Renoveringen har tyvärr stannat av lite nu när vardagen är i full fart igen, kanske beror det i och för sig mest på att vi inte riktigt vet om vi har fuktskador som kanske gör att vi måste in under golv och likande. Men, jag ska försöka få fart i mysfaktorn ändå, för den saknar jag nu och vill verkligen omge mig av just det nu när hösten snart är här fortare än kvickt.
Denna väggen är ett projekt. Jag tänker mig att det ska upp ramar och dylikt i olika modeller och färger (vitt, svart och guld). Har börjat lägga ett litet fotopussel på golvet nedanför men ska ut på ramjakt sen idag tänkte jag 🙂
Tak- och golvlister saknar vi fortfarande på en del ställen som ni ser men även denna väggen bakom soffan ska börja förvandlas nu snart. Har hittat en hylla på IKEA som jag tror det blir och det känns som att den måste på plats innan jag ser vad som gör sig bra brevid på båda sidorna.
Till denna väggytan hade jag helt hundra bestämt mig för en annan hylla från IKEA men så verkar det som att den har slutat säljas!? Typsikt ;)… Hade tänkt någon form av vägghylla för att kompensera bristen på fönsterbräda. Så vi ändå kan ha lite blommor och så där i anknytning. Får leta vidare! Kollade på stringhyllor när jag nattade barnen igår.
Denna vas från MIO måste jag tipsa om, den är såå snygg och passar verkligen till alla blommor.
KommenteraJa att få två barn såhär tätt var inte riktigt planen. Men barn är svårt att planera och ju mer vi tänker på det, desto bättre blir det så här. Det är klart att det var just såhär det skulle bli!
Jag slipper till exempel ta två studieuppehåll. Jag tänkte mig plugga färdigt först och sen försöka få en liten trea. M tyckte att det var alldeles för långt bort och att han skulle vara för gammal då. Så nu blir det ett längre uppehåll och sen kör jag tre år i sträck.
Det blir bara en ”blöjperiod”. Detta hade jag inte alls tänkt på, men min kära M tyckte att det skulle vara lite jobbigt att börja om med bebisåren efter 5 år när Idun blivit stor. Jag har aldrig tänkt så, men det är ju rätt smidigt ändå att ha alla blöjbyten i ett sträck också.
De kommer alltid ha en kompis att leka med. Med Elion har jag många gånger saknat ett mer jämngammalt syskon. Han och Idun är världens finaste tillsammans, men de blir säkert inte samma lekkompisar lite längre fram som Idun och minstingen kommer bli. Med bara ett år mellan kommer de förhoppningsvis vilja leka tillsammans under hela uppväxten.
Ju tidigare en familjemedlem kommer, desto mer tid tillsammans får vi. Oavsett hur länge man lever får man mer tid tillsammans ju tidigare tiden startas. Så att ha familjen komplett om sju månader från nu och sen få samla minnen ihop för resten av våra liv känns toppen. Även om jag älskar bebistiden och kanske alltid kommer sakna den även när jag är färdig med den, så längtar jag tex efter att få resa tillsammans med större barn. Det blir ju en annan grej och jag hoppas att jag för alltid kommer få ha mina barn med i alla sommarminnen etc, och att jag får vara en del av deras minnen. Att få uppleva saker tillsammans.
Förra helgen med en mage som redan syns ♥
När vi sen fick höra att det kanske var två bebisar i min mage, fick vi en ännu större chock än själva pluset. Speciellt eftersom vi redan har en bebis och nästan då skulle få trillingkänsla med tre barn på ett år. M började kolla på minibussar (hans värsta mardröm ungefär) och jag på trillingvagnar (omöjligt att hitta en bra lösning). Idun hade ju såklart inte kunnat vara utan vagn vid endast ett års ålder, speciellt inte med tanke på vår livsstil som innebär många och långa promenader. Huset blev såklart också en stor fråga. Vi hade tänkt vänta en fem år med att eventuellt bygga ut, och tanken var att Idun och minstingen skulle få dela rum tills dess. Två barn till hade gjort det lite svårare, tre barn i det rummet hade varit för mycket och Elions rum är för litet för att ens dela med någon. Mitt kontor finns såklart också, men det är ett genomgångsrum till garage och hobbyrum och känns därför inte heller som ett bra alternativ. Ännu mindre än Elins rum är det också. Vi hade planen att bygga ut ett sovrum till, från kontoret men som sagt inte nu.
