VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

NÄR VI FICK VETA ATT DU FANNS

Det var måndagen den 26 oktober 2020. Jag hade misstänkt i exakt en vecka att jag nog var gravid. Vet att jag tänkte att antingen är jag dödssjuk eller så är jag gravid. För från måndagen en vecka tidigare hade jag anfall av yrsel och illamående. Jag kan må illa vid PMS också, men då är det typ några timmar dagen innan mensen kommer, absolut inte såhär, till och från varje dag utan slut och dessutom yr. Hade även onda bröst och så den där suspekta molvärken, vilket såklart talade för det sistnämnda. På lördagen innan hade jag, Elion och svärmor varit i Ullared. När vi åt lunch på Sibylla kände jag mig så otroligt äcklad av pommesen. Också ett symptom. När vi kom hem var det en liten som behövde hjälp med att torka efter att ha gjort nummer två, och jag höll på att kräkas. Ännu ett symptom. Där och då insåg jag att oj, jag ÄR nog faktiskt gravid. Men jag gick ändå resten av helgen utan att berätta för M och ja, jag vet inte vad jag väntade på haha. För jag visste ju redan.


På morgonen lämnade vi de små på förskolan och sen körde M mig till jobbet. Han var permitterad då, det var innan han bytte jobb (just det, han bytte jobb vid årsskiftet, det har jag nog inte berättat), annars börjar han alltid tidigare än jag och brukar inte vara med på morgonen sådär. I alla fall. Jag tänkte, nu måste jag berätta. Så jag sa ”jag tror jag är gravid”. Han sa några kloka saker som gjorde mig glad i hjärtat, för även om detta inte var planerat kände jag ändå att vi har plats för en till i familjen. Jag sa jag skulle ta ett test, för att testa var såklart nästa steg. Han frågade också, måste vi flytta igen nu? Haha vi hade ju flyttat till nya huset bara två månader tidigare. Jag sa att vi får väl skippa kontoret i så fall. När jag kom hem efter jobbet hade han mätt och planerat för att se om det fick plats med ett sovrum till där vi tänkte göra ett kontor. Jodå, väggen som han nyligen reglat upp och satt gipsskivor på måste flyttas lite bara haha. Men att hon gjort det under dagen, liksom planerat praktiskt för en eventuell bebis… Ja det var ändå det bevis jag behövde för att veta att han också kände att vi har plats för en till.


Det är ju inte helt lätt att prata om en eventuell graviditet i ett hus med vakna barn, men vi fick en liten stund i gymmet där vi höll på med slutfinishen av renoveringen, mellan olika saker barnen behövde oss till. Vi sa först att jag skulle testa morgonen efter. Läste lite på nätet och man kan testa även under dagen, om man väntar typ sex timmar eller något mellan kissningarna? Då kom min otålighet in och ja sa nej NU testar jag. Fast det bara gått tre eller om det var fyra timmar sedan senaste kissningen. Och det blev ett plus direkt. Jag var verkligen gravid! Även om jag känt det på mig så var det en chock. Jag grät och skrattade och sen minns jag inte riktigt vad jag eller M sa. Chock var nog känslan om bäst beskrev den kvällen.



5D66BB14-7416-49DF-9366-FC73FEB62E31

Ett plus där på gymgolvet där vi bara satt ett tag. Det var ett tidigt plus, i graviditetsvecka 3+4.


Sen var jag i chock ungefär två veckor haha. Det kändes så himla overkligt. Och ändå självklart. Någonstans har jag ändå tänkt att det skulle vara mysigt med en sladdis (tror inte att det är regelrätt att säga sladdis när det är 5 år mellan barnen) men det var mer direkt efter Aston och jag hade nu börjat släppa den tanken. Vi hade börjat prata om att det kändes skönt att minisarna inte är så små längre och allt vad det innebär, alla fördelar det innebär att ha större barn. Och vi känner väl oss egentligen lite ”gamla” i sammanhanget att få en bebis, även om jag ”bara” är 34 år (kommer vara 35 när bebis kommer) och det är ju då många får sina första barn. Men jag var också 22 när jag blev gravid första gången och ur den aspekten kändes det kanske lite som att jag gjort mitt. Och kanske ännu mer vet jag att Mange tänkte så om sig själv, han är 41 år och tyckte han var ”gammal” att få första barnet när han var 35. Men är det något jag lärt mig att det blir inte alltid som man tänkt sig, det kan bli ännu bättre.


