Jippie! Inatt sov Idun mycket bättre, och vaknade strax innan sju utan att vara varm. Och åt välling! Så det verkar verkligen vara på bättringsvägen, äntligen. Henns första ordentliga sjukdom. Nu ska jag inte klaga på min trötthet när det ”bara” handlar om toalettbesök varannan timme 😉
10 dagar kvar till BF. Otroligt! Undrar så när han väljer att komma ut till oss!? Och hur det startar! Vattenavgång som med Elion eller värkar som med Idun. Den sista tiden består av jobbig väntan men samtidigt en enorm spänning för allt det där – när, hur och var. Och faktiskt, eftersom det är min sista graviditet har jag en sorts annat lugn än jag hade med Idun. Är mer harmonisk nu och tänker att det blir när det blir och att jag ska försöka njuta av de allra sista dagarna med bebis i magen. För det är ju en alldeles magisk tid, trots diverse krämpor och bekymmer.
Igår var han helt crazy inne i magen! Man såg axlar, armbågar, fötter och knän åt alla håll och kanter. Började skratta för att det såg så knasigt ut och M undrade om han inte blivit mer aktıv nu mot slutet? Men det beror bara på hur han ligger, ofta har han legat med ryggen utåt och gjort alla rörelser inåt, och det märks såklart inte av lika tydligt.
Morgonkram!
Sängen kallar efter några avsnitt Revenge och popcorn i soffan med M. Har en nerv i kläm fortfarande så soffan är egentligen inte alls bra men jag tror det blir bättre snart om jag slutar bygga möbler på golvet ;). Känns som att Idun är på bättringsvägen iaf för hon har ätit lite mer idag, så nu hoppas vi att sömn inatt gör susen!
Imorgon hämtar vi storebror på skolan för en eftermiddag, kväll och morgon tillsammans. Innebandyträning på schemat. Det är så mys och värdefullt att få tid tillsammans även på veckorna när han är hos sin pappa.
Jag smet iväg en stund efter middag innan, köpte en ettårspresent (till Idun) som ni ser här ovan (dör lite så söt den är) på jobbet samt shoppade småsaker på MIO… Tavla till Iduns rum, skylt och affisch till mitt kontor, dricksglas och lite annat ”onödigt”.
Nighty! Sov så gott alla ni fina som läser <3
Det blir alltså en marsbebis till. Även om jag går över så blir man igångsatt efter två veckor här, så innan mars är slut har vi definitivt Lille A hos oss!
Denna gång gjorde vi ju inget 3D/4D-ultraljud och har inte sett mer än vanliga ultraljudsbilder (om än några fler än vad man vanligtvis får se) så vi vet inte alls hur han ser ut. För på 3D får man ju se ansiktsdrag och så, det är så himla coolt! Jag tror på en liten miniM denna gång, efter ett av ultraljuden där jag tyckte bilden på lillebrors profil var väldigt lik M i profil. Snart får vi veta!
Elion (till vänster( och Idun (till höger) anade vi skulle bli lika redan efter Iduns 3D/4D-ultraljud och japp… Man ser verkligen att de är syskon!
Sådär, nya sängkappan äntligen på plats och hjälp vilken skillnad! Hela rummet får en mer ombonad känsla och till och med M sa att det blev väldigt fint ;).
Något annat som kommer bli fint är nya golv i hela huset! Samma överallt till största del. Vi pratade först om att slipa och måla trägolven vita, men nee… Känns inte värt arbetet när en stor renovering ändå är så pass nära. Även om det är några år bort haha. Men vi har ju en hel del annat som ska göras också om man säger så!
Det väntas mer nytt till sovrummet, vi har ju ingen säng till Lillebror på plats, men den är beställd och borde komma nu i veckan. Vi har nämligen väntat på en speciell modell som har varit tillfälligt slut i lager, men nu så! Vi har resonerat som så att OM han skulle komma innan sängen har vi ju faktiskt plats mellan oss i babynestet precis som det så lätt blir med första tiden med bebisen i huset. Det var ju bara knappt ett år sen sist, och jag minns så väl att det kändes som att Idun liksom fortfarande satt fast vid mig med en istället osynlig navelsträng. Att sitta ihop i 9 månader gör sitt, det blir ett starkt band. Jag har haft turen att känna omedelbar oändlig kärlek till mina barn och hoppas att det kommer kännas likadant med lillebror. Vet däremot att det inte alls är en självklarhet och att många liksom växer in i kärleken på något sätt. Det viktigaste är att vi mammor vet att det inte finns något rätt eller fel med våra känslor, för alla är vi olika och alla reagerar också olika.
Alltså ååååh vad jag längtar efter Lillebror nu! Det känns som att jag äntligen är redo för förlossningen, rent mentalt. Redo för att bli fler i huset. Hoppas du också är redo snart lille vän!
Kommentera
Har vi kommit till punkten där ni tror att jag är och föder barn om jag inte uppdaterar på ett tag nu? Jag lovar att jag verkligen ska försöka berätta när det är dags, om det är möjligt! Med Idun skrev jag till och med från förlossningen, en liten stund efter vi blivit inskrivna och ca tre timmar innan hon kom ut.
Igår var vi ute i korta omgångar för att fixa med några måsten. Köpa innerslang på jobbet, köpa välling i affären och så passade vi på att hämta paket på samma gång. M jobbade över till 19 med faktureringen så det var liksom bara jag och Idun så det var måsten trots att hon var sjuk. Men alvedon gjorde susen, det jobbigaste var att hon absolut inte ville äta. Hon fick i sig hemmagjord smoothie (testade sån där köpes eftersom de brukar vara poppis men nope) och liiite mat till middagen. Men ingen lunch och ingen välling varken morgon eller kväll. Så när hon åt vällingen nu i morse utan minsta protest och utan alvedon i kroppen blev jag GLAD! 🙂
Skottdagen och sista februaridagen var VARM (tror jag även icke-gravida tyckte hehe) och hade inte bebis varit sjukt och vagnen punka skulle jag gärna gått långpromenad! Men det var alldeles för varmt för tjocka vinterjackan så fick bli en kappa från Mom2Mom.
Nu blir det snart en sovstund i soffan för mor och dotter. Natten har varit sådär, jag har varit på toan massa gånger men jag har även fått gå in till Idun ett par gånger och ge nappen. Då har hon somnat om direkt så det verkar som att det värsta är över nu. Tidigare nätter har hon behövt alvedon och varit varm och ledsen. Haha bar massa kartonger igår när vi hämtade ut paket med möbler till Iduns rum, och sen började jag bygga ihop det själv också… Efter en timme på soffan med M kunde jag knappt gå sen (soffan är inte bra för ett gravidigt bäcken) och fick liksom släpa högerbenet som inte ville lyfta. Så inatt var det haltande i tröttmössan de där femtioelva gångerna jag var uppe. Får bli en lugn återhämtningsdag idag, så siktar vi på att vara back on track imorgon!
Kramar/E
Kommentera