De flesta dagar funkar det bra att få in familj, skola och blogg – idag är tydligen ingen sån dag haha.
Föreläsning och seminarium har stått på dagens schema och sen tog jag över minisarna direkt efter så M kunde åka till stugan. Idag har vi pratat kriminalitet och avvikande beteende i skolan. Alltså visste ni att det i Storbritannien fram till 1991 (!!!) inte ansågs som ett brott med våldtäkt inom äktenskapet? Motsvarande siffra för Sverige är 1965. Att misshandla sin fru blev olagligt före det blev olagligt att våldta henne. Sånt gör mig illamående. Båda, men framför allt årtalet 1991, även om det är längesen så är det INTE det.
Hade sett fram emot några mystimmar med ALLA barn men så ringde Elion från sin kompis pappas telefon när jag var på väg hem, och frågade om han fick följa med hem och leka. Jag ville säga nej, men sa självklart eftersom jag vet hur mycket han ville det. Får försöka umgås med honom typ nästa helg istället… Imorgon åker han nämligen till Stockholm för att träffa sin farmor och farfar.
Vi har ritat (bilden) och så fick alltså jag och Idun fick äta tacos själva. Aston var såklart med också hihi. Efter middagen var vi i affären och hämtade ett paket, en julklapp till M. Funderar dock på om jag ska byta till en annan modell… Jag har hållt på försäga mig flera gånger genom att fråga M om råd haha.
Tänkte ge fler julklappstips nu de närmsta dagarna och jag har själv fått en tidig julklapp, ni ska få se! Blev så himla glad och överraskad när jag hämtade posten igår.
KRAM!
Kommentera (2)”Jag lyssnar på Parpodden, Relationspodden, lite på Seperationspodden och blir lite nyfiken hur du o Fredrik löste saker & ting i er skilsmässa. Är sjukt imponerad av Bingo och Katrin (om du hört hur fint samarbete dom har ang barnen?!) Hur var det att starta om, en lön, egen lägenhet, möbler osv? Hur har man råd som kvinna att skilja sig? Så gärna lite tips och råd som du gärna hade vetat. Och är era varannan vecka ristat i sten, vem betalar vad för Elion, och nu när du pluggar måste du ju ha mindre pengar, ny partner osv. Du behöver inte dela några belopp om er ekonomi, utan mer i stora drag – hur kommer man överens om allt praktiskt och om pengar? Särskilt om man tjänar olika?”
Ja Bingo och Katrin verkar ha löst allt jättefint. Lyssnade på deras första avsnitt där de berättade om upplägg och sådär. Jag tänker inte gå in på min och Fs skilsmässa för mycket, den får fortsätta vara privat. Men ni ska veta att det verkligen var sista utvägen och det är det svåraste jag någonsin varit med om. MEN. Vi bestämde att göra det bästa för Elion, vi kände även att det var det bästa för oss, men att prioritera Elion var det viktigaste. Vi berättade för honom att vi har köpt ett till hus (för en treåring var det nog lättare att förstå än att säga att jag har hyrt en lägenhet) som han skulle få ett rum till i. Vad ville han köpa till det rummet? En bilmatta önskade han, så det var det första han fick. Inget mer än så, vi kände inte att han behövde veta mer, så länge han inte frågade något såklart. Sen mjukstartade vi ganska mycket. Vi hade turen att bo nära, så jag var i huset på eftermiddagarna och kvällarna mycket. Vi umgicks på helgerna, var ute och gick långpromenader och sådär. På något sätt blev det en välbehövlig övergång för oss (mig och F) också. När man delat allt i över 8 år blir det en stor sorg att plötsligt ändra den situationen. Jag jobbade 75% och hade bloggen på det så jag tjänade helt okej. Klart F som är civilingenjör tjänade mer, och han var världens bästa som stod för kostnaderna av huset, annars hade jag nog inte klarat det ekonomiskt, att betala för halva huset och en lägenhet. Faktiskt så var det anledningen till att kvinnan som var före mig i kön inte fick lägenheten – attatt hennes man vägrade hjälpa till så hon kunde inte ta lägenheten.. Jag köpte faktiskt soffa och TV på avgiftsfri avbetalning även om jag är väldigt anti lån men när det handlade om att skapa ett hem där Elion kunde trivas kändes det värt det. Han fick sova i huset tills jag hade de sakerna på plats. En säng till honom var nog det sista köpet till lägenheten, men SOM jag tror att vi både behövde sova i samma säng ett par månader. Det blev också ett sätt att kompensera för den plötsligt minskade tiden. För det är ju det som är svårast att hantera – att plösligt inte bo heltid med sitt barn.
