Är det bara jag som grinar av skolavslutningar? Det gick inte många sekunder på första framträdandet innan jag fick tårar i ögonen. Vet inte varför? Det var ju inte ens Elions klass som sjöng haha… FINT var det i alla fall och kyrkan som avslutningarna hålls i är så vacker. Två låtar var hyllningar till Avicii, en med egengjord text till och en i originalversion.
Jag idag i klänning från Kappahls Vintage stories, skor från Din sko, jeansjacka som är massa år och väska från Adax / The Bag shop. På riktigt den ultimata crossoverväskan.
Sen packade jag in mig själv och de tre barnen och åkte mot staden där jag växte upp och där Mange nu jobbar. Vi fick se hur han har det på sin arbetsplats, och hälsa på hans anställda. Sen åkte vi vidare för lunch innan vi gjorde ett långt stopp hos lillasyster där även lillebror håller till. Nu var det längesen vi sågs så det var hur mysigt som helst såklart!
Världens bästa morbror som vi vill ska bo nära snart igen 🙂
Älskade småsyskon. Min lillebror är med i en ny film som förhoppningsvis kommer till Sverige snart. Tydligen är någon scen för ”hård” för att släppas in i Sverige och visas här men det hoppas vi ordnar upp sig snart. Tänk att få gå på bio och kolla på sin lillebror, det hade varit SÅ coolt så tror jag smäller av. Filmen heter Holiday och ni kan läsa mer på IMDb.
♡
Åhh idag ville jag inte riktigt gå hem från jobbet. Alltså jag trivs så så SÅ bra!
Men så visste jag att mina minimänniskor väntade, bland annat den här lilla ponyn i tyllkjol, så då gick det lättare. Det känns nästan lite fuskigt att få jobba utan att det känns som att jobba. Jag vet såklart att det kommer tuffa dagar med svåra beslut, men det har känts givande, stimulerande och mitt i prick vad jag vill göra precis varenda sekund på plats. Kul att jag funderade i måndags kväll innan min första dag om jag verkligen skulle jobba den här sommaren när jag kan vara bara föräldraledig. Nu funderar jag istället hur jag ska klara att jobba bara två dagar i veckan 😉
Imorgon väntar skolavslutning för Elion, jag och minisarna ska dit och titta. Vinka hej då till klasskompisar (även om Elion leker med många ofta även på fritiden) och lärare. Är tacksam för att känna att Elion har de bästa lärarna, att det verkligen inte hade kunnat vara bättre. Man hör en del historier om pedagoger och jag kan ärligt säga att vi har från det att Elion började förskolan som nästan tvååring bara har haft helt fantastisk personal runt oss. DET är något jag värdesätter otroligt högt, med tanke på hur mycket tid de är med våra barn, och vilket ansvar de har under den tiden.
♡
Kommentera (1)
Har ni en plats som ni förknippar med orden harmoni, lycka, tillfreds? Om jag ska associera den känslan av totalt lugn och lycka ser jag ett minnesögonblick i Central Park framför mig.
Scenario: i Central Park. Landade i New york dagen innan. Två dagar innan vårt bröllop. På väg för att spana in vår tilltänkta location för vigseln (ladies pavilion där i Central Park).
Just detta ögonblick är mitt happy place, en stund när vi la oss ner i parken medan Idun sov i vagnen. Så mycket förväntan och kärlek i varje andetag. I september är det tre år sedan.
Den dagen gick vi massor! Det gjorde vi iofs alla dagar där. Här hade vi precis köpt nya träningsskor eftersom vi visste att vi skulle behöva nya, bra skor som vi kunde gå massa mil i.
Den dagen letade vi även upp en florist och bokade en brudbukett. Hon plockade ihop ett förslag med vita rosor, rosa kvistrosor och fresia, som på bilden. Det var labour day-helg vilket innebar att många butiker stängde just vår bröllopsdag och dagen efter vilket ledde till att utbudet inte var det mest varierande. Men, rosor, lite spretigt och en inte så stram bukett var mitt önskemål och den blev perfekt sen.
