Varierar min dag idag genom att jobba förmiddagen och plugga eftermiddagen. Har blivit tvärtom det senaste, eftersom det blir flest möten på eftermiddagar då det är lättare för klienterna att ses.
Det slog mig idag (och har gjort ofta på sistone) hur mycket influensers påverkar våra ungdomar. Den som säger annat har fel. Rent generellt alltså. Jag möter ungdomar och hör om ungdomar i våra ärendegenomgångar som refererar till vad olika bloggare eller instagrammare har sagt eller gjort. Är inte det ledsamt? Hur mycket något som ofta inte är helt på riktigt påverkar våra barn och ungdomar till att tro att det är det, för att det ser ut att vara på ett visst sätt. Och det är inte konstigt att influenser blir förebilder, förebilder har alltid funnits och kommer alltid finnas men forum förändras. Vi hittar förebilder att se upp till och ta efter vare sig vi vill eller inte. Men allt påverkar. Jag är medveten om att jag gör det också. Jag önskar att alla som är offentliga på sociala medier skulle vara medvetna om det och väljer att inte göra reklam för skönhetsingrepp eller bantningsmedel, för att nämna två exempel. Eller väljer att INTE retuschera sina bilder genom att ändra på kroppen eller ha filter som gör att personen inte ser ut som i verkligheten. Barn och ungdomar är inte vuxna och kan därför inte hantera intryck på samma sätt som en färdigutvecklad hjärna. Hey, det är svårt även för mig som är vuxen att stå emot alla perfekta flöden! Och jag tror att vare sig de är perfekta eller inte, så påverkar det personen som ser och läser på något sätt. Sociala medier kan förstås vara bra också, men jag blir väldigt ledsen av att det många gånger är negativ påverkan det handlar om även om syftet från början förmodligen var tänkt som positivt.
BÄSTA polotröjan från Cubus på idag. Jag tycker det är väldigt snyggt med tröjor som går ända upp till halsen, men det är sällan jag klarar av att bära dom. Får liksom strypkänslor om något går emot halsen? Så många fina blusar går bort av den anledningen. Likaså de flesta polotröjor. Men denna är mjuk mot halsen och känns inte, då funkar det bra 🙂
♡
Kommentera (2)
Effektiv pluggförmiddag ska nu bytas ut mot ett intensivt jobbpass. Därefter ska jag till högskolebiblioteket och lämna/hämta böcker. Fortfarande lever jag efter mottot att låna all kurslitteratur vilket jag gjort sedan termin 2 eller om det var 3, vilket har fungerat mer än bra.
Lite nytt hemma i hallen som jag nog inte visat ännu?
Vi sa igår att vi har Paris och Milano kvar på den här tavlan. Haha här ser ni vilket gammalt och orenoverat hus vi bor i… Lampknappen på väggen utanför (till toaletten i hallen).
KRAM
Det slår mig att det är februari. Och i mars har jag tid för tatuering. När jag bokade tiden var det långt fram, ett helt halvår till första lediga tiden. Men nu är det alltså ganska nära helt plötsligt, och jag är inte helt säker på vad jag vill tatuera haha. Ena dagen tänker jag mig nästintill en halv sleeve. Andra dagen vill jag ha något mindre som täcker precis. Men, motivet måste betyda något. Och nu tänker en del av er kanske att ska hon verkligen tatuera sig om hon inte är säker på vad hon vill ha för motiv? Jo det är ju så att jag har riktigt fula ärr på min vänstra överarm. De kommer från när jag var 6 år gammal och blev biten av en schäferblandning. Den attackerade mig med sikte på min hals, jag tog upp armen av ren reflex och det är nog därför jag lever i dag. Men mina ärr syns, väldigt mycket. När olyckan hände sa läkarna att det saknades för mycket hud för att de skulle kunna sy, så jag minns att de bara tejpade över så gott det gick med tunna tejpremsor. Men tänk en schäfers käke på en sexårings arm… Det är hela överarmen typ.
Jag har i alla fall funderat ett bra tag på om jag ska tatuera över ärren och förra sommaren när det var soligaste sommaren någonsin och jag blev väldigt brun syntes mina ärr ännu mer. Det gick typ inte en dag utan att någon frågade vad det var och var det kom ifrån. Då kände jag att nu räcker det, nu vill jag ha en tatuering som döljer ärren. Vill ju ändå tatuera mig mer! Jag har såklart några tankar och ännu är det 1,5 månad kvar innan jag måste bestämma mig.
Lilla Evelina som fick skjuta upp starten i förskoleklass pga. skadan
♡
Kommentera (2)
Att ha en hel dags hemmaplugg känns väldigt skönt just idag. Hade tänkt att träna på lunchen men det blev visst inte så. Jag ska försöka att bli bättre på att ta raster när jag sitter hemma, det är lätt att bara jobba på tycker jag, och glömma bort att just pauserna faktiskt bidrar till ett bättre och mer effektivt lärande. Men så är det ju det där med den trytande skolmotivationen som nog är mer än vanligt såhär på slutet. Lite extra motigt känns det att de flesta ju blir klara med sin utbildning efter tre år och examensarbetet! Om man inte fortsätter till nästa examensnivå. Men tror inte det är många högskoleutbildningar som är 3,5 år längre??
