Minns ni för några år sedan när jag skrev en bucket list? Letade upp den nu, jag skrev den i mars 2014 så det kanske är dags att stämma av vad jag har förverkligat nu, fem år senare? Listan löd följande, jag har strykt över de punkter jag kan bocka av samt kommenterat vissa punkter i parantes efter:
Resa till USA
…NEW YORK!! (blev ju två flugor i en smäll med bröllop i NY)
Och gärna även den andra sidan – Vegas, San Fransisco, Los Angeles… Kanske bila genom USA?
Få ett barn till (Idun kom inte ens ett år senare!)
Och ett till (inte nödvändigtvis biologiskt) (och Aston knappt ett år efter Idun)
Skaffa minst två tatueringar till
Spara ut mitt hår och never ever klippa det för kort igen (hmm, måste sluta slita på håret genom att växla mellan ljust och mörkt så ofta som jag gör hehe….)
Börja rida igen
Fjällvandra
Äga en Mulberry Bayswater
Vinna massa pengar
Bo i ett hus med köksö, jacuzzi och bastu
Åka på en tjejresa utomlands med bästa vännerna
Åka på en resa med bara Elion, bara han och jag
Gå på ett nyårsbröllop (om det så ska vara mitt egna)
Virka klart den där jäkla filten med mormorsrutor
Få högskolepoäng
Bli spådd av en spåtant
Dricka drinkar i Thailand
Upptäcka öar i Grekland (delvis, varit på totalt tre grekiska öar och en sedan listan skrevs så ”pågående” projekt)
Simma med delfiner
Sova under bar, stjärnklar himmel med min stora kärlek
Kyssas i ett vattenfall
Jobba med välgörenhet
Fortfarande känna mig rik på kärlek när jag blir gammal och grå
…och då fortfarande hålla M i handen och prata härliga minnen från när vi var unga
…tillsammans med våra barn och barnbarn
Jamen en bit på väg är jag, en del är ju livslånga mål (som att ha fina relationer till barnbarn). Kanske ska förnya listan? Nya drömmar växer ju fram med tiden. Älskar en av kommentarerna till inlägget, att lika viktigt som att drömma är det att faktiskt uppmärksamma det man förverkligat. Så det tänker jag göra nu. Det finns tre punkter på listan ovan som för mig betyder oändligt. Den där virkade filten till exempel! Haha nej skojar bara, det var väl en lite töntig punt på en bucket list kan jag tycka hahah… Nej jag menar Idun och Aston självklart, men också att ha få högskolepoäng. Inte bara några poäng heller, utan en socionomutbildning som innebär inte mindre än TVÅ olika examina:
Efter 3 år får man en kanditatexamen i socialt arbete. Det avslutas med C-uppsatsen.
För att få en socionomexamen krävs dessutom en termin med kurser på avancerad nivå. Det blev alltså 3,5 år på högskola för mig. Med tanke på tidpunkt för listan (mars 2014) hade jag precis sökt in till socionomprogrammet (fick veta att jag kommit in i juli 2014 när jag var nygravid med Idun). Även om mina barn är drömmar som gått i uppfyllelse är min utbildning en dröm som jag verkligen har kämpat mig till. Helt av egen kraft, men såklart med mycket stöd från mitt nätverk. Vet inte riktigt hur jag ska förklara haha…. Men Idun och Aston har ju Mange varit med och producerat, utbildningen är bara min på något sätt. Så även om jag förstås är mest stolt över mina barn är det en annan typ av stolthet jag känner över att ha genomfört min utbildning. Att dessutom ha klarat hela utbildningen utan att ta studielån är jag också stolt över. Även om studielån är ett ”bra” lån så är det ändå ett lån och vi vill ha så lite lån som möjligt.
