Ah, ljuvligt att få gå till jobbet igen! Ny vecka och nya ärenden. Det är alltid väldigt spännande, nya möten och nya historier. Jag har alltid drömt om ett yrke där jag får ta del av människors liv och berättelser. Var inne på att bli frisör ett tag eftersom jag tänker att man får höra väldigt mycket då (plus får utlopp för sin kreativa sida förstås). Ja det får man väl överallt där man träffar människor, mer eller mindre. Men att gå in på djupet brinner jag verkligen för.
Förra veckan var så otroligt mysig och fin trots sjukdom i hela familjen och huset. Säkert mycket pga. att det kändes bra att träffa mamma. Speciell vecka minst sagt, att mötas efter så lång tid. Den här veckan blir också bra! Vi ska jobba på med sista examinationsuppgiften för kursen imorgon, så vi förhoppningsvis blir klara. Sen väntar C-uppsatsen, men först ska jag ha lite höstlov med mina små älsklingar. Och Ullared med svärmor och Elion! Och i helgen mys med Leon och lillasyster bl.a. det märktes även på jobbet att det är höstlov, många som flexar eller är lediga.
Det märks vem som nattar vilket barn här hemma, i alla fall om man ska gå efter vilken sjukdom jag och Mange fick. Mange fick feber natten till fredag, vilket ju Aston haft tidigare under veckan. Igår fick jag magsjuka, vilket Idun hade i mitten på veckan. I och för sig hade hon feber också (den enda hittills som haft både sjukdomarna) så vi får väl se om den väntar mig eller om jag slipper undan. Tack och lov var det en väldigt mild variant av magsjuka som mest bestod av kramper i magen, illamående till och från men inga spyor för min del. Men det blev ändå en heldag i soffan för min del. Idag mycket bättre, så nu sitter jag med min nästa examinationsuppgift med förhoppning att bli klar innan fredag (när deadline är). Skulle väldigt gärna vilja ta fredagen helt ledigt nämligen. Mange är med minisarna i stugan, bryggan skulle tas upp och de små var i stort behov av att leka av sig ute efter större delen av veckan inne.
Det är tur att man trivs bra i sitt hem när det blir sjukdomsvecka. Även om det finns massor jag skulle vilja göra men som får vänta tills den stora renoveringen så nöjer jag mig med små förändringar så länge:
Jag har äntligen hittat THE vägghylla som fattades på väggen mellan tavlorna och skåpet 🙂
Hittade den här, till ett riktigt pangpris dessutom.
Just det, i fredags kväll (kom hem strax efter 23) stod jag och massa andra föräldrar i garderoben på Elmia konsert och kongress, till förmån för våra älskade söner och deras fotbollsklubb. Det var Lisa Nilsson som spelade och jag behövde inte komma dit förrän mitt i eftersom Fredrik stod i början. Men vilka minnen det blev för mig som jobbade i garderoben på Harrys när jag var 18! Minus fulla människor nu då haha. Jag minns speciellt väl när man förbjöd rökning inne på krogar, det var mitt i den vevan jag jobbade där. Fram tills dess stank man cigarettrök när man kom hem vid 04-05 på morgonen. Efter det kände man istället spylukten inne på krogen, men slapp röklukten när man kom hem haha. Tänk vad tiden går och tiderna förändras. Jag hoppas på ett totalt rökförbud i framtiden! Finns absolut inget bra med rökning om ni frågar mig. Det är väl inte ens någon som tycker att det är gott att röka första gången (ja jag har testat, en gång)? För godis kan ju också ses som ett gift om man ska vara hård, bara det att det ju smakar gott.
Vilken intensiv vecka. På den nivån att man knappt hinner att gå och kissa haha. Inte nog med att jag har träffat min mamma för första gången på över sju år två gånger har alla barnen även varit sjuka i omgångar. DÅ känns det att man har ”många” barn, tänker på hur det kan vara med ännu fler barn haha… Och jag och Mange har försökt få ihop jobb och skola på det. Lite svettigt vad gäller det sista (jobb och skola), och rätt så omtumlande det första (träffa mamma).
Positivt med allt vabbande är ju helt klart att få värdefull tid med barnen och även hinna med hemmet. Det andra (jobb och skola) får ju pausa. Igår tränade jag på morgonen och Aston var med hela tiden, Idun joinade när hon morgnat till sig i soffan (hon är morgontrött som jag). Jag får såklart vara extra försiktig när de är med, men ändå härligt att det faktiskt går att hitta tillfällen att träna trots paus i vardagen.
Igår kom min mamma hit på middag, något som vi höll öppet in i det sista med tanke på minisarnas mående. Men de var hur pigga som helst igår så det kunde bli av ändå. Mamma följde med och hälsade på en snabbis på Elions skola och sen åkte hon och jag ut till stugan för hon ville se hur det såg ut där. Tanken var även att vi skulle åka och titta på Elions fotbollsträning därefter, men en trafikolycka gjorde att det var kaos i större delen av stan och vi satt fast i bilkö i över 40 minuter istället. Men vi kom hem alldeles lagom till middag, Mange hade lagat godaste gulaschsoppan vilket passade perfekt en kall oktoberkväll.
