För ett tag sen berättade jag om något som gjorde mig hur glad som helst. Nu kan jag äntligen dela med mig! Det är nämligen så att min älskade lillasyster ska bli mamma! Och jag moster för tredje gången. Åhhh vad jag längtar! Är ju moster sedan innan, men jag vet inte. Jag tror att det känns extra mycket att just hon ska bli mamma eftersom jag har varit liiite som en mammafigur på något vis. Sen att jag är 10 år äldre kanske också bidrar till den känslan hehe.
Världens bästa Beccis som kommer bli världens bästa mamma ♡
Lilla bebisen i magen är nu 14+4 veckor. BF är 14 juli. När jag var nere hade jag med lite bebisgrejer, bl a babysittern från Petite Cherie som ni kan skymta i kartongen i bakgrunden.
Fördel med att mannen jobbar i samma stad som där lillasyster bor? Man kan luncha med honom! Det händer ju inte speciellt ofta längre. Inte för att det gjorde det innan heller i och för sig haha, det skulle väl vara när Aston låg i magen och vi hade ultraljud var och varannanvecka. Då brukade vi ta en lunch tillsammans på samma gång, för att göra det hela roligare (det var tyvärr ultraljud pga varningstecken för det mesta).
Och fördel med att självstudier? Man kan sitta lite överallt och inte bara hemma. Imorgon ska rapporten in.
På hemvägen åkte jag förbi mitt i tonåren andra hem. Men det var ingen där så jag åkte efter att bara ha tittat på hästarna en liten, liten stund. Stallet. Där tillbringade jag många timmar. Sov många nätter. Ja en natt sov jag till och med tillsammans med en häst i en box haha. 13 år gammal och döledsen för att ”min” häst hade sålts till holland och skulle hämtas dagen efter. Ja hjälp… De var mitt liv och min räddning under några år, hästarna. Och jag saknar hästdoften och ridningen SÅ mycket. När jag blir klar med min utbildning ska jag ta tag i det igen tror jag. Då kommer jag behöva någon form av terapi för att hantera allt tungt i jobbet.
♡
Älskade Idun som alltid har tyckt om att leka lekar för sig själv (och nu kan inkludera lillebror i diverse sammanhang haha)(de brukar leka att de säljer böcker (?), går till jobbet eller gör kaffe).
Jag tycker nog att mitt lilla experiment om att gå mer och kanske framför allt vara ute mer börjar göra skillnad. Att jag börjar känna mig piggare. Sen hjälper det såklart att inte vara förkyld längre (peppar peppar), har ju varit det mer eller mindre konstant i typ 2 år nu känns det som. För sover likadant gör vi fortfarande (att Aston ”stör” lite nattetid), så det har inte ändrats. Jag väljer helt enkelt att tro på fördelarna med luft och motion 🙂
Sen kanske det hjälper att jag har fått en liten morot till vad jag VILL det närmsta året, fram till examen. Har kommit fram till att den senaste deppigheten nog också beror på att jag har känt mig understimulerad. Jag saknar att ha ett jobb att gå till. Träffa kollegor, och liksom göra något mer än ”bara” plugga och blogga. Jag tycker det är svårt att bli utmanad med bara skrivande och jag behöver nog bli det, utmanad. Vill inte bara ha ett jobb som kretsar kring mig så mycket. Eller är det framför allt en bloggtorka jag har?? Självklart är jag tacksam för att mina förutsättningar gör så att minisarna aldrig går på förskola långa dagar, och att vi har mycket tid att styra över själva. Men ja. Något fattas ändå. I alla fall. Jag kommer att ansöka om en grej och ni får gärna hålla tummarna för mig. Berättar självklart mer när jag också vet mer! Åhh ni vet känslan när man verkligen, verkligen vill och önskar något?? Så känner jag just nu.
KRAM!
♡
Är det någon accessoar jag älskar, så är det örhängen. Utan örhängen känner jag mig nästan lite naken faktiskt. Hur gamla var ni när ni tog hål i öronen? Jag var 4 år. Fick göra det för att min storasyster på 7 år gjorde det och jag också ville. Kan tänka mig att det inte gick att övertala mig till något annat, jag har visst alltid varit extremt bestämd och envis hehe. Elion ville ha hål i öronen för något år sen, vet faktiskt inte om han vill det fortfarande. För mig hade han fått göra det, men hans pappa sa nej så då blev det inga hål för hans del.
Men tillbaka till örhängen, är det något jag tycker är riktigt snyggt så är det örhängen med tofsar. Stora örhängen tycker jag om överlag. Det är fint att piffa upp en enkel outfit med!
Dessa från H&M beställde jag precis
Och i svart!
P.S Du får fri frakt med koden 2018.
♡
KommenteraDet börjar bli påtagligt att vi snart har ett till litet hus som vi kan bo i. Jag har själv aldrig växt upp med en sommarstuga eller liknande, mer än att jag minns att vi hyrde sommarstuga på västkusten vissa somrar. Jag ser fram emot att ge våra barn den upplevelsen, att ha en stuga vid sjön där man kan bada, leka med grannbarnen och få ett miljöombyte, bara 15 minuter hemifrån. Vi brukar skämta om att det även är bra att ha två boenden ifall vi blir ovänner, jag och M hehe. Vi är båda ganska explosiva när vi blir arga, så då är oftast det bästa att bara pausa en stund.
Fönster i vinkel från vardagsrummet, mot sjön.
Bilden är från mellandagarna, då höll Mange på att spika panel. Den är uppspikad nu och nästa steg är att bygga golv i den numera nya delen. Det finns inget kvar av gamla stugan nu! Jo yttertaket på denna delen av stugan, halva taket byttes när den numera näst nyaste delen byggdes. Men det känns faktiskt skönt att allt kommer att bytas ut, för då blir det VÅR stuga på riktigt. Mange köpte nämligen stugan med en annan tjej och när de gjorde slut köpte han ut henne.
Jag tänker även att detta blir en plats för t.ex mina syskon som inte har hus, om de vill komma ut ”på landet”. Eller vänner som inte själva har stuga. Det kommer inte bara bli ett sommarhus, utan vi tänker det som ett helg- och lovboende överlag. Ser fram emot att skapa familjeminnen där! Eftersom det ligger högre upp än hemma är det mer snö där så kanske det blir tradition att fira jul där om det kan leda till en vit jul?
En favoritsöndagsmiddag – pulled pork
Det bästa med helgen har helt klart varit promenaderna och att den avslutades på allra bästa sättet – att Elion kom hem igen. Alltså veckorna utan honom är såklart mycket lugnare men också alldeles för tomma. Jag känner mig alltid lite tom, utan honom här känner jag mig aldrig riktigt hel. Sen kan han ju vara ”här”, men ändå leka med kompisar jämt så jag inte träffar honom så mycket ändå… Det är ändå det där att huset ska vara fullt, då känner jag mig mest hel. Kanske det är såhär långt man vänjer sig? Jag är ju okej med att han inte bor hos mig heltid. Måste acceptera. Men måste då också vara inte hel, halva tiden. Av mig fick han en upplevelsepresent med bara mig, det ser jag fram emot väldigt mycket! Då ska vi åka iväg bara han och jag.
Somnade visst i soffan ikväll, men hann med den traditionsenliga söndagsglassen innan dess hehe. Vi kollar som sagt Homeland för tillfället och jag tycker både den är bra och intressant. Min mamma har samma diagnos som Carrie, och det lockar faktiskt en del bara för den sakens skull. Få förståelse.
Godnattkramar <3