VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

TRETTIOÅTTA

Det har varit skönt med bloggledigt under helgen, jag tror att det är rapportskrivandet som gör mig less på skärmar. Nu i veckan ska den skickas in för opponering vid ett seminarium så då hopps jag att orken till annat kommer tillbaka till mig igen. Förkylningen som vägrar släppa taget hjälper ju inte heller till direkt.

 

Vi har haft fullt hus i helgen, Elion har haft en kompis här fredag till idag. Måste säga att det på många sätt är enklare med fyra barn än tre i det här fallet eftersom Elion får en jämnårig att leka med. Så att planera syskon i par får jag nog säga är en bra idé (jag har faktiskt alltid önskat att Elion hade fått ett mer jämnårigt syskon) 😉

 
 

 

Triss i bilder från helgen:

 

Gårdagens middag efter att vi hämtat Mange i stugan. Hemmagjorda hamburgare.

 

Födelsedagsman i huset – 38 år blir min kärlek idag!

 

Födelsedagsfrukosten för huvudpersonen. Nu väntar vi på barnvakt, vi ska in till stan (bara jag och M) för att äta lunch på stan plus gå på bio. En kompletterande födelsedagspresent till morgonens paketöppning där favoriten var en kaffepress. Hade köpt muggen på bilden och nymalet kaffe också så att den kunde invigas till frukosten.

 

Kommentera (9)

Annons

DET BÄSTA MED TAVELLISTER

Nu kommer jag med en konstig fråga, haha. Kan inte du lägga upp en bild på er vägg med tavellister i vardagsrummet. Det jag sett är verkligen jättefint! Behöver lite inspiraton.


Absolut, några bilder på morgonens tavelliststatus kommer nedan! Det jag tycker är bra med just tavellister är att man kan byta ut motiv och ramar när man tröttnar, vilket ju jag gör med jämna mellanrum hehe… Man undviker många tavelhål i väggen om man är som mig med andra ord.


IMG_5135IMG_5143IMG_5149


Fredag och kallt! Tror ni att det blir riktig vinter här i söder snart? Januari och februari brukar väl vara de mest snörika månaderna? I mars hoppas jag att våren börjar knacka på däremot, även om det hade varit mysigt med några pulkaturer till innan pulkorna ställs undan. Idun och Aston är ju båda födda i mars (12:e och 9:e) och när de var nyfödda hade det börjat bli vår i luften båda de åren. Ni vet, fågelkvitter, doften, ljuset… Åh, känner nu att vår verkligen är min favoritårstid! Även om alla har sin charm.


Igår gjorde jag något för mig väldigt ovant. Låg i soffan från 19 och kollade på Bachelor (ja de gamla avsnitten på TV4 Play), jag är lite efter). Minisarna somnade tidigt, Elion var hos en kompis till 20 och Mange var i stugan och snickrade. Och faktiskt så lyckades jag njuta av det. Brukar annars ha svårt att slappna av framför TV:n om jag är själv. Tror jag behöver det just nu, känner mig sliten. Antar att förkylning efter förkylning spelar stor roll så nu hoppas jag verkligen att vi får känna oss friska snart!


KRAM & Bästa fredagen!


P.S Om ni har frågor så ställ dom mer än gärna i kommentarerna så ska jag bli bättre på att försöka svara på dom i inlägg såhär. Det är ju faktiskt ni som läser som borde få vara med och bestämma innehåll 😉


Kommentera (9)

Annons

INTE ALLTID UTAN MIN MAMMA?

TACK från djupet av mitt hjärta för era kommentarer om inlägget där jag berättade att min mamma har hört av sig, efter 5 års tystnad. Jag har inte orkat skriva mer om det just för att det fortfarande tar mycket energi – men viktigt att lyfta att det inte är dålig energi. När man har byggt upp en hög mur för att faktiskt klara av en sån förlust som det innebar att ens mamma ”gör slut” blir det nog oundvikligen svajigt när man funderar på att plocka ner muren igen. Framför allt att det är en mammarelation gör det svårt. Hade det varit en partner skulle det väl inte funnits en chans i världen att det hade blivit tal om att gå vidare tillsammans. Men det är min mamma, och det handlar om psykisk sjukdom i botten.