Bara det här. En bild på mig och mamma. För ett år sen trodde jag aldrig att det skulle hända igen. Jag har klippt bort henne, hon vill inte synas här inne ännu och det både förstår och respekterar jag.
Mamma var galet imponerad över att Mange har gör allt själv med stugan. Hon var även imponerad över utsikten över sjöarna där vi bor och ville fota typ överallt haha. Både hemma vid radhuset och här i stugan har vi ju sjöutsikt. Eller ja, från radhuset ser man inte sjön, ännu. Från taket gör man det, vi har ju tyvärr enplanshus. Men vi (Mange) har en liten plan för att kunna göra det om lusten faller in 😉
Idag är minisarna på förskolan för första gången den här veckan och jag ska bita tag i min ämnesfördjupning som har deadline nästa fredag. Är glad att jag har kämpat på lite då och då under veckan ändå (Mange har inte kunnat vabba speciellt mycket och jag har dessutom behövt jobba) för vi har lyckats ta oss framåt och är faktiskt uppe i godkänt antal ord i alla fall. ”Bara” att sy ihop det också, vilket kan vara ett mastodontjobb i sig.
Kommentera (5)
Glömde nog visa de vackra kvistrosorna jag fick av Mange efter mitt livs sista tenta? Jag hade kvistrosor (bland annat) i min brudbukett så det är en blomma jag håller lite extra kär.
Jag var hemma med två sjuka barn igår, Aston fick feber i söndags eftermiddag och Elion fick ont i magen. Aston var hur pigg som helst på dagen igår, sen framåt kvällen fick han feber igen… Så det är bara att vara hemma med honom idag igen. Och Elion. Idun ville gå till förskolan. Haha Mange berättade att hon hade legat på golvet i söndags och sjungit att hon skulle själv till förskolan. Kan nog vara bra för henne att inte vara storasyster alltid på förskolan, även om de går på olika avdelningar så gör de ju det mesta ihop alltid.
Skulle jobbat igår men fick alltså försöka mig på att läsa vetenskapliga artiklar hemma istället. Gick sådär. Men har samma fokus idag, för nästa fredag ska ämnesfördjupningen vara klar och det är MASSOR att läsa tills dess. Man är ju inte riktigt fit for fight på kvällen vid halv åtta, åtta när alla barnen har somnat, annars hade jag behövt sitta och läsa halva natten istället.
Gårdagens aktivitet var att åka och hälsa på min mamma som är på besök i Småland. Det är alltså över sju år sedan jag träffade henne, om man bortser från rättegången då vi hade ”kontakt” via skype i rättegången. Men det var nästan fem år sedan så längesen det också. Vi bestämde oss för att åka hela familjen. Jag har pratat med Elion som sedan själv fick bestämma om han ville träffa henne, och det ville han. Och då kände jag att de små också kan vara med, eftersom det annars kan kännas ”orättvist” om de inte är med och Elion skulle säga något om det. Jag har sagt till de små vad hon heter och att hon är min mamma. Till Elion förklarade jag även (på hans nivå såklart) varför vi inte har träffats på länge och att han inte behöver säga mormor till henne bara för att hon är biologisk mormor, och att hon sagt förlåt och vill träffa oss om vi vill träffa henne. Vi har ju 120 mil mellan oss i vanliga fall också vilket också var en anledning till att jag ville att barnen skulle träffa henne. Man vet liksom inte när det blir nästa gång.
Bara grejen att bestämma vad man ska ha på sig när man träffar sin mamma efter sju år?
Vi hämtade Elion hos Fredrik på vägen. Haha älskar att han hade skrivit en lapp till mig med veckans träningstider, virriga mamman ibland så bra att han tänker på det när tider plötsligt ändras.
Min lillasyster och familj var också där och här är vi påväg hem igen. Idun med ny docka i handen som hon fick av mamma, och Leons babyskydd i andra. Denna tjej är SÅ gullig och omtänksam så jag skulle vilja ge henne typ fem småsyskon bara för att hon tycker det är så roligt att hjälpa till med bebisar haha.
Summa av mötet – det kändes BRA. Förväntade mig nog ändå att det skulle kännas konstigt eller jobbigt, men inte alls. Det kändes skönt att krama henne och höra henne bry sig om våra liv. Jag läste av hennes energi som att hon faktiskt har ändrat sig väldigt, väldigt mycket och Mange sa att det märktes att hon ville att det skulle bli bra och att hon ansträngde sig för det. Vilket betyder jättemycket, för den ”gamla hon” skulle inte gjort det, typ alls. Jag kommer aldrig kunna skylla allt hon gjort på hennes psykiska sjukdom, men många av hennes handlingar har ändå den som orsak i botten och därför känns det bara rättvist att ge henne en ny chans nu när hon fått den hjälp hon hade behövt för många, många år sedan. En del av mig tänker på hur annorlunda min uppväxt och jag hade kunnat bli om det hade blivit så, men jag vet såklart att det inte hjälper något att älta det. Det gör ju faktiskt inte det. Det som varit har varit, det kommer aldrig att gå förändra. Så vi får se vad som händer helt enkelt, nu fortsätter vi ta det som det kommer 🙂
Kommentera (16)