Ha tålamod. Jag fick världens tålamod när jag blev mamma – mot mina barn. Men mot min man är det inte lika enkelt och villkorslöst alltid hehe. Vilket väl egentligen är lite konstigt (nu snackar jag ”vardagstålamod”). Överlag tror jag att man ska tänka mer på hur man behandlar sina barn och hur man behandlar andra vuxna i betydelsefulla relationer (och vice versa). Alla relationer kräver tålamod och alla förtjänar att man bemöts med respekt.
Välj dina strider. Vissa fighter är inte värda att ta med sina barn – så heller inte vissa fighter med sin partner. Speciellt inte om man är trött och går på ”reservenergi”. Det FINNS faktiskt vissa saker man kan och ska släppa utan att någon ”vinner”, om det bara är småstrunt. Som jag själv tränar på det här…
Var generös med pussar och kramar (om ni tycker sådan närhet är viktig), när ni ses och när ni skiljs åt. Oavsett tid tills ni ses igen – det blir ett smidigt sätt att få in lite närhet under dagen.
Glöm heller inte de långa kramarna! Bara… Kramas. Tanka närhet. Visa att det här är min trygga hamn och den jag vill krama varje dag. Vi brukar få till såna kramar i köket i samband med matlagning oftast tror jag.
Var även generös med att ge utrymme för pauser. Är man två föräldrar har man ju fördelen att kunna dela upp sig och ta på sig ALLT ansvar kortare stunder om den andre behöver gå på toaletten ifred tex. Eller träna. Eller träffa vänner. Återigen – alla har olika ställen där energin kan fyllas på. Ibland behöver man bara få tid att andas, helt i sin ensamhet.
Gör saker tillsammans – Vi är bra på att göra saker var för sig och dela upp oss med barnen i ”skift”. Men så har vi oftast stunden i soffan på kvällarna där vi kollar på en serie tillsammans och bara håller hand. Pratar inte så mycket men är tillsammans. Så litet kan det vara men bara att man har gemensamma ”intressen”. Familjepromenaderna är ett annat sånt moment vi har, det är liksom alltid bra.
Var ett team, ett vi. Tänk på att ni kompletterar varandra och att det är ok att dela upp alla hushållets uppgifter så länge man känner att det är rättvist fördelat. Ni är ett team! Jag städar hellre än lagar mat, M bygger hellre koja än att tvätta. Man gillar olika och varför inte göra de måsten man tycker är ”roligast”? Att ha en vi-känsla tror jag är väldigt viktigt i en familj. Sen dag ett i princip har M sagt ”vår” stuga till exempel, även om det var han som köpte den innan vi möttes. Han hade kunnat säga min men han ville väl inkludera mig i hans liv direkt antar jag och det tyckte jag var så fint. Nu snackar jag förstås inte bara materiella ting, utan mer att man ska släppa in den andra och vara ett vi, tillsammans.
Ta emot hjälp. Får ni erbjudande om barnvakt – ta den. När det känns ok att vara ifrån barnet/barnen såklart. Eller bara korta stunder mitt på dagen för att träna osv. När jag var ensam med Elion sa jag att om jag får fler barn är det viktigt för mig att pappans föräldrar bor i stan så det finns barnvakt. Men det hjälpte ju inte eftersom våra potentiella barnvakter är på resande fot så ofta haha. Lyllos er som har hjälpen nära och naturligt! Skönt för er och fint för barnen att få starka relationer med andra vuxna.
Våga be om hjälp. Det kanske inte finns en mormor eller farmor i närheten som bjuder in sig själv till att vara barnvakt. Försök hitta andra alternativ. Vi har frågat våra syskon ett par gånger när farmor inte kan. Då kommer de hit och tittar på TV hos oss istället för hemma i sin soffa så att vi kan komma iväg när barnen sover 🙂
Säg snälla saker. Överlag tror jag att vi är väldigt bra på att TÄNKA snälla saker men av någon anledning är det inte lika ofta de hittar ut genom munnen. Men hur glad blir man inte av att få höra snälla ord? Fin tröja, vad glad du ser ut idag, vad duktig du är på att… Ja berömma det yttre är såklart snällt men att visa uppskattning för egenskaper är desto finare tycker jag.
