Nu är det en månad sedan vi var på Kolmården och minisarna gav bort sina nappar till delfinbebisarna. Ja det hette så, men efter showen stannade vi kvar och pratade med en personal som fanns nära. Jag frågade henne, med Idun i handen, om vi möjligtvis kunde få lämna över våra nappar till delfinbebisarna. Hon spelade med såå bra och var väldigt fin i sitt sätt att möta barnen. Sa att det verkligen behövs nappar till bebisarna och att de gärna tar emot deras.
På morgonen knöt jag ihop Iduns nappar i ett snöre och Astons i ett. På så vis fick dom varsitt nappknippe hehe. Under föreställningen satte dom sig med sin nappsamling i handen.
Vi fnissade lite i smyg åt sötisarna som inte kunde låta bli att stoppa en napp i munnen när det blev mysbelysning vid showens början 😉
Och Idun, lilla öronpillaren… Hon har haft sin grej att börja pilla på sina öronsnibbar så fort en napp har kommit in i munnen. Dom två tillsammans har liksom betytt trött och mysa.
Idun var SÅ stolt över att få ge bort napparna. Aston blev ledsen, men gav till slut över dom med tårar rinnande nerför kinderna. Det tyckte jag var lite tufft, av någon anledning blev det sentimentalt även för mig (jag skriver mig för Mange är typ helt oberörd av sånt) men samtidigt är det ju en speciell era som tar slut. Utanför delfinhuset snyftade Aston fortfarande så när de såg ett godisstånd som sålde godisnappar och ville ha såna fick dom faktiskt det. Jag var tveksam först, byta en napp mot en annan liksom. Men Mange sa att den nappen tar ju slut när den är slut. Och faktiskt så gick det bra. Barnen fick även välja varsitt gosedjur i en butik för att de hade varit så snälla att ge bort sina nappar till delfinbebisarna (det hade vi pratat om i förväg att man får göra när man är så snäll och ger bort sina nappar till nya bebisar som behöver nappar). Idun valde en delfinbebis och Aston valde en apa. Vi åkte hem vid 20 ungefär och det var enligt plan, för att de små skulle vara trötta då och förhoppningsvis somna smidigt – första natten utan napp. Aston frågade efter nappen på repeat i ungefär tio minuter innan han slocknade. Dagarna efter frågade han efter den ett par gånger, men det har gått hur bra som helst. Idun har inte frågat en enda gång, men å andra sidan är hon ett år äldre. Anledningen till att hon hade napp så pass länge som 3 år och 2 månader är för att Aston är så nära i ålder. Jag tänker att det hade varit jobbigare att låta henne sluta förra sommaren, och då behöva ”frestas” av Astons nappar. Nu slutade de ju samtidigt, och har dessutom varandra i processen.
Kommentera (2)
Wow, idag måste ha varit värmerekord!? Närmre 35 grader ute och 30 grader inne. På förmiddagen funkade det fint att vara hemma, barnen kunde vara på baksidan och leka i poolen och hoppa studsmatta. Men det går snabbt tills det känns för varmt och eftersom jag visste att det skulle bli riktigt hett idag var planen skuggig strand eller lekland för AC haha. Det blev stranden. Faktiskt så var det ganska molnigt under eftermiddagen, men varmt, så nere vid Vättern i skuggan blev det rätt behagligt ändå. Fast vattnet var isande kallt, från att ha varit varmt senast igår. Tänk att det kan göra sån skillnad beroende på hur vindarna ligger? Vi träffade Karro och Elin på vägen så vi hade härligt häng tillsammans, och Mange mötte upp efter jobbet han med.
Gjorde äppelmos innan vi tog oss iväg. Vi har MASSOR av äpplen på ena äppelträdet (det andra är bara ett bebisträd) så nu ska vi försöka ta tillvara på allt så gott det går. Kom gärna med tips på vad man kan göra, helst nyttiga sådana. Mitt äppelmos är helt utan socker, bara äpplen och vatten som ingredienser. Jag gillar det fruktiga och tycker sockrat äppelmos är oätligt typ. Konstigt det där, jag gillar inte att dricka drycker som smakar socker (söta drinkar är hemskt, det ska vara bärigt och friskt!) eller äta äppelmoskonsistensiga produkter som smakar socker, men äta godis, bullar etc gillar jag haha. Som att det måste vara fast konsistens.
Fick massa frågor om recept på instagram, och recept är ofta lite sisådär hos oss eftersom vi gör det mesta på känsla men i alla fall – jag skalar äpplena samt skär dom i bitar. Lägger i en kastrull med lite vatten, bara så det täcker botten. Idag fyllde jag vår största kastrull med äppelbitar och ungefär 3 cm vatten på botten. När äpplena sen kokar bildas mer vätska. Det får koka i cirka 15 minuter eller tills äpplena blir mjuka, sen mixar jag till äppelmos. Behövs det så tillsätter jag mer vatten, det beror på vilken konsistens man vill ha men i vår familj vill vi ha den krämig. Det blev fyra burkar (plus mellis till fyra barn som tyckte det var supermumsigt), tre får åka in i frysen eftersom det inte håller så länge i kylskåpet. Perfekt att ha till havregrynsgröten!
