Lillördag och mannen hemma på lunch kunde ju bara sluta med efterrätt 😉
Nu har jag och Idun några timmar till för oss själva och vi har mest tänkt att mysa inomhus. Snart grötdags och sen sovdags i soffan (= tv-tittande och vila för mig). Har gått 2,5 mil på två dagar så idag tänkte jag att promenaden till affären tidigare i dag får räcka. Är försiktig så inte foglossningen ska braka loss! Den är under kontroll men känns lite när jag går, i blygdbenet. Annars ingenting. Eller ja, det är ju ingenting, men jag har ju lärt mig av min kropp och tidigare graviditeter, att det är när det känns efteråt som det är dags att trappa ner på tempot.
M var väldigt glad för att hantverkarna bytte det mesta på fjärrvärmecentralen, vilket innebär att garantin som går ut om tre år (den är på tjugo år) täcker det och den blir så gott som ny. Sparar vi väldigt många tusenlappar på! Skönt att ha lite tur med huset också… 😉
Kommentera
TACK till alla som peppat i inlägget under eller på mail, och framför allt pepp tillbaka till alla er som delade med er av liknande känslor! Det är rent ut sagt skitsvårt att öppna upp sig såhär, öppna upp sitt inre. Det är blottande. Men jag önskar att alla som på något vis är tyngd av jobbiga känslor vågar öppna upp sig för någon. Det är läskigt, för det är då det blir verkligt, men det är också bara då du själv kan inse att det faktiskt finns. Jag är själv expert på att hålla just negativa känslor inom mig, inte konstigt med min uppväxt kanske där vardagen var fruktansvärd men ändå inte fick synas, så att berätta sånt här för den som står mig allra närmast, min bästa vän och älskade man, var miljoner gånger svårare än att berätta för er. Men jag tränar på det! Och jag blir så glad av era kommentarer och att vi kan peppa varandra istället för att hacka på varandra. Det finns alldeles för mycket hårdhet och elakhet i världen och av någon anledning ofta mellan oss kvinnor. Vilket jag tycker är alldeles galet! Jag tror faktiskt, att om man känner att man behöver vara elak och hacka på någon gör det för att man själv mår dåligt och inte har insett det ännu. Så att inse vad och hur man känner och våga ta tag i det är inte bara bra för dig själv, utan också andra runtomkring dig och alla dina relationer.
För att lätta på stämningen lite vill jag visa den här underbart gulliga jackan jag såg i H&M-katalogen alldeles nyss. Oh my så mycket fint det finns till de små!
Idun somnade precis i soffan och när hon vaknar är det lunchdags för henne och sen även för oss. Jag skriver oss för idag kommer M hem och äter lunch! Vi får besök av någon som ska byta nåt på fjärrvärmecentralen (ännu ett steg i den där läckageutredningen) så då passar han på att ta lunch på hemmaplan. Ett av dagens feel-good-moment helt klart! Det andra är i eftermiddag när vi ska åka hela familjen för att kolla på Elions innebandyträning. Det är sånt som betyder mycket för mig just nu, att bara vara familj tillsammans allihop och jag är glad att M förstår det och lugnar ner sig med allt fix för tillfället. Igår var han extra lugn på grund av en förkylning han åkt på, somnade i soffan vid 20 haha. Så jag passade på att kolla klart en husköparserie på Netflix.
STORA KRAMAR till er alla!
Vad menar hon nu tänker ni kanske när ni läser rubriken? Jo, det är så att jag har haft det tufft ett tag, riktigt tufft. Vilket är rätt konstigt eftersom jag samtidigt varit sååå lycklig! Sådär genuint lycklig.