Tänk dig in i den andres situation – vi ÄR olika, vi GÖR olika, vi VILL HA olika. Kvinnor är från Venus och män från Mars!? Samma situation ger inte samma resultat på två olika människor. Ha förståelse för att vi tänker och gör olika. Kärlekens olika språk tyckte jag var intressant att läsa om – att vi ”pratar” olika kärleksspråk. Jag vill t ex ha överraskningar, M förstår inte alls att det är så speciellt. Medan han blir såå glad för typ hemlagad god mat och gör det till mig, när jag ser det mer som… Mat? Haha ja ni förstår. Det är samma med när vi har konflikter, vi reagerar olika där men förståelse är viktigt.
Alla sätt är bra utom de dåliga. Ja man kan faktiskt mata barn, natta barn och leka med barn på olika sätt. Visst att rutiner är viktigt men det kan ju faktiskt vara lika bra med olika sätt. Också något jag behöver träna på – mitt sätt är inte det enda rätta bara för att jag har varit hemma längst med barnen.
Tänk på tiden när ni började dejta. Vad var det som gjorde att du föll för din partner? Om man stannar upp och tittar, verkligen tittar på den andre mitt i vardagslunken ser man kanske DET igen, och får då också en påminnelse om varför det är just ni två som delar allt.
Fortsätt dejta. När jag och M träffades lovade vi varandra att vi aldrig skulle sluta dejta, men vi är också medvetna om att det med två så små barn är svårare att få till kvällar på stan och att det är såhär det kommer vara ett par år. Därav våra överraskningsdagar där vi ansvarar för varannan månad på ”vårt” datum – stort som litet – för att göra något för den andre eller för kärleksrelationen. En present eller en aktivitet/upplevelse, en fika på stan eller barnvakt för att kunna gå på bio. Detta hjälper till att hålla romantiken vid liv eftersom det är något som sker kontinuerligt utan större krav. Man glömmer inte bort varandra. Skitsamma att det är ”på schema”, det händer och det är det viktigaste. Detta är det bästa jag kommit på på länge och är mitt supertips för att behålla romantiken i vardagsbubblan med småbarn ;).
Våra minisar – det BÄSTA vi har gjort <3
Syskonmatcha är ju för övrigt världens grej haha, såå kul!
Kommentera (7)
Tjoho it’s Monday! Gillar du måndagar? Eller är måndagar lika med dåligt? Jag är en person som gillar nystartskänsla, så måndagar är ändå rätt bra tycker jag. Inte för att jag startar nytt varje måndag precis haha, så vet egentligen inte varför. Kanske hänger ihop med att helgen innan har bidragit med energi? Sen är ju det viktigaste, att gillar man det man gör, så finns det inte dagar som är sämre än andra!
Sjukstugan var stängd inatt, Aston började bli ledsen framåt 22 så då gick vi och la oss och han fick sova hos mig. Efter en stund kom han till ro igen och sov sen non stop på min arm till strax innan 06. Så vi kan hoppas att det har vänt nu igen när det är skolvecka igen ;).
Jag hänger på mitt kontor idag. Te i finaste muggen och vaniljdoftljus tänt. Innan jag började plugga sa jag att jag ska alltid ha ett Yankee Candle här inne, men med tanke på att jag sitter här så ofta fick det istället heta ”alltid ett vaniljdoftljus från IKEA” haha.
Stor kram!
