Vad SKÖNT det är att vara tillbaka i ”vanliga” rutiner. De första veckorna på terminen innehöll två salstentor vilket gjorde att jag ville komma igång tidigt på morgnarna för att effektivisera dagen och därför lämnade jag också barnen tidigare (halv åtta så inte jättetidigt men innebär ändå tidiga morgnar). Nu tänker jag att de ska gå 08.30-15 istället. Idag sov Aston till nästan 08, så himla himla skönt att inte behöva väcka några barn och ta det lite mer soft på morgonen. Ibland vaknar de tidigt (Idun vaknade jättetidigt idag) men det är ändå skönt att ta det lite som det kommer. Var inne på att fortsätta med 7.30-lämningar eftersom Aston är så väldigt förtjust i att ha rutiner och det finns ju ändå en tjusning med att komma igång tidigt på morgonen… Men näe, detta är antagligen sista året som vi kan göra såhär. Nästa höst börjar jag mest troligt jobba 8 alla dagar. Så det är klart att vi ska ta chansen nu när den finns och njuta av att inte ha måsten tidigt på dagen (bortsett från min jobbdag en dag i veckan när jag börjar 8).
Husvisningen igår då. Jamen det gick väl inte riktigt som planerat. Jag hade ju tänkt att vi skulle gå på den för att återigen, som efter de andra visningarna vi sporadiskt har varit på de senaste åren, inse att vi har det bättre som vi har det. Men vi såg detta huset och tänkte att det är nog bra att gå för att känna efter om det är en villa vi vill ha, innan vi gör en stor investering i vårt radhus. Resultatet blev att jag blev kär, olyckligt kär, och känner nu att det är ju inte alls kul att någon annan ska köpa mitt hus. Olyckligt kär är jag alltså för att vi inte kommer att köpa det. Dels är jag student och vi är inte riktigt i läge att låna upp pengarna mellan och dels så vet vi fasen om vi egentligen någonsin vill ha ett så stort huslån. Säg att vi skulle få lägga 5-6000 extra i bara ränta och amortering (och det med dagens ränta) om vi skulle byta hus mot vår boendekostnad nu. Jag vet att vi äger mycket fastighet för det vi betalar (två fastigheter och ca 7500 i månaden tror jag det är och då amorterar vi ändå mer än vi måste) men att öka med flera tusen i månaden när vi redan har det bra känns ja jag vet inte… Jag vet inte om jag skulle känna att det är rimligt att lägga så mycket pengar på boende när vi ju bor som vi gör idag. Helt okej och veta att det kommer bli väldigt fint om vi bara bestämmer oss för att stanna här. Det blir många resor för 60 000 på ett år!
Om vi räknar upp vad vi vill ha i ett boende säger Mange sjöutsikt och jag att det ska ligga nära skog. Det här huset har sjöutsikt från två håll och utsikt över skogen från ett annat. Det är ändå inte så många hus i vår del av stan som har det så, så det gjorde nog att det kändes som ett hus för oss. Meen, sjöutsikt och nära till skog har vi ju faktiskt vid stugan. Och nära badstrand från radhuset också för den delen. Sen vill jag gärna ha tvåplanshus men Mange hävdar bestämt att enplans som vi har idag är det bästa 😉
Så ja, det gick ju inte riktigt som planerat haha. Samtidigt är det väl bra att ha känt såhär för nu får vi verkligen ta oss en funderare över hur vi vill göra med det här huset. Den stora renoveringen som väntar och hur mycket pengar vi lägger in i den beror såklart mycket på om vi tänker oss bo kvar där länge, eller om vi letar efter något annat.
Hur tänker du kring boende och hur mycket pengar tycker du är rimligt att lägga på ett boende bara för att få drömhuset? Är ett husköp lika med att bo kvar för alltid, eller ”byter ni upp” er med tiden?