Våra varannavecka är absolut inte ristat i sten, men tanken är söndag-söndag och att den andre har honom onsdag-torsdag så att det inte ska gå så långt emellan. Vi tycker att detta har funkat jättebra och det är skönt att vi kan byta lite efter livsschemat.
Vi delar nog upp det ganska lika med att köpa saker till Elion. Både jag och F tänker lite att det jämnar ut sig i slutändan, så det är ingen som räknar kronor sådär. Jag brukar fixa med ytterkläder och kläder, F med träningsgrejer till fotbollen och innebandyn.
Men i det stora hela – jag brukar säga att Fredrik är världens bästa exman, på riktigt så måste han vara det, och M har också nämt det att bara så jag vet skulle inte han själv vara så snäll som F om vi skulle skilja oss. Jag tror faktiskt på det heh… Fredrik är nog världens enklaste människa att ha att göra med, han är väldigt generös och har det största hjärtat i världen. Jag är inte bara tacksam över våra år tillsammans utan även för att vi lyckas vara vänner nu och att vi alltid, alltid lycksa sätta Elion först. Det gör ont i mig när jag hör om delade föräldrar som inte ens kan säga hej, inte ha utvecklingssamtal tillsammans och att bytena sker i att en lämnar i skolan på morgonen och en hämtar på eftermiddagen. Men jag ska inte uttala mig om det egentligen, kanske det är bättre än att det hade varit bråk vid mötena? Överlag önskar jag bara att man som vuxen kunde sätta sina egna känslor lite åt sidan när det handlar om att ge sina barn en trygg uppväxt och guida dom genom en tid som såklart är en stor omställning även för dom.
Många år sen nu men den här killen är fortfarande lika lycklig, trots två hem.
Här fyllde Elion 3 år och vi vaknade upp i den nya lägenheten som jag hade haft i någon vecka bara. Nu är det alltså drygt 4 år sen och jag kan ärligt säga att han aldrig visat några som helst tecken på att han tyckt att vår skilsmässa var jobbig (det är först nu han har börjat fråga lite om det). Självklart är alla barn olika – och Elion är rätt tuff av sig, lite obrydd sådär, men ändå tar jag åt mig och är stolt över hur vi ALLA hanterade och hanterar varannan-vecka-livet.
Kommentera (18)
Fortsättningen på min önskelista / julklappstips till vänninan/flickvännen/dottern kommer här. Som jag sa, jag önskar mig verkligen bara sånt jag behöver, när man är en student och en föräldraledig i hushållet får man faktiskt en tankeställare kring utgifter och även om jag älskar att shoppa så har jag börjat tänka just – behöver jag verkligen detta? Kommer jag att använda det? Om svaret är ja på båda, då är det godkänt för att köpa, om inte blir det inget köp :).
Förutom myskläder behöver jag träningskläder! Framför allt träningsskor till gymmet/bodypumpen men också kläder. Egentligen lösa överdelar (tighta träningslinnen känner jag mig obekväm i just nu efter två täta graviditeter) men hittade istället mest snygga träningstights jag också gärna skulle vilja ha i träningsväskan. Eller i garderoben rättare sagt, oftast åker jag ombytt till träningen. Nummer två från vänster, de från Röhnisch allra mest!
Allt ovan finns på Sportamore. Har en förkärlek till just Nike vad gäller skor, och gärna i roliga färger! Köpte ett par svartvita i New York och det är ju också himla bra, men till inomhusträning har jag gärna något färgglatt.
