Godnatt med en bild mitt i tandborstningen med magen i vecka 37. Naveln har ploppat och han trycker på rätt duktigt neråt.
Vi har kollat första avsnittet på Revenge och nu håller jag tummarna för en riktigt bra natt.
Imorgon väntar lillasysterdejt, jippie!
Allt gick bra hos barnmorskan! SF-måttet hade ökat med en hel cm sen förra veckan så bara det följer sin egen kurva nu när han ligger ruckbar där nere är allt fint 🙂
Vi promenerade dit och hem, njöt av vintervårsolen och det gick som ”vanligt” inte snabbt men vad gör väl det när man inte har det minsta bråttom? Tid att passa dit såklart, men vi var ute i goood tid och hann till och med leka i väntrummet. Idun har precis ätit gröt och nu väntar jag på att hon ska bli trött och vill ta sin andra nap. Funderar på om jag också kanske ska försöka sova då, tror jag kan behöva det för att klara resten av dan. M borde komma hem ganska snart (slutar 15), han känner kanske för en promenad han också så kan jag stanna hemma och vila. Fler än jag som har svårt att sova dagtid? Så himla störigt när man känner att kroppen inte vill något annat än just det haha…
Kommentera
Ja Iduns ettårsdag närmar sig och det betyder ju att beräknad förlossning också gör det. 12 mars är den gemensamma dagen för dessa två. Får ofta frågan om jag vill att de ska få samma födelsedag och lite häftigt hade det ju varit. Men samtidigt vill jag vara med Idun på hennes ettårsdag och inte på förlossningen ;). Och kanske roligast att de har varsin dag? Det blir som det blir och det blir bra vilket som! (Fast helst vill jag inte gå över tiden såklart hihi).
För ett par veckor sen kände jag mig såå stor och klumpig. Kanske börjar jag vänja mig, kanske Lillebror har sjunkit ner och ger mig mer plats till att andas friare, för nu har jag inte samma känsla. Det där SF-måttet som är rätt litet för den här veckan gör säkert sitt också. Bäckenet som håller på att mjukas upp som är det som märks mest. Förrutom tröttheten som ni säkert hör alldeles för mycket om haha. Och förvärkar som kommer och går. Men ngen foglossning som med Idun, dock känns det att hela bäckenet mjukas upp inför förlossningen så att vända på kroppen i soffan som är hårdare än sängen är inte helt smärtfritt t ex. inte heller att leka för mycket på golvet. 11 kg upp hittills ungefär och jag har börjat svullna en del. Syns på vigselringsfingret, efter strumpor, byxor osv. Allt lämnar märken på kroppen!
Vilket datum tror du att lille A väljer att komma ut till oss?
En del av er har redan gissat att han kommer tidigare än BF och jag hoppas ju att ni har rätt även om jag har gått över med både Elion (BF+3) och Idun (BF+12) och är inställd på det nu med. Oavsett, så är det ju inte speciellt lång tid kvar! Den här graviditeten har gått galet fort.
Min morgon såg ut såhär. Semla och hallonbladste för att förbereda livmodern inför vad som komma skall. Bebis som bara sov en halvtimme trots att hon vaknade 06 (jag tror verkligen att sömn föder sömn eller vad man ska säga. Ju bättre mina barn har sovit på dagarna desto bättre på nätterna).
Jag har druckit hallonbladste båda tidigare graviditeterna så det känns dumt att bryta den trenden. Jag tror inte riktigt på att det startar en förlossning, men att det förbereder livmodern och kan leda till sammandragningar som tränar inför förlossningen. Det sägs även göra att man blöder mindre och läker snabbare bl a, och jag har efter båda förlossningarna återhämtat mig väldigt snabbt och bra. Säkert också för att jag inte har spruckit något, med Idun kändes det inte ens att jag hade fött barn bara ett par timmar senare, men det inre ska ju också läka.
När jag hade fött Elion blev jag rätt chockad över hur det kändes efteråt, efter förlossningen. Framför allt av eftervärkarna. Hade aldrig hört talas om det och blev nästan löjligförklarad av en barnmorska som sa att de minsann är värre om man är omföderska. Jaha!? Jag hade i alla fall väldigt onda eftervärkar redan första gången. Med Idun var de väldigt mycket värre men då fick jag tabletter för det redan från start och det underlättade massor. Sen att jag glömde bort eftervärkarna lite vid hemfärd och nästan svimmade av smärta när jag låg i sängen hemma när jag vaknade är ju något jag bär med mig till denna gång. Att be om råd för hur jag ska göra för att ha mindre ont. Den gången vet jag att barnmorskan sa att det kunde bli mycket jobbigare eftervärkar med tanke på hur de kämpade för att få ut moderkakan som inte riktigt ville lossna och det var säkert därför de gav mig tabletter direkt utan att jag bad om det, men den här gången vill jag vara förberedd på det oavsett hur förlossningen går. Jag är nog en sån som får jobbiga eftervärkar helt enkelt och då får man tänka utifrån det helt enkelt.
Är det något som blir enklare för varje barn och varje förlossning (enligt mig), så är det att man vet mer tycker jag. Känner sin kropp. Litar lättare på sin känsla över hur det är/bör vara/känns. Vet hur man tänker och vill ha det. Jag vill ha kontroll och veta saker, och att jag inte gjorde det med Elion som var första förlossningen var nog det som var svårast. Tycker absolut att man inför första förlossningen borde få mer info om tiden efter!
Kommentera
Gravidtopp från Mom2Mom (jag har S på min) och gravidjeansleggings från H&M
Trivs mycket bättre i fler färger och framför allt svart nu när jag har ljusare hår. Imorgon är det äntligen dags för ett nytt frisörbesök på samma salong där jag gjorde ögonfransförlängningen. Längtar!
Det har varit en bra dag! Förra veckan hade jag en riktig svacka men nu när jag är på ”andra sidan” är det liksom lättare med precis allting. Det flyter på bättre, livet och vardagen.
Sen eftermiddag började ett förvärksrace och det håller i sig. Det började när jag och Idun gick för att möta pappa M efter jobb/träning när hon hade ätit middag. Det gjorde ont i princip hela vägen men det var inte förrän vi kom hem och jag stannade upp som jag kunde koppla ihop det med just förvärkar. Sammandragningar har jag haft länge, men de gör ju inte ont, dessa gör riktigt ont och svider över livmodern nedre halvan.
Och sen hände något som aldrig har hänt innan, i hela mitt liv. Alltså jag är så lättpåverkad vad gäller mat nu när jag är gravid. Ni kanske kan gissa vad jag har sett massa bilder av idag? Semlor såklart. Jag gillar inte ens semlor. Mandelmassa tycker jag inte alls om men själva bullen med lite grädde går väl an. Men idag fick jag åka till affären efter middag för att köpa semlor! För första gången i mitt snart trettioåriga liv. Inte mitt livs första semla så sätt, men den första semlan jag har köpt själv faktiskt.Kroppen är minst sagt ständigt sugen på kolhydrater nu!
Kommentera