Så när vi fick veta att du fanns blev vi båda lite (okej mycket) chockade men du var direkt självklar och inkluderades från första stund i allt. Innan din existens ens var bekräftad hade t.ex. din pappa planerat för ditt sovrum… ❤️



Kommentarer


  1. Maria 15 mars, 2021 on 11:29 Svara

    Så fint skrivet och så spännande! Jag har skrivit innan att jag väntar barn nr 4 och är lika gammal som du och min man är 42. Var 26 när jag fick min första och ärligt kände jag också mig lite färdig men så helt plötsligt var jag i v 11 när resultatet uppenbarades genom ultraljud och jag hade misstänkt en graviditet men inte fått ngt plus på stickan. Nu ligger jag här med vad jag kanske tror är början på förlossning, och ska vila med min yngsta. Denna graviditet har varit otroligt jobbig jämfört med de tidigare och om det har med ålder eller omständigheterna att göra är svårt att säga. Mycket sammandragningar, foglossning och illamående. Hur eller hur så är det otroligt spännande att få följa er resa igen ❤️

    • Evelina 15 mars, 2021 on 15:22 Svara

      Men oj vad SPÄNNANDE!! 😃👏🏻❤️ Uppdatera mig gärna, blir jättenyfiken! Tänk att du snart är i mål och har belöningen och målet så nära nu! ❤️❤️❤️

  2. Rebecka 15 mars, 2021 on 13:31 Svara

    Så gulligt skrivet <3 fick en lite tårar i ögonen när jag läste, haha!
    Har hängt med på din blogg sedan innan Idun kom till världen och ni gifte er.
    Så himla kul att ni ska ha en till, stort grattis <3

    • Evelina 15 mars, 2021 on 15:20 Svara

      Åhh haha 🥰☺️❤️ Tack! Så kul du hängt med så länge 😍

  3. AnsoAnna 15 mars, 2021 on 23:32 Svara

    Så himla kul o mäktigt!
    Grattis igen! ❤

    • Evelina 16 mars, 2021 on 08:49 Svara

      ❤️

  4. Caroline 16 mars, 2021 on 09:45 Svara

    Ååå så kul <3 jag har följt dig sen du och fredrik planerade ert bröllop så det är ju några år :)
    Jag är själv gravid i vecka 34 med nr 3, dom andra två är födda 2010 och 2012 så här blir det en sladdis, ny pappa dock.
    Har ni kollat vad det blir? Vi har inte gjort det men man är ju så nyfiken

    • Evelina 17 mars, 2021 on 08:36 Svara

      Stort grattis!! ❤️❤️❤️
      Ja vi vet vilken ”sort” det är, är för nyfiken för annat 😂 men jag funderade ändå lite på att inte ta reda på det den här gången, ändå en maffig ”överraskning” även om jag tänker att den största överraskningen blir att få se och lära känna vem personen därinne är. Könet spelar ju faktiskt ingen som helst roll, men jag har alltid tyckt att det är mysigt att veta det man kan om bebisen liksom.
      Lycka till med allt!! Kram 🥰

  5. Elina 19 mars, 2021 on 15:22 Svara

    Åh så fint skrivet! ❤️ Vår femma var en halv-överraskning skulle man nog kunna säga. Vi pratade om ett till barn, men hade bestämt oss för att vänta några månader. Var liksom fullt upp med att få klar övervåningen och jag hade ett viktigt seminarium i min forskarutbildning. Men så kom inte mensen. Jag började må illa. Har aldrig hunnit börja må illa innan jag har testat. Var så skumt att må illa först. Ny upplevelse liksom 😂 Tog ett test som visade solklart plus!! Vi blev ändå lite chockade!! 😅 men allt det praktiska löste sig ju jättebra (såklart) och nu fyller hon två år i juli. Vår alldeles underbara lilla lillasyster!! 🥰

    • Evelina 19 mars, 2021 on 20:57 Svara

      Åh såklart lillasyster skulle komma till er ❤️❤️❤️ Det är ändå något otroligt träffande med ”finns det hjärterum så finns det stjärterum” 😂

      • Elina 19 mars, 2021 on 21:44 Svara

        Ja verkligen 😍😍

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna