Godmorgon från bebisbubblan!
Hembesök från vår BVC-sköterska väntar härnäst för att väga lilleman och lite sådär. För ganska exakt ett år sen var hon hemma hos oss i lägenheten och träffade en nyfödd Idun. Alltså ibland förstår jag knappt själv hur mycket som har hänt på bara ett år! Två barn, husköp och bröllop i New York… Tur att allt är väldokumenterat för det känns nästan som en dröm ibland. Speciellt New York! Huset och barnen finns ju här på alla sätt och vis varje dag.
Jag är ganska nyss uppstigen men har fått i mig frukost så snart är jag nog med igen. Tycker alltid man blir lite groggy av att somna om sådär men ibland är det välbehövligt. Jag och Aston gick nämligen och la oss en stund igen när M gick med Elion och Idun till skolan. Vilken natt vi har haft! Det roliga är att Aston är den som väckt oss minst haha. Sover som en stock i ungefär 5-6 timmar på nätterna precis som Elion och Idun också gjorde från start. Känns otroligt lyxigt såklart! Idun har sovit oroligt fortsatt men inatt tror vi att det beror på en ond mage. Hon har blivit väldigt duktig på att kommunicera på sitt vis, vad hon vill och inte vill, men tänk så mycket det hade underlättat om hon kunde berätta varför hon är ledsen också. Gör ju så ont i mammahjärtat när man vet att men inte varför.
Kram till DIG!
Tänk så förväntansfulla vi var för en vecka sedan – vattnet hade gått och vi visste att vi närsom skulle få möta lillprinsen i min mage. Imorgon fyller han en hel vecka ♥
Gladaste Idun framför fulaste entrén som snart snart blir finare 😉
Idag har det hänt grejer här hemma med lilla damen ovanför, för första gången har hon gått utmed bordet och soffan! Hon är inte alls speciellt nyfiken på att gå, men de senaste dagarna har vi märkt en otålighet och nyfikenhet som inte helt och fullt stimuleras i dagsläget genom krypande, hasande och att bara stå. Så jag tror det kommer lossna snart med gåendet närsom. Hon är lite så – försiktig till en början men sen kan det gå undan.
Ja hon blev så stor på en gång när hon blev storasyster. Fram tills Aston föddes var hon ju vår lilla bebis! Nu är hon helt plötsligt mittemellan att vara bebis och en liten tjej och jag vet inte om det bara är vi som inte riktigt sett henne som så ”stor” innan eller om hon bara har utvecklats massor de senaste dagarna. Kontrasterna mellan lillebror och henne blir såklart extra tydliga så det är väl mest det. Det är många som frågar hur storasyskonen har tagit lillebrors ankomst och vi tycker båda att de har tagit det på bästa allra bästa sätt! Idun tog nog mest illa upp av att jag inte var hemma på nån dag, och båda två behöver förståeligt nog extra bekräftelse och uppmärksamhet, men annars är de världens finaste med lillebror och tycker han är så söt och spännande.
Efter en kvällsfika med rabarberpaj med vänner och avsked av en vagn sitter vi nu i soffan med lilleman. Känslan av helg varje dag som vi har nu hade jag lätt kunnat vänja mig vid!
Sen frukost och massa morgonmys, precis som det är i bebisbubblan!
Idag är planen att M ska åka iväg en sväng för att köpa trall och annat byggmaterial till vår blivande entré och altan på framsidan. Min kära man är gärna hemma med familjen men blir lätt lite rastlös som ni nog märkt. Så vill han fixa med huset är det helt lugnt för mig 😉 Kommer bli såå mycket finare på framsidan med en minialtan! Sen är det även för att det behöver bli mer praktiskt och lättare att komma upp och in med dubbelvagnen.
Kram!
KommenteraBarnvagnspremiären med de två små skedde i lördags, men då var faktiskt inte jag med! Jag åkte i väg till Kappahl en snabbis för att köpa kläder i storlek 50 medan M gick en runda.
Dagarna därefter har jag däremot varit med, och hittills gillar vi vagnen massor! Den är såklart tyngre och större än vår förra enkelvagn Kronan City som är världens smidigaste på alla vis, men denna har allt vi vill ha i en syskonvagn. Det är en Emmaljunga Dubbel Viking 735, alltså den smalare modellen vilket var passande för oss med liten kombibil och liten hall. Och färgen Lounge black är såå snygg! Valde mellan den och Lounge beige, melerade tyger känns helrätt på alla sätt när det kommer till barnvagnstyg med tanke på att det döljer smutsen bättre haha.
Vi känner på det såhär sålänge, och så kanske vi skaffar en enkelvagn sen igen om behovet finns. Barnen kommer vara hemma tillsammans tills de är 1,5 respektive 2,5 år när det blir förskoledags men en enkelvagn kan ju som en del av er påpekade också vara bra att ha om till exempel farmor ska låna ena barnet eller om vi helt enkelt delar upp oss.
KommenteraJag och Aston igår ♥
Det har varit så många tårar de senaste dagarna! Jag som längtade efter att bli kvitt från hormonerna som spökade under graviditeten haha, de har istället spökat ännu värre nu efteråt. Men så är det väl, och ofta kring tre dagar efter förlossningen?
Det jag har gråtit mest över är att jag inte riktigt kan hantera kärleken till mina barn. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen för kärleken är så stor! Jag tittar på Aston och tänker att jag älskar honom mer än livet självt. Och så tittar jag på Elion eller Idun och känner samma sak och blir liksom ledsen för att jag känner SÅ mycket och inte riktigt kan reda ut HUR man kan känna så mycket. Hjärtat svämmar alltså över på riktigt, det är nog den enda förklaringen jag har. Igår grät jag floder när Elion studsade upp i soffan och råkade knäa Aston i bakhuvudet, då sprutade tårarna samtidigt som jag försökte förklara för Elion (så att inte han skulle bli ledsen) att jag inte blev arg utan bara rädd eftersom att Aston är så liten och ömtålig. Jag grät också när vi gick ut från BB, förbi ultraljudsundersökningsrummen, bort från avdelningarna på sjukhuset som varit så stor del av våra liv de senaste 1,5 åren. Ja hjälp vad känslorna och kärleken snurrar, och mitt i allt inser jag att detta är ett rätt härligt i-landsproblem ändå, att känna sig så rik på kärlek att jag liksom måste landa i det för att det är så stort, härligt, mäktigt, oförklarigt och det bästa som finns!