Fick en fråga om vad det egentligen är jag gör på mitt jobb. Jag har ju skrivit förut om att man som socionom kan ha många olika yrken, och att det delvis är därför att jag kände att det var en utbildning för mig. För att man kan variera mellan att göra helt olika saker – även om fokus är människor och då ofta i utsatta situationer. Jag är anställd som socialsekreterare och jobbar som barnhandläggare (delvis ungdomshandläggare, det var mitt huvudområde som timanställd även om jag hade barn då med men vissa ungdomar ”hänger med” sedan dess). En socialsekreterare kan arbeta med olika målgrupper, men det är just barn och unga jag brinner för (även om man arbetar minst lika mycket med familjen som helhet). I arbetsuppgifterna ingår att utreda barn och ungas behov av hjälp/stöd från socialtjänsten (utifrån inkommen orosanmälan eller ansökan). Om det inte finns något behov kan utredningen avslutas utan insats. Om det däremot finns ett behov kan istället olika insatser beviljas och de insatserna ska sedan följas upp. Ofta kan en del av arbetet med familjen handla om att lotsa vidare till andra instanser, och att rodda i samverkan kring den enskilde. Man blir lite som spindeln i nätet många gånger. Man ska kunna mycket om människan, om grupper, om samhället i stort osv. Jag älskar just det, att man ska ha kunskap om mycket och att jag mest troligt aldrig kommer känna mig fullärd. Man kan liksom inte göra allt som finns inom spannet på en gång. Min arbetsledare säger att hon glömmer hur man gör vissa saker som jag gör, som hon en gång kunde utan och innan, eftersom det var längesedan hon gjorde det. Det är svårt (omöjligt?) att vara expert på allt eftersom det är så mycket man ska kunna och därför behöver begränsas i sin roll.
För att exemplifiera lite kan jag räkna upp vad jag gjorde min sista arbetsdag innan semestern? Det blir oftast en salig blandning av arbetsuppgifter. Klientmöten, telefonsamtal, referenssamtal, interna och externa möten och även en hel del skrivande (utredningar, journaler, uppdrag, mail etc). Det är det jag älskar mest av allt med jobbet, att det är varierande! Jag vet många socialsekreterare som önskar att de hade mer klientkontakt och mindre skrivtid, men jag älskar även att skriva och tycker att det är en bra blandning. Denna arbetsdagen började med att kolla mail och svara på några sådana. Sedan gick jag över till en kollega för att diskutera hur vi ska arbeta vidare i ett ärende, vi är alltid två handläggare i varje ärende. En huvudhandläggare och en medhandläggare. Därefter hade jag ett möte med personen som ansvarar för föräldrautbildningar i Vägledande samspel, eftersom jag hade två familjer som är intresserade och jag behövde veta lite hur det fungerar (socialsekreteraren blir inte sällan lite av en medlare mellan klient och olika aktörer). Sedan var det dags för gruppträff. Det har vi en gång i veckan. Vanligtvis onsdag förmiddag men nu under sommaren är det något kortare träffar. Gruppträffar är ett forum där vi kan diskutera våra ärenden inom arbetsgruppen och med arbetsledare om man har funderingar kring något. Det är skönt att man alltid kan rådfråga gruppen eller arbetsledare hur man ska tänka i ett ärende, om man kört fast eller tycker att det är svårt på något sätt. Ibland används även gruppträffarna till bland annat att lyfta goda exempel fråneller att uppmärksamma varandras jobb. I alla fall. Jag fick avvika från gruppen eftersom jag hade möte med en ungdom, hens mamma och en tilltänkt kontaktperson till ungdomen. Veckan innan hade jag träffat kontaktpersonen enskilt för att se om det skulle kunna tänkas vara något för min ungdom. Jag trodde verkligen det, och blev glad när de båda ville träffas! De bestämde ganska snart att de vill starta uppdraget och min roll i mötet var att se till att de båda fick presentera sig själva, svara på frågor samt informera om hur uppföljningen kommer att gå till. Jag som socialsekreterare följer upp alla insatser. Exempelvis ett kontaktpersonsuppdrag följs upp första gången efter 1-2 månader, efter 3 månader och efter 6 månader och därefter var sjätte månad. Det är även jag som omprövar beslutet om insatsen var sjätte månad. Parterna bytte telefonnumer och bestämde tid för en första träff, sedan följde jag kontaktpersonen ut för jag behövde prata enskilt med familjen. Utredningen (beslutsunderlaget) kommunicerade jag ungefär en vecka innan och nu behövde jag se om de hade synpunkter på det jag hade skrivit. Det hade de inte, och då informerade jag om att jag kommer avsluta utredningen med de två insatser som vi bestämt. Familjen beviljades nämligen även familjebehandling, och jag behövde gå igenom uppdraget som jag skrivit för den insatsen. De kände att det var okej också, och då kan jag skicka vidare det till familjebehandling så att familjen kan ställas i kö i väntan på ledig behandlare. Sedan var det lunch och efter lunch behövde jag ringa och stämma av läget i några av mina familjer inför semestern. Poff så var en arbetsdag förbi. Eller, jag flexade ut redan vid 15. En kul arbetsdag, med nöjda familjer och utredningar som kan avslutas. Att ”para ihop” klient och kontaktperson tycker jag är väldigt roligt också, när man kan matcha ihop två personer som innebär ett utbyte för båda.