♡
Godmorgon! Det är dags för ännu en jobbdag och idag ser jag fram emot att börja mer ”på riktigt”. Läste mest ärenden igår så att jag kan börja skriva en av utredningarna som väntar idag. Natten har varit riktigt kass och Idun (?) har sovit mellan oss. Vet inte om hon har tagit över jobbet som karate kid efter Aston men jag har ont i ryggen och det känns som att det skulle kunna bero på en spark hehe.
Visst är timehop fantastiskt? Jag älskar att minnas tillbaka på speciella stunder. Detta var en promenad hem från förskolan med Elion, med femtioelva stopp för att kolla på alla sniglar. Alltså tänk att han var tre år där, som Idun är nu. Tiden går SÅ FORT!
Ni kanske har märkt att barnen inte syns med sina ansikten här inne på bloggen längre? Det är ett medvetet val pga. mitt nya jobb och jag kommer nu bara att ha med dom så inne på min instagram som har blivit privat. Ni får såklart fortsätta följa med där om ni vill 🙂
♡
Kommentera
Igår kväll blev jag ”jobbnervös”. Ni vet så där pirrigt nervös som man kan bli när något helt nytt står inför dörren? Jag förknippar den känslan med tillfällen som t.ex. när man var liten och skulle börja ett nytt läsår efter långt sommarlov. Spännande men också skrämmande på något sätt. Säkert behovet av kontroll som spökar I guess. Att man inte riktigt vet hur det kommer bli. Jag började fundera på varför jag ska göra det här, börja jobba, när jag inte behöver. När jag bara kan vara hemma med barnen hela sommaren.
Men så kom jag dit. Och kände direkt att det ÄR ju här jag ska vara. Och vad perfekt att få kombinera 1-2 jobbdagar med föräldraledighet. Jag får faktiskt förmånen att kunna styra mina jobbdagar och jobbtider och det är något jag känner stor tacksamhet för. Ett sådant jobb har jag aldrig haft tidigare. Jo förutom med bloggen förstås, men jag känner verkligen att ha jobben som blogg inte är tillräckligt stimulerande för mig. Kanske hade varit om vi bott i typ Stockholm och kunnat gå på alla events? Men samtidigt brinner jag verkligen för det jag nu ska göra och en del av mig har saknat kollegor och en traditionell arbetsdag något enormt. Det blir bra det här!
Kallt i morse, varmt efter lunch igen. Frös nästan i detta först men svettades när jag slutade. Jeans från Cubus (eller jeggings rättare sagt), cardigan Kapphal, skor Din sko och väska Michael Kors.
Jag och en f.d klasskompis gick på en lunchpromenad tillsammans, nu är vi alltså kollegor och har fått kontor bredvid varandra. Vi gick i samma klass min första termin innan jag blev föräldraledig. Sen fick hon barn några månader efter vi fick Aston och nu går hon terminen före mig. Hur go som helst och våra vägar möts till och från hela tiden. Vi började prata den där första terminen när jag upptäckte att jag firat det galnaste nyåret med hennes bror nyåret innan haha. Världen är liten, jag fascineras ofta av hur man lyckas korsa vägar med andra på de mest oväntade sätt.
Jag har känt mig SÅ välkommen idag. Det började med att jag stötte på chefen från min praktikplats (de sitter på våningen ovanför) i entrén och hon sken upp som en sol när hon såg mig. Det gjorde nog jag när jag såg henne också, saknar dom alla! På avdelningen som nu är mitt jobb fick jag också ett himla fint bemötande. Känner mig redan som en i gänget. Kan ju hjälpa att jag redan hängt där en del under min praktikperiod hehe, inte så mycket som är nytt nu. Chefen som är på semester hade förberett med ett handskrivet vykort för att önska mig välkommen. Väldigt gulligt! Hon verkar vara en mycket omtänksam chef.
En timme (EN!!!) efter att jag hade fyllt i alla hundra blanketter om sekretess, uppgifter om närstående, godkännanden och annat fick jag ett mail om att vårt nya efternamn är godkänt efter fem veckors kungörelse. Bara att gå tillbaka till sektionsadministratören och be om nya papper men det kändes ju lite kul att få öva på sin nya anteckning så intensivt det första man gör haha…
♡
Kommentera (3)