♡
Sköna söndag! Jag fick sova till nästan 08, sen väckte Mange mig för att han skulle åka till stugan. Vi försöker effektivisera vårt liv den här helgen kan man säga. Eftersom vi skulle på dop igår eftermiddag och ska på husvisning idag eftermiddag har han åkt till stugan tidig morgon för att få några arbetstimmar där ändå. Känns härligt att slutet på altanbygget närmar sig allt mer. För när den är klar är det dags att börja bygga färdigt på insidan i den nya delen! Vilket är det jag längtar till. Vill måla väggar och se färdigt golv. Ja det är ju en bit kvar dit men samtidigt inom räckhåll.
Igår var vi på Leons (kusinen) dop i mina gamla hemtrakter. En väldigt fin dopcermoni där prästen involverade de andra barnen vilket såklart var väldigt fint.
Barnen fick hjälpa till att hälla upp dopvattnet när det var dags
Hur gullig?! Alltså den här killen är så enkel och smidig, han bara tittade och tittade och sen somnade han så halva gudstjänsten sov han.
Leon hade en dopklänning som hans pappa och syskon har haft när de döptes.
Finaste föräldrarna ♡
Efteråt gick vi till församlingshemmet för fika och presentöppning
Av oss fick Leon ett födelsedagståg i trä. Ett sådant man kan ha som bordsdekoration under alla födelsedagar! Elion hade ett sådant och jag tror vi ska köpa ett nytt för det är ju trots allt många födelsedagar kvar med barn i huset även hos oss 🙂
Lyllo mig som fick låna den här nyvakna guldklimpen medan föräldrarna öppnade presenter. Jag hann med att byta blöja, mata och mysa såklart. Åhh vad jag skulle vilja bo närmre så vi kunde träffas typ varje dag!
Elion har haft övernattningskompis och efter pannkaksfrukost ville de ut och spela fotboll. Ska se om vi kan hitta dom nu igen för vi ska strax åka ut till stugan för korvgrillning till lunch. Och sen husvisning. Mer om den senare!
♡
Idag blev jag hämtad efter jobbet av hela älskade familjen. Vi åkte till stugan för att ha fredagsmys! Lekte en stund medan Mange börjande jobba men ganska snart åkte jag och barnen in till samhället för att köpa pizza och fredagsmys att ta med tillbaka (så pappan också kunde vara med på fredagsmyset haha).
Mycket halvfärdig altan nu och vi längtar tills det är färdigt både jag och Mange haha. Vilket megaprojekt det blav alltså!
Idag ville vi även ta några beslut kring staket, pergola och insynsskydd, så vi riggade lite på låtsas. Viktiga beslut ändå och att googla bilder hjälper mycket men detta är också ett bra sätt.
Här tänker vi en hörna med staket och pergola, tror det blir super. En liten myshörna där man kan duka upp långbord för middagsbjudningar, med full sjöutsikt.
Typ såhär. Fast krysstaketet ska bara gå så långt ut som sista stolpen på pergolan.
Imorgon väntar dop för älsklingsLeon och på söndag väntar husvisning (?), jag tror det blir en kul helg! Bästa av allt är känslan av att inte behöva tänka på tenta ????
Igår var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag var så glad över att kunna bocka av en stor milstolpe. Kan inte med ord beskriva lättnaden över att ha skrivit den sista salstentan. För en högpresterande person och kontrollmänniska som jag är, är det just momentet salstenta som ställer till det. Jag har inga problem med att skriva dom, tvärtom. Men det är pressen som kommer med. Jag har heller inga problem med att plugga för jag lär mig snabbt och mycket på kort tid. Men ändå blir det en press. En press över att inte komma ihåg rätt saker och ja en oro för att inte räcka till antar jag? Även om jag som sagt innerst inne vet att det kommer gå bra. Och även om jag vet att jag har haft som mål att sänka kraven på mig själv så har det varit svårt, just när det kommer till salstentor. Så att det momentet för evigt är förbi är inget annat än just en stor, gigantisk lättnad. Ja för jag är ju rätt säker på att det inte blir en omtenta 😉
Vad passar bättre för att fira att man klarat av hela utbildningens salstentor? En present till sig själv såklart! Och eftersom att jag tycker att jag förtjänar en pokal för min insats gav jag mig själv den här ljusstaken haha – visst påminner den om en pokal ändå?
