”Jag lyssnar på Parpodden, Relationspodden, lite på Seperationspodden och blir lite nyfiken hur du o Fredrik löste saker & ting i er skilsmässa. Är sjukt imponerad av Bingo och Katrin (om du hört hur fint samarbete dom har ang barnen?!) Hur var det att starta om, en lön, egen lägenhet, möbler osv? Hur har man råd som kvinna att skilja sig? Så gärna lite tips och råd som du gärna hade vetat. Och är era varannan vecka ristat i sten, vem betalar vad för Elion, och nu när du pluggar måste du ju ha mindre pengar, ny partner osv. Du behöver inte dela några belopp om er ekonomi, utan mer i stora drag – hur kommer man överens om allt praktiskt och om pengar? Särskilt om man tjänar olika?”
Ja Bingo och Katrin verkar ha löst allt jättefint. Lyssnade på deras första avsnitt där de berättade om upplägg och sådär. Jag tänker inte gå in på min och Fs skilsmässa för mycket, den får fortsätta vara privat. Men ni ska veta att det verkligen var sista utvägen och det är det svåraste jag någonsin varit med om. MEN. Vi bestämde att göra det bästa för Elion, vi kände även att det var det bästa för oss, men att prioritera Elion var det viktigaste. Vi berättade för honom att vi har köpt ett till hus (för en treåring var det nog lättare att förstå än att säga att jag har hyrt en lägenhet) som han skulle få ett rum till i. Vad ville han köpa till det rummet? En bilmatta önskade han, så det var det första han fick. Inget mer än så, vi kände inte att han behövde veta mer, så länge han inte frågade något såklart. Sen mjukstartade vi ganska mycket. Vi hade turen att bo nära, så jag var i huset på eftermiddagarna och kvällarna mycket. Vi umgicks på helgerna, var ute och gick långpromenader och sådär. På något sätt blev det en välbehövlig övergång för oss (mig och F) också. När man delat allt i över 8 år blir det en stor sorg att plötsligt ändra den situationen. Jag jobbade 75% och hade bloggen på det så jag tjänade helt okej. Klart F som är civilingenjör tjänade mer, och han var världens bästa som stod för kostnaderna av huset, annars hade jag nog inte klarat det ekonomiskt, att betala för halva huset och en lägenhet. Faktiskt så var det anledningen till att kvinnan som var före mig i kön inte fick lägenheten – attatt hennes man vägrade hjälpa till så hon kunde inte ta lägenheten.. Jag köpte faktiskt soffa och TV på avgiftsfri avbetalning även om jag är väldigt anti lån men när det handlade om att skapa ett hem där Elion kunde trivas kändes det värt det. Han fick sova i huset tills jag hade de sakerna på plats. En säng till honom var nog det sista köpet till lägenheten, men SOM jag tror att vi både behövde sova i samma säng ett par månader. Det blev också ett sätt att kompensera för den plötsligt minskade tiden. För det är ju det som är svårast att hantera – att plösligt inte bo heltid med sitt barn.
Våra varannavecka är absolut inte ristat i sten, men tanken är söndag-söndag och att den andre har honom onsdag-torsdag så att det inte ska gå så långt emellan. Vi tycker att detta har funkat jättebra och det är skönt att vi kan byta lite efter livsschemat.
Vi delar nog upp det ganska lika med att köpa saker till Elion. Både jag och F tänker lite att det jämnar ut sig i slutändan, så det är ingen som räknar kronor sådär. Jag brukar fixa med ytterkläder och kläder, F med träningsgrejer till fotbollen och innebandyn.
Men i det stora hela – jag brukar säga att Fredrik är världens bästa exman, på riktigt så måste han vara det, och M har också nämt det att bara så jag vet skulle inte han själv vara så snäll som F om vi skulle skilja oss. Jag tror faktiskt på det heh… Fredrik är nog världens enklaste människa att ha att göra med, han är väldigt generös och har det största hjärtat i världen. Jag är inte bara tacksam över våra år tillsammans utan även för att vi lyckas vara vänner nu och att vi alltid, alltid lycksa sätta Elion först. Det gör ont i mig när jag hör om delade föräldrar som inte ens kan säga hej, inte ha utvecklingssamtal tillsammans och att bytena sker i att en lämnar i skolan på morgonen och en hämtar på eftermiddagen. Men jag ska inte uttala mig om det egentligen, kanske det är bättre än att det hade varit bråk vid mötena? Överlag önskar jag bara att man som vuxen kunde sätta sina egna känslor lite åt sidan när det handlar om att ge sina barn en trygg uppväxt och guida dom genom en tid som såklart är en stor omställning även för dom.
Många år sen nu men den här killen är fortfarande lika lycklig, trots två hem.
Här fyllde Elion 3 år och vi vaknade upp i den nya lägenheten som jag hade haft i någon vecka bara. Nu är det alltså drygt 4 år sen och jag kan ärligt säga att han aldrig visat några som helst tecken på att han tyckt att vår skilsmässa var jobbig (det är först nu han har börjat fråga lite om det). Självklart är alla barn olika – och Elion är rätt tuff av sig, lite obrydd sådär, men ändå tar jag åt mig och är stolt över hur vi ALLA hanterade och hanterar varannan-vecka-livet.
Kram!