De här veckorna när vi har levt med tankarna att det kanske är två bebisar i min mage har verkligen gjort att våra tankar har snurrat, så att äntligen ha fått veta känns jätteskönt. Bara för allt praktiskt. Hade det varit två hade det såklart varit helt fantastiskt det med, speciellt eftersom detta är min sista graviditet, och hade den inneburit två barn hade det ändå varit väldigt välkommet ;).
Kram/E
KommenteraEn ny solig dag ser ut att vänta oss! Underbart! Mindre underbart att jag inte orkar nånting ungefär just nu. Gå runt kvarteret är tillräckligt och det går inte snabbt haha. Fast det är ”skönt” att inte må sådär jätteilla utan mer konstant småilla i alla fall ;).
En sån här solig ledig dag saknar jag energin jag hade för några år sen. Innan graviditeter ;). När jag kunde gå ut och gå powerwalk innan frukost. Smått omöjligt att hoppa över frullen som det är nu, men om jag bara blir piggare ska jag försöka komma ut på fler promenader igen. Just morgonpromenaderna är så… Harmoniska och friska!
Igår blev denna fantastiska lilla tjej 5 månader! Hon älskar fortfarande sitt babygym och kan ligga där länge och leka, snurra och till och med somna. Somna kan hon göra överallt fast helst inte i bilen ;). Storebror är den stora idolen och hennes blick går alltid mot honom. Hon är rätt mammig, speciellt när hon är trött. Glad är hon ungefär hela tiden. Det första hon gör på morgonen när man tittar på henne är att skina upp som en sol och sprattla med armar och ben av lycka och det sista hon gör innan hon somnar är att gosa in sig gärna panna mot panna.
Idag ska vi visst leka med Karro och Elin, det hade jag helt glömt av! Har nog varit i lite chock efter måndagens otäckheter (med blödningen) men nu tror jag att jag börjar komma tillbaka.
Kram/E
KommenteraVilken dag! Vi har haft besök efter besök efter besök. Inte så roliga alls egentligen, till och med rätt jobbiga två av dom. Det första var en byggfirma och en rörmokare som kom hem till oss för att prata fukt. Mätning kommer ske och sen får vi se hur stor skadan är… Värsta scenario är att vi inte kommer kunna bo här på ett par månader och det var den renoveringen vi hoppades kunna skjuta på en fem år eller så. Bästa scenario är att lokala läckor kan åtgärdas och eventuellt några element bytas ut… Nästa möte var från en saneringsfirma som konstaterade att vi har silverfiskar i HELA huset, vilket såklart tyder på fukt, annars ska de inte finnas i tex sovrum. Så de ville sanera i alla rum och på alla ställen de finns, vilket alltså är hela huset, vilket betyder att vi måste tömma skåp och garderober vilket ju känns som att flytta igen ungefär. Och jag och Idun (gravid och barn under 3 år) får inte bo i huset på minst ett dygn. Så tills vidare satte de ut några klisterfällor, för fuktskador känns som prio ett innan sanering, eftersom det första leder till skadedjur… Det tredje mötet var från vaktbolaget som informerade oss om vad vi skulle få i vårt paket. Har ni larm hemma?
Idag har jag letat efter smycken till bröllopet men fastnade i en trevlig rea hos Furia istället 😉 Alltså som jag hade sett fram emot att shoppa ”vanliga” kläder och komma i form, men det skjuts alltså upp ett år till. Ja klart det finns fina kläder för min kommande kroppsform också, men ni som varit gravida vet vad jag menar. Bli ”sig själv” i kroppen igen. Men men. Allt har sin tid!