Det hände nån gång i somras, mitt i graviditets- och bröllopslycka kände jag mig vilsen. Som om jag har tappat bort mig själv men inte visste var. Kände (känner) mig inte bekväm i min egen kropp längre. Hela jag känner mig långt ifrån mig själv! Fram till bröllopet var det full fart (med allt!) så jag hann liksom inte riktigt reflektera, men när vi kom hem stannade det av på farten en del och kanske kom allt ifatt mig då. Den där fruhippan som jag skrev inte alls var vad jag behövde, var verkligen inte alls vad jag behövde. Redan då hade jag behövt något som höjde mig men den sänkte mig totalt. Inte bara den i sig utan även reaktionerna från de som var med, som inte tillät mig att bli ledsen för hur den fick mig att känna. Det var som att den utlöste nånting som gjorde det ännu värre, jag stod liksom i kvicksand och fick inget fotfäste. Sjönk längre och längre ner. Var så ledsen, och varje dag kändes som en kamp – i n g e n t i n g kändes roligt eller liksom värt det. Vardagsrutiner gjordes för att de måste men det tog ändå emot. Idun var den som fick mig upp på morgonen. Elion också, men Idun är ju en bebis och mer hjälplös, behöver hjälp med allt precis hela dan.
Och så en dag när jag såg mig själv i spegeln såg jag nånting jag aldrig sett innan. Jag såg mig där, men jag var ändå inte där. Blicken var så tom. Det var riktigt obehagligt. Och jag kände mig tom, var så ledsen. Utan att direkt veta varför. Det gjorde mig rädd för jag kände att jag stod vid ett stup och vinglade, insåg att jag måste ändra på något. Jag saknade mig själv och glädjen. Så jag berättade för M. Han sa att han sett på mig att det var något, att jag inte var mig själv. Jag berättade för några vänner. Sammanfattningsvis var deras bästa råd att jag skulle göra sånt som jag tycker är roligt, eller tyckte rättare sagt för det kändes som om inget längre var roligt. Det var början på vändningen, att inse att jag måste göra något och börja tänka på vad.
Jag tror att detta kan ha att göra med två täta graviditeter? Eller bara graviditeten i sig? Har förstått att det är vanligare än man tror att vara deppig under graviditeten, men för mig som älskar att vara gravid har det känts väldigt konstigt. Men två graviditeter direkt inpå varandra har nog fått mig att sakna mig. Jag har tappat bort mig i mammarollen, missförstå mig rätt för jag är ju mamma hela tiden såklart, men även när jag inte har något av barnen med mig är jag mamma för bebisen i magen. Tror jag saknar att vara mig själv och framför allt har glömt vem jag är när jag inte är mamma.
Därför har jag den här veckan startat det-som-gör-mig-glad-projektet! Feel-good-saker! Jag ska göra sånt som gör mig glad, putta in det i mammaledighetsschemat lite då och då bara för att börja känna den där vardagsglädjen igen. Göra saker för bara mig, även om det innebär att göra saker med de jag älskar förstås. Igår var dagen då jag kände att det äntligen har vänt, och idag var första gången på länge som jag såg mig i spegeln igen. Det var en härlig känsla!
Äta en sån där god pizza med en god vän på Twin city var en sån där feel-good-grej jag ville göra. Idag mötte jag och Idun Cintya där och det var hur mysigt som helst!
Mer träning – framför allt promenader – och fler poddar är också på min feel-good-lista. Lofsan och Jessica är nya favoriter och herreminje vad de peppar! Inte bara i träningslivet, utan man kan applicera många av deras tankar på livet i stort också tycker jag. Idag lyssnade jag på senaste avsnittet.
Vad skulle jag göra utan min älskade M och de vännerna som alltid finns där? De är GULD värda!
Nu blev det ett väldigt ärligt och öppet inlägg här, men jag delar med mig med förhoppningen om att fler kanske känner igen sig och får veta att de (ni!) inte är ensamma. Jag har tack vare att jag berättat fått veta om några i min närhet som haft liknande tankar under deras graviditeter (eller annars) och jag önskar SÅ att jag hade vetat. Man vill ju inget annat än finnas där i vått och torrt för de man älskar. Jag är ändå glad att jag kan vara så öppen om detta, för jag tror att det är ett sätt för mig att bearbeta på. Man måste hitta sitt eget sätt, men det viktigaste är att inte ignorera sig själv.
