under graviditeten, men för mig som älskar att vara gravid har det känts väldigt konstigt. Men två graviditeter direkt inpå varandra har nog fått mig att sakna mig. Jag har tappat bort mig i mammarollen, missförstå mig rätt för jag är ju mamma hela tiden såklart, men även när jag inte har något av barnen med mig är jag mamma för bebisen i magen. Tror jag saknar att vara mig själv och framför allt har glömt vem jag är när jag inte är mamma.
Därför har jag den här veckan startat det-som-gör-mig-glad-projektet! Feel-good-saker! Jag ska göra sånt som gör mig glad, putta in det i mammaledighetsschemat lite då och då bara för att börja känna den där vardagsglädjen igen. Göra saker för bara mig, även om det innebär att göra saker med de jag älskar förstås. Igår var dagen då jag kände att det äntligen har vänt, och idag var första gången på länge som jag såg mig i spegeln igen. Det var en härlig känsla!
Äta en sån där god pizza med en god vän på Twin city var en sån där feel-good-grej jag ville göra. Idag mötte jag och Idun Cintya där och det var hur mysigt som helst!
Mer träning – framför allt promenader – och fler poddar är också på min feel-good-lista. Lofsan och Jessica är nya favoriter och herreminje vad de peppar! Inte bara i träningslivet, utan man kan applicera många av deras tankar på livet i stort också tycker jag. Idag lyssnade jag på senaste avsnittet.
Vad skulle jag göra utan min älskade M och de vännerna som alltid finns där? De är GULD värda!
Nu blev det ett väldigt ärligt och öppet inlägg här, men jag delar med mig med förhoppningen om att fler kanske känner igen sig och får veta att de (ni!) inte är ensamma. Jag har tack vare att jag berättat fått veta om några i min närhet som haft liknande tankar under deras graviditeter (eller annars) och jag önskar SÅ att jag hade vetat. Man vill ju inget annat än finnas där i vått och torrt för de man älskar. Jag är ändå glad att jag kan vara så öppen om detta, för jag tror att det är ett sätt för mig att bearbeta på. Man måste hitta sitt eget sätt, men det viktigaste är att inte ignorera sig själv.
Nu är jag inte riktigt tillbaka, men jag är i alla fall på god väg 🙂
Nu ses dom inte så väl här på bilden men jag ÄLSKAR mina nya örhängen som jag bär nästan varje dag. Fick dom av M i morgongåva men dom är köpta i en smyckesbutik i New York så vet inte om man kan få tag på dom i Sverige.
Vi tog en långpromenad! Jag använder en toning som bara finns på ICA MAXI (vad jag vet) så vi traskade dit för att köpa den. Det är mitt bästa tips för att motivera till långpromenad – ge promenaden en annan mening är promenaden i sig, bocka av en to-do på samma gång. Nu kunde jag dessutom lyssna på flera poddar på raken! Idun sov bara en liten stund, övrig tid lekte vi tittut hehe… Hon är så sööööt när hon gör det, ögonen glittrar av BUS!
Sen hade vi långbesök av försäkringsbolaget och det resulterade i lite förändringar vad gäller det. Skadar verkligen inte att kolla igenom sina försäkringar ibland, nu kommer vi spara mycket pengar på att flytta över det mesta till ett och samma försäkringsbolag, och ändå få bättre villkor!
Efter middagen tog jag mig iväg till gymmet! Alltså det var så skönt och jag var så pepp! Blev bara en halvtimme där men jag tänker verkligen ta det lugnt och försiktigt. Med tanke på att jag redan gått en mil idag tränade jag bara styrka och framför allt rygg. Det är den jag måste fokusera på att bygga upp inför att kroppen komr bli tyngre igen.
Därefter nattade jag sjunånadersbebisen (som ju kan sitta hur bra som helst i sängen, hon är nog bara lite rädd på sin matta så ska lägga kuddar runt henne där) och har nu tonat håret. Ganska produktiv dag ändå! Härligt att ha tillbaka lite energi och jag kände genast att träningen gav mig ännu mer energi.
Kommentera
Jag och Idun njuter av morgonen inomhus, med tänd brasa, nyhetsmorgon och no plans.
Havregrynsgröt till frulle för mamman och det är ju så GOTT! Egentligen vill jag ha röda äppelbitar i, men rårörda lingon fick funka idag. Vet inte om jag sagt det, men mjölk är bland det äckligaste jag vet. Skulle aldrig kunna dricka det (men oboy funkar och funkade nästan lite för bra när jag var gravid med Idun) och ska jag ha det till gröt etc är det endast liite som gäller.
