Jag älskar fredagskänslan men kanske inte riiiktigt lika mycket som vanligt den här veckan. Den där tentan på onsdag bidrar till en känsla av hopplöshet emellanåt alltså…
Skulle ha jobbat eftermiddag idag men mitt besök blev inställt så jag tog hela dagen till hemmaplugg istället, vilket alltså var rätt så bra med tanke på känslan jag nämnde ovan. Nu fick jag chans att återta lite kontroll, and so I did. Datalabben igår ställde till det ganska mycket nämligen. Igår när jag kom hem sa Mange att jag såg alldeles likgiltig ut haha, och det var precis så jag kände mig. Helst hade jag bara velat gråta för att det kändes så övermäktigt. Ja jisses. Alltså när tentan i denna kursen är förbi ska jag fira! Vet ni att jag tror till och med att de är de absolut sista salstentorna innan examen.
Att plugga hemma är en sån sak jag ändå uppskattar. Det kommer jag säkert sakna med studietiden. Nästa höst (med start sommaren) är det ju faktiskt jobb och bara jobb som gäller.
Inställt jobb för mig var faktiskt bra på flera plan. Mange behövde inte sluta tidigare för att vara med Elion, som hade studiedag och stängt fritids idag. Plus att jag och Elion kunde åka iväg och äta lunch på stan, bara han och jag. Urmysigt. Vi åt buffé på Rosegarden.
Det blev till exempel en hel del prat om fotboll, lite jul (jag frågade hur han skulle önska att vi lägger upp firandet) och jag berättade om mina tatueringsplaner. Han tyckte det lät bra (jag har tänkt inkludera barnen och familj mycket i den) och berättade om att han har sett bild på någon som har tatuerat en hamburgare på rumpan. Haha. Det är kul att ha en snart-nioåring, som en liten kompis man kan prata med allt och inget om (och som även gör en gråhårig emellanåt genom att vara en minitonåring hehe). I bilen på väg hem pratade vi även om varför mammor och pappor skiljer sig. Vi har en familj i vår närhet där föräldrarna har bestämt sig för att gå skilda vägar, så när han ändå tog upp det kände jag att det kunde vara ett bra läge att koppla det till vår familj också. Elion var nästan tre år när jag och hans pappa skilde oss, så han kommer ju inte ihåg det… Och har faktiskt inte frågat så mycket om det under alla dessa år, endast än en gång tidigare men det var några år sedan nu. Det känns skönt att han har tagit hela processen bra, och det känns fint att han räknar oss alla som en familj trots att vi bor på två olika ställen. Jag var orolig helt i onödan över hur Elion skulle reagera över att få nya syskon, för honom har det inte varit något annat än en glädje. Kanske för att han ”växt in” i det, han var ju så liten vid skilsmässan? Å andra sidan var han 5,5 år när Idun föddes och det minns han ju. Min ambition är i alla fall, och har alltid varit, att Elion alltid alltid ska känna sig sig precis lika viktig som sina syskon trots att han bor här halvtid. Det är nog mest ett dåligt samvete från min sida över att inte få finnas där för honom fysiskt alla dagar som har spökat från första dagen som skild, och som fortfarande kommer ibland. Men då är det nog viktigt att fokusera på alla viktiga personer runt Elion som kanske är fler än vad det finns i en kärnfamilj, med det är då inte fy skam 🙂
♡
Vart kommer din ursnygga tröja ifrån? ? Hoppas den är nyinköpt ?
Ja det är den! Finns på VILA ? urskön och väldigt vardagsnygg ?? (har i vitt också) ?
Åh tack!!