Två saker som får mig att känna mig bortskämd och som en lyckligt lottad fru:
Hemmalagad sushi OCH en ljusstake som jag fick i present för avklarat examensarbete. Älskar att han vid sidan av sitt ordinarie mer-än-heltids-jobb och sin hobbyverksamhet bygga-en-stuga-på-fritiden faktiskt lagar den mesta maten här hemma. Utan honom skulle variationen på maträtter inte vara så stor som den är idag kan jag säga haha. Och att han gav mig en så fin present som belöning för hårt arbete med skolan… Det värmer!
Jag fick en Klong Constella mässing i julklapp. Så när Mange sa att han hade köpt något till mig för att jag är så duktig i skolan trodde jag ju inte att det skulle vara den silverfärgade constellan! Men jag har sagt att jag skulle vilja ha den också, till i stugan och det hade han visst memorerat :).
På tal om att skämma bort sin käresta. Alla hjärtans-dag coming up och jag är lite nyfiken på hur ni firar? Jag tänker att även om man ska visa kärlek alla dagar om året, tycker jag ändå att det är mysigt att ha en dag med extra fokus. Tänker på dom som har svårt att vara spontana i sitt kärleksvisande, då kanske en speciell dag hjälper på traven? För jag vet ju att det finns många som mig som älskar att bli överraskade och få presenter. Men om man då hade kärleksfirande som något mer generellt alla dagar tror jag det skulle vara många som aldrig får något, om man inte firade speciellt vissa dagar som bröllopsdagar, alla hjärtans-dag etc. Så känner man att alla hjärtans-dag är överskattad kanske man får tänka på de som uppskattar att ha bestämda dagar att visa sin omtanke och kärlek på. Jag skulle vilja börja en familjetradition och äta någon speciell maträtt eller kanske äta på restaurang på alla hjärtans dag. Inkludera hela familjen i ett kärleksfirande där vi kan fokusera lite extra på hur tacksamma vi är över att ha varandra. Jag och Mange är ju rätt flitiga med att fira vår kärlek på ”vårt datum” varje månad, så alla hjärtans dag blir på sätt och vis liksom lite överflödig om man ser till kärleksfirandet mellan oss två tycker jag nog. Oj det hade jag nog inte väntat mig att jag skulle tycka haha. Men överraskningsdagar varje månad har nog mättat mitt behov av kärleksfulla överraskningar verkar det som. Kärleksboostandet har fått effekt kanske man kan säga 😉
Godmorgon tisdag och hemmaplugg! Jag kände mig knappt mänsklig när barnen väckte mig i morse men vetskapen om att ha en resa att längta till gör det hela lättare. Igår kväll bokade vi nämligen flyg till Spanien, för hela familjen i september. Vi har pratat länge om vi ska resa i juni direkt efter min examen och Elions skolavslutning, men det känns lite tokigt om jag nu skulle börja ett nytt jobb precis. Vill inte börja med att vara ledig. Så september fick det bli.
Manges föräldrar har ett radhus mellan Alicante och Torrevieja. Huset blir dock för litet för oss fem eftersom svärisarna kommer att vara där också (finns bara två sovrum), så de har frågat runt bland sina vänner på området och hittat ett annat radhus som vi får hyra. Jag har bara varit där en gång tidigare, när jag och Mange hade varit tillsammans i drygt ett halvår så det var ett tag sen. Och sen kom Idun, Aston och bebisår. Självklart kan man resa dit då med, men vi har inte känt att det är bebisvänligt på flera sätt. Finns ingen pool t.ex. Men havet är nära! Nu när barnen kommer vara 3 och 4 blir det annat så det ska bli jättekul. Och skönt att åka på semester med barnvakt tillgängliga varje dag hehe.
Såhär ser svärföräldrarnas hus ut. Sedan de köpte huset har de byggt på en våning plus takterass.
Vi var där i april/maj 2014 och det var inte riktigt säsong haha. Typ helt ensamma på stranden och det var för kallt i havet även om det var varmt och skönt i luften.
Utan ring och utan (egna) barn. Det har verkligen hänt SÅ mycket för oss på 5 år när man tänker efter!
Den här resan var rätt speciell. Vi hade faktiskt preciiiis börjat försöka bli gravida och månaden efter vi kom hem fick vi ett plus!
På den här resan minns jag att vi började prata bebisnamn för första gången, där uppe på takterassen. Jag nämnde Idun som det allra första namnet och vet ni vad Mange sa? ”Det är fint, det tycker jag också om”. Och sen blev det en liten Idun, typ hundra namnförslag senare. Men jag minns att jag blev så förvånad över att Mange ens hade tyckt och tänkt något om några namn, det är liksom inte hans grej att komma med namnförslag haha… (När Aston låg i magen var jag så trött på att komma med förslag på namn efter att ha fått namn efter namn ratat så då sa jag bara kort att det blir en Aston om du inte kommer på något bättre hahah…) Så då är det ju extra kul att det namn blev det första och förmodligen enda namnet som vi båda gillade.
Har du någon resa inbokad att längta till?
♡