Det är nog viktigt att låta det ta tid. Låta mina känslor komma ikapp. Jag har lätt för att känna mycket och jag har lätt för att lätt bli lite för ivrig. Med detta måste gå sakta fram. Utvärdera svar och hela tiden ha i åtanke att det bara är ett kanske. För kanske det skiter sig. Men vet ni att hittills har det inte varit ett enda tveksamt svar från mammas sida. Inte ett enda. Jag har väntat på att hon t ex ska hamna i försvar, skylla ifrån sig, inte erkänna. Bli arg! Men det har inte varit något sådant – trots att jag utmanat lite. Jag känner att jag ha varit tvungen att göra det, utan att såra förstås. Men jag måste få svar, måste vara öppen om allt det jag har funderat på. Att hon gång på gång nu bemöter mig med fina ord och vad som verkar vara uppriktig ånger gör att jag väljer att försöka tro på att hon har förändrats. För det jag får se nu är så långt ifrån min ”gamla” mamma man kan komma. Aldrig någonsin har hon visat dessa sidor tidigare.


Det går i vågor. Ena dagen är jag glad för att hon har skrivit som hon har gjort – jag har fått ett hopp om att vi kanske kan få en på något sätt fungerande relation. Nästa dag blir jag iskall när jag tänker att hon kanske gör allt detta för att lura mig!? När jag har slappnat av på riktigt kommer hon hugga mig i ryggen, för att hämnas. Det är helt SJUKT vad manipulation och psykisk misshandel kan göra med en människa, såhär lång tid efter. Om hon skulle göra det sistnämnda, lura mig… Då skulle det aldrig någonsin komma en ny chans för henne att ta tillbaka det, då skulle jag inte våga släppa in henne på nytt. Aldrig i livet. Det skulle vara alldeles för påfrestande och jag skulle inte klara av det igen.


MEN. Hon verkar alltså ha ändrat sig, på riktigt. Det första jag ville ha svar på var exakt VAD hon ångrar och ber om förlåtelse för. Det som hände med mina syskon och rättegången? Att hon stängt ute bara mig av alla fem syskon i fem års tid? Eller också det som hände mig när jag bodde hemma. Hon har bett om förlåtelse för ALLT och det behövde jag höra, ett erkännande om att det var fel, det som hände mig också. Det handlar inte om att älta men jag behöver veta att hon ångrar allt det och att hon förstår hur mycket hon har sårat. Och det verkar hon göra. Det andra jag behövde ha svar på var vilken hjälp hon har fått, för jag vet att man behöver mediciner OCH behandling för bipoläritet (en del av diagnosen hon har fått). Även där har jag fått bra svar. Jag har sagt att man inte kan skylla allt på sjukdomen eller på en stressig vardag (hallå jag med tre barn vet hur stressigt det kan vara men inte fan skulle jag göra något för att såra mina barn ändå) men jag anser ändå att det förklarar mycket. Med en så aggressiv psykisk sjukdom beter man sig inte som en människa utan psykisk sjukdom. Men vill personen förändra situationen och söker hjälp, då tänker jag att det är det första viktiga steget. Svårigheten när det kommer till psykisk sjukdom kan ju många gånger annars vara att personen INTE VILL ha hjälp. Då är det svårt. Men finns frivillighet och samtycke till att göra något åt saken, det är ju då det finns chans till ett bättre liv. Och en person som tagit det steget och förändrat sin situation till det bättre… Vem är jag då om jag inte skulle ge den personen en ny chans när jag vet att sjukdomen inte längre står i vägen på samma sätt? Om personen kommit till insikt och sträcker ut en hand, vem är jag då att inte ta den? Det är ju ändå min mamma det handlar om. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte alls är läskigt, för det är det.




IMG_3294.JPG

Kommer ni ihåg det här avsnittet? Det är snart ett år sedan, men alltid kanske inte var alltid ändå?

Anledningen till att jag väljer att dela med mig öppet om detta är för att jag inte bara vill sluta att prata om det och då bara ha berättat dåliga saker. Jag vill ändå att mamma ska ha cred för att hon har tagit tag i det som varit dåligt. Kanske ni som är i liknande situationer kan få hopp om att det faktiskt kan bli bättre? Omständigheterna är väldigt olika såklart och det är mycket som spelar in, men jag tror att det är viktigt att våga ge en andra chans om man känner att det är rätt. Min magkänsla säger att det är rätt. Som sagt skulle jag nog inte förlåta mig själv om jag inte gav henne, oss, den chansen, om det en dag skulle vara försent. Men som sagt, en relation ska inte vara destruktiv så om det är fallet är det absolut inte så att jag uppmanar någon till att ge en sån relation en ny chans. Jag menar bara att om det finns anledning så kan man vinna mycket på att gemensamt lägga det onda bakom och försöka blicka framåt.