Morning! Oh my vad jag är trött hela tiden! Gissar att det är allt som hänt på sistone som kommer ikapp, och sen hjälper det kanske inte heller att aldrig få sova en hel natt men jaa… Det blir bättre! Och i helgen väntar välbehövlig semester med mina killar, ska bli så skönt att komma iväg och KUL att se Elion lära sig åka skidor. Hoppas han brås på sin far där, han var ju proffs en gång i tiden.
Minns ni när jag skrev om Bucketlist för ett tag sen? Nu har jag knåpat ihop en! Kan inte du dela med dig av en punkt på din lista? Och har du ingen kanske du kan börja på en? 🙂 Drömma bör man!!
Min Bucket list:
Resa till USA
…NEW YORK!!
Och gärna även den andra sidan – Vegas, San Fransisco, Los Angeles… Kanske bila genom USA?
Få ett barn till
Och ett till (inte nödvändigtvis biologiskt)
Skaffa minst två tatueringar till
Spara ut mitt hår och never ever klippa det för kort igen
Börja rida igen
Fjällvandra
Äga en Mulberry Bayswater
Vinna massa pengar
Bo i ett hus med köksö, jacuzzi och bastu
Åka på en tjejresa utomlands med bästa vännerna
Åka på en resa med bara Elion, bara han och jag
Gå på ett nyårsbröllop (om det så ska vara mitt egna)
Virka klart den där jäkla filten med mormorsrutor
Få högskolepoäng
Bli spådd av en spåtant
Dricka drinkar i Thailand
Upptäcka öar i Grekland
Simma med delfiner
Sova under bar, stjärnklar himmel med min stora kärlek
Kyssas i ett vattenfall
Jobba med välgörenhet
Fortfarande känna mig rik på kärlek när jag blir gammal och grå
…och då fortfarande hålla M i handen och prata härliga minnen från när vi var unga
…tillsammans med våra barn och barnbarn
Dagen till ära (lönedag) har vi äntligen tagit tag i våra bankkonton och startat ett gemensamt sparkonto, eller reskonto som jag hellre vill kalla det ;)… Som ni vet drömmer jag om USA. I framtiden road trip genom hela USA, från väst till öst. Men innan dess New York. Eller San Fransisco och Las Vegas. Eller båda ;)… Letade upp min bucket list och jag ser verkligen fram emot att förverkliga den och förutom familjedrömmar så är det just USA jag längtar mest efter att få bocka av. Har ni också något sådant drömresmål som ni verkligen, verkligen vill till men aldrig varit? Undrar varför man fastnar sådär för just olika länder, kulturer och världsdelar? Jag har till exempel inget sug efter att åka till exempelvis thailand och den sidan av världen även om det ser magiskt ut på bilder och det ju är så populärt resmål speciellt under vinterhalvåret.
