En hissie (eller vad det kan tänkas heta haha) med mina små älsklingar, på väg till barnmorskan.
Okej, då ska jag försöka förklara vad som spädde på den där oron som ju blivit mindre på sistone. Typiskt att det ska sås nya frön för ännu mer oro. Sf-måttet har nämligen planat ut och det har hela tiden legat under men nu ett snäpp till under, så vi fick en tid för extra mätning om en vecka och skulle det då visa att det fortsätter plana kommer vi få tid för ett tillväxtultraljud.
Nu kanske jag inte hade sett detta som en varningsflagga om det inte varit så att vi fick just ett tillväxtultraljud efter rutinultraljudet då det visade minus på tillväxten. Så ny oro är det i och för sig inte, utan det är precis sånt här som oroat mig under hela graviditeten. Först monsterblödningarna och sen tillväxten. Barnmorskan min är världens goaste och lugnade mig med att om det inte händer mer än så här så är hon inte orolig, men samtidigt vet jag ju efter nästan två hela graviditeter med henne vid min sida att hon inte skulle säga någonting alls som fick mig att bli ens lite orolig om det inte fanns något bakom.
Men nu ska jag försöka fokusera på att allt är bra, idag såg vi (jag och Elion) ju lilla hjärtat slå för fullt och händerna vifta framför ansiktet. Så håller vi tummarna för att allt ser ut som det ska om en vecka och att SF-måttet har ökat massor då!
Jag kom precis hem från gymmet och det var S Å S K Ö N T idag. Hörde på Lofsans podd att det är superviktigt att stärka upp baksidan och det är ju precis vad jag gjort när jag tränat under hela graviditeten, men det gav liksom mer bränsle att hon sa att det är precis det rätta. Jag har ju märkt att min kropp mår väldigt mycket bättre av den här underhållningen som förvisso inte är tung eller jättejobbig, men som ja, verkligen stärker upp min kropp på rätt sätt för att klara en graviditet och förhoppningsvis även må bättre efter förlossningen.
Vi hämtade Elion efter skolan, lycklig efter att ha fått inviga sin hockeyhjälm och hockeytröja på dagens skridskoåkning. Frågade om han ville åka till lekstället på köpcentret innan barnmorskebesöket och det ville han!
Vi var rätt ensamma men barn kom och gick och Elion hittade snabbt en ny kompis. Idun var helt fascinerad och satt mest och kollade på allt och alla. Jag tycker hon påminner lite om tjuren Ferdinand just på grund av det – så nöjd och harmonisk av typ ingenting. Så himla söt. Lugn som en filbunke.
Sen åkte vi vidare till mvc och det blev ett litet ultraljud till och med, för att verkligen fastställa lilla huvudets status. Bebis är inte fixerad men har sjunkit ner och är ruckbar. Älskade gullunge därinne. Mamma din började minsann längta massor efter dig när hon fick se dig!
Därefter stannade vi till på ett fik för mellis (jag och Elion delade på en baguette och kaka och Idun åt en färdiggröt och några brödbitar) innan vi hämtade M på jobb. Strax efter 15 väntade nämligen ett möte angående fibern som ska dras in i vårt hus framåt våren, ska bli såå skönt!
Tänkte skriva mer om barnmorskebesöket senare men jag kan säga att det inte var helt lugnande för oroliga mig… Men ska försöka att tänka att allt är bra, det såg ju bra ut på det snabba ultraljudet även om det var just bara ett snabbt ett.
Idag väntar ett besök hos barnmorskan för att kolla läget på mig och bebis. En förlossningsplan ska skapas också så jag håller på att fylla i pappret här nu. Egentligen kan det mesta nog kopieras från med Idun, eller kanske allt till och med. Med Elion skrev jag inget förlossningsbrev, med motiveringen att jag inte kan planera något som jag inte vet hur det är. Tror jag bara nämnde att jag gärna vill undvika EDA om det är möjligt men att jag är öppen för allt. Nu den här tredje gången känns det som att jag ändå vet hur jag känner och reagerar under en förlossning, även om man aldrig kan veta vad som händer förstås.