Pleasejeans har ju varit populära länge nu men fortfarande har det inte blivit att jag har köpt några. Hoppas att de finns kvar ett tag till, alternativt kanske passar med en växande mage? Om man tar nån storlek större?
Nu ska jag inte horisontellt läge. Kanske äta kvällsfika också. Hungrig som tusan är jag, tror jag varit det i båda graviditeterna innan alltså sådär jobbigt hungrig? Kanske mest med Elion i magen, sån här extrem hunger. Hungrig och illamående mest kvällstid, så hade jag med honom också. Ska bli så himla kul att få jämföra med en tredje graviditet!
KommenteraVill börja med att säga TUSEN TACK för alla grattis och fina ord!
Lillbebisen (vill skriva lillebror för det är vad jag tror) är beräknad den 13 mars, alltså en dag efter Iduns ettårsdag.
Hon var alltså tre månader när jag blev gravid och enligt beräkningar flyttade bebisen in första natten som vi flyttade in i huset. Lite oplanerat sådär men det känns speciellt att vi köpte huset samma dag som Idun föddes och samma dag som vi flyttade in blev jag gravid.
Det är en väldokumenterad bebis, tre ultraljud har vi hunnit med. Det första för att få en datering som det kallas eftersom jag inte visste hur långt gången jag var, dock var det lite för tidigt för hjärtat hade inte börjat slå ännu. På det andra 1,5 vecka senare såg vi äntligen hjärtat slå och det beräknades att jag var i vecka 7+1. Läkaren gav oss dessutom en chock genom att säga ”fast… Det skulle kunna vara… Två!” Men hon var nästan säker på att det bara var en haha.
Detta var tanken att vi skulle få svar på den 1 sep, på nup-ultraljudet. Men så i förgår kväll hände något som gjorde att vi trodde att vår minsting var förlorad. Jag började blöda. Gick på toaletten för att det liksom sved över livmodern, trodde att det var för att jag var så kissenödig. Men när jag drog ner trosorna var de blöta av rött blod, och det fortsatte rinna i toaletten. Jag ville checka ut från mardrömmen och gå och lägga mig under täcket men ropade istället på M som fick ge mig en binda. Men inga klumpar. Och senare på kvällen avtog blödningen och mensvärken. Ringde KK precis i början och fick rådet att avvakta. Hon menade typ länge, alltså jättelänge och kolla med gravtest efter 10 dagar om jag fortfarande är gravid?! Men det sket jag i, ringde till vanliga avdelningen på morgonen och fick en jourtid för en kontroll. Var såklart tvungen att veta och hon jag pratade med då tyckte detsamma. Detta var alltså igår och bilden ovan är från detta ultraljudet. Vi fick se det där lilla hjärta slå, vi fick se de små armarna vifta omkring. Och vi fick se att det ”bara” är en. Den sista pusselbiten i vårt familjepussel, för sen blir det inga fler ;). Tre barn är precis det jag önskar mig och jag är så tacksam för att min dröm verkar bli sann.
Det är tydligen rätt vanligt med såna här blödningar men alltså… Det är hemskt! Nu hoppas vi att allt går bra och att vi får se de där små händerna vifta på utanför magen kring mars nästa år. Jag är i vecka 10 nu och är precis som med Idun hur trött som helst (har börjat powernapa i soffan sen eftermiddag när M kommit hem från jobbet) och mår illa till och från. Oftast på kvällen och igår när vi lagt oss fick jag gå upp för att spy första gången. Illamåendet är överkomligt dock och inte alls så jobbigt som med Elion eller Idun (inte än i alla fall), vet inte om det har något att göra med att jag blev gravid så tätt? Att alla gravidhormoner liksom inte hunnit ur min kropp? Oavsett, jag är så tacksam för dessa små tecken på att bebis mår bra, och betyder det illamående och trötthet ett tag så tar jag gärna det! Jag mår illa kan jag säga och M svarar vad bra för han vet att det är så jag känner och det blir en oeppande effekt, en påminnelse om varför jag mår så ;)…
Kram & TACK igen!