Sen vill jag passa på att förtydliga – inlägg som dessa när det inte står ”i samarbete med”, ja då ÄR det inte något samarbete. Är det i samarbete med, då skriver jag det samt lägger inlägget i kategorin som heter just samarbeten/sponsrade inlägg. Så ni vet. Jag tipsar gärna om sånt jag själv finner inspiration kring – bara för att jag gillar något eller tycker det är bra :).
Kommentera
Liten kille som mest bara vill stå nu, och försöker ställa sig upp överallt.
Vi hade en riktigt dålig natt så jag tar tillbaka det där om att det hjälpte att flytta sängen närmre mig haha. Kanske att det händer mycket med honom nu, eller det GÖR det ju. Dels det ovan, han vill inte ligga ner på skötbordet ens, men han kryper överallt och hela tiden också. Liten börjar bli stor! Snart 9 månader. Helt otroligt att tänka att Elion gick själv då, han var verkligen tidig kan jag förstå såhär i efterhand. De är ju så SMÅ vid den åldern!
Kommentera (2)Jag ska bli mamma nästa år och det vore kul om du kan lista de största förändringarna i livet sen du blev mamma, både positiva och negativa. Kanske lite allmänna tips till alla mothers-to-be också?
Oj vad svårt! När man varit mamma i över sju år minns man liksom inte livet innan haha. MEN, min första tanke är ju saknaden av att sova som man vill! När jag och F delade på oss skämtade vi om att det ju var det bästa av två världar att separera – att ena veckan fick man ju sova igen (OBS OBS OBS skämt, självklart var det inte en anledning som spelade in, men man får skämta och försöka se det positiva även i skitjobbiga perioder). Men ja, sömnen är väl förändring nummer ett. Sen har jag alltid haft inställningen att man kan göra ALLT trots att man har barn. För mig var det (uppenbarligen) inget hinder att vänta med pluggandet, jag tänkte istället att bli mamma är det jag helst av allt vill göra i livet och därför väntar jag hellre med studierna än tvärtom.
Det bästa:
Kärlek större än störst! Man kan verkligen inte älska mer än så. Den är villkorslös på ett helt annat sätt än vad man kan känna för någon annan människa.
Glädjen – det är sååå roligt att ha barn. De säger och gör massa tokigt.
Att se världen på ett nytt sätt – mina barn gör mig mer uppmärksam på LIVET som pågår. Att gå 20 meter hemifrån kan innebära att se saker barnet aldrig sett förr, och som du helt klart inte reflekterat över på många år. Vi borde ta efter våra barn och deras nyikenhet mer.
Alla framsteg – när Elion var mini sa jag att varje period var den bästa men att det samtidigt bara blev roligare och roligare. Var tid har sin charm absolut och att se sitt barn utvecklas är SÅ coolt. Aston lär sig krypa – så coolt. Idun lär sig nya ord varje dag – så coolt. Elion lär sig massa fakta man bara lär sig i grundskolan – så coolt! Idag lärde han mig massa om Alfred Nobel haha.
Att vara någons största trygga punkt och stöttepelare genom livet. För mig är det en sann ära att få hjälpa, stötta och älska mina tre från nyfödd och fram tills den dag jag inte längre finns. Det är helt klart min viktigaste uppgift här i livet.
Att bli kallad mamma. Jag tycker det är det finaste smeknamnet jag någonsin haft. Att höra att de älskar en är på delad förstaplats. Balsam för själen.
Man har någon/några som alltid får en att ge lite till. Mina barn är min största motivationskälla.
Det sämsta:
Som sagt, sömnen. Men då har jag ju varit riktigt bortskämd med sovande bebisar och det är först nu, 7 år in i mammalivet som jag får känna på hur väl de flesta har det;)
ORON! Herreminje vad man kan oroa sig. Oroar sig varje dag mer eller mindre. Det värsta som finns är tanken på att något skulle hända ens små…
Minitonåren. Vet du inte vad det är så googla haha. Alltså jag hade aldrig hört talas om det men detta är nog den mest prövande perioden i mitt mammaliv. MEN, jag försöker tänka att alla såna utvecklingsfaser är just för att det händer mycket och att det sker av en anledning – inte för att de vill vara ”dumma”. Men tålamodet tränas aktivt kan man säga och det är min uppgift som förälder att ”möta” barnet i det som händer och sker, för att det ska gå vidare till nästa fas så att säga ;).