Brukar inte kommentera men min första tanke är att Fredrik bara måste vara kär i dig fortfarande. Håller med M om att det måste vara ovanligt att vara så snäll annars som du beskriver det. Kanske att M ska dra öronen åt sig…det händer ju faktiskt att kärlekspar hittar tillbaka till varandra och med tanke på att ni hade 8 fantastiska år ihop som du beskriver och nu vad vi fått läsa verkar ditt och M förhållande redan vara krassligt med tjaffs och behöva dejtas? Säger ingenting om vad du känner eller inte. Men man ska inte skratta bort hans kanske eventuella känslor heller. Men det var det jag tänkte spontant när jag läste ditt inlägg. Har själv blivit ”utsatt”. Bra ändå att ni sätter Elion i första rummet, hejja er!
vad har man vinna på o vara otrevlig mot varandra efter så många år ihop. Speciellt om båda insett att det inte är roligt o vara tillsammans mer. Tycker snarare den kommentaren från M säger mer om F o hur han är som person än att F skulle vara ”kär”. Tycker det är fantastiskt att man kan samarbeta o ändå önska varandra det bästa även om det är med någon annan än en själv! Heja er!!!
Tolkade inte heller det som att F fortf skulle vara kär, snarare som att han verkar vara en fantastisk människa ?
Det ÄR han, verkligen en av världens bästa!!
Nämen lägg av är min första tanke när jag läser din kommentar. Har du inte högre tankar om dina medmänniskor än så?
Visst kan man hitta tillbaka efter en separation, men vaddå att M ska dra öronen åt sig?! Oavsett om F har känslor eller inte (jag tror på att han helt enkelt är en generös och omtänksam person) så spelar det väl ingen roll så länge Evelina inte har det? Det är ändå två som ska hitta tillbaka till varandra i det här hypotetiska fallet.
För övrigt är förhållanden olika, en del bråkar aldrig och andra gör det ibland. Det går inte att bedöma ett förhållande efter antal bråk, de som inte bråkar kanske har det sämre för att de går runt med undertryckta känslor.
Sen har Evelina och F känt varandra sedan ganska ung ålder, en tid då man mognar/förändras mycket och de var tillsammans i många år så de lär ha format varandra och kan därför ha ett speciellt band och en respekt som inte behöver ha med romantisk kärlek att göra. Jag tycker inte att det låter ett dugg konstigt att två vuxna människor kan samarbeta med varandra kring sitt barn trots att förhållandet tagit slut. Det handlar om inställning och jag tycker de har en väldigt bra inställning både till hur de tog sig igenom skilsmässan och hur de sköter sitt gemensamma föräldraskap nu.
Jag och min sons pappa separerade för drygt tre år sedan. Gossen är nu åtta år. Detta är den absolut bästa, finaste pappa som finns. Sååå tacksam att mitt barn har just honom som pappa. Tyvärr tog min kärlek helt slut, fanns ingen annan utväg än att gå ifrån varandra. Så det finns bra separationer, vi kommer ALDRIG hitta tillbaka till varann trots att vi kommer otroligt bra överens, umgås då å då, aldrig bråkar, samsas fint om sonen. Vi bestämde helt enkelt (jo, för oss var å är det enkelt) att alltid sätta sonen främst, vi ska inte tjafsa utan hålla sams ändå.
Kan säga att vi har en otroligt nöjd å stabil gosse som jag är säker inte tagit skada av detta! Är sååå nöjd med hur vi löst detta för oss och vår son. Vi kör inte varannan v utan anpassar efter jobb å hur sonen vill. Just nu tex vill han inte vara i huset (vi säger inte hos mamma eller pappa) och utan mig mer än två, max tre nätter å då får det styra. Passar oss alla tre toppen!
Blev långt men ville säga vår situation å att det finns väldigt goda separationer trots att kärleken som par är över!
Heja er, så härligt att ni alla mår bra efter en så jobbig händelse. Det ÄR ju jobbigt även om man inte bråkar och har sig… Så att kunna luta sig mot varandra, verkligen genom motgång, är något riktigt fint tycker jag. Kram!
Vilken varm och fin text. Det är få som klarar att vara så fina mot varandra i en separation som ni. Er son kommer att tacka er båda den dag han förstår ?
Så himla fint! Vilka föräldrar han har!
Tack för att du delar så där lite lagom utan att det blir fööör privat ?? Låter ju underbart.
Kram
Jag är också jätteimponerad över er och stolt! Jag hoppas och tror vi skulle sätta barnen först men det är ju SÅ många som inte klarar av det… Jag hade föräldrar som inte ägde en enda procent förmåga till det… Det gör så ont och barnet får bära så onödigt tungt ansvar. HEJA er!
KRAM
<3
Så fint att läsa. Älskar min man o våra barn men tanken slår mig ibland….”tänk om”, för det är klart att ingen tror att man ska hamna där. OM man någon gång hamnar i den sitsen hoppas jag verkligen att man lyckas hitta nya roller och kan ha en fortsatt men annorlunda relation till varandra, för barnens skull.
Det är nog bara bra att man är medveten om att det just KAN hända. Kanske man värdesätter det man har mer då?
Kram
Vad härligt för er <3
Blev så känslosam.., minns det så väl då när du berättade att ni skulle separera.
Tankarna fanns hos mig också vid den tidpunkten men dröjde ett år innan jag vågade ta steget. Du har en del av att jag vågade tro på att det inte enbart hade behövt betyda en Katastrof att separera utan ni visade att det fanns även en tid efter som inte enbart var nattsvart.
tack för att du delar med dig! ?