Mina ledord i förlossningsplanen med Idun och även nu med Lillebror är:
-kommer mest troligt vara beroende av lustgas från typ 6 cm och ända tills bebis är ute
-vill undvika EDA
-vill ha pilatesboll och gåbord på rummet
-blir väldigt varm så vill ha svalt i rummet
-blir väldigt inne i mig själv och vill själv inte delta i samtal men gillar aktivitet på rummet och att höra barnmorskan prata, om vad som sker och så där (kontrollfreaket vill ha mkt info)
-rädd för att spricka och vill ha mycket guidning vid krystning
Jag och mina bebisar igår ♥
Att min kropp har burit tre barn, snart varit med om tre förlossningar och summa summarum gett mig tre barn… Det är något jag ska påminna mig om varje gång jag ser en bristning eller känner mig sladdrig på magen. Skulle såklart inte för något i världen byta ut de finaste jag har mot en mer fit kropp. MEN, när Lillebror är ute ser jag ändå fram emot att få tillbaka min kropp och kunna träna upp den för att bli stark och orka med att vara trebarnsmamma med allt vad det innebär. En stark kropp orkar mer, så är det bara. Och jag önskar många, många år med barnen och min man, så att stärka upp det bästa redskapet jag själv har för det (min kropp) känns som en självklarhet. Ska även påminna mig om att tiden inte (alltid) är en godtagbar ursäkt för att inte träna, för tid har man oftast och allt handlar om att prioritera. 30 minuter några dagar i veckan har nog alla egentligen, men jag vet ju också hur skönt det är att bara vara och ta det lugnt hemma…
Nu ska jag och Idun bygga med klossar och köra bilar!
Kram!
Kommentera 
Godmorgon vecka 36!
Känslorna går upp och ner, jag har börjat svullna på ben och fötter, är tröttare än någonsin men mår annars bra. Känner mig väldigt klumpig med magen också, det är nog första graviditeten av mina tre som jag gjort det.
Blir alldeles pirrig när jag tänker på att det ligger en i princip färdig bebis i min mage, att han kommer ut till oss snart. Undrar hur han kommer se ut? Vara? Det enda jag vet är att han kommer känna sig älskad från precis första stund.
Idag är det soft morgon hos oss. Frallor till frukost, tänd brasa och långdusch för mig. M har ”roat” sig med att byta lampknapp (jaja älskling, strömbrytare) i sovrummet till en dimmer medan jag och Idun tittade på. Nu ordnar han med lampsladdarna till lamporna över köksön. Igår sågade han till hyllorna till mitt kontor och skruvade upp dom! Börjar verkligen bli ett riktigt kontor där inne nu :). Dagens aktivitet är att hämta Elion efter lunch och sen åka på roadtrip. hela släkten ska samlas i lokal och överraska farmor som fyller 75 i morgon!
Idun roade sig med att undersöka och tömma min ”sommarlåda”, med bikinis och strandklänningar. Herreminje vad jag längtar efter sommar och sol! Kanske vår och sol ännu mer. För i sommar är jag ju 30, i vår bara 29 haha. Nej då, jag tror det känns ok att fylla 30!? Det är ju bara en siffra och det viktigaste är att man trivs där man är i livet. Och det gör jag!!
Solen är äntligen här! Blev på en gång väldigt motiverad till att gå ut, så vi ska ta oss en promenad efter gröten för att möta M efter jobbet tänkte jag. Hoppas att lilla damen vill sova då med. Hon är fortfarande mellan en och två sovstunder dagtid, men behöver ändå två. Bara att det kan ta ett tag för henne att somna.
När hon sov sin första stund gjorde jag mitt projekt för dagen, beställa förstoringar till nya fotoväggen i sovrummet. Bildbiblioteket har ju utökats rätt enormt det sista året!
Denna har kommit att bli en av mina favoritbilder från New York. Mest för att man ser att Lillebror ligger i min mage. Tanken var inte alls att vara gravid på vår bröllopsdag, men såhär i efterhand tycker jag det känns fint att jag var det. Familjen redan komplett på något vis, och löftena handlade om allas vår framtid, att ta hand om den familj vi har att ta hand om.
Foto: Fotograf Emelie Ohlsson
♥
Kommentera