Lilla älsklingen blir SJU MÅNADER idag ♥
Lilla lyckopillret kallar vi henne och vi tror nästan inte det är sant att hon är så enkel och smidig med allt. Speciellt sömnen. Har sovit hela nätter i princip sen start (precis som storebror gjorde) och sover sina 19/20-07/08 utan att vakna. De senaste dagarna har hon börjat göra fler olika ljud och det är ju talträningen som startat. Tänk att vår lilla sessa snart kommer kunna säga vissa ord!? Krypa och stå är däremot inget hon har bråttom med, inte sitta helt själv heller men hon klarar sig med endast lite stöd och även korta stunder utan. Men så är det som att hon blir rädd och blir alldeles spikrak i kroppen haha. ÄLSKAR att leka tittut och gör det flera gånger varje dag. Lite försiktig av sig men fortfarande alltid glad kan vi sammanfatta henne med vid sju månader!
Idag har vi som sagt inga planer, bara en promenad som jag inte har bestämt längden på ännu. Vet att jag ska ta det försiktigt med mitt bäcken men är samtidigt väldigt sugen på en riktigt långpromenad. Kanske ska tajma in det med när M slutar jobbet så att han kan hämta upp oss med bilen ifall det behövs 😉
Hej graviditetsvecka NITTON genom en smutsig spegel på jobbet!
Magen har sagt POFF precis som den gjort kring vecka 18 även de andra graviditeterna. Framifrån är den dock inte alls speciellt synlig. Jag känner små rörelser emellanåt, men inte alls som med Idun som jag kände tydliga buffar redan i vecka 15. Med Elion var det ungefär samma som nu, och han var ju lugnare i magen så kanske det blir en lugnare bebis nu igen? Idun hade och har fortfarande karatekickar, som då fick mig att nästan trilla ur soffan när hon sparkade i revbenen.
Jag mår som ”vanligt”, känner mig liksom mest bara smårund som man gör i början, innan den riktiga magen kommer. Vågen visar ungefär 3 kg upp och jag väger nog som med Idun i samma vecka fast då började jag på 2 kg mindre än denna gång. Men nu är jag redan svullen (precis som med Elion) och det var jag inte alls med Idun. Men vågen spelar ju ingen större roll och jag är bara tacksam om jag slipper gå upp lika mycket som med Elion, för det blir tungt. Speciellt om man som mig tenderar att få jobbig foglossning. Är inte jättesugen på apelsinjuice och sura godisar längre, mer bara att jag vill ha MAT! Mat är lite av dagens höjdpunkt hehe, och jag kan bli sugen på maträtter av att se tex en bild på facebook eller liknande.
På fredag är det dags för RUL och vi längtar så mycket efter att få veta mer om lillbebisen! Kunna säga han eller hon och börja tänka namn på allvar (även om i alla fall killnamnet redan är spikat).
Det gick mycket bättre att jobba idag även om jag varit mycket tröttare. Men så tydligt det är att jag MÅSTE äta var tredje timme. Klockan ett började jag bli yr och konstig så det var bara att ta lunchpaus. Köpte med ett gäng bebisböcker till Idun och några pysselböcker till Idun hem. Tänkte att pysselböckerna får bli en liten födelsedagspresent kanske. Idun ääälskade sina böcker! Hon har börjat göra väldigt entusiastiska ljud när hon liksom blir ivrig, och det gjorde hon länge när vi tittade i böckerna tillsammans. Alltså den här graviditeten kommer verkligen i skymundan för Iduns utveckling är SÅ mycket roligare och mer spännande att följa. Lite synd eftersom detta ändå är sista graviditeten, men helt ärligt är det ju livet utanför magen som är det som är viktigast att följa, som man kan följa på ett helt annat sätt. Bebisen i magen och jag kommer ju börja kommunicera inom kort genom magen, jag längtar efter att trycka lite på magen och få bebisbuffar tillbaka.
Nu ska vi äta hamburgermiddag som M har fixat under tiden jag hängt med Idun (älskar att ha öppen planlösning så att man liksom alltid kan prata och ha kontakt även om man gör olika saker)!
Iiingen bra jobbdag idag tyvärr. Jag har varit jätteyr till och från så fick till och med gå undan ett par gånger. Känns som lågt blodtryck som jag hade med Idun så inget farligt, bara störande ;)…
Men roligt att träffa kollegor såklart och roligt att få besök av både svärföräldrarna som kollade på skötbord att ha extra hemma hos sig (de hade även med fika till mig) och Elion som skulle handla med sin pappa.
Trött blev jag också i både rygg av att stå och av stimulansen som samtidigt är så givande. Nu blir det Idunmys och ljusen är tända. Även den här underbara lyktan ovan som vi fick i bröllopspresent av Cintya och Harry. Mysig och ger väldigt mycket värme!
Kommentera