När man tycker att det är svalt inomhus och det ändå är över 29 grader (det var nästan 30 grader när vi kom hem från stranden)… Då vet man att det är VARMT ute 😉
♡
Kommentera (8)
Godmorgon! Idag väntar min andra jobbdag för veckan men därefter väntar något jag har längtat efter i exakt tre veckor. Elion kommer hem!! Han åkte norrut en tisdag för tre veckor sen och nu är de snart i småland igen. De har bilat upp och ner och har sovit på hotell som mellanlandning. Vilket sommarlov han har fått, tack vare farmor och farfar och deras båt. Nu väntar nästan två veckors sommarlov till och då ska vi försöka hitta på roliga små utflykter på hemmaplan. Sen tror jag att han har längtat efter alla sina kompisar också, de har i alla fall saknat honom och varit här och knackat på flera gånger. Jag tror att de rullar in på vår gata i anslutning till när jag slutar, och Mange sa att han ska göra lasagne till middag – Elions favorit bland Manges paradrätter (de är ganska många).
Såhär kommer nog min look se ut i höst, slimmade jeans, någon blus/top/tischa och en mysig kofta. Som oftast på höstarna i och för sig haha… Måste bara köpa nya jeans och den där koftan!
När jag cyklade till jobbet igår var det bara lite mer än 10 grader så jag hade jeans och en tunn, långärmad stickad tröja. Minns inte när jag hade jeans senast. På hela sommaren har det nog hänt två gånger, och med sommaren menar jag från juni tills nu. Känns konstigt att börja tänka jeans när kjol och klänning har blivit vardagen. Jag brukar ju annars frysa även på somrarna och ha jeans änven då… Men idag och imorgon väntar två varma dagar igen ser det ut som, så kjolen är på igen 🙂
Kommentera (3)
Sommaren brukar innehålla planer om vad man ska göra. Den här sommaren har jag istället till stor del fokuserat på saker som jag INTE ska göra – som inte gör mig lyckligare och som egentligen inte bidrar med något annat förutom till en inre stress och press. Till en början var det något jag aktivt tänkte på, men faktiskt så kan jag säga mot slutet av sommaren att jag har blivit sämre på just det jag ville bli sämre på:
Jag har inte varit lika uppkopplad som jag brukar. Iphonen har lämnats kvar ibland men framför allt har jag varit mer närvarande med barnen (kan dock fortfarande minska skärmtid ännu mer såklart). Läst flera pockets istället också, när jag haft ”dötid”, istället för att scrolla på telefonen. Slösurfandet är en riktig tjuv på livet!
Jag har inte fotat allt hela tiden, som jag annars skulle vilja säga att jag gör. Nästan av ren vana? När man bloggat länge blir det som ett tankesätt, att ”tänka” nya inlägg. Fler minnen har lagrats direkt i hjärtat istället. Detta är också träning för att jag ska bli mer närvarande i livet, vara här och nu (klyschigt men väldigt viktigt!).
Jag har inte kroppsnojat på stranden (typ inget i alla fall). Jag har badat och haft kul med mina barn. Det är ju det enda de vill så VARFÖR skulle jag då bry mig om vad andra tycker om min kropp? Mest troligt gör ingen ens det.
Jag har inte orkat följa sociala medier där allt ser perfekt ut. Vad ger det mig egentligen? Inspiration ibland, visst. Men helt ärligt stressar det mest. Så nu tränar jag istället på att tänka att det som syns är långt ifrån verkligheten. Jag borde ju veta, som bloggat i över 11 år? Har faktiskt knappt orkat följa sociala medier för jag känner inte att de ger mig så mycket just nu. En biverkning av allt annat tränade på att vara mer närvarande kanske?
Några klockrena meningar ur min senaste pocket – Mitt inte så perfekta liv, av Sophie Kinsella.
Lovar mig själv redan nu att bli ännu sämre på samtliga punkter nästa sommar! Haha visst blir det rätt att säga så? Jag vill bli sämre på att vara uppkopplad, sämre på att kroppsnoja, sämre på att följa andras människors till synes perfekta liv… Det enda jag vill bli bättre på är att bli mer närvarande och att uppskatta det jag har, är och gör.
♡
Helgen har varit en riktigt njutarhelg. Massa tid med vänner, bara det! Och så ätit och druckit gott. Igår middag hos nästangrannarna (se tallrik ovan) och idag picknick med familjen plus leksakshäng. Det behöver verkligen inte vara svårare än så, det viktigaste är ju vem man är med. Nu väntar sängen och det känns härligt och lite pirrigt att tänka att om prick två veckor har vi kommit på plats i Palma.
Kommentera