Som jag skrev i förra inlägget hade jag flera symptom innan jag visste att jag var gravid, såsom illamående, yrsel, onda bröst och molvärk. Men det var i vecka 6-7 som illamåendet kom på riktigt (hela tiden direkt från start på morgonen) och jag började spy. Det och onda bröst har varit de jobbigaste symptomen, alltså det har gjort så ont att jag känt mig febrig i brösten. Och i kombination med illamåendet var det många kvällar jag stod i duschen med varmt vatten för att lindra och grät för att det verkligen var SÅ jobbigt. Men eftersom jag mådde illa och var så yr kunde jag inte stå så länge som jag ville utan fick ofta lägga mig ner och duscha haha.
Jobbigare blev det väl säkert också för att det var hemligt, jag jobbade och skulle dölja jordens hemlighet samtidigt som jag mådde som jag gjorde. Somnade gjorde jag typ hela tiden också haha. Eftermiddagsnap på lunchen (jobbade hemma), nap efter jobbet, nap i soffan med barnen på kvällen, nap vid nattning… Men fast jag var så trött sov jag riktigt krasst på nätterna, faktiskt också redan innan jag tog testet. Vaknade flera gånger varje natt, för att kissa (två gånger varje natt) och helt otroligt knepiga drömmar som kunde göra mig helt svettig.
Slutet av november – graviditetsvecka 7+ och jag hade börjat spy och kände mig på riktigt som en vandrande zombie
Några dagar innan denna bilden gjorde vi ett privat ultraljud (vecka 7+2, det var även dagen för första spyan) och fick se lilla hjärtat slå! Vi köpte postafen på vägen som jag sen åt till efter jul någon gång. Blev HELT knockad den första helgen, kände mig drogad. Mange åkte med barnen till stugan den helgen för att låta mig vila och jag orkade bara ligga och titta rakt fram först haha, när jag inte sov.
Det där ultraljudet när vi fick se hjärtat slå tror jag var stunden då det blev på riktigt för M. Jag hade gjort ett ultraljud på sjukhuset två veckor tidigare (datering) men pga. covid fick inte M följa med (inte heller på KUB eller rutinultraljudet). Så jag är glad att vi gjorde ett privat ul också, så att han fick vara med på ett ultraljud live i alla fall ❤️
Även om jag kände mig som en zombie vande kroppen sig vid postafenen och jag tror att det var tabletterna som gjorde att illamåendet höll sig mer under kontroll, även om det var lite klurigt att komma fram till lagom dos. Tillräckligt för att inte spy hela tiden men ändå så jag kunde fungera tillräckligt för att jobba.
Att jobba var ungefär det enda jag orkade under hela november och december. Efter jobbet var jag helt utslagen. Men hade jag inte jobbat så mycket hemma som vi alla på kontoret gjorde redan då, hade jag nog behövt bli sjukskriven och definitivt inte kunnat hålla det hemligt! Det sparade mig så mycket energi att inte behöva vara social eller ens ta mig speciellt långt om dagarna. Istället för att ta mig in till och från kontoret räckte det att gå till och från förskolan (vilket är väldigt nära hemma).
Jag tyckte ju att magen syntes tydligt direkt men de dagarna jag var på kontoret hade jag stora och pösiga tröjor eller skjortor. Här var jag i vecka 9+0, skickade bilden till Mange och skrev lycka till att dölja det här på julafton. Vi pratade nämligen om att vänta med att berätta tills KUB-ultraljudet som vi hade tid för 30 december.
En vecka innan julafton, vecka 11+1.
Förutom postafen var det enda som hjälpte för att minska illamåendet att ÄTA. Äta hela tiden och olika cravings nästan varje dag. Ja det var riktigt utmattande bara det haha, att komma på vad det var jag bara måste ha just den dagen. Eftersom jag åt och åt men inte spydde speciellt mycket trots det enorma illamåendet gick jag upp 5 kg den här första tiden.
Du var verkligen vår ”lilla” hemlighet oktober-december. Bara jag, din pappa, dina mostrar och Karro (som ju är som en moster) visste. Det var en rätt kämpig tid för din mamma, tuffare än första tiden med dina syskon i magen. Men bara tanken på dig gjorde att det kändes lite bättre. Och även om det var kämpigt och tufft, lugnade det mig massor att faktiskt HA så många symptom. Jag visste ju att det var tecken på att du mådde bra, vilket såklart var det viktigaste!
SÅ kul att du börjat uppdatera mycket igen! Älskar din blogg! Kul också att du och Karro umgås ❤️❤️❤️
❤️❤️❤️ har saknat det och vill att bebis första tid ska finnas dokumenterad precis som syskonens ?
Karro är livets människa ???
Vilken heroisk insats du gjort under denna tid, krävande jobb, 3 barn och ny villa.. och alla dessa symptom dessutom . Beundransvärt
Åhh TACK för peppande ord ❤️???
❤️
Senaste tiden har jag blivit orolig över att jag börjar bli sugen på ett till barn ? har två kompisar som är gravida (och typ alla andra). Men du påminde mig om att inte ens orka stå upp i duschen ? och illamåendet! Visste inte att kroppen kan vänja sig vid postafen? När jag testade blev jag just en zombie och testade aldrig igen. Tog dessutom typ en tredjedels tablett ? hur gjorde du? (Om jag nu mot förmodan skulle behöva testa igen ?).
Hahaha ?? Ja att vara gravid är ju lite av ett preventivmedel för stunden även om det inte behövs just då ?… Meeen så glömmer man ju det där och man kommer mest bara ihåg hur MAGISKT det faktiskt är att baka en bebis. Liksom hur häftigt? Och hur stort att få träffa den där lilla filuren och lära känna, gosa, älska… Det positiva överväger ju oändligt! Spännande att se hur det blir för er, du får gärna uppdatera mig ☺️❤️
Angående postafenet så tog jag i början en tablett morgon och en på kvällen men det var ju HELT FRUKTANSVÄRT! Alltså känslan av att vara drogad, FY! Sen testade jag en halv på morgonen och en halv på kvällen men då måste mådde jag för illa och började spy igen. Så för att bygga upp ett ”förråd” eller en grund för dagen och sen underhålla den kom jag fram till att en hel på morgonen och sen en halv på kvällen var den perfekta dosen ?? Men såklart olika för alla, och OM det blir aktuellt för dig igen att fundera över så kan jag verkligen rekommendera att testa dig fram för att försöka hitta det som passar just dig. Om en tredjedels tablett inte funkade för dig kanske det helt enkelt inte funkar, men kom också ihåg att ge det iaf några dagar för att som sagt se hur kroppen reagerar när den ”vant” sig ☺️ Kram på dig!
Ja och nu senast var inte illamåendet det värsta. Mådde nog faktiskt minst illa i jämförelse med andra gånger och då blev den extra tröttheten inte värt det. Men ändå en ljusning att höra att man kan vänja sig lite vid postafen. ☺️?
Sist var det faktiskt jobbigast på slutet, men tror också att det var för att kroppen var rätt sliten efter tre ganska täta graviditet (och två dessförinnan). MYCKET foglossning och trötthet.
Men som du skriver det man får slår ju alla besvär med hästlängder ? det är ju också därför det är så svårt att sätta stopp ? Vi får se hur det blir för oss! Hela processen med graviditet tar ju så mycket krafter och jag vill ju också lägga min kraft på de fem barn jag har, ett dilemma minst sagt ?
Lycka till! ❤️❤️❤️ Det kommer att bli så bra för er ?
Wow, FEM barn?! Supermama ?❤️?
Tack fina!