Gäsp! Lilleman tycker numera att det är morgon kring halv sex, det är svårt att själv få den känslan haha. Att han dessutom vill leka och busa från stund ett efter han ätit känns ju… Kul haha. Han brås alltså inte bara på sin storebror vad gäller utseende, han verkar även tagit efter Elions idé om tidiga morgnar för han var likadan. Från 8 månader var det 05 som gällde. Än är vi inte riktigt där, även om det var nära att jag inte fick Aston att somna om vid 4.19 när han först vaknade… Tror jag får damma av mitt motto från då – allt efter 06 är morgon ;).
Jag älskar som ni vet Elodie Details och just nu finns det en del fint på Campadre till brakpriser. Fiiint spjälskydd på dessa bilder men allra finast måste jag nog säga att golvet är haha. Ser fram emot den dagen vi lägger om golven i huset för det gör SÅ mycket vad gäller känsla tycker jag.
M är på väg ut med minisarna, de ska gå till farmor så jag får pluggro och sen kör jag dit framåt lunch så vi kan smita iväg och träna innan jag åker hem för att plugga en stund till. Frukost hjälpte inte så mycket för att få mig att piggna till men kanske träning gör? Fast det blir ett lugnt träningspass för min del, är fortfarande inte helt återställd från förkylningen.
Morgonkram!
Kommentera (1)Jag gillar att åka buss till och från högskolan, när det inte är överfullt såklart vilket det kan vara. Men oavsett blir det en stund för mig själv, med lurarna i öronen (Tvillingpodden eller musik). Jag har annars svårt att bara sitta still och göra ingenting, om jag inte åker bil eller buss. Ah, jag gillar det! Även om det är som rysk roulette med full buss eller inte så är det ändå bättre odds än att ta bilen till skolan och sen få leta parkering en halvtimme alternativ parkera inne i centrum och gå dit haha. Det är verkligen sämsta parkeringsmöjligheterna där. Från dörr till dörr tar det ungefär 25 min när jag åker buss. Hihi tänk vad livet har ändrats ändå sen man fick barn – lyxig egentid kan vara att transportera sig eller typ gå på toa utan att någon öppnar dörren…
Fick världens goaste stund med minisarna efter den långa föreläsningsdagen. Massa skratt och bus! Därav suddig bild ;). Finns inget härligare än barn som kiknar av skratt, ljuvligt ljud och man kan verkligen inte låta bli att skratta själv. M var iväg och tränade medan jag lagade mat men annars har vi en familjekväll idag.
Imorgon ska vi träna ihop. På lördag ska vi på dejt. Jag LÄNGTAR! Mer partid är högt upp på vår priolista.
Kommentera (5)
Hej vänner! Har ni en bra dag? Jag har föreläsningar hela dagen och nu på förmiddagen hade vi en gästföreläsare från Sydafrika. Tänk vad världen ser olika ut? Vi har det så himla himla bra här i Sverige ändå. Tänker ni på det ibland? Det brukar jag göra. Om jag inte hade haft familj skulle jag väldigt gärna ta en utlandstermin för att få se socionomyrket i andra delar av världen.
Jag tycker att just Sydafrika och apartheid är väldigt fascinerande – vilken hjälte Nelson Mandela är! Jag förstår att Rolf som föreläser för oss har honom som förebild.
KommenteraIdag fick jag och minisarna middagsgäster lite halvspontant sådär. Min lillasyster skulle komma förbi med ett marmorfat som hon köpt åt mig på sitt jobb, och hon och hennes svärmor som också var med tackade ja till middag. Så mysigt! Är så glad för att hon har fått en så underbar familj i sin pojkvän, när inte jag kan vara nära till vardags… Vi åt quornfärssås med ris, jag har bestämt mig för att äta mer vegetariskt. Vet inte varför, men är nästan lite äcklad av kött och skaldjur och har varit ett tag. Kyckling funkar fortfarande, och fisk. Men mer vegetariskt alltså, så ge mig gärna recept! 🙂
Älsklingar <3
Jag avbröt mitt pluggeri vid 16 så M kunde åka till stugan och jag få lite bebismys. Men nu sover de små, jag har läst några kapitel till och tänkte faktiskt lägga mig i ett bad med olaplexbehandling i håret. Min förkylning blir värre på morgnarna och kvällarna, hostan jäklas då, så ett varmt bad med tvillingpodden känns som bästa idén!
Kan faktiskt tycka att det är skönt att vara själv hemma såhär vissa eftermiddagar och kvällar (sorry M), men jag som älskar att ha organiserat kaos trivs när jag får plocka undan efterhand och inte se DET kaoset ÖVERALLT som det brukar vara när jag varit iväg hela dagen hihi. Såklart inte hela världen men ja, jag gillar att det i alla fall ser städat ut hehe. Undanplockat på köksbänkar och på köksbord framför allt, legohav och andra leksaker försvinner förstås inte förrän framåt läggning. Missförstå mig rätt – om dagarna finns det inget härligare än att hemmet utstrålar lyckliga barn (vilket innebär lite oordning för det mesta), men det finns heller inte mycket som är så harmonsikt som det där kvällslugnet efter en lekdag :). Eller är det bara jag som känner såhär haha?!
3. När jag skulle skriva min första tenta. Jag har länge, ända sen jag slutat gymnasiet velat studera vidare men inte riktigt varit 100% säker på vad. Jag började sjukgymnastprogrammet (vet att det inte heter sjukgymnast längre) direkt efter gymnasiet men hoppade av då det inte kändes rätt överhuvudtaget och sen var jag SÅ rädd att ännu en gång välja fel. Det tog 9 år innan jag sökte in på högskola igen, men annat kom ju ivägen så att säga ;). Att jag sen kände direkt att jag denna gång hade valt rätt var häftigt, men att gå in och skriva den första tentan var makalöst stort. Äntligen skulle mina högskolepoäng börja ticka mot att nå min dröm.
2. När vi landade i NY. Innan jag träffade M sa jag att jag ska resa mycket mer, se världen och absolut New York innan jag fick fler barn. Så träffades vi och jag blev gravid efter bara 9 månader. Trodde att det skulle dröja massa år innan jag fick se NY och det blev lite av en sorg för mig. Men så bestämde vi att vi skulle åka dit för att gifta oss, och när vi landade där kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna. Det var för mig att nå ännu en dröm.
1. När Aston föddes och jag fick upp honom på bröstet. Nu hade jag ju två barn sedan tidigare och ni kanske tycker det är märkligt att det är Aston jag nämner. Att få möta Elion och Idun var SJÄLVKLART alldeles underbart och fantastiskt och också de bästa stunderna i mitt liv, men att möta Aston var speciellt. Under nästan hela graviditeten hade jag en ständig oro som övertalade mig till att tro att det här kan väl inte gå vägen. Det är det värsta jag har varit med om, att känna så starkt att det kommer hända något. Det började säkert med de två monsterblödningarna jag hade i början (v 9+ och 11+), det var säkert det som på något vis la grunden för den stora oron som inte gav sig. Och jag hade på riktigt inställningen att jag tror inte på det förrän han är ute och andas. Så när han var där, pigg och välmående, ja den känslan är nog den härligaste jag någonsin känt, och också den mest känslosamma.
Den vackraste stunden i livet var den när du kom <3
Kommentera (1)