Nu är jag inte riktigt tillbaka, men jag är i alla fall på god väg 🙂
Nu ses dom inte så väl här på bilden men jag ÄLSKAR mina nya örhängen som jag bär nästan varje dag. Fick dom av M i morgongåva men dom är köpta i en smyckesbutik i New York så vet inte om man kan få tag på dom i Sverige.
Vi tog en långpromenad! Jag använder en toning som bara finns på ICA MAXI (vad jag vet) så vi traskade dit för att köpa den. Det är mitt bästa tips för att motivera till långpromenad – ge promenaden en annan mening är promenaden i sig, bocka av en to-do på samma gång. Nu kunde jag dessutom lyssna på flera poddar på raken! Idun sov bara en liten stund, övrig tid lekte vi tittut hehe… Hon är så sööööt när hon gör det, ögonen glittrar av BUS!
Sen hade vi långbesök av försäkringsbolaget och det resulterade i lite förändringar vad gäller det. Skadar verkligen inte att kolla igenom sina försäkringar ibland, nu kommer vi spara mycket pengar på att flytta över det mesta till ett och samma försäkringsbolag, och ändå få bättre villkor!
Efter middagen tog jag mig iväg till gymmet! Alltså det var så skönt och jag var så pepp! Blev bara en halvtimme där men jag tänker verkligen ta det lugnt och försiktigt. Med tanke på att jag redan gått en mil idag tränade jag bara styrka och framför allt rygg. Det är den jag måste fokusera på att bygga upp inför att kroppen komr bli tyngre igen.
Därefter nattade jag sjunånadersbebisen (som ju kan sitta hur bra som helst i sängen, hon är nog bara lite rädd på sin matta så ska lägga kuddar runt henne där) och har nu tonat håret. Ganska produktiv dag ändå! Härligt att ha tillbaka lite energi och jag kände genast att träningen gav mig ännu mer energi.
Kommentera
Jag och Idun njuter av morgonen inomhus, med tänd brasa, nyhetsmorgon och no plans.
Havregrynsgröt till frulle för mamman och det är ju så GOTT! Egentligen vill jag ha röda äppelbitar i, men rårörda lingon fick funka idag. Vet inte om jag sagt det, men mjölk är bland det äckligaste jag vet. Skulle aldrig kunna dricka det (men oboy funkar och funkade nästan lite för bra när jag var gravid med Idun) och ska jag ha det till gröt etc är det endast liite som gäller.
Lilla älsklingen blir SJU MÅNADER idag ♥
Lilla lyckopillret kallar vi henne och vi tror nästan inte det är sant att hon är så enkel och smidig med allt. Speciellt sömnen. Har sovit hela nätter i princip sen start (precis som storebror gjorde) och sover sina 19/20-07/08 utan att vakna. De senaste dagarna har hon börjat göra fler olika ljud och det är ju talträningen som startat. Tänk att vår lilla sessa snart kommer kunna säga vissa ord!? Krypa och stå är däremot inget hon har bråttom med, inte sitta helt själv heller men hon klarar sig med endast lite stöd och även korta stunder utan. Men så är det som att hon blir rädd och blir alldeles spikrak i kroppen haha. ÄLSKAR att leka tittut och gör det flera gånger varje dag. Lite försiktig av sig men fortfarande alltid glad kan vi sammanfatta henne med vid sju månader!
Idag har vi som sagt inga planer, bara en promenad som jag inte har bestämt längden på ännu. Vet att jag ska ta det försiktigt med mitt bäcken men är samtidigt väldigt sugen på en riktigt långpromenad. Kanske ska tajma in det med när M slutar jobbet så att han kan hämta upp oss med bilen ifall det behövs 😉