Det dåliga samvetet. Med fler barn blir det mindre tid för varje barn, så är det. Men jag veeet också att de älskar varandra och att de vet att jag gör allt för dom, så man får helt enkelt försöka påminna sig om att man faktiskt bara kan göra sitt bästa. Tiden och att få den att räcka till är nog mitt största ”problem” – att hinna med allt och hitta en bra balans med familjetid, egentid, partid, tid med vänner, träningstid, osv osv osv.
Att inte få gå på toaletten ifred?
Ja alltså jag kommer inte på värre saker än så, det FINNS inget riktigt dåligt med att vara mamma tycker jag, allt vägs upp av det bra och att jag inte gör annat än tvättar exempelvis är ju bara ett bevis på att jag delar mitt liv med en underbar familj jag älskar högre än allt.
Allmäna tips till alla mothers-to-be:
För det första – NJUT av graviditeten, det är lätt att känna att magen är tung och att det är jobbigt att vända sig i sängen osv, men det är en fantastiskt speciell tid. Som såklart vissa inte alls uppskattar, även om jag tror att majoriteten kan sakna magen minst en gång.
För det andra – läs det som finns att läsa om tiden efter förlossningen. Jag minns att jag blev så chockad över det som kom efter – hallå då skulle ju allt vara ”klart”. Ingen som sa att man blöder som jag vet inte vad timmarna/dygnet efter eller pratade eftervärkar med mig, och jo dom kan man ha även efter första barnet. Med Idun hade jag eftervärkar som nästan fick mig att svimma så med Aston var jag beredd och fick morfintabletter direkt.
Försök att inte stressa upp dig kring alla råd – du/ni kommer klara det GALANT! Tro mig. Det är ni som känner ert barn bäst och visst kan man lyssna på tips och råd, men det finns inget rätt och fel och ni kommer hitta era sätt. Lyssna på vad din mammakänsla säger, den är den bästa.
Lyssna även på din magkänsla under förlossningen – som förstagångsföderska vet man ju egentligen ingenting om vad som komma skall, men är det något som inte känns bra – säg det. Till barnmorskan eller din partner. För varje förlossning blir man mer självsäker i förlossningsrummet, och då är det heller ingen barnmorska som ifrågasätter det du säger, men försök lyssna till dig själv även om det är första gången. Med Elion skrattade (ja i princip) en barnmorska åt mig när jag frågade om lavemang. Det är INTE ok, hade det varit min andra förlossning hade jag bett henne dra åt någonstans där min förlossning inte utspelade sig.
VÅGA – allt det du vill göra. Se inte ditt barn som ett hinder. Utbilda dig, res, träna – ja allt det du vill göra. Glad mamma – glad bebis!
NJUT även av bebistiden, och varje tid därefter. Det går så himla fort – föräldraledigheten känns lång när man är mitt i den men man kan såklart aldrig gå tillbaka i tiden. Försök uppskatta precis varje dag och tänk vad lyckligt lottad du är som får vara med om ett sånt mirakel – varje dag. Samtidigt som det självklart är mer än ok att känna att man behöver en paus emellanåt – och ta den! Att ladda batteriet och få sakna behöver vi alla ibland.
Prata mycket med ditt barn – från dag ett. Det är bra för deras ordförråd och jag tror verkligen att prata med och läsa för sina barn är superviktigt för att de ska få med sig ett bra bagage vad gäller språk.
Och igen – njut, njut njut! I alla fall jag känner att tiden går alldeles för fort och när jag ser på Elion tänker jag att det ju var han som var bebis nyss? Tar man vara på tiden finns det inget att ångra den dagen de flyttar hemifrån tror jag.
Nybliven trebarnsmamma. Bästa ”jobbet” i världen!