Kommentera (8)
Idag har vi haft en riktigt, riktigt lugn familjedag. Aston blev som sagt förkyld med dunder och brak igår, så det var inte mycket sömn för någon av oss. Idun var den som sov bäst, hon fick sova i vår säng eftersom hon blev ledsen av att Aston blev ledsen. Aston som till slut somnade i min famn sov knappt 2 timmar i sin säng innan han blev ledsen igen. Jag fick sätta mig med honom i soffan för han kunde verkligen inte ligga ner, han var så slemmig i halsen, så han halvlåg på mitt bröst och jag kollade dokumentärer på TV4 fakta.. Mellan två och halv sex satt vi där, eller vi la oss ner framåt halv fyra, men jag tänkte att vi stannar där så länge han går med på det, ifall han blir ledsen igen så han inte stör M och Idun. Men vid halv sex gick vi in i sovrummet och jag frågade M om han kunde ta över, vid halv sex, och han sa självklart. Då fick jag sova vidare en stund med Idun. Bästa teamworket och min första i stort sett vakennatt under 7 år som mamma. Rätt konstigt ändå att jag varit skonad så länge men jag klagar då verkligen inte ;). OCH, jag är SÅ tacksam över att det ”bara” handlar om förkylning när hemska vinterkräksjukan finns runtomkring…
Vi tog en förmiddag i lugnaste tempot någonsin och efter lunch gick vi ut på prommis. De förkylda små somnade i vagnen och vi ”släppte av” M vid gymmet så att han fick träna. Och så gick vi hem igen. Alldeles lagom söndagsaktivitet det. Eller ja, vi följde med M och handlade massa gipsplattor till taket i stugan också, så han hade väl kanske inte en speciellt lugn dag hehe. Han är verkligen en superman.
Nu ska vi försöka ta igen det där soffmyset som uteblev helt igår, och hoppas att de små sover bättre ikväll/inatt.
Kram!
Kommentera 
Wihi – jag är igång igen!
Inte varje lördagkväll man är på gymmet, men jag var faktiskt inte ensam och ja… Så får det bli ibland för att man ska få ihop allt på schemat helt enkelt :). Himla härligt var det, min kropp har längtat!
Tyvärr vaknade Aston när jag var borta och var ledsen så jag skyndade hem. När jag kom hem fem minuter senare var han jääätteledsen och det var han till och från i två timmar. Första gången inte ens jag räcker till, fy. Stackarn har också blivit förkyld… Ingen feber men det är nog jobbigt nog ändå. Idun vaknade av hans gråt och hon är ju med förkyld och extra gråtig. Stackars minisar, hoppas de kryar på sig snabbt! Jag har aldrig varit med om detta som var ikväll, otröstlig bebis pga förkylning. Aston är helt klart den känsligaste av dom tre. Lilla bubben som Idun säger <3 Lördagsmyset får nog bli söndagsmys istället, snart är det sovdags och äntligen verkar lilleman kommit till ro igen.
Kommentera3 timmars läsande i sociologiboken fick bli mitt bidrag till pluggbanken. Det tar sån tiiid att läsa och anteckna det viktigaste samtidigt, men lika bra att göra det grundligt så man förstår från början tänker jag. Och nu är jag i fas med min planering, har hunnit med det jag ska den här veckan.
Sen samlade vi ihop oss och gick till affären. Det var ungefär det vi hann innan det var mörkt och middagsdags haha, får hoppas att solen vill kika fram imorgon också.
Sötmössorna jag och Idun köpte på H&M igår. Köpte faktiskt minsta storleken till både Idun och Aston, Astons är lite stor nu men då kan de nog ha dom nästa år också.
Idag känner jag mig extra glad för att jag och M har inte bara en utan TVÅ dejtkvällar på ingång. Vi får kompensera för att det var längesen nu hihi. Den ena är i alla fall bestämd – min syster med pojkvän kommer hit lördag om två veckor och umgås med oss under dagen och äter middag, och så smiter jag och M iväg när minisarna somnat. Sen försöker vi få farmor och farfar att komma hit på ett liknande upplägg kring jul, om de kan hålla sig hemma. Vi vill inte lämna över nattning av framför allt Aston ännu, så det är ungefär den barnvakten vi är i behov av – någon som kommer hit och tittar på TV istället för att titta hemma ;).
Kram!
Kommentera (3)