Jag köpte den på morgonen och bestämde mig för att jag får den om det kändes bra efter att ha gått från tentasalen, ville ha något roligt som väntade på mig 🙂
Köpte även rosor till mig själv på väg hem från stan. När jag pratade med Mange frågade han om det blir sushi till middag och det fick det såklart bli. Standard hos oss efter tentaskrivning.
Men nu blir det alltså inga flera efter-tenta-sushi. Inga fler tentor. Wow. Det slog mig igår att det var en oktoberdag för fyra år sedan som jag skrev den allra första. Med Idun i magen. Konstant illamående, svår foglossning, och ständigt yr när jag stod upp. Hela den terminen, eftersom jag var gravid i vecka 12 när jag började. Såhär fyra år senare slår det mig ändå hur mycket jag faktiskt har kämpat för den här utbildningen. Jag älskar mina barn mer än livet och även om de har gjort mina studier lite tuffare (jag vet ju liksom inte hur det känns att plugga på universitet och vara utvilad haha) så skulle jag inte vilja göra det i en annan ordning eftersom studierna också gör mig och vårt liv mer flexibelt. Det har gett mig möjlighet till att ge dom kortare dagar på förskolan till exempel. Guld värt. De har gett mig motivation när det har känts tungt, för det är delvis för deras skull jag vill ha en utbildning att luta mig mot.
Det blev kalaskänsla minst sagt. Ett glas rödvin en vanlig onsdag, bara det!
Mange kom hem med efterrätt, och han hade också köpt blommor till mig! Åhh, han kunde ju inte att jag redan hade köpt till mig själv haha men hey – älskar ju rosor. Det slår mig att HAN borde få blommor och en pokal för det han gör. Jag hade ju inte klarat det lika bra utan honom. Han som ser till att jag är så utvilad jag kan på dagarna, han som stöttar och tror på mig. Ja båda ”männen i mitt liv” förtjänar blommor och pokal för allt de gör, Elions pappa är också en otrolig klippa i vått och torrt. Han ställer alltid upp om jag har mycket i skolan, skjutsar Elion till träningar och allt vad det är. Är så tacksam och stolt över att vi alltid kan sätta alla tre barn först men ändå inte försumma oss själva. För det är inte bara Elion som Fredrik alltid ställer upp för, han är en mycket betydelsefull person i Idun och Astons liv också. Fredrik är nog Astons bästa kompis till och med, det är väldigt gulligt att se.
Detta måste vara mitt favvosätt att äta efterrätt på haha. Dela på några olika bakverk så att man kan smaka lite på allt. Tapas och smårätter är helt klart min grej 😉
Nu ska jag gå och hämta minisarna på förskolan!
♡
Kommentera (22)
Jahopp. Här sitter jag igen. uppkrupen i soffan med tända ljus och tänd brasa. Är det verkligen redan tre veckor sedan sist? Alltså jag är såå irriterad på att de har kortat ner tiden för tentorna med någon dag per tenta i den här kursen, den här terminen. Det känns inte alls schysst, för det är verkligen någon dag som fattas om jag tänker på hur jag skulle vilja ha det. Men men, det är inget att göra något åt utan mitt fokus är istället på att gå ur tentasalen på onsdag senast klockan 15 och känna att det här, det här var den SISTA salstentan jag skriver någonsin! Eftersom det är så lätt att vandra bort i tankarna när man tentapluggar ska jag försöka få en känsla för vad jag ska belöna mig själv med då hehe. För det är lätt värt att fira extra. Sex terminers tentor är då över! ”Bara” C-uppsatsen kvar också förstås innan terminen är slut och jag har en kandidatexamen, men den känns mest bara rolig och spännande. Då får man ju verkligen chans att välja vad man själv vill lägga sin tid på ☺️ (jaja har en termin till innan jag får socionomexamen men det känns också bara roligt – valbara kurser på avancerad nivå, dvs också mer fritt)
Jag jobbade några timmar på förmiddagen också, iiinte smart (men var tvungen, viktigt möte som bara kunde ske idag). Blev ju helt slut i huvudet. Tur att det är en dag imorgon också, då ska jag vara mer laddad ??