Finns det någon här som har gjort en road trip genom USA rentav kanske? Dela gärna med er i så fall om vad man ska tänka på och lite sådär! I min värld flyger vi till min drömstad för att hyra bil, i New York och sen köra en del sträckor men kanske även flyga nån längre sträcka så vi inte behöva åka bil alltför mycket och länge. Kan bli rätt jobbigt att bila från östkusten till västkusten annars va? Eller någon som gjort det och kan rekommendera det? Man lär ju se mycket men förmodligen är det inte det skönaste för rumpan att sitta ner så mycket? Även om man övernattar och pausar är det kanske inte kul att liksom ”bara” se USA by the road utan att man vill turista också såklart. Se städer och stater på riktigt och inte bara passera. Fast detta är ju en resa som måste få ta några veckor och då lär det såklart inte bli förrän vi har större barn (som uppskattar en sån resa) eller kanske rentav åker själva. Vilket vi inte lär göra så länge det finns barn i hushållet, vill inte tänka på att resa så långt ifrån Elion ännu under så lång tid. Men det gör inget om det är en bit bort, drömmar är viktigt att ha! Både långsiktiga och kortsiktiga, lättfångade och såna som skräms sådär pirrande skönt ;)…
WOW säger jag bara! Vilken helt fantastisk examensdag jag hade igår ♡
En avslutningsceremoni i pingstkyrkan senare hade jag ett diplom i min hand som bevis för genomförd utbildning. Nästa steg är att invänta de sista studieresultaten för att ansöka om examensbevis. Men nu är jag klar! Efter 3,5 års högskolestudier har jag en kandidatexamen i socialt arbete och en socionomexamen. Ännu en punkt att bocka av i min bucket list – att samla på mig högskolepoäng. Är så så SÅ glad över mitt yrkesval och jag har inte en enda dag sedan jag påbörjade utbildningen känt att jag har velat göra något annat.
Varje student fick tre biljetter för gäster, jag lyckades få tag på fyra plus fick höra att barn som kan sitta i knän inte behöver någon biljett. Alltså kunde jag ta med mig hela min lilla familj plus pappa och bonusmamma. Så tacksam över att de var med!! Efter ceremonin bjöd pappsen oss på lunch på stan, så himla mysigt.
Älskade familj. Ni har varit en stor del av min motivation under utbildningens gång (mer än några gånger!!) så att få ha med er den här dagen var magiskt och något jag kommer att minnas för alltid. Alla tre var så duktiga i kyrkan! Jag såg dom från min plats där jag satt, och jag skojar inte när jag säger att Idun satt vänd mot mig 99 % av tiden och vinkade plus gav mig slängpussar. Vilket stöd!! Ceremonin höll liksom på i typ 2,5 timme!
Kommer även att minnas all kärlek och omtanke från nära och kära, både de som var med under dagen och kvällen men även alla meddelanden och telefonsamtal! Ett hav av blommor och fina presenter värmde också massor, även om det som betyder allra mest är de värma tankar, fina ord och lyckönskningar jag har överösts med från morgon till kväll. Lyckligt lottad! Och numera även socionom 😉
♡
Det blir mycket bilåkande den här veckan. Idag ska jag sitta fyra timmar i en bil, för ett hembesök. Imorgon tre timmar, också för ett hembesök och när jag slutar praktiken ska vi köra upp till Stockholm haha. Så imorgon blir heldag i bilen ungefär. Har packat ner gympadojor för jag tänker att det kommer finnas ett stort behov av att GÅ 🙂
Gillar korten med budskap som finns på Lagerhouse, detta köpte jag vid mitt senaste besök. Har skrivit om min bucket list innan här på bloggen, jag gillar konceptet med drömmar man vill uppnå. Funderar på vad jag ska skriva på den sista raden… Nånting med kärlek tror jag för det tycker jag fattas ♡ Överlag kanske det inte är mål som jag förknippar med mig haha – erövra världen eller vara chef… Men allt behöver ju inte vara så himla seriöst heller hela tiden 🙂
KRAM