FRÅGEKALENDER – 3 DECEMBER

• Inlägg av: Evelina
• Datum: 3 december, 2016
• Kategori: Frågestund, Vardagsliv
• En kommentar

Undrar om du dras av några krämpor från dina graviditeter? Jag känner nu efter tredje att min kropp är allt annat än ok på flera plan…

Nej jag gör nog inte det. Mer än skrynklig degmage och allmänt otränad kropp (med dålig hållning) men det räknas nog inte som krämpor antar jag ;). Jag har haft ”tur” med lätta förlossningar, speciellt Astons som var över innan den började i princip. Och under graviditeten kände jag knappt att jag var gravid, minns när jag var kring vecka 25 och nästan blev chockad över att jag hade en mage i vägen när jag skulle lyfta kartonger på jobbet, jag glömde av att jag var gravid emellanåt. Aston låg och sparkade inåt rätt länge med, så jag kände inte honom förrän när han blev större. Kort och gott – jag kunde vara pigg och ”hel” på en gång efter förlossningen. Nu vet jag ju inte alls vad du syftar på, men om det är något som är jobbigt för dig och påverkar ditt vardagliga liv tycker jag att du ska ta kontakt med din barnmorska (eller vem pratar man med, någon annan som vet?). Och viktigast av allt – känn dig inte ensam för det är nog vanligare än man tror med krämpor även efter förlossningen. Tänk istället på vilken ansträning det är att både vara gravid och att föda barn – det är stora omställningar i kroppen, alltså får och ska det också ta tid innan kroppen är tillbaka. I den mån man kommer tillbaka helt. Jag är stolt över det min kropp har gjort och försöker se alla mina bristningar som ett kvitto på att mina barn har bott och växt sig färdiga där inne. Men man ska självklart inte behöva må dåligt av fysiska besvär som kanske dessutom går att rätta till och då är det viktigt att man vågar ta hjälp. Du är INTE ensam.

Är SÅ glad för att Emelie / Love by Emelie förevigade magen, här 11 dagar innan Aston föddes.

FRÅGEKALENDER – 2 DECEMBER

• Inlägg av: Evelina
• Datum: 2 december, 2016
• Kategori: Frågestund, Vardagsliv
• Se alla 3 kommentarer

Jag vet att du pluggar till socionom. Men vad läser man egentligen då för nåt i utbildningen och vad kan man jobba med? Tänker ju mest på socialtanter… 😉

Haha ja det finns nog vissa stereotyper och fördomar kring socionomer. Men jag tror att det är för att det fortfarande är ett ganska ”ungt” yrke som liksom inte hunnit ta mark på samma vis som exempelvis läkare och psykologer. Jag tror att detta kommer med tiden. För som socionom arbetar man med mycket mer än som socialsekreterare! Kurator är ett av de vanligaste jobben och många socionomer testar även på att vara enhetschefer inom äldre- och handikappsomsorg.

Som socionom har man ett helhetsperspektiv kring människa och samhälle och man jobbar med människor som är utsatta, går igenom svårigheter eller behöver hjälp på något vis. Eller så jobbar man förebyggande. Man kan jobba med människor i alla åldrar och överallt! Familjecentraler, skolor, vårdcentraler, sjukhus osv. Det är viktigt att man är en person med stor förståelse och empatisk förmåga om man vill bli socionom – något som man får träna på under hela utbildningen men som förstås krävs att man har med sig från början.

Under utbildningen läser man socialt arbete, psykologi, juridik och sociologi bland annat. Breda ämnen precis som yrket i sig. Jag tror att det som gör att JAG har valt utbildningen är just variationen i det kommande yrket. Man kan byta arbetsplats och inriktningar och ändå jobba med människor på olika sätt.

Augusti 2014. Jag hade precis börjat socionomprogrammet. Min första skoldag var jag gravid i vecka 12+0 och vi var på ett ultraljud för att titta på Iduns små hjärtslag precis innan uppropet. Vilken dag!

♥