Kommentera (14)

Annons

MÅLA UGGLORNA GRÅ?

Jag vet inte om det är det nya året eller vad det kan vara, men jag har ett stort sug efter att rensa, byta ut och förnya. Ja jag vet att jag är lite sådan i  min personlighet men detta känns mer än vanligt haha. Rensa bland (allas) kläder är faktiskt välbehövligt, minisarna speciellt som har växt ur mycket. Att måla om i deras rum däremot känns ju inte som ett speciellt stort måste. Där är det villhöver igen haha. Vill ha en mer enhetlig känsla. Det känns extra viktigt eftersom de delar rum och alltså är mer möbler än ”normalt” på relativt liten yta.
 
Jag tycker tyvärr att fondväggen med ugglor blir för rörig med alla leksaker och sängkläder runtom, den är jättefin men jag tror att det passar bättre med enfärgade väggar hos oss och så mer liv i inredningen. ”Problemet” är att tre av väggarna, de som är vita nu, bara är vitmålade på en strukturtapet och väggen med uggletapet är slät eftersom hela väggen gjordes om då när den tapetserades. Om några år ska vi ju göra om alla väggar, det känns inte som ett projekt att ta sig an nu. Måla över fondtapeten däremot går ju snabbt och kan räknas som ett mindre projekt. Ja jag kan måla alla väggar förstås, men tänker att det kommer se konstigt ut om tre väggar är med struktur och en vägg är slät?
 
 

 

Har återupptäckt världens grej i hårväg. Om man endast vill få en liten nyansskillnad och samtidigt en bra inpackning är denna inpackning med färgpigment grym. Man kan ha i den en kortare stund om man mest bara vill få en uppfräschning, eller något längre för att få mer färgeffekt. Skriver återupptäckt för att jag har använt den här ”färgbomben” som brunett, men inte som blond då jag mest fokuserat på silverschampo tidigare.

 

Jag gjorde ju mörkare slingor blandat med ljusa förra frisörbesöket eftersom jag var trött på det ljusa, och då tipsade min frisör om just denna ifall jag skulle vilja gå ännu snäppet mörkare.

 
 
img_6616
 

Plus i kanten för att den suddar ut linjerna för utväxten också och får slingorna att flyta ihop ännu bättre 😉 Har fotat utan filter för att få (antar jag) den mest verklighetstrogna bilden över hårfärgen.

 
 

Kommentera (8)

Annons

SKRIVFÖRBUD & NY SKÖTVÄSKA

Hej i… onsdagen! Efter en lång julledighet och noll tider att passa på skolan blir man minst sagt lite vilsen bland dagarna. Idag ville svärmor låna minisarna så jag skjutsade dit dom på förmiddagen. Elion ville inte till fritids så han har varit hemma med mig. Han kan vara hemma resten av lovet också om han vill lovade jag honom innan, eftersom det har funkat så bra idag. Att ha Idun och Aston hemma och skriva skolarbete samtidigt är ju verkligen inte samma sak haha…

 

Det har varit teknikstrul på bloggarna här på Allt för föräldrar på morgonen så därav mitt sena hallå för dagen. Satte mig med b-uppsatsen istället men nu har jag fått skrivförbud av min rapportkompis, hon tycker att jag har jobbat på så bra att jag måste ta en paus haha. Såå, då gör jag väl det och med gott samvete dessutom. Idag ska vi hem till Manges föräldrar på middag, de ville fira hans födelsedag några dagar tidigt eftersom de åker till Spanien på fredag.

 
 

På väg till bilen tidigare idag med en ny skötväska på axeln. Den förra började bli rejält sliten men jag känner inte riktigt att vi kan överge en skötväska ännu eftersom vi har två små. Det är perfekt att packa ner blöjor, extrakläder, nappar och gosedjur när man ska till farmor en dag såhär.

 

Vi behövde verkligen en ny skötväska eftersom den förra som sagt blivit väldigt sliten efter nästan två år tror jag det är, och två barn. Att den ser ut som en vanlig väska är verkligen plus i kanten.

 

 

Kommentera (1)

För att få de senaste uppdateringarna